Publicerad: 2009-04-27 10:04, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11
Socialdemokraternas största problem är att vi är för rädda för att vara socialdemokrater. Under trettio års tid har våra idéer angripits och trängts tillbaka av en framgångsrik högervåg. Frågan är om Mona Sahlin är rätt person att blåsa liv i den socialdemokratiska rörelsen, skriver Peter Gustavsson.
Peter Gustavsson är socialdemokratisk debattör och politiker baserad i Uppsala. Han är aktuell som medförfattare i Sälj hela skiten eller hur privatiseringarna raserar den gemensamma välfärden (Ordfront) och Den grå vågen (Hjalmarsson & Högberg) som båda utkommer under maj månad.
Mona vinner om vi blir stolta sossar igen
Just nu tycks journalisterna aldrig tröttna på att berätta berättelsen om Mona Sahlins förlorade förtroende. Nya mätningar med chockartat låga siffror för stödet för S-ledaren publiceras, och bidrar till att siffrorna sjunker än mer nästa gång ett opinionsinstitut ringer upp.
Det är lätt att avfärda det som händer just nu som ett journalistiskt lämmeltåg. Men det finns också ett visst mått av substans bakom den senaste mediala pratbubblan om Sahlins förtroendekris. Den socialdemokratiska väljarkåren skulle gärna rösta på ett socialdemokratiskt parti, men de svävar i ovisshet kring om det partiet verkligen är Socialdemokraterna.
I dagarna är det många svenskar som klickar in på Jon Stewarts Daily Shows hemsida och ser ett inslag från den 21 april. En reporter åkte till Stockholm och träffade bland annat Robyn, Leif Pagrotsky och Björn Ulvaeus i ett inslag som ironiserar över den amerikanska högerns skräck för att USA ska utvecklas till ett socialistiskt samhälle efter svensk modell.
Världspolitiken förändras snabbt i spåren av finans- och klimatkriserna, och egentligen borde det vara gyllene tider för socialdemokratin. Den finansiella härdsmältan har åter en gång väckt insikten om att vi inte lever i en ny ekonomi eller i den bästa av världar. Vi inser återigen att den oreglerade kapitalismen inte är lösningen på mänsklighetens problem. Att marknaden må vara en god dräng, men att den är och förblir en usel herre.
Men opinionssiffrorna i vårt land pekar i en annan riktning. Samtidigt som Barack Obama lyckades koppla greppet om opinionen i det amerikanska presidentvalet med hjälp av en effektiv argumentation kring ekonomin, så inleddes den kräftgång som svensk socialdemokrati drabbats av sedan i höstas.
Resultaten i opinionsmätningar hänger starkt samman med väljarmobilisering - alltså i vilken utsträckning en väljare som lutar åt ett håll rent ideologiskt svarar att han eller hon tänker rösta på ett visst parti och i vilken utsträckning han eller hon avstår från att uppge något parti. Ända sedan senhösten 2006 har de socialdemokratiska väljarna varit starkt mobiliserade, medan de borgerliga väljarna varit betydligt mer osäkra på sitt partival. Det har lett till goda opinionssiffror för socialdemokratin fram till hösten 2008. Sedan dess har socialdemokratin begått en rad taktiska misstag, medan den borgerliga regeringen varit betydligt skickligare i sin kommunikation med väljarna.
Om finanskrisen exploderade med konkursen för Lehman Brothers den 15 september ifjol, så avslutades Mona Sahlins smekmånad med sitt parti och med svenska folket ett par veckor senare. När S-ledaren stängde dörren för regeringssamarbete med Vänsterpartiet den 8 oktober vann kritiken mot detta omedelbart stormstyrka. Sahlin tvingades snabbt att backa. Hösten kom att ägnas åt interna processer för att hitta en formel för hur socialdemokratin kunde samarbeta med Vänsterpartiet utan att ge avkall på en rigid finanspolitik anpassad för en annan tid. Denna politik skåpades samtidigt ut av ekonomivetenskapliga jättar som Paul Krugman och Assar Lindbeck som menar att man måste stimulera ekonomin i en lågkonjunktur.
