Om författaren
Jonas Bååth är född 1985 och har sett den politiska utvecklingen under sin livstid likaså känner han många 80-talister med olika bakgrund och intressen. Han läser sociologi på Lunds universitet.
Jag är född under 1980-talet. Jag har genomgått GY94 och jag tycker att jag har blivit en ganska så hygglig människa av det. Att få arbete som 80-talist idag är svårt, många bor kvar hemma hos sina föräldrar och saknar sysselsättning. En stor anledning till att relationen till arbete har blivit så centralt för 80-talisterna tror jag är 90tals-krisen och den stora arbetslöshet som följde med den. Många av oss 80-talister har växt upp med en bild av arbete som något abstrakt som befinner sig som en dunkel dröm utanför vardagen, i alla fall ett arbete som är stimulerande och passande för personen. Den här relationen till arbete har lett till två olika inställningar på arbetsmarknaden. Märk väl att dessa är schabloner baserade på idealtyper.
1. Arbetsfetischisten
Arbetsfetischisten (AF) kommer oftast från ett hem som haft det något bättre ställt eller ifrån ett hem där arbete blev en del av vardagen vid tidig ålder, kanske redan i mellanstadiet. 90tals-krisen lärde AF att arbete var något som inte är lätt att få och därför måste allt centreras runt att få ett arbete - till varje pris. Arbetsfetischisten är inte ovanlig på universitet och högskolor (mycket vanlig inom KY), där denne ofta studerar på ett program med en tydlig yrkesbana efteråt, t.ex. Jurist, Ekonom, Civilingengör, Sjuksköterksa eller Läkare. Likaså har denne gärna ett eller flera extrajobb utanför utbildningen och försöker att inte ta studielån och bor gärna hemma hos föräldrarna för att vinstmaximera. Likaså vet AF att betygen från utbildningen bara spelar en stor roll om det är en inom-universitets-karriär som vankas framöver, vilket i regel inte ger lika hög lön. AF har få sociala band som hindrar möjligheten att flytta utomlands eller att byta skola. Efter examen står hela världen för dennes fötter. AF agerar individualistiskt och opportunistiskt.
2. Arbetscynikern
Arbetscynikern (AC) har en lite större spridning, dock kommer denne helst från ett hem med föräldrar med akademisk utbildning, men osäkra och lågavlönade arbeten. AC har arbetat mycket lite och lärde sig under 90-talskrisen att "det finns ändå inga arbeten så vrför bry sig". Den här gruppen har en mycket mer diversifierad utbildningsgång och kan likaväl läsa en frikursexamen som en programexamen på högskola eller universitet (eller KY för den delen), framför allt baserat på vad denne känner för, än möjligheten till lön och arbete efteråt (det finns ju ändå inte). Om vi ändå föreställer oss att AC har fått ett jobb, så vet denne att det är en otrolig, okontrollerbar tur, och att möjligheten att få ett annat är väldigt liten. Likaså värdesätter AC sin sociala omgivning högt och är ganska ointresserad av att flytta till en annan stad eller ett annat land, även om det skulle innebära bättre arbetsmöjligheter. Pengar är oftast inte lika centralt för ACs liv, utan sociala relationer och ett stabilt vardagsliv.
Som nog säger sig själv så röstar AF mer till höger och AC mer till vänster i valet. AF vinner på en flexibel arbetsmarknad i jakten på de högavlönade jobben, AC vinner på LAS och arbetsrätt då det säkrar trygghet för att kunna låta vardagen gå vidare och fokusera på annat än pengar, en lyx i dagens samhälle, precis som en fast anställning på heltid. AF ser detta som ett hinder för sin egen utvecklingsbana och andras "oförmåga", må den vara statens eller individens fel, som ett hinder.
