Om den ”gamla” nöjesindustrin fungerade som den ”nya”

Det är den 15:e september. Dan Brown's "The Lost Symbol" har precis kommit ut på engelska. Du går ner till din lokala bokhandel och stegar glatt fram till expediten och frågar när den svenska versionen kommer. Till din förvåning stirrar bara expediten på dig, och vänder sig sedan om och går därifrån utan ett ord. Du tycker det hela är oförskämt och går därför därifrån och letar istället upp en annan bokhandel.

Expediten i bokhandel två meddelar glatt att den svenska versionen kommer om sex månader. OK, tänker du, det har jag inte lust att vänta på. Men när du frågar om den engelska versionen blir expediten bister och säger "Tyvärr, vi har den på lagret men får inte sälja den förrän om tre veckor". När du frågar "Varför?" stirrar bara expediten på dig, och vänder sig sedan om och går därifrån utan ett ord. Du tycker det hela är oförskämt och går därför därifrån för att leta upp en tredje bokhandel.

Det börjar nu bli ont om bokhandlare där du bor, men av en slump passerar du en obskyr liten boklåda som har en trave Dan Brown's "The Lost Symbol" i skyltfönstret. Du stegar glatt fram till expediten och frågar om du får köpa den. "Självfallet" svarar expediten, plockar fram ett exemplar åt dig och slår in summan i kassapparaten. Men när du skall betala med ditt VISA-kort blir plötslig expediten bister, lägger ifrån sig boken och säger: "Tyvärr, du kan bara betala om du har ett kreditkort utställt i USA och en amerikansk faktureringsadress". Du halar upp ett knippe riktiga pengar ur fickan, men expediten bara skakar på huvudet, vänder sig sedan om och går därifrån utan ett ord.

Du börjar nu bli riktigt irriterad. Du inser att trots att boken kommit ut på marknaden är den inte tillgänglig för DIG.

Du har trots allt bestämt dig för att göra något kulturellt denna dag. Så du bestämmer dig för att gå på teatern istället.

När du kommer fram till teaterdistriktet ser du stora annonser som meddelar att "Nu spelas FRÖKEN JULIE". Perfekt tänker du, den har jag länge tänkt se. Utanför den stora teatern står ett gäng ungdomar i Strindberg T-shirts och lockar besökare att köpa biljetter. Du stegar raskt fram och skall precis be om en biljett då en rask yngling med monoton ton frågar om du vill ha "bas-packen eller extended-packen"? Du börjar stamma förvirrat och ynglingen fortsätter, "Ja alltså, vill du ha Fröken Julie, Jesus Christ Superstar, Peer Gynt och Bobby Fischer bor i Pasadena - det är bas-packen, eller vi du ha alla dem, plus Spöksonaten, Ett dockhem och tre månaders gratis medlemskap i Sportdrycksklubben - det är extended packen?". Du förklarar i saklig ton att du bara vi ha en biljett till Fröken Julie varpå ynglingen vänder sig om och går därifrån utan ett ord.

Märkligt tänker du och går därifrån. Som tur är spelas " Fröken Julie" på fler teatrar. Du går vidare till nästa där ett liknande gäng ungdomar säljer biljetter. Till din förvåning upptäcker du att du faktiskt kan köpa en biljett till bara den föreställning du vill se. Du halar upp 650 kr, skall precis betala när du ser en skylt med finstilt information bredvid kassaapparaten: "Föreställningen sponsras av Svenska Spel och avbryts var 20:e minut för ett kort reklamavbrott". Du vänder dig till expediten med förvånad blick och säger "Reklamavbrott? Men borde inte förställningen vara gratis då? Är det inte det som är själva poängen med reklamfinansiering?" Ynglingen svarar "Men hallå, get real", vänder sig om och går därifrån utan vidare förklaring.

Du är nu duktigt trött, men ger en sista teater en chans. Jodå, här kan man köpa biljetter till Fröken Julie, inga reklamavbrott, men... svenska, danska, estländska och italienska medborgare får inte köpa biljetter.

Du ger upp.

När Björn Ulvaeus frågar "Ska det vara så förbannat besvärligt att betala för sig?" förstår jag givetvis att han undrar varför folk inte köper musik istället för att fildela. Jag fildelar inte, jag köper min musik, och jag anser inte bara att artisten skall ha betalt jag anser att artisten ska ha bra betalt. Men som nöjeskonsument har jag några basala krav:

• Jag skall kunna handla omedelbart när en vara eller tjänst finns tillgänglig på globalt plan
• Jag förväntar mig svar på frågor till handlaren, distributören eller producenten
• Jag förväntar mig att kunna köpa bara den vara eller tjänst jag är intresserad av utan att den sampaketeras med en massa andra oväsentligheter
• Jag förväntar mig att reklamfinansierade tjänster inte kostar mig någonting
• Jag förväntar mig att varor och tjänster som andra europeiska medborgare får köpa också är tillgängliga för mig i egenskap av europeisk medborgare
• Jag förväntar mig slutligen en framtida märkning av varor och tjänster som indikerar hur mycket artisten får av det totala priset så jag kan välja den vara eller tjänst som mest gynnar artisten

Dessa krav kommer inte lösas av att folk slutar fildela, dessa krav kan endast tillgodoses av artister, nöjesbolag och politiker gemensamt.

Jag lägger min EU-röst hos Piratpartiet primärt för att det är det enda parti som vill värna om min personliga integritet (vilket är en fråga som jag anser överskugga alla andra just nu), sekundärt för att det är det enda parti som ifrågasätter och på sikt öppnar upp för andra konsumentvänligare metoder att sälja nöjesrelaterade varor eller tjänster.

Som svar på Björn Ulvaeus fråga vill jag svara: "Ja, ibland är det förbannat svårt även fast man kan och vill betala".

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6742

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Precis sådär frustrerad känner jag mig många gånger. Jag får inte lägga till en över 20 år gammal skiva i min playlist i spotif då den inte är tillgänglig i Sverige (jag äger orginalet på vinyl, UK import). Bio har jag gått på 3 gånger i mitt liv, vi får vara glada om en DVDrip av den amerikanska utgåvan når oss innan biografen här mitt ute i ingenstans tar hem den, om det inte är en storfilm kan vi glömma att få se den gå upp på bio. Företagen skjuter sig själva i foten med dessa regionsindelningar!

Permalänk | Anmäl #1 Hans, 2009-05-04, 13:07

Tänk om politikerna och "nöjesindustrin" skulle läsa, lära och lyssna på allt bra som skrivs här på Newsmill angående den infekterade IPRED-debatten. Sånt som beskriver problemet med "upphovsförräderiet " som i denna artikel och alla olika kommentarer som ofta kommer med förnuftiga insikter och infallsvinklar.

Nu har vi internetanvändare, fått motståndare som gått till direktattack utan framtida ideer, så klart vi försvarar oss med samma mynt till "krig". PP till EU

Permalänk | Anmäl #2 Pia "Vilda" Nordin, 2009-05-04, 14:27

Om musik, tex på Spotify, är indelad i regioner inom EU, är inte det då ett handelshinder för oss konsumenter? Går det att angripa detta via EU-domstolen? Har någon försökt?

Jag antar att ingen har försökt förut, eftersom många varor säljs med speciella "Svenska" förpackningar med manual, tex, men musik via Spotify/iTunes eller annat internet-baserad teknologi har ju inga sådana försvar att skydda sig med utan måste ju rimligtvis kunna anses ska vara lika för alla inom EU. Eller?

Permalänk | Anmäl #3 SciBoy, 2009-05-04, 14:40

@SCiBoy

Så här skrev Gunnar Hökmark (EU parlamentariker, Moderaterna) för drygt tre år sedan när jag mailade honom med anledning av att iTunes endast tillåter köp i den "butik" i det land man har sitt kreditkort utställt och undrade hur det rimmade med "varornas fria rörlighet":

"jag misstänker att Apple nog har rätt att bestämma var de marknadsför vad, det gäller ju även om de har olika riktiga butiker, det utbud en butik har är ju anpassat efter olika länder, jag tror inte att detta är i strid med europeisk lag som ger dig rätten att köpa varor var du vill och föra dem över gränser men inget tvång för den enskilde att marknadsföra alla varor i alla länder, nu är ju ditt exempel intressant eftersom du just vill kunna handla var du vill, men deras begränsning handlar inte om det utan om var ditt kreditkort är utfärdat, vet du varför de har denna begränsning?"

Hans fråga kunde jag inte svara entydigt på (och Apple precis som skivbolagen och deras branschorganisationer vägrar svara på kritiska frågor om musiktjänster), men det framstår som ganska tydligt att "Varornas fria rörlighet" i Europa inte avser konsumentens rätt, utan företagets rätt. Jag fick inga mer svar från Gunnar.

Permalänk | Anmäl #4 Kenneth Eriksson, 2009-05-04, 17:07

Även Per Gessle verkar vilja bli piratkopierad. Hur väntade han sig att sälja några exemplar av sin nya skiva? Det gick ju inte ens att provlyssna på materialet utan att i sådana fall använda sig av de illegala alternativen:
http://j-andersson.blogspot.com/2008/12/per-gessle-vill-bli-illegalt-ned...

Permalänk | Anmäl #5 Jonas, 2009-05-05, 09:54

Hoppsan. Är det inte samma Björn Ulvaeus som är skyldig staten 100 milj. kr?! Att skattesmita måste väl anses som lite värre än att ladda ner några mp3:or. Läs själva här: http://www.dn.se/ekonomi/bjorn-ulvaeus-kravs-pa-ytterligare-miljoner-1.4...

"Den som själv har nåt att dölja ropar på förstärkt polis" som Nationalteatern sjöng.

Permalänk | Anmäl #6 Henrik, 2009-05-05, 23:55