Bonnierjournalisterna vet nog var gränsen går

Men herregud, vad är problemet? Om folk är så förbannat hjärndöda att de inte fattar att DN och precis alla andra medier har en bakomliggande agenda, ja då är det väl utbildningsväsendets uppdrag att tala om det för dem? Och vad är det för fel med att man har en viss politisk inriktning?

Socialdemokraterna har haft statstelevisionen på sin sida under alla år - vad är egentligen public sevice - socialdemokratin måste finna nya vägar för att bli ett vanligt demokratiskt parti - så klart att det blir svårt utan presstöd och statligt ägd journalisthögskola - socialdemokratin behöver tänkare för att skapa eget välbehövligt alternativ - dessa gamla förlägade uppfattningar hör inte längre hemma i ett progresivt samhälle

Matsi, du tog orden från mitt tangentbord! Notera också att Bonnier enligt Silfverstrand också behöver styra Aftonbladet och övriga pressen...

Jag kan nämna två områden som faktiskt verkar styras i hela svenska media:

1. Om man följer Israel/Palestina parallellt med internationella medier tappar man allt förtroende för svenska medier (läs t.ex. TT-kritik-bloggen om översättningar av Reuters/AP/etc). Detta verkar ske för att Vänster-folk (som journalister) verkligen bryr sig i den frågan.

2. Man kan aldrig tro på vad som skrivs om stora annonsörer. Det var t.ex. knappast ett misstag att det var en av få annonsfria medierna som avslöjade ICA och köttfärs-datum.

Man kan f.ö. anta att källan till köttfärs-reportaget var ett tips från någon/några som arbetat i butikerna; sådana tips har säkert kommit in till andra medier också (och ansvarig myndighet!) men inte lett någonstans...

(Och ja, punkt 2 gäller även internationella medier.)

Sossen är missnöjd med att ledarredaktionen på DN inte är lika socialistförpestad som Aftonbladet. Däremot är han givetvis inte missnöjd med att 75 % av Sveriges journalistkår har socialistiska, politiska preferenser eller att TT styrs av kommunister.

...eller att det finns en klar övervikt av högersympatiserande journalister på landets ledande nyhetsredaktioner.

Vem bryr sig om journalisterna på 'pc för alla' eller 'min häst' har socialistiska preferenser.

Media kontrollen ar sa stor att staten och deras hundratals vanster extrema politiska journalister dessutom har stod fran alla andra media som aven de har vanster journalister. Staten och socialist imperiet ontrollerar all poltitis opinionbildning. Bloggar som motsatter sig extremismen far mer inflytande men det tar tid innan de kan bryta sig igenom vansterdominansen. Forhoppningsvis sa kanske de stora tidningarna gor konkurs snart som de gjort i usa pga vikande annonsintakter och farre lasare. Forst da kan viktig information na alla, nu hemlighalls allt om invandrarbrottsligheten tex. Statlig media ar forkastlig och begransar demokratin precis som presstodet gor, avveckla det.

Det avgörande för en tidnings framgång är om den är en kommersiell klok produkt. Om tidningen är tillräckligt bra i avsikt att locka en stor läsekrets.

Vad en ägares åsikt är här av mindre betydelse. När åsikten dock får betydelse brukar tidningen ta skada. Tidningen Arbetet är ett sådant exempel, Stockholms-Tidningen ett annat - båda två idag nedlagda s-tidningar.

Framgången för exempelvis Dagens Nyheter ligger i att tidningens journalister är skickliga och har genom åren lyckats göra en intressant journalistisk produkt. För ägaren är detta av betydelse eftersom man vill att affären ska gå runt.

Tidningen går runt om produkten är av god kvalitet.

För en politiker som Silfverstrand är åsikter viktiga och inte heller vilka åsikter som helst. Det ska vara s-märkta åsikter. Han tror att ett tidningsägande är knutet till ägarens åsikter. Det tror han eftersom han är bekant med A-pressen och tidningen Arbetet. Denna syn på tidningsägande bidrog till exempelvis Arbetets nedläggning.

KORRIGERAD TEXT

Det avgörande för en tidnings framgång är om den är en kommersiell klok produkt. Om tidningen är tillräckligt bra i avsikt att locka en stor läsekrets.

Vad en ägares åsikt är , ÄR här av mindre betydelse. När åsikten dock får betydelse brukar tidningen ta skada. Tidningen Arbetet är ett sådant exempel, Stockholms-Tidningen ett annat - båda två idag nedlagda s-tidningar.

Framgången för exempelvis Dagens Nyheter ligger i att tidningens journalister är skickliga och har genom åren lyckats göra en intressant journalistisk produkt. För ägaren är detta av betydelse eftersom man vill att affären ska gå runt.

Tidningen går runt om produkten är av god kvalitet.

För en politiker som Silfverstrand är åsikter viktiga och inte heller vilka åsikter som helst. Det ska vara s-märkta åsikter. Han tror att ett tidningsägande är knutet till ägarens åsikter. Det tror han eftersom han är bekant med A-pressen och tidningen Arbetet. Denna syn på tidningsägande bidrog till exempelvis Arbetets nedläggning.

