Fritt forum

Faradj Koliev om Fritt forum

Kaukasus - demokrati på avvägar

Publicerad: 2009-04-28 15:04, Uppdaterad: 2009-04-29 12:04

Utvecklingen i Kaukasus går mot ett mörkt och odemokratiskt styre. För inte så länge sedan gjordes konstitutionsförändringar i Azerbajdzjan, vilket ger presidenten möjlighet att bli omvald ett obegränsat antal gånger. Oppositionen i landet har bojkottat både presidentvalet och konstitutionsförändringarna.

0 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Vart är Kaukasus på väg?

De tre självständiga länderna i Kaukasus är Armenien, Azerbajdzjan och Georgien.

Armenien -som har goda relationer med Ryssland, har haft det oroligt på den politiska fronten. Presidentämbetet innebär stor makt precis som i Azerbajdzjan och Georgien. Landet har legat i konflikt med grannlandet Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach området. Relationen med Turkiet har gått i stå efter självständigheten och kravet att erkänna det armeniska folkmordet. Armeniens regering kräver att Turkiet erkänner massakern på armenierna år 1914. Armeniska styrkor gick in i Azerbajdzjan under 1991-1994 och ockuperade Nagorno-Karabach området med hänvisning till historien och att armenierna som var i majoritet i området, förtrycktes av den azerbajdzjanska regeringen. Nagorno-Karabachkonflikten med Azerbajdzjan och "det armeniska folkmordet" med Turkiet har omöjliggjort ett samarbete med de två grannländerna.

Azerbajdzjan - det oljerika landet fick sin självständighet efter Sovjet unionens fall 1991. Under kriget med Armenien fick Azerbajdzjan sin 3:e president, Hejdar Alijev. Denne satt kvar som president till sin död, därefter efterträddes han av sonen Ilham Alijev. Som förmodligen inte kommer att efterträdas av någon i släkten på mycket länge. Azerbajdzjan har starka relationer med Turkiet och har goda relationer med Ryssland, USA och Iran.

Georgien har flera interna konflikten med bl.a. Abchazien och Syd-Ossetien. De två sist nämnda erkändes som självständiga stater av Ryssland då Georgien försökte få ordning på dem med alla möjliga och omöjliga medel.
Presidenten har länge varit den f.d. utrikesministern för Sovjetunionen, E. Sjevardnadze som avgick efter kraftiga protester, vilka ledde fram till en revolution. Nu driver Georgien, med Saakashvili i spetsen en anti-rysk politik och har skapat goda relationer med USA och EU. Saakashvilis expansion mot EU möts med kraftig kritik från Ryssland som fortfarande vill ha inflytande över de gamla delrepublikerna. Saakashvili som ser sig själv som en demokrat, har inte lyckats med att vinna folkets stöd, och opposition har inte haft samma möjligheter att verka som man annars har i en demokrati.

Alla tre länder har lagt an på nationalistiska tongångar efter Sovjetunionens fall. Arbetslösheten är det största problemet.

Av många anledningar tycks de västliga demokratierna inte finna något större intresse av att påverka situationen i Kaukasus , trots att de ofta är engagerade i demokratiprojekt på andra håll i världen. Jag menar, att Kaukasus är en region där man kunde påverka systemet och vitalisera den demokratiska processen, så länge det inte är för sent .

För att genomföra detta krävs både nya metoder och nya aktörer. Det krävs intresserade ledare i världspolitiken med större auktoritet som kan påverka direkt eller indirekt dvs. genom andra länder. Ett av de länderna skulle kunna vara: USA, Turkiet, EU och Ryssland.
Som många gånger tidigare har Rysslands agerande i Kaukasus fördjupat konflikten i Georgien, men också påverkat relationerna mellan Armenien och Azerbajdzjan. Rysslands inblandning i Kaukasus efter Sovjetunionens fall har inte gett någon positiv effekt.

Turkiets väg in i EU skulle påverka hela "monark-politiken" i Kaukasus men också andra asiatiska länder, men Turkiet har rätt mycket att reda upp i sitt eget land. Just därför bör Turkiet bli EU-medlem, för i grund och botten handlar det om de turkiska medborgarnas yttrandefrihet och religionsfrihet. Det handlar också om att hjälpa Turkiet att lösa sina interna problem, då de har svårt att lösa dem på egen hand.
Det är också dags att inse att förhållandet mellan kristna och muslimer på ett olyckligt sätt polariserats i den politiska debatten. Här kunde Turkiet som en sekulär stat, och tillika EU-medlem och därmed också ett demokratifrämjande land , spela en oerhört viktig roll för att främja relationerna till den s.k. "muslimska världen".

De små länderna är omringade av stora nationer, med tydliga demokratiska problem. Ett demokratiskt Kaukasus vore mer än önskvärt, för då skulle detta kunna påverka andra närliggande länder.
Trenden (=Frågorna jag berört) har just med demokrati och monarki att göra. Skillnaden mellan dagens presidenter och gamla kungar och drottningar är försumbara. Man ser väldigt tydligt att kläderna, dvs modet har förändrats över tiden, men inte själva principen att styra enväldigt och bestämma landets bästa utifrån sitt eget perspektiv. Att presidenten får möjlighet att bli omvald ett obegränsat antal gånger, innebär i praktiken att vara kung, i alla fall i de länder jag lyft fram. Det enda som kan hindra despotism och maktfullkomlighet är revolution eller massprotester, men även, (trots att det inte fungerat med alla länder), en stor press från andra inflytelserika länder.

Vi har sett att revolutioner och massprotester har störtat enväldiga kungar/despoter från tronen/makten. Två tydliga exempel är Ukraina och Georgien.

Argumenten för att man ändrat grundlagen, är, att man menar att det inte är demokratiskt att presidenten bara kan väljas två gånger då folket kanske kunde tänka sig att rösta på den gamla presidenten både tre eller kanske t. o.m. 10 gånger. Den här typen av argument är ganska vanligt förekommande i de asiatiska länder som långt tillbaka byggde sin självständighet på demokratisk grundval. Allt beror på vad folket egentligen tycker. ( Det hela hänger samman med vad folket tycker egentligen). För bara fem år sedan kunde man höra att folket inte var nöjd med det dåvarande styret, och att det gamla Sovjetunionens kollaps skulle medföra demokrati, det som så många strävade efter under sovjettiden. Var finns denna längtan efter ett demokratiskt styre idag? Vad hände med alla dessa människor som så ivrigt kämpade för demokratiska värderingar och som drömde om en stat där alla skulle kunna vara med och bestämma oavsett religion, kön och bakgrund.

Tyvärr är det nog inte så många människor idag som öppet står för dessa idéer, även om de fortfarande finns. Detta betyder inte att de har gett upp. De finns, men är internerade eller fruktar för sina liv och sin försörjning. Vi har sett vart allt detta leder till slut: interna konflikter, inbördeskrig, maktkamp mellan olika klaner, grupper, länder och personer. I slutändan är det den vanliga befolkningen som drabbas. Enda sättet att ta sig ur eländet är att helt enkelt lämna sitt hemland och söka sig till ett annat land. Och det värsta är att det kräver många decennier att bygga upp ett demokratiskt styre, även om så gärna ville ha det direkt, eller som Gorbatjov sade gång på gång i slutet av 1980 talet, - "demokrati är en process och processen pågår "

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Kaukasus - demokrati på avvägar

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar