Läkare: Biologiska skäl till varför män dominerar samhällstoppen

Klok artikel. Det ligger nog väldigt mycket i Pelles analys. Det är befriande att någon för en gångs skull uppmärksammar de rätt stora uppoffringar som män gör för att uppnå sina materiella framgångar. Jag har aldrig förstått varför biologiska skillnader mellan könen anses så fruktansvärt kontroversiella. Varför skulle skillnader vara något negativt?

Jag tycker att Pelle Billings resonemang är väldigt svepande och att det brister i de sakliga grunderna. Att evolutionen kan ha gynnat vissa skillnader i känsloliv och beteendemönster mellan män och kvinnor kan jag förstå men att detta skulle leda till olika strävan i form av motivation och målmedvetenhet i det moderna samhället kan jag inte förstå.
.
Vi har alla kvar beteendemönster som inte passar bra i det moderna samhället. Ett exempel kan vara aggressivt beteende som kunde vara en fördel för gruppen i urtiden när det utvecklades men som idag skapar problem i samhället och familjen. Mäns strävan att dominera i olika sammanhang och att kvinnor kan ha en viss tolerans mot detta kan vara ett annat exempel på sådana relikter som kanske var fördelaktiga när de utvecklades men är ett problem i det moderna samhället.
.
Dessa relikter från människans urtid är som blindtarmen. De finns där och kan skapa problem men problemen går att bota. Genom att lära oss mer om dessa relikter kan vi också förebygga att vi får problem med dem och bota problemen om de uppstår.

Tack Pelle Billing en mycket intressant artikel.
Själv har jag i många år velat hävda att det är många män som klättrar upp på karriärstegen och när de kommit dit upp kan de notera att de rest stegen mot fel vägg. Bittert men sant.

Tack Pelle Billing en mycket intressant artikel.
Själv har jag i många år velat hävda att det är många män som klättrar upp på karriärstegen och när de kommit dit upp kan de notera att de rest stegen mot fel vägg. Bittert men sant.

Nu kommer du bli anklagad för att vara en såkallad "biologist". Det är mycket roligt begrepp som likhetsfeminister hittat på i ren desperation för att kunna svartmåla personer som anammar den naturvertenskaplig och evidensbaserade synen på kön och dess egenskaper. Det är jobbigt för idealister när sanningen talar emot dem.

Helt vettig och korrekt artikel.

Helt vettig och korrekt artikel.

Helt vettig och korrekt artikel.

Helt vettig och korrekt artikel.

Märklig sida där man inte kan fatta om det man skrev kom iväg eller ej...

Undrar om man får skriva ett inlägg som socialantropolog utan att bli beskylld för att vara en sån där rabiat likartsfeminist som verkar vara så hemskt farliga. Jag tycker den här artikeln var relativt vettigt formulerad, fast utan att komma fram till några sakfrågor. Snarare syftar den till något slagt vagt rättfärdigande av rådande samhällsstrukturer. Bizarra formuleringar som den "evidensbaserade" synen på män och kvinnor kan man väl klara sig utan? Det går inte att referera till biologi som något slags mytiskt fenomen som liksom rättfärdigar sig självt.

Eftersom jag sett så många mer eller mindre underhållande debattartiklar runt det här temat måste jag bara slänga in mina fem öre. Först och främst, visst finns det biologiska skillnader mellan män och kvinnor - för att hårddra det hela enligt det evolutionistiska perspektivet: kvinnor, med stora men få sexceller, tjänar mer på att ha relativt få barn och investera mycket i varje avkomma, medan män, med obegränsade små sexceller, tjänar mer på att försöka inseminera så många kvinnliga sexceller som möjligt men även de tjänar på att investera i några få barn - eftersom människor inte är biologiskt "menade" att föda upp sina barn på en man hand. Männen tjänar sannolikt på att "skydda" de kvinnor vars barn de hjälper till att föda upp mot konkurrerande män, så att de inte riskerar att investera i en annan mans barn. - Varpå en högre testestoronhalt kan vara behändig.

Sen innebär förstås det faktum att kvinnor föder barn och att män inte gör det vissa biologiska skillnader som att kvinnor har viss större fettmassa på bekostnad av muskelvävnad (och t ex klarar kyla bättre).

Men de här skillnaderna, skulle jag ödmjukt vilja hävda, är knappast nog stora att förklara de enorma skillnader vi har skapat mellan män och kvinnor rent socialt. För att konstatera att människan är ett kulturellt och socialt djur behöver vi knappast några biologiböcker, vi behöver bara våra ögon. Och att påstå att människan är ett ytterst kulturellt djur men att det på något sätt skulle utesluta våra könsroller, som är präglade enbart av biologi, verkar helt enkelt totalt osannolikt.
Mycket lite människor gör är direkt relaterat till vår biologi. Att skriva debatt-texter på internet är till exempel helt onaturligt för vårat släkte, precis som kärnfamiljen och i princip nästan allt annat vi tänker på som mänskligt. I princip borde samma människor som menar att män och kvinnors roller (bör) skilja sig åt också yrka på ett liv på savannen där vi lever i grupper om ca 150 pers och ägnar åt oss att jaga i grupper (sannolikt av blandat kön) och på annat sätt skaffa föda ca 4-5 timmar om dagen. Om det nu låter tilltalande? Dessutom, enligt en rent biologisk modell som är applicerbar på de flesta polygama arter, är det hanarna som förväntas arbeta på sitt utseende (för det mesta kända exemplet se påfågelns svans...) medans honorna är påfallande gråa. De behöver ju inte kämpa för att få ha sex utan har förmånen att vänta och välja. Alltså kan vi kanske iaf avskriva slitz, veckotidningar och skönhetsoperationer som ett rent socialt fenomen?