Jag vill slå ett slag för AC i det här sammanhanget. Arbete är ett medel, inte ett mål i sig. Syftet med arbetet är 1. Att ha en meningsfull sysselsättning 2. Att producera mervärde. Således måste detta säkras för alla medborgare, inte den lilla "elit" - AF - som vill ge upp allt för arbetet. Det är likaså den gruppen som visar att alla andra är lata. Vilket skapar en omöjlig ekvation som krossar självförtroendet hos alla som inte är bäst på sin sak. Genom en "fri marknad" och avsaknad av arbetsmarknadsreglering slås det sociala ut mot det materiella. Likaså blir framgång mätt i ekonomi och inte faktiskt välmående. Arbete är en rättighet - och bör vara - alla människor har rätt att känna att de bidrar och utför något. Det är dock endast individen själv som kan bedömma värdet av arbetet, varken en stat eller en "fri marknad" har rätten att bedömma individens arbetsinsats, det är direkt förnedrande. Därför behövs tryggheten att veta att du kan arbete med något som känns meningsfullt i ditt liv. Oavsätt om det är att ta hand om äldre och sjuka eller att beräkna kurvor på vitt brus. Den friheten blir i AFs värld bara till för dem som kan skrapa ihop tillreckligt mycket kapital för att kunna ställa sig utanför systemet.
Eget företagande är således inte en lösning, då det för många innebär oändliga arbetsdagar, vars värde definieras av en marknad som saknar både moral och skyldigheter mot samhället. Likaså är många inte intresserade av att starta egna företag, eftersom det är för stora risker. LAS och arbetsrätt är tryggheter, en liten början till ett samhälle där alla har rätt att må bra. 80-taliserna behöver inte en rörlig arbetsmarkad eller lättare att få sparken (eller bli anställda), det gynnar bara en liten elit som råkar vara "the fittest" i dagens system. Fler kommer inte att bli det genom att göra systemet osäkrare än vad det redan är. Att låta hunger och hemlöshet verka som motivationens piska är väl knappast 2000-tal? Därför vill jag avsluta med min paroll :
Ingen frihet utan trygghet!
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6612
Du Jonas har mycket rätt när du skriver att "Eget företagande är således ingen lösning, då det för många innebär oändliga arbetsdagar...."
Men det är egna företag som blir små företag och som sedan skall växa för att ersätta de företag som läggs ner och som försvinner utomlands eller blir stora. När de är tillräckligt stora börjar de rationalisera bort anställda.
Ett stort problem är att det oftast är arbetssamt att starta företag och att växa. Men om ingen tar på sig detta så kommer det inte heller att finnas många anställningar. Villkoren för små företag att växa har varit för dåliga sedan 68-vänstern tog över. Det är därför som nästan alla svenska storföretag tillkom i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
En trädgårdsmästare får inte mycket tillväxt av blommor om han missköter trädgården. Politiker får den tillväxt av anställningar som de skapar förutsättningar för. Danska politiker verkar vara duktigare än svenska.
Permalänk | Anmäl
goran, 2009-04-29, 12:33
Jonas, det vore kul att få veta hur du tänker när du skriver följande, "Det är dock endast individen själv som kan bedömma värdet av arbetet, varken en stat eller en "fri marknad" har rätten att bedömma individens arbetsinsats, det är direkt förnedrande."
Om du t.ex. äter på en restaurang och får dålig mat och usel betjäning. Är det då bara kocken och servitören som kan och har rätt att bedöma maten och betjäningen? Anser du att du får göra din bedömning också? Anser du att du får tala om vad du tycker?
Anser du att det bara är den som utför arbetet som kan bedöma värdet av det så får du nog svårt att vara företagare. Kunderna kanske ändå tycker något. Det lär även vara svårt att funka som anställd med kundkontakter. Företagets kunder kanske inte vill återkomma. Då blir du uppsagd p.g.a. arbetsbrist
Permalänk | Anmäl
goran, 2009-04-29, 13:39
Tolkar jag dig rätt om artikeln går ut på att hårt arbetande och motiverade människor skapar orättvisa för de människor som inte är så? Driver du med mig?
Bara i Sverige kan man framföra något så urbota korkat, det räcker alltså inte med att vi ska ha en skattefördelning som snart nog gör det ointressant att arbeta. Vi ska även hålla tillbaka arbetsföra och engegerade visionärer för att "resten" inte ska behöva känna sig utanför?
Du, tag du dina -80 vänner och flytta till Jamaica. Där är det kutym att sitta mot en husvägg och röka på och tycka synd om sig själv.