Bengt Silfverstrand och hans kompisar i den s.k. arbetarrörelsen, numera bidragsrörelsen, har alltid lyckats köra sina tidningar i botten, även sådana som gick bra när de övertogs såsom Stockholms-Tidningen.

Det berodde på att journalisterna där inte visste var gränsen går för när läsarnas intresse för tidningen upphör. Det är få som vill betala för propaganda. Vilket vi i decennier tvingats göra för SR och SVT.

Att sedan anklaga Bonniers journalister för att de vet var gränsen går för vad de kan skriva är lite väl magsurt.

"Men nog vet Henrik Brors, Peter Wolodarski, Hanne Kjöller, Lisa Bjurwald m fl var gränsen för den journalistiska friheten går...."

Så slutar Bengt Silfverstrand sin text. För Silfverstrand brukar gränsen inte ens gå vid förtal. Klippans egna lilla bard (som han kallas) är ju som kanske inte alla vet dömd för förtal av politiska motståndare ner i Skåne. Läs Kent Olssons bok Affärernas Sverige för detaljerna.

För att spinna vidare på det Mårten skriver ovan, så visst är det sant att det finns en stor övervikt av socialdemokratiska sympatier hos den svenska journalistkåren. Åtminstone om man ska tro de studier som undersökt detta. Tittar man vidare på samma studier ser man att överrepresentationen svänger åt andra hållet när man bryter ner partisympatierna efter de journalistiska verksamhetsområden som är relevanta för det politiska klimatet i landet. D.v.s., de journalister som är ledarskibenter eller rapporterar om politik och ekonomi har i högre utsträckning sina sympatier åt höger. "Sosse-kommunist-Kubakramarna" (ironi, om det nu var någon som missade det!) i den svenska journalistkåren sitter således inte på de poster där de kan ge uttryck för sina åsikter i sina texter. Skräcken för den 75-procentiga socialistiska journalistkåren är således något vilse i pannkakan.

Måhända är det faktum att vi finner fler högersympatiserande journalister som ledarskribenter och på poster som bevakar politik och ekonomi det tydligaste tecknet på att ägarintressena reflekteras i hur det journalistiska arbetet organiseras.

Och det är väl ändå inte så konstigt?

Jag vill också passa på att göra David Mikaelsson uppmärksam på att socialdemokrati inte är samma sak som socialism. Jag är förvånad att folk fortfarande lyckas med att blanda ihop dem gång på gång. Det finns en rågång av samma kaliber dem emellan som det gör mellan konservativa liberaler och nyliberaler.

"Nej, ingen slog förvisso sönder datorerna, men många vägrade i det längsta att befatta sig med dem", skriver Bengt Silfverstrand. Vi som var med vet vilka av sina s-kompisar han talar om – grafikerna.
Låt mig slå fast en sak. Det är en himmelsk välsignelse att vi har blivit av med den svenska grafikerkåren. Denna kår kom undan med att utpressa och trakassera sina arbetsgivare i decennier. Och det skrevs naturligtvis aldrig en rad om deras attityder och metoder, för då hade inte tidningarna kommit ut.
Utmönstringen av grafikerna är datorutvecklingen och internets bästa bidrag till mänskligheten och informationssamhället.

Peter:

Det var roligt att se någon argumentera att det inte är viktigt eller påverkar allmänna opinionen att 75% av journalist-kåren har extrema politiska åsikter! Och att det inte diskuteras hur det påverkar opinionen (som jag rekommenderade ovan, läs t.ex. TT-kritik-bloggens skrivande.)

Tack för ett gott skratt!

Bengt, du tillhörde också "pionjärerna" inom förbudskåren. Minns du t ex när du och Birthe Sörestedt - http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=1970&id=1035 - motionerade om förbud, eller åtminstone indragna pengar för Sveriges Roll- och Konfliktspelsförbund SVEROK?

(Motionen i sin helhet: http://bjorn.foxtail.nu/rollspel/krit_motion.htm

Du framstår föga som en "hederlig politiker", grabben. Snarare som en förbudsivrare utan koll på omvärlden. Att du då anfaller Bonniers är symptomatiskt för "din generation" sossar.

Allt som inte följer er ska förbjudas. Alla ska med, vare sig de vill eller inte - är det så, mmm?

Bernt:

Nu har jag ju inte sagt något av det du påstår att jag säger, så jag tolkar ditt inlägg som ett dåligt försök att lägga ut dimridåer för resten av läsarna av kommentarsfältet, för inte kan det väl vara så att du verkligen inte förstår vad det är jag skriver? För i så fall finns det verkligen inget skäl att skratta.

(För övrigt känns ju TT-kritik-bloggen inte direkt som någon större utmanare till upprepade kvantitativa och kvalitativa vetenskapliga studier.)

Bernt:

Vidare, sen när exakt är det så att "75% av journalist-kåren har extrema politiska åsikter"? Är socialdemokrati extremism? I så fall måste väl i all rimlighet de nya moderaterna vara fascister, eller? Din retorik känns lika spekulativ som TT-kritik-bloggen.

Peter, du argiumenterade att det inte var ett problem att 75% av journalisterna står på ena sidan i en politisk skala. (Sen, vad jag läst röstade journalister mindre än befolkningen på (S), (C) och (M) och mer på (V) samt (Mp). Referenser?)

Israel är lätt att undersöka, för att den både är noggrant bevakad av svenska/internationella medier -- och för att Vänster-folk bryr sig så mycket. Bilden som visas är ungefär Vänsterpartiets. (Fast Ohly tog nyligen avstånd från sin favoritblogg (Jinge), efter att det noterades att den gick över gränsen till antisemitism... ungefär som när han efter några decennier tog avstånd från Kuba för att det var odemokratiskt?)

Skumma t.ex. TT-kritik-bloggen om hur TT översätter och väljer bland Reuters/AP/AFP-telegram. Notera att det tillåtits i decennier i Sverige (antagligen för att de flesta redaktörer är gamla 68:or).

Eller Googla på Pallywood och fundera på varför det aldrig diskuterats i Sverige.

Eller se detta:http://www.timbro.se/innehall/?isbn=9175667089&flik=4

Det är alltså stora skillnader i svensk/internationell media i ett ämne som är väldigt, väldigt välbevakat. Hur hanteras ämnen som INTE är lätta att checka bara genom att läsa högkvalitativa internationella medier?!

Efter att ha följt det ämnet några år är jag ledsen, men jag skrattade högt åt din ståndpunkt att journalisters åsikter inte påverkar så mycket att det är intressant.

Det har varit så många Media revlutioner sedan man startade Bonnierförlaget. Bonnier har ofta varit bland dom första att
se och inse vad sanningshalten i det man skriver handlar om. Man har valt att lyfta det som har ett genuint intresse.

Såg del 1 igår.

Att det ofta funnits en lönsamhetsaspekt är självklar. Skall man överleva på lång sikt så handlar det om att vara lyhörd och kreativ och ibland ta chanser som ges. Att man lät Newsmill bli det nya skepp där man lätt bloggare frit kommentera eller skriva artiklar tillhör utvecklingen av det fria ordet och den demokratiska andan.

Sånt lönar sig i längden. Det skall löna sig att vara lyhörd. Det skall löna sig att via respekt, för att utveckla måste man våga pröva.

Såg hur allt tog fart då Newsmills servrar brakade ihop då det i boken "Gömda" flöt till ytan och den verkliga diskussionen om Social media och transparans flöt till ytan i det som kanske kan ses som Chicken race 2. Den som inte läst ettan borde nog göra det. För jag tror kanske att Bonnier är på rätt spår. Vi får väl se vilka som håller sig flytande.

Genom att tillåta det fria ordet och vara lyhörd och publicera forum för folks olika intressen och vilja så kan man fånga upp och leverera en annan sida av verkligheten. Låta 2 sidor få komma till tals. Ge social media eett ansikte och den transparans ögonblickligen som ibland behövs. Inte låta det ta lång tid innan 1/2 sanning blir ifrågasatt.

Man har visat Piratförlag och de som säger att internet är en fluga och bloggare är pöbel att man visar just de som söker efter svar eller har frågor, andra åsikter respekt. Man låter folket få bilda sig egna uppfattningar utifrån att våga leverera 2 historier inte bara en bild eller historia.

Det handlar om att kunna få en andra chans. Genom Unni och Bermuda triangeln tror jag Bonnier och Pirate Bay kan klara stormen och inte dras med i den virvel som uppslukar Pirater som inte har någon vid rodret som förstår att läsa vad som skrivs.

Många tidningar och förlag komer säkert att gå under.

Har man talat i klarspråk, varit ärlig och inte bara tänkt på lönsamhet på kort sikt så överlever man nog storm efter storm och man vill säkert göra sig av med ballast/barlast som man onödigt dragit på sig. Även om Bonnier varit kända för att väldigt länge stötta sina tidigare anslutna författare oavsett dom blivit pirater eller ej.

Skep ohoj!

Leroy

Det har varit så många Media revlutioner sedan man startade Bonnierförlaget. Bonnier har ofta varit bland dom första att
se och inse vad sanningshalten i det man skriver handlar om. Man har valt att lyfta det som har ett genuint intresse.

Såg del 1 igår.

Att det ofta funnits en lönsamhetsaspekt är självklar. Skall man överleva på lång sikt så handlar det om att vara lyhörd och kreativ och ibland ta chanser som ges. Att man lät Newsmill bli det nya skepp där man lätt bloggare frit kommentera eller skriva artiklar tillhör utvecklingen av det fria ordet och den demokratiska andan.

Sånt lönar sig i längden. Det skall löna sig att vara lyhörd. Det skall löna sig att via respekt, för att utveckla måste man våga pröva.

Såg hur allt tog fart då Newsmills servrar brakade ihop då det i boken "Gömda" flöt till ytan och den verkliga diskussionen om Social media och transparans flöt till ytan i det som kanske kan ses som Chicken race 2. Den som inte läst ettan borde nog göra det. För jag tror kanske att Bonnier är på rätt spår. Vi får väl se vilka som håller sig flytande.

Genom att tillåta det fria ordet och vara lyhörd och publicera forum för folks olika intressen och vilja så kan man fånga upp och leverera en annan sida av verkligheten. Låta 2 sidor få komma till tals. Ge social media eett ansikte och den transparans ögonblickligen som ibland behövs. Inte låta det ta lång tid innan 1/2 sanning blir ifrågasatt.

Man har visat Piratförlag och de som säger att internet är en fluga och bloggare är pöbel att man visar just de som söker efter svar eller har frågor, andra åsikter respekt. Man låter folket få bilda sig egna uppfattningar utifrån att våga leverera 2 historier inte bara en bild eller historia.

Det handlar om att kunna få en andra chans. Genom Unni och Bermuda triangeln tror jag Bonnier och Pirate Bay kan klara stormen och inte dras med i den virvel som uppslukar Pirater som inte har någon vid rodret som förstår att läsa vad som skrivs.

Många tidningar och förlag komer säkert att gå under.

Har man talat i klarspråk, varit ärlig och inte bara tänkt på lönsamhet på kort sikt så överlever man nog storm efter storm och man vill säkert göra sig av med ballast/barlast som man onödigt dragit på sig. Även om Bonnier varit kända för att väldigt länge stötta sina tidigare anslutna författare oavsett dom blivit pirater eller ej.

Skep ohoj!

Leroy

Förlåt Inte meningen att dubbel publicera här.

Ursäkta stafel i komer mm. jag tror jag har en viss släng av någon form av dyslexi som gör att jag ser först när jag läser.

Men hoppas Ni kan förstå ändå.

Leroy

Bernt:

På sätt och vis - d.v.s. om du läser orden utan att försöka förstå deras andemening - har du rätt, men du har ändå kapitalt fel. Ja, jag sa att det inte spelar någon större roll att 75% av journalistkåren sympatiserar med huvudsakligen socialdemokraterna. Detta inkluderar en hel hoper journalister som inte har ett dugg med produktionen av det redaktionella materialet att göra. Det inkluderar även en betydande del journalister som skriver om/gör program om hundar och husdjur, melodifestivalen, datorer, mat, kändisar, för att inte tala om alla sportjournalister etc etc. Vad spelar det för roll för den mediala bilden av svenska politiska frågor om dessa människor röstar på socialdemokraterna? Ingen roll alls! I så motto gäller fortfarande att skräcken för den 75-procentiga socialistiska journalistkåren är något vilse i pannkakan.

Om du däremot tittar på partisympatier hos de som skriver om och rapporterar om politik och ekonomi så ser du en övervikt av högersympatisörer. Och det är det som är poängen i det jag initialt skrev. Det utrymme i media där journalister i sin yrkesutövning diskuterar/formulerar/debatterar politik och ekonomi domineras av högersympatisörer. Det är detta faktum som är det viktiga, inte huruvida en artikel om sparris med prosciutto har skrivits av en sosseröstare, eller ett reportage om agility-tävlingar i Aalborg har skrivits av en miljöpartist. Sparris och hundar är irrelevanta i sammanhanget. Pensionsreformen och Laval-målet är däremot relevanta. Förstår du nu? De som skriver om politik och ekonomi röstar till en majoritet åt höger. Samma undersökningar som visar på de övergripande 75 procentens sympatier (som du refererar till, även om du lyckas skruva till det så fatalt genom att säga "extrema politiska åsikter" när du huvudsakligen refererar till socialdemokrater) visar detta utan omsvep. Och eftersom du har tillgång till den ena uppgiften utgår jag ifrån att du har tillgång till den andra.

För att det skall finnas någon mening i dina invändningar så måste du visa för oss att det finns en socialistisk vinkel på hundar, fotboll och matreportage m.m. Jag tror att du kommer få problem där. Du får gärna motbevisa mig. Det skulle vara kul att se ett sånt försök.

PS. Du är fortfarande svaret skyldig i vad mån socialdemokrati är att betrakta som extremism.

Peter -- jag bad om referenser pä att journalistkåren sympatiserar med (S) till 75%, de undersökningar jag sett sista decennierna talar om att (V) och (Mp) är överrepresenterade.

Det verkar som du inte har referenser?

Visst, journalisterna är medvetna om att deras åsikter är känsliga, så undersökningar är säkert skönmålade. De jag talat med om frågan (som svarat) sade rakt ut att både de OCH yrkeskåren är vänster-extrema.

Det är därför jag argumenterade så här:
Jag tog ett exempel där extrem-vänstern verkligen brydde sig -- och visade att bevakningen sista decenniet varit HELT annorlunda i Sverige än i världens mest respekterade medier. Ordet "censur" är nära till hands.

Utrikespolitik kanske är ointressant, som fotboll och hundreportage? Att extrem-vänstern har en ledarsida i DN Kultur kanske inte heller påverkar?

Titta då på hanteringen av SD. Det är en oseriös bunt opportunister, men vi har faktiskt folk som kallar sig kommunister i riksdagen som spelat under täcket med diktaturer bokstavligen till 1989. SD är knappast så illa. Jämför skällandet på SD med skällandet på dem. Stor skillnad.

QED: De politiska åsikterna hos svenska journalister spelar roll -- gissningsvis för att svenska redaktörer är långt till vänster.

Men börja med att ge en referens om ditt påstående om 75%... och förklara samtidigt varför siffran är pålitlig, trots att de som svarar på enkäten är medvetna om att det är ett trovärdighetsproblem om de ger vissa svar!

Som fortsatt svar till Peter... för att argumentera mot mig själv.

En alternativ förklaring till mitt argument om inverkan på media är press-stöd etc. Göran Persson anklagades för att ha hotat TV4-chefen (och formulerade sig så det inte var ett förnekande). Att komma mellan en bunt politiker och makten är helt enkelt inte nyttigt.

Sådant kan förklara att hanteringen av SD är värre än V, eftersom nya partier aldrig är ... uppskattade (se bara hur det gick för FI). SD verkar stjäla outbildades S-röster, om man ska tro medierna (vilket man nog inte ska, men det låter rimligt).

Det förklarar ändå inte att Israel/Palestina beskrivs vinklat på ett sätt som passar extremvänstern.

Jag antar att jag aldrig kommer att få svar på att DN Kulturs politiska extremism gör dem till landets ledarsida för extremvänstern, utan Peter kommer för tredje gången bara att tala om sportjournalistik? Trots att t.o.m. tok-extremister som Andreas Malm hade uppdrag på DN Kultur (tills han gick överstyr och det blev debatt om att han satt och ljög).

Bernt:

Det här är ju som att prata med en vägg! Tror du på fullaste allvar (med ledning av vad jag skrivit ovan) att jag klassar utrikespolitisk rapportering och opinion som oväsentlig för diskussionen vi för? Tror du att jag placerar den i samma kategori som hund och matreportagen? Tror du dessutom att jag inte har förstånd att inse att DNs kulturdebatt har relevans för den övergripande politiska diskussionen i landet? Det finns inget i det jag skriver ovan som ger dig anledning att tro det, och varje person som klarat läsförståelseproven på gymnasiet borde kunna förstå att motsatsen snarast är fallet. Kan du då vara så snäll att sluta med dina retoriska påhopp och försök att svartmåla mitt argument medelst förvrängd karikering. Tack!

Apropå DN, vilken del av tidningen tror du har mest genomslag för den politiska diskussionen i landet? A-delen, ekonomidelen eller kulturdelen? P.g.a. din stora upprördhet över DN Kultur verkar du tro att den har störst genomslag. Själv är jag övertygad om att A kommer före Ekonomi som i sin tur kommer före Kulturdelen. Det är inte speciellt många människor utanför innerstan i Stockholm som läser Kulturdelen, och speciellt inte kulturdebatten där, om man jämför med de som läser A-delen och ekonomidelen. Du kanske känner en lust att ropa efter referenser här, så jag kan hjälpa dig och säga direkt att det påståendet grundar sig på DN:s egna uppgifter från tiden när de gick över till tabloidformat. Om du fortfarande inte tror mig så titta på hur tidningen levereras. Kulturdelen får man så gott som alltid leta efter bland bilagorna medan ekonomidelen är den som omfamnar allt utom A-delen. Så även om redaktionen för kulturdelen har en tydlig profil så står den sig slätt i förhållande till den borgerliga profilen hos i ledaropinionen och som numera (se nedan) även smyger sig in i nyhetsrapporteringen. Vidare förstår jag faktiskt inte varför du kommer dragandes med DN kultur. Jag trodde vi diskuterade opinionsbildningen här i landet på aggregerad nivå. DN kultur är bara en röst i mängden.

Men eftersom du gör en sån stor poäng av Andreas Malm så måste jag fråga dig om du någon gång ställt dig frågan om hur pass seriös (i förhållande till Malm) Per Ahlmark var som krönikör i A-delen? Se där, man hittar tomtar med skygglappar på båda sidor! Men tomtarna i A-delen läses av fler personer. Relevant? Ja!

Vidare, vid sidan av den hemska extremistiska Kulturdelen, visste du att "Dagens Nyheter gynnar de borgerliga på nyhetsplats" (citat, Kent Asp)? Kika här om du inte tror mig: http://www.dn.se/opinion/debatt/dagens-nyheter-gynnar-de-borgerliga-pa-n...

Betänk sedan återigen hur många det är som läser nyheterna och opinionen i A-delen i förhållande till hur många det är som läser debatten i Kulturdelen. Tycker du fortfarande att det är Kulturdelen som är det stora problemet?