Höstens missgrepp försvagade socialdemokratins väljarmobilisering, men det fanns fortfarande en ordentlig rödgrön ledning i opinionen i inledningen av 2009. Det verkliga dråpslaget för socialdemokratins väljarstöd kom i samband med att detaljerna framkom kring pensionsvillkoren för Christer Elmehagen, den tidigare VD:n i det partsägda tjänstepensionsbolaget AMF.
Wanja Lundby Wedin är inte ordförande i AMF - bolaget leds av den tidigare näringslivsbasen Göran Tunhammar. Men kritiken mot företaget kom ändå att slå stenhårt mot LO:s ordförande och mot arbetarrörelsen i stort. Det är på sätt och vis ett sundhetstecken. Människor förväntar sig fortfarande att arbetarrörelsen i allmänhet och LO i synnerhet ska stå på arbetarnas sida och inte ge direktörerna astronomiska pensionsavsättningar. Och blir förbannade när de känner sig svikna, när de upplever att ingen står på deras sida.
En vecka är en lång tid i politiken och det återstår ännu att se vilka de långsiktiga konsekvenserna blir av socialdemokratins förtroenderas under mars-april. Mycket vatten kommer att rinna under broarna innan Europaparlamentsvalet i juni, och än mer innan de allmänna valen i september 2010. Men situationen är oroande för alla oss som ser hur den borgerliga regeringen river ner tryggheten och sitter med armarna i kors när arbetslösheten breder ut sig.
När de politiska alternativen är otydliga kommer diskussionerna att handla om andra saker - person kommer i fokus snarare än sakfrågor och ideologisk färdriktning. I ett läge som detta är det helt avgörande att alla socialdemokratiska företrädare - på central, regional och lokal nivå - klarar av att bli skarpare i framställningen av partiets politiska alternativ. Kritik av regeringens politik är viktigt, men huvuddelen av den socialdemokratiska agitationen måste bygga på en positiv argumentation om att hantera krisen med solidariska lösningar.
Det är en gammal lärdom att bästa sossen vinner valen i Sverige. När Socialdemokraterna driver en tydlig rättvisepolitik och kampanjar utifrån solidaritetsargument så brukar partiet kunna mobilisera såväl kärnväljare i arbetarklassen som värderingsväljare i mellanskikten.
Socialdemokratins grundproblem handlar dock inte om det klantiga sätt det rödgröna samarbetet inleddes på eller ens om bonusvillkoren i AMF. Problemet illustreras klart och tydligt i den intervju med artisten Nina Persson - känd från Cardigans - som sändes i SVT häromdagen. Nina Persson bor numera i New York och är starkt engagerad i den politiska vänstern. Hon ägnar sig åt politisk teater och knackade dörr och lagade mat åt valarbetare i Ohio för att bidra till Barack Obamas valseger. Men när hon fick frågan om hon kan tänka sig att kampanja på samma sätt för Mona Sahlin funderade hon ett ögonblick innan hon sade att hon tvivlar på det, för hon har svårt att känna samma entusiasm för svensk politik.
Socialdemokraternas största problem idag är att vi är för rädda för att vara just socialdemokrater. Under tjugo-trettio års tid har våra idéer angripits och trängts tillbaka av en framgångsrik global högervåg. Många socialdemokratiska politiker har nästan skämts för sina egna värderingar, och accepterat väldigt mycket av privatiseringar och nedskärningar. Detta har bidragit till ett ökat politikerförakt och ett minskat medborgerligt deltagande, eftersom skillnaderna mellan de politiska partierna osynliggjorts. Idag, när bristerna hos den oreglerade kapitalismen uppenbarats för alla och envar, borde vi kunna lägga av oss denna självpåtagna tvångströja och börja vara stolta sossar.
Mona Sahlin brukar säga att hon inte gick med i socialdemokraterna, hon gick med i Olof Palme. Jag frågar mig hur många som idag går med i Mona Sahlin. En partiledares främsta uppgift är att inspireras av och inspirera rörelsen genom att föra fram dess idéer och förslag på ett entusiasmerande sätt. Detta har klassiskt sett varit en av Mona Sahlins bästa grenar, men är det inte idag på samma sätt. Men frågan är om ett byte av person på toppen skulle lösa problemet, eller om det snarare krävs en politisk förändring.
Vägen ut ur den här situationen handlar i första hand om att ge väldigt tydliga besked. Främst gäller detta den gemensamma välfärden. Nästan varje svensk kommun och landsting diskuterar just nu stora nedskärningar i utbildning, vård och omsorg. Om socialdemokratin skulle skicka ut ett glasklart budskap om att partiet vägrar bidra till att försämra kvaliteten och varsla offentliganställda, skulle den politiska debatten i landet snabbt kunna förändras. När nedskärningsvågen kommer skulle då socialdemokratin stå upp tydligt för att barn och gamla inte ska betala krisen. Och för att det offentliga inte ska bidra till att förvärra situationen genom att varsla välfärdsarbetare som är viktigare nu än någonsin.
Uttrycket att en kris också kan innebära en möjlighet är tämligen uttjatat vid det här laget, men det bör rimligtvis gälla också den socialdemokratiska partiledningen. Socialdemokratins förtroendekris kan hävas genom en mobilisering med utgångspunkt i de socialdemokratiska grundvärderingarna om jämlikhet och solidaritet.
Låt oss vara stolta sossar igen - yes we can!
Förtroendet för S-ledaren är stabilt lågt och Aftonbladet gör i dag löpsedel på "Monas stora kris".


Avgå eller ta ansvar för hela oppositionen


Mona Sahlins olyckliga kärleksförhållande till svenska folket fördjupas allt mer

Mona Sahlin kan avskaffa monarkin !

Är Sahlin verkligen rätt person för jobbet?

Väljarna vill se dig i mönstrade strumpbyxor, Mona

Därför förstår inte killarna Sahlins språk

Kritiken mot Sahlin handlar inte om att hon är kvinna

Sahlins bristande ledarskap orsaken till historiskt ras


Därför håller Sahlin på att förlora spelet om vänsteralliansen

Äldre vita män lämnar s därför att Sahlin står för något nytt
Stöd Mona Sahlin - rädda socialdemokratin!
Glamourprincessan Karolina Lassbo talar med dubbla tungor
Mona skall börja använda Internet och har engagerat Obamas 'hjälte'
Socialismens nedervärderande människosyn
Krisen för Socialdemokratin är inte bara Monas, men har man tagit fan i båten, får man ro...
Varken kön eller mosa-mona eller "gnäll" utan exempel på demokrati.
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




26 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Ditt / Ert problem är att ni lever av att ta pengar från oss som jobbar och ge till era kärnväljare.
.
Allt fler inser det omoraliska i det och ni har inget annat än allt gräsligare löften till en allt mer marginaliserad grupp av förslavat bidragsproletariat.
.
Det är ert fel att de är så marginaliserade som de är och allt fler ser det.
.
hur många andra än av rörelsen avlönade i form av "förtroende uppdrag" eller ren lön kommer att demonstrera den 1:a Maj tror du?
.
Hej då Socialdemokrati
För det första är det sossarna själva som stod för den mesta av 90-talets privatiseringar. Dessutom kommer det vara svårt för vilken partiledare det en blir att stå emot det du kallar den "framgångsrika högervågen". Tiden med ett ensamt stadsbärande parti är över för alltid.
"Socialdemokraternas största problem idag är att vi är för rädda för att vara just socialdemokrater. Under tjugo-trettio års tid har våra idéer angripits och trängts tillbaka av en framgångsrik global högervåg."
Peter Gustavsson slår huvudet på spiken med ovanstående uttalande. Men inte på det sätt som han tror.
Det som uttalandet illustrerar är att det är någon annans fel att det går dåligt, i det här fallet är felet en framgångsrik global högervåg.
Det är det, som den del av befolkningen som ännu gör rätt för sig, blir så trötta på hos vänstern. Att det alltid är någon annans fel.
Samhället har ju förändrats en smula sen Palmes glansdagar, Peter. Det som funkade då funkar inte nu, varken praktiskt eller opinionsmässigt.