Med fri konkurrens så kan man antingen ge sig in i leken och slåss om jobben, eller så kan man skita i det och leva på bidrag. Vad man inte kan göra är ändra själva racet med ledsna newsmill artiklar. Däremot känns det väldigt 80-talist att försöka ändra sin egen livssituation med internet. Varför inte twittra lite om saken? Skapa en "jag vill vara lycklig utan motprestation" grupp på facebook? Skit i ena handen och önska i den andra så får vi se vilken som fylls först...
Permalänk | Anmäl
Lurvas, 2009-04-29, 16:38
Lurvas,
Det är inte orättvist att det finns människor som arbetar ovanligt hårt/mycket. Men det är orättvist att bedömma och värdera andra människor och deras handlande utifrån de förstnämnda. Och det är orättvist om de förstnämnda ska tillåtas bli den norm alla andra ska anpassa sig till.
Fördelningen av motivation kan jag däremot tycka är högst orättvis ibland, men vad ska man göra åt det? Inget talar för att livet någonsin kommer vara rättvist.
Permalänk | Anmäl
Johan Nilssonn Svensson, 2009-04-30, 11:31
Det är sånhär lyx-kommunism som riskerar att driva västvärlden till ruinens brant.
"Arbete är en rättighet - och bör vara - alla människor har rätt att känna att de bidrar och utför något." Det här i princip samma sak som att säga att du kräver att någon anställer dig för att göra något du tycker är trevligt - och att denne sedan skall betala för nöjet att ha dig som anställd.
"Att känna att man bidrar" ges av att man faktiskt bidrar, genom att utföra någonting som någon värdesätter. Om du ser det som förnedrande att "den fria marknaden" sätter ett värde på ditt arbete föreslår jag att du arbetar gratis - vilket är värdet av ett arbete där du kräver att ingen annans värdering än din egen får appliceras.. DIn typ av inbilskt ignoranta argument påvisar inget annat än en total brist på verklighetsanknytning, bristande förstående för hur ett samhälle fungerar, och en narcissistisk personlighet som är grundad i tanken att alla andra är skyldiga dig något - bara för att du existerar.
"Att låta hunger och hemlöshet verka som motivationens piska är väl knappast 2000-tal? " Intressant att du ändå argumenterar för en samhällsbyggnad som kommer leda till just det - eller har herrn aldrig någonsin hört talas om Sovjet? Eller var de "fel sorts" kommunister?
En persons "rättighet" blir alltid en annan persons "skyldighet". Inlägg som denna får mig att fundera på varför vi har ett allmänt skolsystem, för om man efter 9 års grundskola + yrkesutbildning kan förstå såhär lite om världen då kan vi lika gärna skrota svenska skolan på direkten.
Du, staten, eller någon annan kommer aldrig ha rätt till mig, min arbetsinsats, min tid, mitt liv eller mina pengar och oavsett vilka "rättigheter" du kräver kommer jag inte erkänna dem som skyldigheter.
Död åt gåslever-proletariatet.
// Hans Palmstierna, stolt AF
Permalänk | Anmäl
Hans Palmstierna, 2009-04-30, 14:50
kul att du nämner gåslever, har du möjligen någon aning om du dessa stackars gäss föds upp?
den nyliberala världsordning som vissa människor tror är det enda alternativet är precis lika avskyvärd. just nu reformeras förhållandet mellan stat, kapital och arbetstagare till något som liknar sverige innan arbetarrörelsen startade och manifesterades med Sundsvalls-strejken. det enda heliga idag är rätten att tjäna pengar. individer utan denna förmåga är tydligen värdelösa, precis som ett i ett dåligt tal av Mussolini. det är äckligt, precis som gåslever-uppfödning.
För övrigt är det globaliseringen som tvingar oss att rätta oss efter förhållandena i diverse diktaturer, inget annat. varifrån kommer naturlagen att vi måste konkurera med människor på andra sidan jorden?
Permalänk | Anmäl
erik m, 2009-04-30, 15:37
"Det enda heliga idag är rätten att tjäna pengar. individer utan denna förmåga är tydligen värdelösa, precis som ett i ett dåligt tal av Mussolini"
Att tjäna pengar är helt frivilligt. Man kan troligtvis försörja sig på några timmars arbete i veckan, om man är villig att acceptera den levnadsstandarden. Och att klaga på hur dåligt ställt det är för den svenska "arbetarklassen" är ett dåligt skämt, och ett slag i ansiktet på folk som har det bra mycket värre i t.ex. politiska diktaturer.