Om något är biologiskt betingat hos människor är det att kategorisera världen bipolärt. Det är som att det totala informationsflödet skulle överbemanna oss totalt om vi inte delade in saker efter deras motsatser, vilket resulterar i en fascinerande social teater när det appliceras på kvinnor och män. Vi börjar till och med att växa som ett och samma (kvinnligt) foster, som så småningom utvecklar vissa biologiska skillnader. Men män har också halter av östrogen, och kvinnor med höga testosteron-halter kan vara likvärdiga med män som har ett lågvärdigt dito. Det är klart att hormoner kan ha vissa effekter på vårat beteende, men de används alldeles för ofta som någon slags magisk substans - skillnader i hormonhalter kan inte närma sig att förklara de sociala värderingar vi lägger i begreppen manligt och kvinnligt och de konsekvenser dessa har för våra liv. Förväntningar spelar en enorm roll i våra liv, på alla plan. Det gäller socialklass såväl som etnicitet, "ras" och kön. Enligt ett psykologiskt test skrev kvinnor betydligt sämre på matematikprov där de blivit tillsagda att "det här testet brukar kvinnor vara sämre på", jämfört med likbördiga resultat mellan kvinnor och män när ingen sådan förvarning getts. På ytterst kort tid har kvinnor fått tillgång till samhällsroller de en gång bara kunde drömma om, men det har knappast skett utan massivt motstånd - och motståndet är fortfarande, bevisligen, rätt segt.

Jag skulle vara rätt tacksam för en förklaring vad männen vill som argumenterar för en mer konservativ syn på könsroller, för det är väl egentligen inte de som förväntas ändra på sitt beteende - förutom att spendera mer tid med sina barn måhända(?).

Okej, jag lägger ner här, grattis till den som orkat ta sig igenom...det var iaf roligt att skriva ifrån sig lite...:)

Sååå många kommentarer var det alltså inte... Vilket styrker min tes om att P. Bilings artikel är "brun" enl. millningssystemet (måste vara fel på färgkartan....) och inte "röd".
För övrigt kan jag bara instämma i det "M" skrivit: Bra!

"Men de här skillnaderna, skulle jag ödmjukt vilja hävda, är knappast nog stora att förklara de enorma skillnader vi har skapat mellan män och kvinnor rent socialt."

Vadå för "enorma skillnader", M? Det finns gott om kvinnor som för länge sedan passerat sin inkompetensnivå, låt mig bara nämna Mona, Wanja, Helle och Anitra.

75% av alla utbrända är kvinnor. Det beror på att de försöker göra något som de inte är anpassade för, dvs prestera. Det krävs drivkrafter för att prestera och män har det i högre grad än kvinnor.

Att det finns kvinnor som ändå lyckas avancera bevisar att det inte är samhället eller kulturen som sätter stopp för kvinnors ambitioner. Tvärtom uppmuntras duktiga kvinnor, speciellt i skolan.

Att det som de bästa kvinnorna presterar sällan kan mäta sig med de bästa manliga prestationerna är bara en konsekvens av de biologiska skillnaderna som gör män mer extrema.

Om idrott enbart skulle utövas i mixade klasser skulle mindre än 1% av eliten vara kvinnor.

Men även när det gäller att orsaka skador och problem är män överlägsna så varför denna ständiga avundsjuka?

Det finns en avgörande skillnad mellan kvoterad jämställdhet (statsfeminism) och individuell jämställdhet (alla har samma frihet/rättighet att förverkliga sina personliga förutsättningar), dvs vi ska vara jämställda på individuell nivå som exempelvis att en skicklig kvinnlig ledare ska ha samma möjlighet att visa sin skicklighet som dito man. Våra mentala skillnader mellan könen varierar säkerligen på samma sätt som vår längd: män är generellt sätt längre än kvinnor men det är ingen större svårighet att plocka ihop hundra kvinnor och hundra män till en grupp där samtliga kvinnor är längre än gruppens män. Längd än nämligen något som påverkar även individens status bland män själva som grupp. Längre män har enkelt lättare att göra sig gällande och nå högre status än sina kortare fränder, dvs mer framgångsrika helt enkelt.

Själva fenomenet ”status” är i sig en betydligt mer komplicerat socialt fenomen än vad som skulle platsa in i tanken fifty-fifty män och kvinnor på statusposter. Själva statusbegreppet är ju besläktat med elitism varav man kan ta idrott på världsklassnivå som exempel. De kvinnor som tävlar i den klassen skulle vinna med råge över den absoluta majoriteten av män men män på samma nivå skulle göra sig något bättre än motsvarande kvinnor på grund av att män och kvinnor har olika fysiska förutsättningar. Detta betyder inte att kvinnor har sämre hälsa (fysisk ”kapacitet” som helhet) utan det är snarare tvärtom. På samma sätt är inte heller manlig dominans på samhällstoppen ett tecken på högre intelligens (mental ”kapacitet” som helhet) utan ett resultat av andra faktorer som säkerligen är mer ärftligt betingade än endast som tränings- och uppfostringssak.

I jämställdhetsdebatten borde man också ta hänsyn till den kvinnliga befolkningens egna preferenser, dvs hur stor andel av kvinnor i allmänhet fördrar en manlig ledare kontra kvinnlig. Så vitt jag förstått saken så föredrar kvinnor manliga ledare före kvinnliga, ungefär i lika stor utsträckning som män gör, en allmän preferens som helt tydligt favoriserar manlig dominans. Det är ett utslag för vår demokratiska ordning: en röst per röstberättigad och att ändra detta per kvotering är också en tydlig markering att man inte tror på demokratins förutsättningar.