Då var det självklart att regeringen devalverade regelbundet, att nån tjänsteman bestämde vilken skola man skulle gå på, och att den statliga televisionen dominerade media. Sverige är mycket mer komplext, öppet och mångfacetterat nu.
Att gå till val på att försöka vrida tillbaks klockan 30 år lär bli mycket tufft.
En kort fråga: Den orgie i offentliga utgifter du målar upp kommer kräva rejäla skattehöjningar för alla grupper - tror du att folk vill ha det? Det tror inte jag, och det tror uppenbarligen inte Mona heller.
Mona är realistisk, måhända för realistisk.
""Sahlin gick med i Palme - vem går med i Mona Sahlin?""
Svar: Ingen
Den som tjänar på socialdemokratin är den som:
* Inte jobbar
* Inte är frisk
* Invandrare
* Inte vill jobba mer, för att tjäna mer
Sverige har inte råd med mer socialdemokrati, kommunism eller miljörörelse. Fler och fler börjar förstå de. Pengar/varor/tjänster växer inte på träd.
Den Socialdemokratiska statsvetaren Stig-Björn Ljunggren är antagligen den som bäst sammanfattat vad det är som håller på att hända i svensk politik. Han gjorde det i en ledarkrönika i Piteå-Tidningen (av alla ställen) där han skrev följande:
””Alliansen satsar på att bli det arbetande Sveriges politiska alternativ. De försöker skapa band med alla som varje morgon kliver upp för att åka till ett jobb. Som betalar det mesta de tjänar i skatt. Som oroar sig över Sveriges industriella framtid. Övriga, som är helt eller delvis beroende av bidrag och försäkringar för att ta sig fram, lämnar Alliansen till socialdemokraterna. Och det verkar som om de finner sig i detta och siktar in sig på en profil som det förlorande Sveriges alternativ. Då får vi en återupprepning av 2010 då "det nya arbetarpartiet" ställdes mot "det nya bidragstagarpartiet".””
Det är den politiska frontlinjen i sverige just nu, Det Nya Arbetarpartiet mot Det Nya Bidragstagarpartiet.
Nej, jag är inte stolt sosse längre vilket jag förut faktiskt varit. Nu har jag gått ur partiet. Har röstat på s sedan 18 år ålder. Alltid. Det är slut med det nu. Jag föredrar att vakna upp och låta verkligheten tränga sig på.
Tror inte på din beskrivning om rädsla som beskylls på en global högervåg.....Rädslan finns nog mer inom partiet.....Anpassning och skygglappar ger en känsla av rädsla....Att gå emot sin egen intuition och hjärtvätta sig själv med att s har kvar sin grundläggande ideologi har många duktiga ärliga socialdemokrater fått göra.
Peter,du ska en eloge för en modig text. Du vill säkert väl. Önskar hellre att alla socialdemokrater med civilkurage vågade gå ifrån dåligt ledarskap och den dubbelmoraliska kulturen som bitit sig fast. Lämna sådant som är så förfallet att det i stort sätt inte ens finns.....Och bygga upp något nytt med en tidsenlig grund.
Eva Franzén 50 år
Jag lovar att både gå med i S igen samt vara stolt som tusan den dagen Mona lämnar över stafettpinnen till Thomas Bodström. Han är den enda som kan få S på fötter igen. Mona har "överväxlat" tillräckligt många gånger nu. Det är synd men sant. Har inget personligt emot Mona men hon måste inse att hon inte skall vara partiledare längre. Ju förr desto större blir vi till 2010
Socialdemokratin har förlorat trovärdighet då den inte längre prioriterar en folklig gemensam front för alla arbetstagare (och till viss del arbetsgivare) och för en välfärdsstat. Man kapitulerar istället och urholkar välfärdsmodellen för gemene man medan man behåller bidragsberoendeskapande system. Socialdemokratin har dessutom backat från nationalgemenskapen till förmån till den vänsterinfluerade multikulturalismen - och de facto fungerar mångkultur dåligt med socialdemokrati:
http://www.ft.com/cms/s/5a43c906-c634-11dc-8378-0000779fd2ac,Authorised=...