Och vad gäller "naturlagen att vi måste konkurrera med människor på andra sidan jorden" så existerar den naturligtvis inte. Klaga bäst du vill på globaliseringen - utan den skulle alla vara mycket fattigare och behöva jobba mer. Det kallas "division of labour".
Om du vill klanka på något, klanka på att centralbanker ägnar sig åt valutamanipulation och att bankväsendet är ett privat pyramidspel. Om du vill klanka på kapitalismen rekommenderar jag att du går tillbaka till stenåldern först, för det är där vi skulle vara utan kapitalismen. Socialismen är en parasit på den kapitalistiska drivkraft som ser till att du har mat för dagen, ett hus att bo i, en bil att köra med, en väg att köra på och dessutom fritid över för att propagera för sagda socialism.
Permalänk | Anmäl
Hans Palmstierna, 2009-04-30, 15:48
Tänkt vad dessa 80-talister lärde sig om arbetslivet på 90-talet fastän de ännu inte gått ut skolan.
Permalänk | Anmäl
Mats Forssblad, 2009-05-01, 12:30
Jag tänkte skriva ett inlägg om varför det mesta i den här artikeln bygger på felaktigheter och en nedlåtande människosyn, men nöjer mig med att säga att jag i sak håller med den tidigare kommentatören Hans Palmstierna. Jag är för övrigt 80-talist men vill sannerligen inte bli associerad med innehållet i den här artikeln. Pröva att kavla upp ärmarna och utföra ett hederligt dagsverke så ska du få uppleva en ny spännande känsla.
Permalänk | Anmäl
Studerande, 2009-05-04, 08:25
Håller med artikelförfattaren fullt ut. Är 60-talist och har haft TUREN och endast varit arbetslös under 90-talskrisen(men då fanns det trygghetsförsäkringar värdiga en ärlig människa). Fast jag är 60-talist kan jag förlika mig med ovanstående artikel.
Mig veterligen har det inte funnits tillräckligt med lönearbeten sen mitten 80-tal!? Ungefär samtidigt som avregleringarna tog sin början?! (finansmarknaderna). 'vi får hitta ytterligare ett jordklot att exportera till' . Ingen frihet utan trygghet-så sant, så sant!!
Permalänk | Anmäl
roger, 2009-07-03, 08:48
"Jag tänkte skriva ett inlägg om varför det mesta i den här artikeln bygger på felaktigheter och en nedlåtande människosyn, men nöjer mig med att säga att jag i sak håller med den tidigare kommentatören Hans Palmstierna. Jag är för övrigt 80-talist men vill sannerligen inte bli associerad med innehållet i den här artikeln. Pröva att kavla upp ärmarna och utföra ett hederligt dagsverke så ska du få uppleva en ny spännande känsla."
Yes!
Det finns arbeten att tillgå. Folks attityder det är fel på.
Hatar folk som inte har arbetsmoral.
Och visst det kan vara svårt att komma in i en speciell yrkes-kategori i nuläget men jobb (arbete) kommer det alltid att finnas.
Permalänk | Anmäl
stortkryp, 2009-07-29, 20:31
11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Du Jonas har mycket rätt när du skriver att "Eget företagande är således ingen lösning, då det för många innebär oändliga arbetsdagar...."
Men det är egna företag som blir små företag och som sedan skall växa för att ersätta de företag som läggs ner och som försvinner utomlands eller blir stora. När de är tillräckligt stora börjar de rationalisera bort anställda.
Ett stort problem är att det oftast är arbetssamt att starta företag och att växa. Men om ingen tar på sig detta så kommer det inte heller att finnas många anställningar. Villkoren för små företag att växa har varit för dåliga sedan 68-vänstern tog över. Det är därför som nästan alla svenska storföretag tillkom i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
En trädgårdsmästare får inte mycket tillväxt av blommor om han missköter trädgården. Politiker får den tillväxt av anställningar som de skapar förutsättningar för. Danska politiker verkar vara duktigare än svenska.
