Samhällsekonomiska konsekvenser av IPRED-lagen

IPRED-lagens införande har väckt stor debatt runt om i Sverige och har kritiserats hårt. Kritiken har främst handlat om att lagen är integritetskränkande och att den utgör ett hot mot rättsäkerheten. Trots detta finns det en logik i att regeringen tar ett ansvar för kulturskapares och övriga mediaproducenters rättigheter till deras egna verk. Debatten är berättigad, men inte tillräckligt nyancerad eftersom den inte belyser de samhällsekonomiska konsekvenserna av lagen.

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv bör IPRED lagens vara eller icke vara även baseras på utredningar gällande samhällsekonomisk effektivitet dvs, huruvida samhällets resurser nyttjas på ett effektivt
sätt. Kostar IPRED lagen mer än den smakar?

Film, musik och programvara tillhör en speciell kategori varor som inom ekonomisk teori brukar benämnas icke-rivaliserande. Benämningen har sitt ursprung i att varan skiljer sig åt från vanliga fysiska varor i och med att en enskild individs konsumpion av varan inte hämmas av någon annans konsumption av samma vara. För att en lagstiftning gällande äganderätter för en sådan typ av vara ska vara samhällsekonomiskt effektiv så krävs att den strävar efter balans mellan två kriterier. Det ena kriteriet syftar till att säkerställa att det finns tillräckliga incitament för varans produktion. Det andra syftar till att minimera de effektivitetsförluster som uppstår till
följd av att vissa individer exkluderas från användandet av varan (som i princip kan reproduceras helt gratis).

Som IPRED-lagen ser ut i dag så verkar det dock som att vissa politiker (däribland Beatrice Ask och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth), har haft ett begränsat perspektiv och att upprätthållandet av en förlegad affärsmodell har prioterats framför samhällets bästa. I de politiska debatterna kring IPRED-lagen så har man antingen genom okunskap eller ren försummelse negligerat de samhällskostnader som uppstår då en marknad för icke-rivaliserande varor regleras alltför kraftfullt (detta argument har däremot haft bäring i debatten över patenträttigheter inom läkemedelsindustrin gällande bl.a. hur många år ett patent bör gälla). Samtidigt så har man kanske överskattat behovet av incitamentskapande åtgärder för musik- och filmskapare. Detta beror på att produktionskostnaderna för både musik och film sjunkit kraftigt de senaste åren tack vare billigare teknik som skapat en ökad konkurrens även gentemot dyra och högklassiga produktioner.

Enligt skivbolagens intresseorganisation IFPI´s statistik har visserligen albumförsäljningen minskat över åren men den digitala försäljningen samt intäkterna från konserter har däremot haft en ordentlig uppsving. Generellt får man intrycket att skivindustrin verkar befinna sig långt ifrån den kris som förnärvarande hotar många
andra företag. Så hur kommer det sig att det finns en betalningsvilja hos konsumenter för en vara som utan kostnad redan finns lätttillgänglig via fildelningssajter? Svaret ligger delvis i att fildelning i sig inte är helt fri från kostnader. Kostnaderna består i:1) De risker som kan vara förknippade med fildelning iform av ökad
risk för virusangrepp. 2) Tidsaspekten, gällande tid för sökning och nedladdning. 3) Osäkerhet kring kvalitén på det som laddas ner.

Dessa kostnader som fildelare dras med borde utgöra en utmärkt möjlighet för musikindustrin att plocka marknadsandelar från fildelningssajter (givet förstås att man är villig att anpassa priset för att bättre motsvara de marginella produktionskostnaderna).

Vad gäller filmproduktioner ser det annorlunda ut. Trots att mycket av inspelningsutrustningen fallit i pris så dras många Hollywoodfilmer idag med produktionskostnader som uppgår till hundratals miljoner dollar. Intäkterna kommer huvudsakligen ifrån tv men även från video och biografvisningar. Fildelning kan här tänkas konkurrera med både video- och tv- intäkter och därmed utgöra ett hot mot dyra Hollywoodproduktioner medan independentfilmer troligen förväntas påverkas i mindre utsträckning. Men i likhet med de ovannämnda kostnaderna för att ladda ner musik så finns det även här en möjlighet för Hollywoodproducenterna att tillhandahålla alternativa betaljänster via internet som borde kunna konkurrera med fildelningen genom att tillhandahålla en högre kvalité och säkerhet.

Fildelningsdebatten har heller inte behandlat de effekter en fungerande IPRED-lag kan få för it-utvecklingen. Många programvaror dras med dyra utvecklingskostnader och är därför i behov av ägandeskydd. Hitills
verkar detta ägandeskydd ha upprätthållits väl på de flesta arbetsplatser där den programvara som används också betalas för. IPRED-lagen gör det dock möjligt för programvarutillverkare att mer intensivt jaga enskilda individer. Om denna process leder till att enskilda individers straffas för brott emot upphovsrättslagen kan detta komma att medföra långsiktigt negativa konsekvenser för samhället. Detta beror på att programvara liksom facklitteratur på biblioteken utgör en källa till lärande och kunskapsutveckling som i sin tur föder
tekniskutveckling och innovation. Att kriminaliserar en hel ungdomsgeneration med potential att utvecklas till lovande itentreprenörer är inte bara ineffektivt utan rent utsagt förkastligt.

Personligen så har jag haft flera vänner som har lärt sig programmera och utvecklat affärsstrategier baserat på kunskap som gjorts tillgänglig tack vare fildelningen. Frågan kan väckas huruvida vi hade haft den enorma framgångssaga för svenska it-företag idag om inte kopiering av programvara varit möjlig. Detta är i sig inget argument för legalisering men det är dock ett hållbart argument för dekriminalisering.

Sist men inte minst så bör vi fråga oss huruvida IPRED-lagen faktiskt kan lyckas med att få bukt med fildelningen? Erfarenheter från Danmark visar att så inte verkar vara fallet. Svårigheterna verkar ligga i att få till fällande domar. Samhällskostnaden består här i kostnader för rättegångar, polisresurser, anti-pirat byråer, etc. Om dessa kostnader inte genererar någon nytta så borde pengarna istället läggas på viktigare saker t.ex. bekämpning av barnpornografi, säkrare gator eller bättre skolor.

Slutsatserna är således att IPRED-lagen bör avskaffas eftersom den innebär en ineffektiv användning av samhällets resurser och således kostar mer än den smakar.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6745

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Du har en vettig poäng i din artikel och de samhällsekonomiska konsekvenserna måste undersökas.

Däremot framstår din artikel inte som särskilt trovärdig då den är full av stav-, grammatik- och särskrivningsfel. I min lilla genomläsning av artikeln retade jag mig på 6 stavfel som alla skulle fångas av vilken rättstavningskoll som helst, samt ett grammatiskt fel och ett särskrivningsfel. Det finns säkert fler fel än dem jag lade märke till, och hur du kunnat skicka in något sånt här utan att ta till dig automatisk stavningskontroll förstår jag inte.

Om du vill publiceras, se för guds skull upp så du stavat rätt. Annars tar vi läsare dig aldrig på allvar.

Permalänk | Anmäl #1 Ola S, 2009-05-04, 20:54