”Sahlin gick med i Palme - vem går med i Mona Sahlin?”
Rubriken är troligen ganska belysande för Sahlin, hejarklacktjejen och supportern. En vuxen kvinna som skriver idolbrev till popstjärnor. Kommer ihåg när hon skulle svara på Robert Weils öppna brev där han å kapitalisternas vägnar tackade de många för allt de avstått till honom och hans gelikar. Mona: ”men dom sa ju …”. När hon får frågan nu senast i SvD intervjun hennes låga förtroende som partiledare i opinionsmätningar skyller hon på partiet. ”Har partiet problem i opinionen betyder det att hela partiet har problem och där finns jag också. ”
Om man skall vara ledare kan man inte hålla på och skylla ifrån sig, då har man och tar ansvaret.
”Hösten kom att ägnas åt interna processer för att hitta en formel för hur socialdemokratin kunde samarbeta med Vänsterpartiet utan att ge avkall på en rigid finanspolitik”
Det belyser ju en hel del om den intellektuella och ekonomiska kompetensen hos partiledningen, man verkar inte ha ens en klämtning om dynamiken i sådana här skeenden. Mitt i vad som redan då förutsågs bli den värsta krisen sen 30-talet har S bekymmer för hur man skall kunna fortsätta strama åt landets ekonomi, man tar sig för huvudet. ”Höstens missgrepp” ! det kan knappast betecknas som ”missgrepp” det visar på en djupgående okunskap tvivelaktig bildningsnivå.
Man förstår varför glädjen stod högt i tak när S valde Sahlin som den nye partiledaren. Hon har ännu inte varit ledare i en valrörelse, med hennes meritlista kan den borgerliga alliansen ”mosa” Mona i varje fråga om förmåga att ta ansvar. Om man tycker att det varit ”mosa” Mona nu blir det inget mot vad som kommer i valrörelsen.
Egentligen är det inte Mona Sahlins fel att arbetare lämnar partiet.
Det är i första hand politiken som är ogenomförbar.
Människorna vill inte vara med att betala och försörja lathundar som inte ids arbeta ihop till sin egen mattallrik.
Poltiken är kontraproduktiv och Mona Sahlin förmår inte revidera den,hon har helt enkelt inte kunskaper till det.
Socialdemokrati light möjligtvis, kan få arbetarna att vända åter.
Ingen förmögenhetsskatt,ingen fastighetsskatt och mycket lägre övrig skatt är det enda som kan locka väljarna tillbaka.
Samtidigt måste Wanja Lndby Wedin lämna LOskutan.
I sak ingen större skillnad på sossarnas eller borgarnas ekonomiska politik vad gäller sysselsättningen, ingendera vill ha verklig full sysselsättning. Vad en del inte verkar förstå är att de förkättrade bidragstagarna inte är en speciell sosse-skapelse utan beror på den konstanta ekonomiska åtstramningspolitik som förs här i landet sedan lång tid tillbaks och som omhuldas av alla etablerade partier. Vill man inte ha full sysselsättning blir det folk i utanförskap. Antar att de som ständigt ondgör sig över ”lathundar” och bidragstagare hellre hade sett att dessa bodde i plåtskjul intill soptipparna. Som mest vill man att de skall få lite allmosor mot att de går omkring självlysande reflex-outfits och plockar skräp och utgör ett varnade exempel.
I mer demokratiska länder kan man naturligtvis inte föra sådan horribel åtstramningspolitik som man gjort här.
Det enda som har gått bra i Sverige är exportindustrin medan den inhemska ekonomin satts på undantag och utvecklats klent. Industrin blir ju också allt mer automatiserade och kräver allt färre för att producera mer. Så pass att numer utgör exporten mer än hälften av BNP och överskotten är abnormt stora år efter år.
Att på detta sätt sätta den inhemska ekonomin på undantag har ju enormt skadliga effekter för landet på alla möjliga sätt, utanförskap och kriminallitet, svag inhemsk marknad för nya företag att utveckla sig till stora företag.
Oavsett politisk ställning kan väl ingen på allvar påstå att de rödgröna står mer för Obamas politik än vad regeringen gör?