75%. Jag skrev detta i svaromål på David Mikelssons inlägg att "75 % av Sveriges journalistkår har socialistiska, politiska preferenser". Att sedan du felaktigt karikerar mitt argument som att "75% av journalist-kåren har extrema politiska åsikter", det får du själv ta ansvar för. Men i övrigt så grundar jag mina inlägg på Kent Asps publikationer vid Institutionen för journalistik och masskommunikation på GU. Visst, jag mindes fel beträffande socialdemokraternas representation i kåren som helhet (det är mycket riktigt miljöpartiet som är starkt överrepresenterade, tillsammans med folkpartiet och vänsterpartiet), men huvuddragen applicerade på blocktillhörigheten gäller fortfarande. Rapporterna finns inte online vad jag kan se, men här skriver Asp själv om de senaste forskningsresultaten: http://www.dn.se/opinion/debatt/moderaterna-storsta-partiet-bland-samhal...

Ett nyckel-citat tillåter jag mig att klistra in:
"Bland ekonomi- och politik journalisterna stöder en majoritet den borgerliga alliansen – 26 procent är moderater och 23 procent folkpartister."

Se där, skräcken för "vänsterjournalilsterna" är fiktiv!

Du tycker enkätundersökningar har låg tillförlitlighet och ber mig föra ett vetenskapsteoretiskt resonemang därkring. Lägg ner, snälla du! Jag känner till de epistemologiska förutsättningarna för att dra slutsatser på enkätunderlag och kvantitativa studier överlag, men menar du verkligen att du tycker att anekdotiska kommentarer som dina egna har ett högre bevisvärde ("De som jag har talat med...")? Varför ska de som läser detta kommentarsfält tro på dig när du säger att du har talat med folk och korrekt förstått vad de har uttryckt, när du inte tror på respondenterna i de undersökningar som pågått sedan 1989 och som visar stabila mönster?

Over and out. I ditt nästa inlägg, var snäll och motstå frestelsen att förvränga mina argument. Det skapar ett trevligare debattklimat (och får dessutom dig att framstå som mer seriös).

Fick förresten författarna till de böcker som Albert Bonnier framgångsrikt lät översätta till svenska någonsin betalt? Det kunde annars vara på tiden efter 170 år.

Se där ett uppslag för en grävande artikel i Dagens Nyheter. Eller också inte.

Som Victor Hugo, en svuren fiende till tjuvtryckare som Albert Bonnier, en gång skrev i ett annat sammanhang: Sanningen är som solen. Den upplyser, men tål inte att ses på.

Peter, varför inte ta i argumentet om Israel/Palestina-bevakningen? Det är ett bra fall, just eftersom extrem-vänstern bryr sig så mycket...

Extrem-vänstern infiltrerade aktivt organisationer på 60- och 70-talen. Journalist-yrket är ett där de finns kvar. Enkäter är per definition misstänkta.

(Och skärp dig. Ahlmark var en förtroendevald politiker; Malm är en dokumenterad lögnare och fanatiker.)

(Sen, en undersökning om en tidning från en valrörelse... :-)

Bernt,

Antingen är du oinformerad (i vilket fall du borde gå ut lite lugnare i din kritik) eller också så struntar du helt enkelt i att försöka föra en vettig diskussion och läsa de källor som du får efter att ha bett om dem, och fabulerar istället fritt om vad du tror kan stå i dem eller vilken tidsperiod de refererar till. Jag vet sannerligen inte vilket det är.

Du gör dig lustig över "en undersökning om en tidning från en valrörelse", men har tydligen inte förstått att den länken inte handlar om den övergripande fördelningen av partisympatier som vi diskuterar, utan den handlar om politiseringen av DNs nyhetsrapportering och jag gav dig den som del av svaret på din tirad mot DN Kultur, för att du skulle kunna se vad mer som försiggår på DN vid sidan av den "extremistiska" Kulturdelen. Jag är faktiskt förvånad att du försökte dig på en sån billig rackare, för om man ska ta dig på orden, så visar den ju faktiskt att du inte förstår det du läser.

Jag är förvisso inte förvånad att du inte ser det som ett problem att nyhetsrapporteringen politiseras i DN - politiseringen sker ju från höger och då får man väl förmoda att du tycker det är helt ok. Ajjabajja dock för den som skulle våga sig på att försöka motsvarande från vänster, då kommer nog tillmälena haglande.

Du blundar flagrant för den andra länken som inte alls gäller en tidning i en valrörelse utan är ett helhetsgrepp på hela journalistkåren. På så sätt tror du att du slipper befatta dig med den för dig obekväma sanningen att bland ekonomi- och politik journalisterna stöder en majoritet den borgerliga alliansen. Vilket styrker det jag hävdat hela tiden.

