Internet – vårt världsbibliotek

Även om jag har bloggat sedan 2005 och varit aktiv på Internet hela mitt vuxna liv har jag den senaste tiden kommit att bli alltmer fascinerad över Internets storhet. Här finns verkligen möjligheter som vi tidigare inte ens har kunnat drömma om. Nätet har revolutionerat vårt sätt att leva och kommunicera, och ger en enorm möjlighet att ta del av en kulturrikedom som vi före 1990 knappt kunde drömma om.

Vi kan se det i vår vardag, förändringar är skrämmande och vi möter många gånger förändringar med motstånd. Framförallt sådant som vi själva tror oss ha svårt att påverka är skrämmande. Det nya möts av restriktioner. Man kunde bland annat se det när diskjockeyn började konkurrera med levande musik och när kassett- och videobanden gjorde sin entré. I Sverige fanns det under en lång tid ett världsledande företag, Facit, som tillverkade räknesnurror. Istället för att följa teknikens utveckling och börja tillverka miniräknare fortsatte man envist med sina räknesnurror. Vad skulle vi gjort för att rädda Facit? Skulle vi förbjudit miniräknare eller ge företaget statligt stöd för att kunna fortsätta sin produktion trots att kunderna svek?

Idag vill de stora skivbolagen att vi ska göra just det. Tidigare kostade det betydligt mer att producera en skiva och de stora bolagen tog de ekonomiska riskerna och kunde hålla utvecklingen igång genom att använda vinster från de framgångsrika artisterna för att promota de nya. Idag kan du till en mindre kostnad själv producera din egen musik. Grundproblemet för musik- och filmbranschen är att man inte levererar det som konsumenterna efterfrågar till de priser konsumenten är villig att betala, vilket är grundläggande inom de nationalekonomiska teorierna. SF-anytime tar upp till 45 kronor för att hyra en film över nätet, man vill fortsätta att ta samma priser samtidigt som man vill få ner kostnaderna utan att kunderna får del av teknikutvecklingens positiva delar. Om branschen från början hade förstått möjligheterna med den digitala revolutionen och inte kramaktigt försökt krama ut så mycket som möjligt per person istället för att sälja mer men till ett lägre pris hade vi inte haft den problematik som vi har idag. Man har inte tillgodosett konsumenternas önskemål, varför?

Kan det vara så enkelt att branschen istället för möjligheterna ser hoten. En musiktjänst som gör det möjligt för artister och låtskrivare att nätbaserat distribuera sina låtar mot att de får en del av de reklampengar som lyssningen ger är ett hot mot de stora bolagen. En sådan tjänst knyter samman konsumenterna med upphovsmännen och behovet av en mellanhand försvinner. Jag skulle tro att det är detta framtidsscenario som gör att nedladdningstjänster för film och musik har haft svårt att etablera sig. Istället för att välkomna Itunes och Spotify som betalande alternativ motarbetas de eftersom det hotar de stora bolagens positioner.  

Istället för de framtida möjligheterna handlar det om datalagringsdirektiv såsom FRA, Ipred, Acta etc. Varje lagförslag kan tyckas legitimt för att stävja brottslighet, men tillsammans hotar de teknikutvecklingen. Utvecklingen förs framåt genom att vi kopierar varandra och samtidigt förbättrar den tidigare produkten. Inom mjukvaruområdet är investeringskostnaderna relativt låga, innovationstakten hög, och den underliggande teknologiutvecklingen snabb och korsbefruktningarna omfattande, ett starkt system för mjukvarupatent skulle försvåra avancerad teknikutveckling. Men självklart finns det en poäng med att upphovsmän ska få betalt för sitt arbete. Till exempel kan vi vara ganska säkra på att väldigt få skulle vilja investera miljarder i ett läkemedel om det direkt dyker upp lågpriskopior som inte tar hänsyn till utvecklingskostnader. Vad man kan fundera över är vad det är som gör att en låt är värd att skyddas i så många fler år än till exempel en cancermedicin?

Politiker, film- och skivbolag, lobbyister och EU försöker stoppa in den nya världen i den gamla världens ramverk. Jag tycker det är fel, framtiden finns redan här och det är dags att vi förstår detta. IPRED är inte ett försvar av artister och låtskrivare, det är ett försvar av en global affärsmodell som sedan länge gått ur tiden. Jag är mycket besviken över hur man har hanterat frågan. Därför har jag inför vårt Riksting i sommar skrivit en motion, motionen har fått stöd från Kristdemokraterna i Halland. Den tar upp att man ska utreda hur man kan göra det möjligt att kopiera upphovsrättskyddat material i icke kommersiellt syfte. Dock anser jag i slutändan att det är branschens ansvar att erbjuda det som kunderna efterfrågar.  

Självklart ska de som tar del av konstnärliga verk betala upphovsmannen, tack vare Internet kan upphovsmän ta betalt direkt av sina kunder istället för att pengarna till största delen går till skiv- och filmbolag. Upphovsmännen behöver inte förlora några pengar och konsumenterna får del av den markanta prissänkningen som det skulle innebära om man tog bort mellanhänder.  

Internet är vår tids bibliotek, aldrig tidigare har vi haft tillgång till ett sådant världsbibliotek. Varför ser man inte möjligheterna istället för att kräva lagar som vidmakthåller de gamla modellerna i en ny tid?

Lilith Svensson (2 artiklar)

Anmäl