Evolutionsbiologiskt kan man konstatera att skönhet i sig är en kostsam investering för att ironisera litet över könsskillnader och jag har alltid hävdat att om män skulle behöva investera så mycket på sitt yttre (allt ifrån kropps-, hårvård till klädsel och mode samt bekräftelsebehov) som kvinnor gör utan att ens reflektera över det besväret och tid i anspråk så skulle vi ha nått jämställdhet för länge sedan precis i den bemärkelsen som statsfeminismen skulle vänta sig…som min vågade gissning.

Pelle Billing menar att män når högre positioner än kvinnor bland annat därför att "män är mer villiga att ta sig an arbetsdagar som är så långa att de medför hälsorisker och gör att man nästan aldrig ser sin familj, så länge som belöningen är en position högt upp på samhällsstegen". Han glömmer att själva anledningen till att män - som har familj - KAN lägga mer tid och kraft på den egna karriären än kvinnor som har familj är att kvinnan i familjen utför mycket mer än hälften av det arbete som barn och hem innebär. Det finns många orsaker till varför det är så (och biologi är inte en av dem!). En av de viktigaste orsakerna är att också privata relationer formas av kultur och sociokulturella strukturer som värderar män högre än kvinnor, ger män mer att säga till om, och övertygar män om att det är okej om deras karriär och deras självförverkligande sker på bekostnad av deras kvinnliga partner. Då mannen i en heterosexuell familj - delvis tack vare kvinnan - tjänar mer pengar än vad hon gör, blir detta ytterligare ett argument till varför hans karriär ska prioriteras medan hon ska lägga mer tid på att sköta marktjänsten - utan att någonsin få samma stöd tillbaka av honom i sin kamp för att nå sina egna mål och satsa på sin egen karriär.

M,

Jag har aldrig hävdat att biologin på egen hand skapar våra könsroller! Däremot så förstår jag inte den starka motviljan mot att acceptera att biologin är en viktig faktor som påverkar de könsroller vi har.

Min syn är att könroller bestäms av biologi, samhälle, kultur och egen vilja - dvs det är en komplex process med många olika faktorer som ger de könsroller vi har.

Könsrollerna utvecklas och förändras också över tiden, eftersom könsrollerna haft ett krav på sig genom historien att vara effektiva och funktionella. Dvs män och kvinnor har haft de könsroller som krävs för att människan ska producera tillräckligt med mat, samt kunna hävda sig mot andra samhällen. Därmed har det helt enkelt varit mer effektivt att använda män för vissa uppgifter och kvinnor för andra uppgifter. Du kan läsa ett par olika uppsatser om detta på min hemsida.

Så jag erkänner med glädje att det finns flera faktorer som påverkar könsrollerna. Men de gånger vi kan identifiera en trend i könsrollerna som sträcker sig över alla kända kulturer, så bör vi i första hand söka förklaringen i biologin, vilket jag har gjort i min artikel ovan. Jag vet att det är tabu i Sverige att erkänna biologins roll, men vi kan inte tillåta oss att fastna i ett så snävt och fördummande förhållningssätt.

Att erkänna biologins roll är inte att vara biologist, utan det betyder bara att man är öppen för en mängd olika faktorer, där biologin är en viktig sådan faktor.

Jag skulle vilja påstå att förklaringen är mycket enkel. Så länge kvinnor föredrar framgångsrika män med hög status, bra jobb och god ekonomi så kommer män alltid att vara mer inriktade än kvinnor på att göra karriär.

För faktum är att oavsett hur långt jämställdheten har kommit i detta land så väljer kvinnor fortfarande framgångsrika män före misslyckade. Därför skulle man kunna säga att den tävlingsinriktade mannen är skapad av kvinnans krav och behov (precis som feministerna i årtionden påstått motsatsen) eftersom det är precis lika viktigt för en man att finna en partner att fortplanta sig med.

Detta är i sin tur i allra högsta grad biologiskt (eftersom det förekommer bland mer eller mindre alla däggdjur), men också högst logiskt. En framgångsrik och driftig man är nämligen en säkrare och bättre investering för kvinnan och hennes framtida barn. En framgångsrik och driftig man har dessutom förmodligen bättre arvsmassa (eftersom framgång kräver hälsa och förmågan att prestera) och genererar så att säga mer framgångsrika barn.

Så det är egentligen inga som helst problem eller svårigheter att med mycket simpel logik konstatera att Per Billing har rätt. Men ibland är tyvärr för mycket akademiska studier och för långvarit navelskåderi i diverse teorier inte alltid till nytta. Tendensen är att man missar den enklaste, naturligaste och mest logiska förklaring. Man ser helt enkelt inte skogen för alla träden.

Nu betyder såklart inte detta att vi ska främja, acceptera eller nöja oss om det är så att detta leder till orättvisor i samhället eller att individer hindras i sin utveckling. Vi människor har ju tack och lov en stor förmåga att kunna påverka våra liv, och det bör vi också göra. Men, det är alltid bättre att utgå från verkligheten som den faktiskt är istället för att försöka tvinga in den i en ideologisk mall sprängfull av fel, motsägelser och galenskap.

Eller, för att göra en något ovanlig jämförelse. Om min bil går illa så är det betydligt bättre om jag får veta det riktiga felet så jag kan reparera den och tryggt åka vidare. Inte att någon hittar på ett fel som låter bra men som innebär att bilen kommer att fortsätta gå illa hur mycket jag än försöker laga den.