Skärp dig själv. Om du vill vara intellektuellt hederlig kan du inte förkasta Malm och sedan försvara Ahlmark. Du kan tycka att Ahlmark har rätt men du kan inte på fullaste allvar mena att han under 90-och 2000-talen varit en mer nyanserad eller mindre fundamentalistisk debattör än vad Malm har varit. Kommer du ihåg "Vänstern och tyranniet" från början av 90-talet? En mycket seriös debattbok, sanna mina ord. Men det förstås, den efterföljande debatten var väl bara en frukt av att hela Sveriges journalistkår är kommunister eller nåt sånt. Och Irak-kriget sen? Oj, vilken seriös debattör han var...! Och fortsatte vara långt efter 2003. Herregud, till och med DN:s ledarredaktion har ju tagit honom i örat. Som sagt, skärp dig själv.

"Enkäter är per definition misstänkta". I LOVE IT!! Jag behöver inte skriva något själv. Du sänker dig själv lika effektivt som man enligt legenden sänkte Jimmy Hoffa i Potomac.

"Extrem-vänstern infiltrerade....." Och här trodde jag återigen att diskussionen handlade om journalistkåren på aggregerad nivå. Doh! Eller är det så att du menar att den vänsterinriktade journalistkåren som du ogillar så mycket alla är infiltrerande vänster-extremister? Nej, något så dumt kan du väl ändå inte mena. Dessutom infiltrerade ju Säpo journalistkåren ganska friskt också så hur kan du vara säker på att det inte är de som agerar som extremister när du läser något förhatligt. Jag tror det definitivt inte men med det sättet du resonerar så saknar du möjlighet att skilja det ena fallet från det andra. Återigen, du ser det du vill se, inte det som kan underbyggas med vetenskaplig systematik (vilka epistemologiska invändningar man än kan påvisa för denna så är den bättre än anekdotiska resonemang.)

Varför jag inte diskuterar Israel/Palestina-rapporteringen? Varför i hela världen skulle jag? Det är ju bara ett stickspår som du försöker slänga in hela tiden. Det är bara en fråga i mängden. Jag har hela tiden skrivit om den aggregerade nivån (slå upp det om du inte förstår vad jag menar) så det är ointressant i den diskussionen att diskutera enstaka frågor.

Jag noterar för övrigt att du intet har att säga om mina motargument till dig där jag gång efter annan tar udden av det du har skrivit. Varför inte bemöta några av mina motargument istället för att bara retoriskt undra varför jag inte vill diskutera Israel/Palestina-bevakningen? Du fortsätter bara åt ett annat håll eller vidare på ett stickspår.

Likt ett internet-troll faktiskt...

Peter: Igen.
Infiltrationerna av Vänster-rörelserna av bl.a. journalist-yrket diskuterades på min tid på gymnasiet. Hur mycket det fortfarande gäller vet nog ingen (utom möjligen några chefsredaktörer). Det vi vet är att journalister är utbildade på hur nyheter presenteras och undersöks -- och att det finns aktivt intresse att hålla detta nere.

Det verifierbara för en icke-journalist är vad tidningarna skriver om ämnen (1) där vänster-extremister bryr sig och (2) där ämnet bevakas internationellt. Kort -- vi talar om Israel/Palestina. Och som jag skrivit -- det liknar närmast censur (se ovan för exempel).

Jag har inte läst Ahlmarks böcker och kommer inte att göra det, men han var partiledare för (dåvarande tråkiga) Folkpartiet. Att jämföra honom med en extremistisk lögnare som Andreas Malm och samtidigt kalla andra för troll är roligt.

Det är dokumenterat att VPK bl.a. i relativt modern tid tystade återvändarna från Sovjet, tog emot presenter och hade varma kontakter med Öst-diktatorerna hela 80-talet, etc. Det är lätt argumenterbart dålig demokratisk trovärdighet hos V(PK). Skrev Ahlmark något mer?

Angående journalisternas politiska preferenser:
.
"Kent Asp, professor i journalistik vid Göteborgs universitet är den forskare som mest utförligt kartlagt journalisternas politiska hemvist. Hans forskning pekar på en del tänkvärda resultat. Den generella slutsatsen tycks vara att svenska journalister skiljer sig avsevärt från valmanskåren i stort vad gäller partipreferenser och subjektiv vänster-högerplacering. Inte mindre än 26 % av journalisterna sympatiserar med vänsterpartiet, vilket gör Lars Ohlys parti till det största bland journalister. Socialdemokraterna har en andraplats med 23 %, följt av miljöparitet med 18 %. Moderaterna som enligt de senaste opinionsmätningarna är ikapp och förbi socialdemokraterna får bara 13 % av journalisternas sympatier. Stödet för centerpartiet och kristdemokraterna har visat sig ganska svagt medan folkpartiet tvärtom procentuellt sett brukar ha något fler anhängare inom journalistkåren. Denna statistik inbegriper alla journalister. De politiska preferenserna bland journalister på Sveriges Radio och Sveriges Television har visat sig vara än mer avvikande i den meningen att vänster- och miljöpartiets överrepresentation är än mer påtaglig samtidigt som moderaternas underrepresentation är ännu tydligare."
.
http://www.svenskpolitik.se/holmquist.htm
.
67 % socialister enligt denna undersökning, och ännu högre andel socialister på TV och radio. När det gäller pressen, så är det lätt att konstatera följande:
.
SvD: borgerlig ledarsida - klart vänstervriden utrikesredaktion
DN: oklar politisk hemvist på ledarsidan - klart vänstervriden utrikesredaktion
Expressen: klart vänstervriden ledarsida - klart vänstervriden utrikesredaktion
Aftonbladet: extremt vänstervriden ledarsida - extremt vänstervriden utrikesredaktion
.

Ah well, jag antar David Mikaelsson svarade utmärkt åt Peter. (Tror t.o.m. jag läst den artikeln eller motsvarande för länge sedan; borde Googlat fram referenser när jag diskuterade strax utanför ett ämne som jag följt.)

Jag undrar om SvT -- de verkar snarast mindre vinklade.

I vilket fall, efter att ha följt ett ämne i svenska medier där Vänster-sidan verkligen bryr sig, så tror jag helt enkelt inte på något på svenska längre (inom ämnen jag kan nog för att någotsålunda följa papers, så används inte svenska).

David,

Du gör samma logiska fel som jag försökt få Bernt att förstå hela tiden. Om man tittar på kåren i sin helhet, d.v.s. inkluderande alla som räknas som journalister men ej producerar redaktionellt material som är relevant för den politiska diskussionen i landet, då finns det den övervikt som du pratar om för vänstern. Men de som gör musikprogram i P3 räknas också in i de där 67% du refererar till. Likaså sportjournalisterna, hus&hem-journalisterna etc etc. Min poäng är att det spelar ingen roll om dessa är socialister. Tycker du det spelar någon roll? Förklara i så fall varför. Bernt har hittills vägrat. Det som är intressant är att titta på politiska preferenser hos de journalister som jobbar med att rapportera om politik och ekonomi eller överse den bevakningen. Det är deras eventuella opartiskhet som riskerar att färga rapporteringen och leda till ensidig bevakning. Och bland dessa råder det ingen överrepresentation av socialister, miljöpartister eller extremister. Tvärtom är det för närvarande moderater och folkpartister som är överrepresenterade.

Din karikering av de fyra stora tidningarna håller jag inte med om ett dugg, men det kommer ta för mycket tid om vi ska börja diskutera det nu också, och ärligt talat har jag ingen lust. Jag tycker det verkar ganska svårt att nå er med argument, så jag tänker bespara mig själv den slösade tiden.

PS. Varför inte läsa primärkällorna istället för sekundärkällor i form av bloggar? Då minskar man risken att förledas av någon som presenterar forskningsresultat selektivt. Herr Holmquists blogg visar ju tankvurpor som borde fått honom att hajja till om den statistik han förde fram verkligen var relevant. "Mot bakgrund av den valfrihet journalister besitter genom att besluta vilka frågor som ska aktualiseras och hur de ska skildras uppstår ett par viktiga frågor." Han vet uppenbarligen inte att det det är redaktionsledningarna/grupperna/kommittéerna som styr vad som ska skildras, och således missar han att han borde sikta in sig på de politiska preferenserna där och hos dem som skriver om politiska/ekonomiska frågor. Så mycket för den "sakliga debatten" han påstår förs på bloggen...

Peter: Igen
Du vill tala om åsiktsundersökningar hos yrkeskåren journalister. Det är känsligt, och svårt att tro på resultaten. Lite som en enkät till poliser om t.ex. nazist-sympatier eller öppen rasism... det är troligen inte många som har de attityderna i poliskåren, men man ska nog inte lita på resultaten från enkäten.

Min poäng är istället att jag verifierat svenska medier mot de högst respekterade utländska. Det säger att svenska medier är starkt vinklade inom det område som är lätt att verifiera (utrikespolitik). T.ex.:

http://www.timbro.se/innehall/?isbn=9175667089&flik=4

Så nu kan du skriva någon A4 till med samma innehåll -- att undersökningar säger att journalisters åsikter inte bevisats vara extrema, om man frågar journalisterna själva... så kan jag posta igen om mediernas extremism jämfört med världens bästa medier...

Och Peter, apropå att Andreas Malm är seriös och svenska medier inte oseriös vinklar åt vänster:
http://newsmill.se/artikel/2009/04/30/bladets-kulturredaktorer-manipuler...

Debatt i en ankdamm?

Idag dinns flertalet av världens övriga medier tillgängliga via Internet. Surfa runt och jämför sedan med vad som presenteras och inte presenteras som nyheter i Sveruge, så blir du förundrad hur mycket som "filtreras" bort.

Inte märkligt att etablissemanget är rädda för Internet. Vi "får kan ju skaffa oss kunskaper och information utom deras "kontroll".

Varför detta skulle vara "farligt" kan de själva få besvara.

replica chanel replica chanel
replica gucci replica gucci
replica hermes replica hermes
replica louis vuitton replica louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags