Gruppen Klimataktion sprider förvirring om lösningen på klimatfrågan

Du verkar inte vara insatt i vad Klimataktion gör eller tycker, för du tycker faktiskt nästan likadant som oss!

Klimataktion driver, precis som du säger, att vi måste se till den maximala gränsen vi får släppa ut globalt, och sedan fördela utsläppen rättvist. Klimataktion förespråkar en princip kallad Greenhouse Development Rights, som i korthet går ut på att de fattiga länderna ska få släppa ut mer än de rika länderna, eftersom det behövs för deras utveckling. De rika länderna har också högst skuld, och har även de ekonomiska förutsättningarna att minska utsläppen.
Jag är aktiv i Klimataktion, och det som ligger högst upp på prioriteringslistan och som vi lägger absolut mest tid och energi på just nu är att lobba mot politiker samt bilda opinion inför det superviktiga klimattoppmötet i Köpenhamn.
Det motsäger inte att vi också försöker få personer och företag att ta sitt eget ansvar, det är ju i slutändan de som ska minska sina utsläpp. Fast som sagt är det något nedprioriterat just nu innan Köpenhamnsmötet.

Du är hjärtligt välkommen att engagera dig i Klimataktion!

Simon, läs artikeln en gång till. Det är en kritik av Klimataktion. Och en bra sådan tycker jag. Det Mårten Lewander skriver ligger mycket närmare det systemtänkande som Vattenfall har än de pubertala aktioner som Klimataktion hittills gjort sig kända för.

Ja, precis som sagts ovan, är klimatrörelsen helt enig om att det troligen kommer att bli mycket svårt att klara de globala utsläppsminskningar som krävs utan ett globalt klimatavtal i Köpenhamn. Ett avtal som mycket gärna får innehålla just de former och principer som artikelförfattaren så övertygande beskriver.

Det finns dock en hel del olika modeller för hur det ska gå att uppnå ett rättvis klimatavtal där man successivt uppnår just lika utsläpp per capita och till slut ner mot noll utsläpp per capita varav GDR på senare tid vunnit stort gehör och kanske mina ögon är det bäst lämpade och mest rättvisa.

En del förespråkar en skatt på koldioxid. Andra vill ha ett stadigt minskande tak för hur mycket co2 och andra växthusgaser som får släppas ut varje år och att dessa rättigheter sedan säljs på marknaden. Det finns fördelar och nackdelar med båda systemen och de går troligen att kombinera. Sverige är ett exempel där vi haft såväl handel med utsläppsrätter och en co2-skatt om än i blygsam skala.

Det främsta argumentet för att ett global avtal krävs är att om hårda krav införs i endast en del av världen kommer priset att sjunka i resten av världen, eftersom det är en global marknad vi har att ta hänsyn till och troligen minskar alltså inte hårda lokala regler utsläppen totalt sett särskilt mycket.

Men att uppnå ett globalt avtal detta är en minst sagt mycket komplex process som till syvende og sist handlar om opinionsbildning, defacto-omställning samt politisk legitimitet för föränding.

Ett exempel: Om ett stort kraftbolag som Vattenfall framställs som en aktör som håller på att lösa klimatproblemen när omvända förhållande råder, finns en stor risk att de väljare som måste driva på den politiska processerna i Sverige och i världen över får för sig att det inte finns något kvar att göra.

Och om den svenska regeringen, som skulle kunna ha en nyckelroll inför Köpenhamn är så flata att man inte stoppar sitt eget kraftföretags kolkraftutbyggnad, måste av nödvändighet trovärdigheten i förhandlingarna minska, liksom troligen kraften i den nödvändiga opinionsbildningen.

Däremot: om Sverige tydligt tog avstånd från Vattenfalls nuvarande verksamhet och ställde krav på att ställa om produktionen till förnybar energi omgående, skulle signalen bli: det går att genomföra kraftfulla förändringar utan några stora umbäranden. Det går alltså att genomföra ett kraftfullt klimatavtal. Och det är nödvändigt.

Kort sagt, ett globalt klimatavtal är helt nödvändigt men kommer inte att vare sig kunna upprättas eller implementeras om inte samhällena är redo att snabbt de facto ställa om produktionen, både ev trovärdighetsskäl och för att förändringarna helt enkelt mycket snart kommer att bli nödvändiga ändå.

Även individens konsumtionsval har en betydelse här. Kanske även i detta fall främst för att visa att ett annat liv är möjligt utan stora umbäranden. Och att de verkligt stora umbärandena kommer om vi inte gör något alls.

Ingen motsättning alltså mellan våra åsikter och fokuseringen på Köpenhamn. Välkommen i kampen, Mårten!