"Han glömmer att själva anledningen till att män - som har familj - KAN lägga mer tid och kraft på den egna karriären än kvinnor som har familj är att kvinnan i familjen utför mycket mer än hälften av det arbete som barn och hem innebär. Det finns många orsaker till varför det är så (och biologi är inte en av dem!)."

Lena Kulin. Vem är naturligt byggd för att amma det nyfödda barnet, mannen eller kvinnan?

Biologiskt är kvinnor bättre anpassade än män på att ta hand om barn. Kvinnor har mer tålamod och är inte lika aggressiva. Det ligger helt i generna.

Men självklart kan en man som är intresserad av barn och hem ta hand om det lika bra som motsvarande kvinna.

Innan man skaffar barn får man ta och komma överens om vem som ska göra vad när barnet finns där. Ska det vara så svårt att göra ett avtal?

Grundproblemet är emellertid att många kvinnor anser sig ha monopol på sina barn och deras omvårdnad och uppfostran och ska man då samtidigt göra karriär så är det självklart att man blir utbränd. Så blir det när man har samarbetsproblem och inte kan släppa kontrollen.

Men det är ju enklare att skylla på männen. Om det är någon annan det är fel på behöver man ju inte ändra på sig själv.

Det finns redan idag för många människor. De som vill arbeta ska göra det istället för att skaffa barn. Det skulle vi alla tjäna på.

Joakim J,

Mycket bra sagt, jag instämmer.

Lena Kulin,

Det finns säkerligen många orsaker varför ”kvinnor är mer villiga att arbeta hemma” än att tvinga sina män att dela bördan exakt på samma villkor. Det handlar om en parrelation och så vitt jag vet så vill ingen eller ytterst några få att någon utomstående makt kommer in och styr hur vi får leva tillsammans, hur vi får förverkliga vårt förhållande. Oavsett hur tragisk sådan problematik tycks vara ur statistik eller kollektiv synvinkel så handlar det om personliga val och under vilka premisser man har ingått i ett förhållande.

Jag tror inte ett ögonblick att samhällets incitament hur man bör leva i ett jämställt/demokratiskt förhållande kommer att ha någon som helst effekt. Relationsproblematiken angående personliga åtaganden (exempelvis vem som gör mest och vad) är precis som det låter oerhört personliga och valen och missbedömningar som leder dit är också lika personliga. Detta är trots allt en moralisk fråga vad jämställdhet betyder i de enskilda människors levda liv. Statistiskt korrekt jämlikhet säger inget om hur orättvist ett förhållande ändå kan fungera. När en man måste offra sig för kvinnans karriär på samma sätt som en kvinna påstås behöva göra enligt ditt resonemang har ju inte löst problemet. Men det skulle skapa jämvikt (som ren parfym) ”i orättvisan” ala statsfeminism inför allas nöjda miner.

Som metafor så handlar det mer om att parfymera i stället för att rengöra.

Arv och miljö!

Det är ju rätt självklart för de flesta.

Men vad som irriterar mig är att många kritiker av feminister och genusvetare påskriver dem ensidigt antibiologiska perspektiv.

Vad de, de allra flesta iallafall, gör är att de inte påstår att bilogi inte skulle spela någon roll alls. De betonar det som är inlärt och som vi kan ändra på, här och nu. Vilket förefaller vara väldigt mycket.

som jag påpekat tidigare förnekar inte ens neurologen Martin Ingvar kutlurens betydelse, trots att han betonar testosteronens betydelse.
http://www.dn.se/insidan/ar-man-brutala-av-naturen-1.468882

Det kanske är irrelevant här, men vad som borde vara intressant att diskutera är manliga och kvinnliga blickars betydelser för att upprätthålla könsfördomar.

Vi har en manlig blick som vi riktar mot oss själva, andra män och mot kvinnor.

Sen finns det en kvinnlig blick som riktas mot kvnnnor och mot män.

Vi samarbetar rätt bra för att upprätthålla könsfödomarna, även här i Sverige med sin något paradoxala kombination av kollektivism och individualism

Niclas,

Har aldrig sett en enda feminist inkludera biologiska faktorer i ett enda resonemang. Snarare är det feminister som enhälligt vänt "biologist" till ett skällsord. Debatten är löjligt polariserad. Du verkar dock sansad och förstår att både biologi och miljö spelar in.

Hur förklarar man alla män som inte väljer karriär framför familj enligt Billings modell?
Är de starkare än alla män som underkastar sig sina biologiskt förprogrammerade viljor eller är de praktiskt taget kvinnor som saknar de gener som gör dem till statusinriktade människor som sätter materiella faktorer före annat? Var hamnar t ex män som jobbar med barn(vilket ofta är både dåligt betalt och kvinnodominerat utan chans till karriär) i den av naturen förutbestämda manspyramiden?

Susanne,

Jag har aldrig hävdat att alla män satsar på karriären.

Jag har bara sagt att de som de facto väljer att satsa på karriären, och att offra nästa allt för att nå hela vägen till toppen, är övervägande män.

Visst finns det män som väljer familj före karriär, och män som jobbar med barn. Däremot så är de knappast i majoritet bland männen.

Susanne,

Det är egentligen inte alls så meningsfullt att diskutera individers val, dvs varför alla män inte väljer karriär i stället för den vårdande rollen. Det beror på att den statistiska skillnaden beträffande olika egenskaper och preferenser mellan män och kvinnor ändå är väldigt mycket mindre än den individuella variationen bland populationen av samma kön.

Detta kan man illustrera med medellängd: män är generellt sett längre än kvinnor men det kan inte alls tolkas så att det inte skulle finnas män som till och med är kortare än medellängden på kvinnor och kvinnor som är längre än medellängden på män. Detta hindrar inte heller parbildning där mannen är lika lång eller kortare än kvinnan. Men skillnaden i medellängd och kvinnors preferens gör att vi ser vanligtvis par där mannen är längre. Så vitt jag vet så föredrar kvinnor att vara ihop med män som är längre än de själva oberoende av deras egen längd kontra medellängden. Det har med andra ord att göra med kvinnors preferenser som påverkar valet av en man som deras partner.

På samma sätt som någon annan debattör påpekade här så påverkar kvinnors preferenser valet av en man som är mer framgångsrik än de själva. Mannens framgång är enligt min mening en mycket viktig aspekt angående kvinnors preferenser. Däremot påverkar det knappt männens val av en kvinna. Det kan vara till och med så att män undviker kvinnor som är mer framgångsrika än de själva om jag förstått det hela rätt när dito kvinnor beklagar sig över att ingen man vågar närma sig dem.

Med reservation för att jag inte kan utlösa respektive debattörs kön i varje inlägg tycker jag debatten verkar synnerligen polariserad.

Männen här förefaller övervägande instämma i Billings "antifeministiska" (håller han kanske inte med om) artikel även om något mer balanserat inlägg också finns

Medan kvinnorna tänligen uindantagslöst tar avstånd från Billings artikel som ju befäster de mer traditionella könsrollerna enligt min tolkning.

Personligen anser jag att vi är offer för samhällsutvecklingen dvs samhällets ekonomiska dynamik tvingar på oss våra roller.

Jag tänker särskilt på hur samhället har vuxit fram som en produkt av många krig. Och det är ett faktum att särskilt i tidigare generationer så har mannen varit bäst anpassad som krigförare. (De manliga) vinnarna av krigen har också i kraft av sin militära styrka intagit makten i samhällena.

I de samhälleliga konflikterna har kvinnan alltid fått stå för barnafödandet av t.ex. nya soldater. Exempelvis Hitler hade specifikt detta ideal för de tyska kvinnorna som mycket lite förekom i själva krigföringen men däremot fick hjälpa till i krigsproduktionen. Ungefär samma mönster fanns dock för kvinnornas roll i andra världskriget.

När makt är starkt kopplat till att riskera livhanken menar jag att mannen har en starkare biologisk disposition för att riskera sitt liv i krig

Typiskt så uppstår s.k feminism i rika, fredliga samhällen där de flesta är pacifister.

Medan fattiga eller krigiska samhällen mer sällan har feminism som en stark kulturriktning.

Feminism är således typiskt ett välståndsfenomen och ett symtom på ett fredligt samhälle.

Vid fattigdom uppstår aggressivitet i folkdjupen och männen intar krigiska roller, som betonar deras vikt i samhället och så småningom kan leda till maktpositioner

Ni feministiska tjejer fär börja insistera på att göra värnplikt !! Då kommer nog mer makt till er så småningom ...

Jag skojar inte ....Verklig makt i samhället är knappast något som kvoteras fram. Är ni beredda att dö för att komma till makten ? Männen har genom historien kommit till makten just så även om det finns varianter därav som t.ex. ekonomisk krigföring. Ni tjejer får tuffa till er !

Några klargöranden:

- Jag är för jämställdhet, dvs lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för män och kvinnor
- Jag är mot feminismen, eftersom jag inte tror på feminismens ideologiska antaganden, och jag tror att det är ett ineffektivt sätt att kämpa för jämställdhet
- Jag tror att kulturen påverkar könsrollerna lika mycket som biologin, eftersom det finns mycket stark forskning inom bägge fälten. Den exakta fördelningen mellan arv och miljö är givetvis omöjligt att veta (men konstigt nog är man "biologist" i Sverige om man påtalar både arvet och miljöns betydelse)
- Jag tror inte det finns någon könsmaktsordning, utan att jag tror att den manliga och kvinnliga könsrollen innehåller lika stora svårigheter och risk för trauman. Därför bör jämställdhet handla om bägge könens situation, inte bara kvinnornas
- Min egen vision är att vi ska kunna börja diskutera könsfrågor på ett mer öppet sätt i Sverige, och basera så mycket som möjligt på forskning och fakta istället för ideologi

Klockrent Pelle!

Så länge "samhällstoppen" menas de som får månatlig lön från eget eller annans företag och inte medräknas alla kvinnor som väljer att i tvåsamheten sköta om barnen med närhet och tillgänglighet för att de ska bli kärleksfulla och trygga medmänniskor, ja då är väl "samhällstoppen" bestående av mest män.
Hur på "toppen" tycker deras barn att de är då?

Men det är ju skönt att veta att bland de barnen som oftast mest haft kontakt med mamman, finns det blivande trygga pojkar som har kraft att senare gå ut i världen och nå just "samhällstoppen".

Om vi alla, män som kvinnor och "samhället" skulle ge oss alla lika stor betydelse och värde för det vi uträttar av olika slag för ett bra "samhälle" med att skapa trygghet, gemensam ekonomisk balans i familjen, i tvåsamheten likväl som i ensamheten som uppfostrare till de barn som snart blir de "oss" som ska få "samhället" att utvecklas vidare.
"Samhällstoppen" som jag ser den, är vi alla som i gemensamt ansvar om oss själva och våra barn siktar på trygghet och kärlekfullhet och försöker överträda gränserna av manligt och kvinnligt och ger varandra uppriktigt och självklart värde för de uppgifter vi utför, även om de för olika tillfällen är just olika uppdelat hur det praktiskt ser ut, valt ur klokhetsperspektiv och en syn på att allas "arbete" är lika viktigt för att "samhället" ska bli det rum vi alla uppskattar att vara i och känner att vi som individer har lika stor makt och värde för dess utformning.

VARFÖR denna kamp MOT varandra könsmässigt, då vi inget hellre vill än att vara MED varandra, även om det smärtsamt kan växla mellan vilka vi väljer till den tvåsamheten över tid och barn som kommit till världen, tidigare, under och senare, måste vi med gemensamt ansvar kämpa MED inte MOT.

Vilda Pia

Det är ganska typiskt att när kvinnorna söker "jämlikhet" så talar de om "samhällstoppen" där männen dominerar.

Att det finns många gånger fler män än kvinnor också på "samhällsbotten" väljer de ofta att i förbigå i debatten ...

Jag delar uppfattningen att kvinnorna är utsatta för ett viss manligt förtryck i amhället, men tycker att det förbigås att även männen i samhället är utsatt för samma förtryck, i olika former. Och drabbas oftast väsentligt hårdare än kvinnorna.

Jag ger ett exempel härpå från skolans värld i min artikel här på Newsmill:
http://newsmill.se/artikel/2009/04/17/begavade-pojkar-slas-ut-i-skolan

Börje...
Men är det inte konstigt om nu grabbarna slås ut i skolan, ändå är den grupp som fortfarande återfinns på den sk. "samhällstoppen" ?

Nej Pia

Den grupp som återfinns på "samhällstoppen" (framgångsrika män) är i huvudsak den grupp pojkar som hade en god adolescens inklusive en tillräckligt tidig pubertet för att inte lida alltför mycket under själva puberteten. De utmärker sig inte för begåvning utan för sin förmåga att dominera sin omgivning och skapa sig fördelar i samarbete med andra män som accepterar deras dominans. Det är helt enkelt inte en fråga om utbildning. Om så vore fallet skulle ju kvinnorna ha en helt annan position. De män som lyckas väl i skolan finner man oftast i expertfunktioner utan alltför stort inflytande.

Jag gillar din artikel och förstår vad du menar och skolan är tyvärr en tidig utslagsplats för våra ungdomar. Däremot finns samma syndrom kring utslagning bland tjejerna men de märks, eller rättare sagt "inte märks" på samma sätt.
Jag tycker att "samhället" och skolorna kört fast i ett "ickesystem" att ta vara på den intelligensia av olika slag vi alla bär på och inte varken uppmuntras eller kanske upptäcks i skolor med åldersstigen syn på utbildning och begåvning.

Däremot förstår jag inte din attityd till feminism och att vi ska tuffa till oss och göra värnplikten. De som nu velat har ju inte ens fått.

Sen tror jag att vi kvinnor gör det största av smärta och som många av oss är beredda att dö för, nämligen att vi föder våra gemensamma barn och om du då tänker hur och var de ska födas, kanske du kan ha fantasi nog till smärtan oavsett ganska overksamma smärtstillande medel.

Så visst, jag gör värnplikten så får du föda barnen, inget svårt val för min del.

Min ord hör ovan var till
Börje Lundberg, så det inte missförstås...

Pia

Vi talar förbi varandra. Inte alltför ovanligt i konversation mellan man och kvinna ;-)

Jag ÄR feminist. Ganska mycket så t.o.m enligt mina erfarenheter.
Det är just därför jag råder er till att "tuffa till er" om ni vill ha makten i samhället. Eller trodde du att makten kommer till en för att man ber om den ?

Makt är PER DEFINITION förbehållet dem som "griper makten", som dominerar. Det ju det som ÄR makt. Man FÅR inte verklig makt !

Min poäng är också att männen har gripit makten genom att excellera i militära kraftmätningar samtidigt som kvinnan inte ens har tillåtits - eller kanske inte velat eller kunnat - göra detsamma. Det är bakgrunden till mannens traditionella makt i samhället.
Militär styrka och ekonomisk styrka har fungerat i ett växelspel med varandra inom respektive nation och så har de manliga etablissemangen i olika nationer tävlat med varandra om den internationella makten. Och historiskt sett så har det nästan bara varit manliga aktörer i detta herre-på-täppan-spel. Få kvinnliga amazoner.

Hur TROR du att t.ex. dagens manliga elit inom företagsvärlden har kommit till sin "makt" ? Inte är det genom att vara snälla och flitiga i skolan. Jag lovar dig ! Deras sociala beteende är ganska ytligt, fernissa.

Min poäng är att vill ni komma upp er i samhället finns det i huvudsak två sätt: Det ena är den traditionella metoden där ni gifter er till nån form av indirekt makt genom att äkta inflytelserika män. Den andra metoden är att ni "tuffar till er" och tar för er i näringslivet med lika spetsiga armbågar som många killar har. Det finns ju numera några framgångsrika kvinnliga företagare som kan utgöra exempel för er. Och i fredliga länder som Sverige och Norge är företagandet inte alltför hårdhänt.

Vad gäller utslagningen av ungdomar i skolan så är ju utgångspunkten för denna liksom andra artiklar i ämnet här på Newsmill just att fler pojkar än tjejer slås ut i skolan med konsekvensen att tjejerna är fler på universiteten. Att det finns tjejer som också orättvist slås ut är jag övertygad om. Men hur det går till vet jag inte

F.ö så skulle jag gärna föda barnen om det gick, barnkär som jag är :-)

Bra artikel, och många väldigt bra inlägg. Börje Lundberg skriver mycket bra om makt, och att kvinnorna lurar sig själva när de tror att betygen spelar den avgörande rollen. Jag hade själv ännu inte lyckats kondensera mina ganska likartade tankar inom området på ett så pedagogiskt sätt.
-
Nå. Låt oss prata lite ridsport. Män som grupp har en helt annan drivkraft än kvinnor att nå toppen, att bli bäst och att nå hög status. Det spelar ingen roll vilket område man studerar, men inom ridsporten blir denna skillnad extremt tydlig.

I denna mixade idrott kan inte mannen dra nytta av sin fysik, och inom toppen återfinner man en relativt jämn könsfördelning. Men om man tittar på ridsporten som helhet finnar man en total dominans av kvinnor. Det kryllar inte av pojkar i stallen, om man säger så, och kulturen är i det här fallet helt och hållet på flickornas sida och har varit så under lång tid. Ändå översätts inte denna numerära och kulturella dominans av någon dominans på toppen.

Återigen, här kan man inte som man alltid gör i diskussioner om arbetslivet skylla på att män gynnar andra män och att kulturen inom arbetslivet missgynnar kvinnor.

Den enda rimliga förklaringen till detta förhållande inom ridsporten är att kvinnorna i stor utsträckning saknar drivkraften att nå toppen, och att det är helt andra motiv än att bli bäst i världen som gör att kvinnor ägnar sig åt ridsport. Kvinnor och män gör helt enkelt olika prioriteringar.

Vad som däremot är rätt ointressant är i vilken grad dessa olika prioriteringar kommer sig av kultur eller biologi. Det intressanta istället är att det inte handlar om diskriminering, utan om individernas fria val. Detta påpekande riktar sig främst till feminister, som är helt fixerade av arv och miljö, men också delvis till en läkare som Pelle.

Visst kan det vara på sin plats att rätta feministernas värsta stolligheter, men jag tror att det kan vara en ännu bättre strategi att ta debatten ett steg vidare, och inte fastna i vad som är arv och vad som är miljö. Även om man har rätt.

Anders B,

Bra kommentar.

Jag håller med om att vi inte ska fastna i en debatt av vad som är arv och miljö. Min artikel syftar framför allt till att bryta tabuet kring att prata om att arvet har en inverkan på oss, på samma vis som miljön har det.

Sedan har du helt rätt i att det egna valet är ytterligare en faktor som ofta glöms bort.

Jag tänker mig att vi har fyra olika dimensioner som påverkar könsroller:
- samhällsstruktur
- kulturella värderingar
- egen vilja
- biologi

Om vi vill ha en intressant och nyanserad debatt så måste vi kunna se alla dessa fyra områden, och inte inskränka oss till endast 1-2 områden.

Tack Pelle.

Äntligen en man som erkänner att endel män jobbar hellre ihjäl sig än att ta ansvar för familj och barn. Medans många kvinnor föredrar att ta hand om familj och barn. Det är kanske därför det blir så många vårdnadstvister. Mannen vill heltplötsligt ha del av barnen som mamman trodde var sin egendom. Vem som tänker på barnen kan man ju undra över.

"bakom varje framgångsrik man står en utarbetad kvinna" =))))

Hej Pelle!

Jag vill tacka dig för en intressant och tänkvärd artikel. För mig (som också är läkare) är det självklart att biologin påverkar vårt beteende...det är naivt att bortse från att det t.ex. finns receptorer för såväl östrogen som för testosteron i hjärnan.....

Men jag tycker att du gör det lite för enkelt för dig! För mig är det mer och mer uppenbart att det inte finns en förklaringsmodell som kan täcka allt.

Det finns många ingångsvinklar till en debatt...jag väljer att fråga dig hur du ser på det faktum att stadsbilden idag präglas väldigt starkt av pappalediga män som ömt tar hand om sin avkomma...detta har förändrats oerhört sedan 60- och 70-talen.
Håller en förändring på att ske i den manliga biologin?

Fairymary,

Jag har inte sagt att alla män är intresserade av att nå toppen i samhället, långt därifrån.

Det enda jag sagt är att av de individer som är redo att satsa allt för att nå toppen, så är majoriteten män.

Fairymay,

Själv tror jag att attityden bland män har ändrats, för inte så länge sedan var det nästan omöjligt och "vekt" av män att ta föräldraledighet, nu är det tvärtom, att de män som inte tar sin del med barnen verkar "känslolösa" och "mot jämställdhet" vilket oftare ses som ett svek mot hela familjen och inte särskilt manligt .

Att männen, som Pelle Billing säger, har varit de som tagit på sig uppoffringen att göra karriär, är snarare självuppfyllande än att det skulle vara en "gåva" till familjen. Det är inte mindre arbete eller uppoffring att ta hand om barn och hem, snarare ett val av klokhet, men eftersom många män har svårt att inse vilket arbete det är och att det snarare är semester att gå till ett jobb, har nu börjat att få dela den bilden och arbetet med kvinnan eftersom hon inte vill ses med ögon om att inte ha något "arbete" när hemarbetet kommer på tal.

Samhällstoppen är ett manligt ord, för hur toppen av livet står man om man missat kontakten med sina barn och kvinna när skilsmässan är i antågande och det börjar nu en yngre generation män inse och förstå.
Men vi är ju oftast olika till "språk" och önskningar vad vi vill med varandra, men det är bara att kämpa vidare....med varandra, inte mot.

Mmm, Pär Ström, förnumstighetens väktare. Én central orsak till att vi kvinnor inte är så nöjda med samhällsordningen är att det officiella belöningssystemen, dvs. hur olika samhällsaktiviteter värderas ekonomiskt, MYCKET länge och fortfarande tvingar oss att agera som män för att uppnå det vi vill ha. Min åsikt är att det 'biologiska' är en omskrivning för att Makt är lika med hot om våld i vårt samhälle - fysiskt och mentalt. Både mellan män och gentemot de som är fysiskt svagare, dvs. kvinnor, barn och äldre. Det är en urgammal biologiskt betingad modell, vilket återkommer i våra nära släktingar apornas samhällen också. Dags att ändra på det för människan och planetens skull?

Det borde stå alla klart vid det här laget att de skillnader som på gruppnivå finns mellan män och kvinnor kan härledas till både biologiska och sociala faktorer. Att försöka med någon typ av mått att mäta dessa mot varandra i fråga om omfattning blir rent hypotetiskt. Det kommer dock aldrig att gå att ge en garanterad förklaring utifrån någon av dem på ett specifikt fall varför förklaringar med hänvisning till antingen biologi eller sociologi på just en individ är vanskliga.
Jag tycker att många av kommentarerna (framför allt de som försvarar den sociologiska förklaringen till kön och genus) gör misstaget att blanda ihop vad som ÄR och vad som BÖR vara. Att använda biologiska förklaringsmodeller för att beskriva skillnader mellan grupper antyder inte på något sätt hur man vill att saker ska fungera (även om det finns en uppenbar risk för missbruk) men att däremot blunda för dem och sedan utforma en politik därefter är mycket ohederligt. Därför kommer statsfeminism aldrig att nå samma potential som ett samhälle där individens rättigheter att fullfölja sin potential ställs framför krav på kvotering vilket med all säkerhet kommer att placera olika individer på fel plats med resultat av sjunkande effektivitet då man går miste om viktig potential som man valt att kasta i brunn till hymner om vad man kallar jämställdhet (läs kvotering).

Det ska väl även påpekas som motargument till biologism eller i alla fall en parentes som är värd att tänka på att om variationen inom själva gruppen, ex män är av betydande storlek gentemot variationen mellan olika grupper så kan det vara vilseledande att härleda för mycket ur de eventuella skillnaderna mellan grupperna ex, män och kvinnor. Det är anledningen till att gränsen verkar vara ganska flytande. gränsen mellan biologiskt manligt och biologiskt kvinnligt får som bekant inte vid marginalmannen. Av den anledningen är ett samhälle som konsekvent på biologisk grund särskiljer män och kvinnor till olika uppgifter även det ineffektivt. Det är dock något väldigt få tycker. De flesta skillnader vi ser idag (i alla fall i Sverige) är resultatet av fria individers val och mönstret av dem är alldeles uppenbara. Om man däremot sitter fast i sociologiträsket och vägrar att tro att individer faktiskt har förmågan att tänka själv och göra egna val, ja då är det inte konstigt att man tror på kvotering.

Ett förtydligande av mitt inlägg. "gränsen mellan biologiskt manligt och biologiskt kvinnligt går som bekant inte vid marginalmannen". jag menade här eventuella beteenden som klassas som biologiskt manligt eller biologiskt kvinnligt inte de fysiologiska skillnaderna. Mao, jag instämmer i artikelförfattaren citat:

"Ett exempel bland många är att flickor som utsatts för ovanligt höga nivåer av det manliga könshormonet testosteron i livmodern, tenderar att leka på ett sätt som enligt kulturen anses "grabbigt" och senare i livet blir de kvinnor som är betydligt mer fokuserade på sin karriär än genomsnittskvinnan"

Nästan alla världens makthavare bär slips. Det är också ett transkulturellt fenomen. Alltså måste det ligga biologiska skäl bakom slipbärandet. Eller?

Nej du Pelle, resonemanget håller helt enkelt inte. Du kan inte bevisa biologi med traditioner. Läs på i nån grundkurs i forskningsmetodik - gör om gör rätt!

Det går att hitta massor av exempel på hur fel resonemanget kan leda:
* De flesta av sveriges makthavare bor i stockholm. Alltså är stockholmare biologiskt mer lämpade för att ha makt.
* Nästan alla europeiska länder har 230 volt i eluttaget, alltså är 230 volt en fysikaliskt överlägsen spänning.
* Nästan alla toppolitiker har bara sysslat med politik. Alltså är det den bästa bakgrunden för att bli en bra politiker.

Tack för en efterlängtad klok röst! Vi kan inte förneka vårt biologiska arv, skillnader mellan könen finns ju uppenbarligen. Detta utan att på något sätt hålla endera för mer än det andra.

Till Johan Wallin.
Det är du som ska damma av metodikböckerna igen för du måste väl ändå se de uppenbara felen du gör som lyser med stora neonbokstäver.
citat:
"Det går att hitta massor av exempel på hur fel resonemanget kan leda:
De flesta av sveriges makthavare bor i stockholm. Alltså är stockholmare biologiskt mer lämpade för att ha makt.
slut citat.

Det är inte en biologisk egenskap att bo i Stockholm. Det är däremot en biologisk egenskap att ha en X och en Y kromosom och såldes vara man. Ditt exempel saknar således all möjlig relevans för vad som diskuteras här. Dina två andra exempel är lika förkastliga av samma anledning.

Ditt inlägg var således totalt irrelevant.