Nej du Peter Gustavsson, antingen är du inte påläst, eller så är du medvetet vilseledande.
Jag hoppas på det första alternativet, då det i så fall finns hopp...
Ni sossar verkar så osjälvständiga. När det är motigt för er, skyller ni allt på Mona. Men vilken uppbackning ger ni henne? Vad kan alla tusentals partimedlemmar göra för att lyfta läget? Varför pratar ni inte politik? Finns det inga andra sossar än Mona?
Fortsätter ni gnällvalsen och avstår att agera som ett parti med många aktiva medlemmar, så kommer ni att utplåna er själa. Res på er och ta ansvar. Tillsammans med de två andra röödgröna partierna har ni ett stort och viktigt uppdrag att lyfta ut Reinfeldt och hans knähundar till utvisningsbåset. Sätt fart nu, innan det blir för sent!
Hör en röst från en gräsrot som med sina 65 år på nacken alltid röstat på socialdemokraterna. Det är slut med det nu. Anledningen är främst att ni medverkat till att barn i Sverige förlorar sina pappor i vårdnadstvister, vilket ni till allra största delen är medskyldiga till. Era "superfeminister" Mona Sahlin, Margareta Winberg, Inger Segelström m.fl. var de som stod bakom lagändringen 2006 när den gemensamma vårdnaden lagstiftades bort i vårdnadstvister om föräldrarna inte var överens. Inger Segelström försvarade i TV lögnerna i Liza Marklunds bok "Gömda" med att den hade fyllt sitt syfte. Nämligen att frånta papporna vårdnaden om mamman motsatte sig det. Ja, jag vet att ni uttrycker er annorlunda, slipade politiker vet att lägga orden rätt, men verkligheten som pappor och barn lever med efter denna lagändring talar sitt tydliga språk. 9 av 10 pappor förlorar vårdnaden och är hänvisade till mammans godtycke för att kunna träffa och dela sitt barns liv. Nej, för mig blir det moderaterna hädanefter. De var det enda parti som röstade emot denna inhumana lag som rövar barnen på sina fäder. Uppfattningen att socialdemokraterna inte längre är ett rättviseparti hör jag vida spritt bland bekantskapskretsen. Jag tror inte på er längre.
@ Simon, 2009-04-27, 15:17
.
Precis, det som behövs är en nationalsocialdemokrati!
.
*Urk*
Hör en röst från en gräsrot som med sina 65 år på nacken alltid röstat på socialdemokraterna. Det är slut med det nu. Anledningen är främst att ni medverkat till att barn i Sverige förlorar sina pappor i vårdnadstvister, vilket ni till allra största delen är medskyldiga till. Era "superfeminister" Mona Sahlin, Margareta Winberg, Inger Segelström m.fl. var de som stod bakom lagändringen 2006 när den gemensamma vårdnaden lagstiftades bort i vårdnadstvister om föräldrarna inte var överens. Inger Segelström försvarade i TV lögnerna i Liza Marklunds bok "Gömda" med att den fick vara hur osann som helst, den hade fyllt sitt syfte. Nämligen att frånta papporna vårdnaden om mamman motsatte sig det. Ja, jag vet att ni uttrycker er annorlunda, slipade politiker vet att lägga orden rätt, men verkligheten som pappor och barn lever med efter denna lagändring talar sitt tydliga språk. 9 av 10 pappor förlorar vårdnaden och är hänvisade till mammans godtycke för att kunna träffa och dela sitt barns liv. Nej, för mig blir det moderaterna hädanefter. De var det enda parti som röstade emot denna inhumana lag som rövar barnen på sina fäder. Uppfattningen att socialdemokraterna inte längre är ett rättviseparti hör jag vida spritt bland bekantskapskretsen. Jag tror inte på er längre.
Folkets parti? Men folket har inte vare sig glömt eller förlåtit det Mona har gjort.....hon är ju en tjuv. Varför skulle vi vilja att hon ledde landet? Vem, exakt vem, litar på henne?
Socialdemokratins kris är att de flesta ledande socialdemokrater förefaller vara borgerliga. Som socialdemokrat i hjärtat kan jag inte rösta på socialdemokratin och knappt på något annat parti heller. VARFÖR tänker så gott som alla bara på pengar? Och att man ska förtjäna sina pengar utan att jobba. Någon annan ska jobba ihop min förmögenhet till mig. För att det är någon annan som slitit ihop till orättfärdigt höga löner och ersättningar kan det väl inte råda något tvivel om. En deprimerande tid lever vi i! Att Barack Obama har så många med sig beror nog på att han sprider optimism och framtidstro. Han vill något för människorna och samhället- inte bara glänsa i egen hög person.
Obama har förvisso ställt krav på bilindustrin och inte bara lånat ut pengar så där, men ändå lånat ut pengar. Obama har också gett delstaterna pengar för att tidigarelägga lokala/regionala projekt och investeringar av tex infrastruktur som ändå skulle behövas. På båda dessa områden - som är väsentliga när det gäller att möta finanskrisen som också är en jobbkris - ligger socialdemokratin betydligt närmare Obama än vad m-regeringen gör.
Socialdemokraterna har alltid varit ett vänskapskorrumperat auktoritärt centralstyrt parti. När Mona tillsatte de sk "rådslagen" så gjorde hon, helt omedvetet, samma sak som Gorbachev på 80-talet med hans perestroika och glasnost. Effekterna ser vi idag - Berlinmuren är riven och Sovjetunionen existerar inte längre. När nu Mona öppnade denna, för socialdemokraterna, pandoras ask, så finns det ingen återvändo. I och med att arbetet med "rådslagen" var ogenomtänkt, så tappade Mona raskt kontrollen över händelseutvecklingen - Mona vet inte vad "rådslagen" skal komma fram till - vad nlir resultatet? "Rådslagen" gjorde även att Socialdemokraternas blev politiskt handlingsförlamade - man har ju per definition ingen politik i en rad frågor förrän "rådslagen" har presenterat partiets nya politik inom resp område. Som lök på laxen, så ska nu sossarna jämka något, sin politiska inriktning, som inte finns med V och MP... Grattis Mona! Du har lyckats skapa en helt osannolik soppa - onekligen ett framgångsrecept för framtiden!
Sahlin är fel människa för jobbet. Hon har varken integritet, hjärna eller vision nog för att kunna göra ett bra jobb.
Sossarna har överhuvudtaget gått vilse, dom flesta människor vill inte ha mer feminism och mångkultur. Mångkulturen leder också till minskat socialt kapital, vilket på sikt antagligen kommer minska benägenheten att rösta vänster.
@Kandinsky
Thomas Blodström? Skulle han? Skulle han vara något för folket? Han drev fram först och främst lagen om att ladda ned är olagligt, sen IPRED 1, och är säkerligen med i spelet om FRA och IPRED 2. HAn är iaf ingen moståndare. Thomas Bodström hade aldrig fått plats i politiken om de inte varit för sosseadeln. Nej, han är ingen bra ledare. Uppror och gerillakrig hade skapats för mindre.
Olof Palme var den bästa och den sista , Mona..Palmes politik var den bästa och den sista, Mona..
Ni har svikit Palme, Mona..Ni har inte hittat Palmes mördare,Mona ..Men vet ni mer om Allt..Tala ut om ni vet..
Hej Mona ,, Var är Palmes Politik,Mona???.Var är Palmes vänner ,sverige och rättvisan??..Vad sa Palme om allt?? Och Sveriges utrikespolitik??.
Vi kommer aldrig att glömma Palme, Palmes tankar, Palmes ord och Palmes samvete..
Palme var den bästa och den sista..Palme var politiken och politiken var Palme..Palme var freden , friheten och folkrätten...Palme var Sveriges fakta till hela världen..Var är Palme ,Mona ?? Vem har skjutit sista skottet mot Palme???
Ska vi se Palmes politik lever igen ??Alla ska kuna Palmes politik .Alla ska lära sig Palmes politik..Alla ska älska Palmes politik..Alla ska leva med Palmes vilja.Politiken är att vilja, sa Olof Palme..Vi väntar på dig ,Olof Palme!