Jonas, det vore kul att få veta hur du tänker när du skriver följande, "Det är dock endast individen själv som kan bedömma värdet av arbetet, varken en stat eller en "fri marknad" har rätten att bedömma individens arbetsinsats, det är direkt förnedrande."
Om du t.ex. äter på en restaurang och får dålig mat och usel betjäning. Är det då bara kocken och servitören som kan och har rätt att bedöma maten och betjäningen? Anser du att du får göra din bedömning också? Anser du att du får tala om vad du tycker?
Anser du att det bara är den som utför arbetet som kan bedöma värdet av det så får du nog svårt att vara företagare. Kunderna kanske ändå tycker något. Det lär även vara svårt att funka som anställd med kundkontakter. Företagets kunder kanske inte vill återkomma. Då blir du uppsagd p.g.a. arbetsbrist
Tolkar jag dig rätt om artikeln går ut på att hårt arbetande och motiverade människor skapar orättvisa för de människor som inte är så? Driver du med mig?
Bara i Sverige kan man framföra något så urbota korkat, det räcker alltså inte med att vi ska ha en skattefördelning som snart nog gör det ointressant att arbeta. Vi ska även hålla tillbaka arbetsföra och engegerade visionärer för att "resten" inte ska behöva känna sig utanför?
Du, tag du dina -80 vänner och flytta till Jamaica. Där är det kutym att sitta mot en husvägg och röka på och tycka synd om sig själv.
Med fri konkurrens så kan man antingen ge sig in i leken och slåss om jobben, eller så kan man skita i det och leva på bidrag. Vad man inte kan göra är ändra själva racet med ledsna newsmill artiklar. Däremot känns det väldigt 80-talist att försöka ändra sin egen livssituation med internet. Varför inte twittra lite om saken? Skapa en "jag vill vara lycklig utan motprestation" grupp på facebook? Skit i ena handen och önska i den andra så får vi se vilken som fylls först...
Lurvas,
Det är inte orättvist att det finns människor som arbetar ovanligt hårt/mycket. Men det är orättvist att bedömma och värdera andra människor och deras handlande utifrån de förstnämnda. Och det är orättvist om de förstnämnda ska tillåtas bli den norm alla andra ska anpassa sig till.
Fördelningen av motivation kan jag däremot tycka är högst orättvis ibland, men vad ska man göra åt det? Inget talar för att livet någonsin kommer vara rättvist.
Det är sånhär lyx-kommunism som riskerar att driva västvärlden till ruinens brant.
"Arbete är en rättighet - och bör vara - alla människor har rätt att känna att de bidrar och utför något." Det här i princip samma sak som att säga att du kräver att någon anställer dig för att göra något du tycker är trevligt - och att denne sedan skall betala för nöjet att ha dig som anställd.
"Att känna att man bidrar" ges av att man faktiskt bidrar, genom att utföra någonting som någon värdesätter. Om du ser det som förnedrande att "den fria marknaden" sätter ett värde på ditt arbete föreslår jag att du arbetar gratis - vilket är värdet av ett arbete där du kräver att ingen annans värdering än din egen får appliceras.. DIn typ av inbilskt ignoranta argument påvisar inget annat än en total brist på verklighetsanknytning, bristande förstående för hur ett samhälle fungerar, och en narcissistisk personlighet som är grundad i tanken att alla andra är skyldiga dig något - bara för att du existerar.
"Att låta hunger och hemlöshet verka som motivationens piska är väl knappast 2000-tal? " Intressant att du ändå argumenterar för en samhällsbyggnad som kommer leda till just det - eller har herrn aldrig någonsin hört talas om Sovjet? Eller var de "fel sorts" kommunister?
En persons "rättighet" blir alltid en annan persons "skyldighet". Inlägg som denna får mig att fundera på varför vi har ett allmänt skolsystem, för om man efter 9 års grundskola + yrkesutbildning kan förstå såhär lite om världen då kan vi lika gärna skrota svenska skolan på direkten.
Du, staten, eller någon annan kommer aldrig ha rätt till mig, min arbetsinsats, min tid, mitt liv eller mina pengar och oavsett vilka "rättigheter" du kräver kommer jag inte erkänna dem som skyldigheter.
Död åt gåslever-proletariatet.
// Hans Palmstierna, stolt AF
kul att du nämner gåslever, har du möjligen någon aning om du dessa stackars gäss föds upp?
den nyliberala världsordning som vissa människor tror är det enda alternativet är precis lika avskyvärd. just nu reformeras förhållandet mellan stat, kapital och arbetstagare till något som liknar sverige innan arbetarrörelsen startade och manifesterades med Sundsvalls-strejken. det enda heliga idag är rätten att tjäna pengar. individer utan denna förmåga är tydligen värdelösa, precis som ett i ett dåligt tal av Mussolini. det är äckligt, precis som gåslever-uppfödning.
För övrigt är det globaliseringen som tvingar oss att rätta oss efter förhållandena i diverse diktaturer, inget annat. varifrån kommer naturlagen att vi måste konkurera med människor på andra sidan jorden?
"Det enda heliga idag är rätten att tjäna pengar. individer utan denna förmåga är tydligen värdelösa, precis som ett i ett dåligt tal av Mussolini"
Att tjäna pengar är helt frivilligt. Man kan troligtvis försörja sig på några timmars arbete i veckan, om man är villig att acceptera den levnadsstandarden. Och att klaga på hur dåligt ställt det är för den svenska "arbetarklassen" är ett dåligt skämt, och ett slag i ansiktet på folk som har det bra mycket värre i t.ex. politiska diktaturer.
Och vad gäller "naturlagen att vi måste konkurrera med människor på andra sidan jorden" så existerar den naturligtvis inte. Klaga bäst du vill på globaliseringen - utan den skulle alla vara mycket fattigare och behöva jobba mer. Det kallas "division of labour".
Om du vill klanka på något, klanka på att centralbanker ägnar sig åt valutamanipulation och att bankväsendet är ett privat pyramidspel. Om du vill klanka på kapitalismen rekommenderar jag att du går tillbaka till stenåldern först, för det är där vi skulle vara utan kapitalismen. Socialismen är en parasit på den kapitalistiska drivkraft som ser till att du har mat för dagen, ett hus att bo i, en bil att köra med, en väg att köra på och dessutom fritid över för att propagera för sagda socialism.
Tänkt vad dessa 80-talister lärde sig om arbetslivet på 90-talet fastän de ännu inte gått ut skolan.
Jag tänkte skriva ett inlägg om varför det mesta i den här artikeln bygger på felaktigheter och en nedlåtande människosyn, men nöjer mig med att säga att jag i sak håller med den tidigare kommentatören Hans Palmstierna. Jag är för övrigt 80-talist men vill sannerligen inte bli associerad med innehållet i den här artikeln. Pröva att kavla upp ärmarna och utföra ett hederligt dagsverke så ska du få uppleva en ny spännande känsla.
Håller med artikelförfattaren fullt ut. Är 60-talist och har haft TUREN och endast varit arbetslös under 90-talskrisen(men då fanns det trygghetsförsäkringar värdiga en ärlig människa). Fast jag är 60-talist kan jag förlika mig med ovanstående artikel.
Mig veterligen har det inte funnits tillräckligt med lönearbeten sen mitten 80-tal!? Ungefär samtidigt som avregleringarna tog sin början?! (finansmarknaderna). 'vi får hitta ytterligare ett jordklot att exportera till' . Ingen frihet utan trygghet-så sant, så sant!!
"Jag tänkte skriva ett inlägg om varför det mesta i den här artikeln bygger på felaktigheter och en nedlåtande människosyn, men nöjer mig med att säga att jag i sak håller med den tidigare kommentatören Hans Palmstierna. Jag är för övrigt 80-talist men vill sannerligen inte bli associerad med innehållet i den här artikeln. Pröva att kavla upp ärmarna och utföra ett hederligt dagsverke så ska du få uppleva en ny spännande känsla."
Yes!
Det finns arbeten att tillgå. Folks attityder det är fel på.
Hatar folk som inte har arbetsmoral.
Och visst det kan vara svårt att komma in i en speciell yrkes-kategori i nuläget men jobb (arbete) kommer det alltid att finnas.