Hur kan man bry sig så lite om ett utsatt barn?

Du skriver: "Som en som kämpar för barns rättigheter blir jag fullständigt rasande när jag hör talas om sådant. Jag undrar hur denna företrädare för Barn- och ungdomsgruppen är funtad."
Ja, de flesta av oss blir nog rasande. Vi vill också veta svaret på: "Hur vanligt är det?"
Men du hänvisar till ett inlägg i Kiras blogg, enligt vilken det finns en 'praxis' där "misstänkta förövare" oftare vår enskild vårdnad.
Följande citat från bloggen får en i det närmaste att tänka på Eva Lundgren och hennes bäbis-ätande satanister:
"En rad pedofilskandaler i olika länder har under de senaste åren visat att det finns många förövare i samhällshierarkins topp. Är det så helt otänkbart att dessa agerar för att den juridiska praxisen anpassas för att gynna deras intressen?"
Nej, Marina, i så här allvarliga ämnen är det bäst att undvika de skogstokiga.

Mats Forssblad
Ehmm.. det är alltså jag som skrivit blogginlägget. Att avfärda det citerade stycket med retorik om "skogstokiga" är ju bara simpel demagogi. Exakt vad är "skogstokigt" i citatet?

Och gå gärna till DN:s arkiv och kolla Maria Carlshamres artikel. Där finns även namnet på den som sade det av Carshamre citerade stycket, vilket troligen var varför det inte lades ut på nätet. Det är alltså en bevisligen existerande person som står för det avslöjande citatet, allt är klart och konkret. Ingen "skogstokighet" här inte....

Och om det nu är "skogsgtokigt" att lyfta fram kopplingar till samhällets högre skikt i pedofilskandaler hör tydligen även BBC till de "skosgstokiga'" - se http://news.bbc.co.uk/2/hi/programmes/correspondent/1944428.stm

Erik, du undrar vad som är 'skogstokigt'. Låt oss se.
En rad pedofilskandlar visar att förövarna finns i samhällshierarkins topp.
De lyckas där anpassa den juridiska praxisen för att gynna sina intressen.
Denna praxis är i Sverige att misstänkta förövare oftare får enskild vårdnad.
...
Faktiskt, det låter helt uppåt väggarna skogstokigt! Självklart väntar jag mig inte att du ska inse det, eftersom det är du som står för åsikterna.
Att en Barnkonventionsinformatör inom Rädda Barnen okritiskt tar upp sådant nonsens är ... vad ska man säga...det tyder inte på något större omdöme.

Lite efterforskningar visar att Erik Rodenborg ju är den där killen som brukade prata om satanistiska ritualmord på tv när den värsta hysterin pågick. Som sagt... Röda Korset bör välja sina källor med försiktighet.

Mats Forssblad
Problemet är att du fortfarande avfärdar vad jag skrivit utan att försöka bemöta det. men med retorik som "hysteri" "nonsens" etc. Börja gärna med att ta del av BBC-reportaget och försök sedan visa varför det du citerar av mig med nödvändighet skulle vara "skogstokigt".

Och ja, jag intervjuades om ”ritualmord” i TV efter att ha skrivit en lic-uppsats om satanism och i ett läge när exempelvis nyheterna om det satanistiska ritualmordet i Finland 1998 http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9903/18/satan.html blev uppmärksammat i Sverige. Vari ligger problemet?

Ett citat av ett citat i en flera år gammal debattartikel av Maria Carlshamre som jag inte har så där särskilt stort förtoende för när det gäller inlägg i våld mot kvinnor och barn debatten upprör mig inte speciellt. För att ta ställning till om man ska uppröras eller inte krävs det att man har tillgång till hela den utredning som Maria Carlshamre citerar och det tycker jag att du Marina som företrädare för en organisation som rädda barnen också ska ha i åtanke. Citatet kan mycket väl vara ryckt ur sitt sammanhang och det kan mycket väl vara så att helheten av utredningen ger ett annat budskap. Tänk på att rädda barnen är en organisation som måste vara trovärdig utan trovärdighet lär ingen stoppa pengar i deras bössor. Därför tycker jag att du verkligen måste sätta dig ordentligt in i frågan innan du skriver en upprörd debattartikel efter en så gammal icke verifierad uppgift.

Susanna Svensson:
-
Tack för påpekandet! Jag har gjort en jättemiss och det ber jag om ursäkt till alla för. Ett helt stycke har fallit bort och med det förlorar artikeln sitt sammanhang.
Jag har mailat PM Nilsson och bett om en uppdatering och jag lägger ut stycket i en kommentar direkt efter den här kommentaren.
-
Jag kan enbart skylla på trötthet då jag skrev artikeln sent igår kväll. Fast jag borde sett det när jag läste igenom artikeln innan jag skickade iväg den.
Hoppas du och andra kan ha överseende med min miss.
-
Mvh Marina

UPPDATERING:
-
Pga ett misstag från min sida har ett helt stycke fallit bort.
Stycket skall in efter "Jag undrar hur många fler övergrepp....". Jag hoppas på förståelse för denna miss.
Mvh Marina
________________________________
-
Hur ser det då ut idag, några år senare?

Frågan aktualiserades för min del då jag träffade en mormor nu i helgen som befann sig i en fruktansvärd situation.

Hennes två barnbarn lever nu tillsammans med den man som enligt BUP förgripit sig på dem. Mannen kunde inte dömas för övergreppen då videoförhören med barnen på ett oförståeligt sätt försvunnit. Socialtjänsten och Socialnämnden har hela tiden motarbetat mamman och till slut förlorade mamman vårdnaden. Även här har det funnits uttalanden som i allra bästa fall skulle kunna kallas tvivelaktiga. Pappan flyttade med barnen till en annan kommun och därmed avslutades fallet.

Mats Forsblad:

Pedofiler finns i alla samhällsklasser, från uteliggare till människor i maktposition. Att en pedofil i en maktposition skulle använda sig av det verktyg han/hon har ser jag inte som särskilt långsökt.
Jag skulle uppskatta om vi kunde föra en dialog utan personangrepp. Jag länkar till det inlägg Kira skrev, inte till hela hans förflutna.
Jag tycker att han i sitt inlägg uttryckte sig på ett sätt som överensstämde med hur jag ser på situationen. Det han tidigare har skrivit och uttalat sig om i andra sammanhang kan jag inte uttala mig om då jag inte känner till allt om honom.
Som sagt, jag länkar till inlägget och jag skulle uppskatta om diskussionen om hans övriga åsikter kunde föras på annat håll. Jag har inte med ett ord närmat mig några uttalanden som satanister. Det är ett område jag inte alls är bekant med.

Mvh Marina

Erik Rodenborg:

Jag ber om ursäkt för att citatet och min länk till dig har resulterat i personangrepp mot dig. Jag hoppas att det skall gå att föra en sansad dialog från och med nu.

Mvh Marina

Ok det finns mycket konstigt inom socialtjänsten och Bup. Har själv haft insyn i ett fall där två barn omhändertogs pga biofäräldrarnas sjukdom. Tyvärr blev dom misshandlade samt tvingades att bevittna tortyrliknande misshandel av ett annat placerat barn i fosterhemmet.
Sen inträffade i korthet följande.
1 Barnen omplaceras samtidigt som bioföräldrarna får besöksförbud
2 barnen börjar gå hos bup, men soc informerar inte bup om att det är fosterfäräldrar som misshandlat barnen.
3. Bup tar förgivet att barnen misshandlats av bioföräldrarna och behandlar dom utifrån det
4 Barnen blir livrädda för sina bioföräldrar och vill inte träffa dom mer.
5. Det älsta av barnen är i dag vuxet och har oerhörda identitetsproblem. Har ingen relation med sina biologiska föräldrar samtidigt som han i dag efter att ha tagit del av alla handlingar tagit avstånd från fosterföräldrarna. De fosterföräldrar som med soc och bups stöd aktivt deltagit i manipulationen av hans minnen under barndomen.

När ärendet var som mest infekterat kontaktade familjens ombud båder bris och rädda barnen angående soc och bups felbehandling de organisationerna gav inget som hellst stöd därifrån.

Susanna Svensson:

Det är sådana fall som verkligen får mig att reagera. De fel som begås drabbar barnen mest av alla. Jag förstår föräldrarna som har farit illa och den djupa ilska de känner mot det system som borde ha hjälpt dem. Jag har full förståelse för dem.
Mitt fokus ligger på barnen och jag känner för dessa barn som först förlorade sina biologiska föräldrar och sedan manipulerades av fosterföräldrarna.
Jag hoppas att de har fått hjälp, men tyvärr så finns det de som hamnar i ett vakuum där ingen hjälp finns.

När det gäller Rädda Barnen (kan inte svara för Bris) så är det en organisation som arbetar med påverkan. Jag skulle tro, utan att säga det med säkerhet, att Rädda Barnen inte kunde gå in i enskilda fall när de kontaktades. Numera finns det mottagningar för barn som farit illa men de finns tyvärr inte över hela landet.

Jag vill understryka att jag uttalar mig utifrån den kunskap jag har, som nog är bristfällig på många områden. Därför är det viktigt för mig att påpeka att jag skriver utifrån mina egna åsikter.

Tack för en kommentar som fått mig att tänka till... Jag skall ta reda på hur det förhåller sig när ett ombud kontaktar RB i en sådan situation.

Mvh Marina

Jag har även lärt mig en annan sak när det gäller vårdnadstvister både mellan föräldrar och mellan föräldrar soc. Man kan inte ta ställning utan att ha fått tillgång till alla handlignar i ett ärende. Jag kan förstå att den mormor du talar om är förtvivlad, men jag skulle aldrig ta ställning till om hon har rätt utan att först fått tillgång till alla utredningar och domar i ärendet.

Marina, du skriver: "Att en pedofil i en maktposition skulle använda sig av det verktyg han/hon har ser jag inte som särskilt långsökt."
Men det Erik Rodenborg står för, och du tycks ha anammat, är följande konspirationsteori ( jag upprepar min sammanfattning från ovan):
- En rad pedofilskandlar visar att förövarna finns i samhällshierarkins topp.
- De lyckas där anpassa den juridiska praxisen för att gynna sina intressen.
- Denna praxis är i Sverige att misstänkta förövare oftare får enskild vårdnad.

Hur ska man kunna diskutera en sådan teori? Det går knappast att diskutera med den som tror på något sådant. För mig är det så självklart rena galenskaper, och knappast fruktbart att gå vidare med. Det kan uppfattas som personangrepp, men det är knappast irrelevant att den som lägger fram sådana teorier är väl känd för att ha varit i centrum för spridande av ritual abuse-myten.

Det kan vara så att män som förvirrade och psykiskt sjuka kvonnor tror är förövare får vårdnaden men det är någit annat

Susanna Svensson:

I just detta fall fanns det omständigheter som visade på hög trovärdighet. Även om jag ibland kan vara lite väl blåögd och vill tro det bästa om människor jag möter, så uttalar jag mig inte om allt jag får höra.
Jag vet av egen erfarenhet att de som skall hjälpa kan göra fel. Sådana fel kan bli förödande för de som drabbas. Därför är det av största vikt att reda ut sådana situationer så långt det går.
För mig handlar det inte om att ställa enskilda tjänstemän till svars, utan om att se felen och lära av dem. Och samtidigt ge upprättelse till de drabbade.
Det är en av orsakerna till att jag utbildade mig till Barnkonventionsinformatör. Kunskap är A&O och man är aldrig fullärd.

Din senaste kommentar förstod jag inte riktigt så jag skulle uppskatta om du ville utveckla den lite mer.

Mvh Marina

Mats Forssblad:

Du verkar fast bestämd på att stå fast vid din tolkning av Kiras ord och väljer att bortse från det som min artikel handlar om. Du fortsätter att dra upp andra ämnen som Kira har uttalat sig om och gör det svårt att föra en dialog med dig.
Jag måste be dig om att hålla dig till ämnet. Som jag sa tidigare, så får du föra den debatten någon annan stans.
Min artikel handlar om det faktum att allt för många barn far illa i dessa utredningar. Jag är inte ensam om den åsikten då Barnrättskommittén har riktat kritik mot Sverige när det gäller rättssäkerheten för dessa barn.
I och med att Sverige har ratificerat Barnkonventionen så skall den också följas.

Mvh Marina

Mats Forssblad ägnar sig åt en argumentation som är någon sorts egenartad blandning av ad hominen-argument, guilt by association och att tillskriva personer åsikter de inte har. Hur vore det med en kurs i argumentationsanalys?

Vad jag menar med det jo att en del kvinnor får för sig att deras barn är utsatta trotts att barnen faktiskt inte har varit det. Ungefär på samma sätt som att en del människor får för sig att de är jagade av utomjordingar. Blev uppringd en gång av en kvinna som var upprörd över att hennes son omhändertagits pga att soc tyckte att hon manipulerade barnet att tro att det var utsatt för övergrepp. Kvinnan lät myckt trovärdig först och jag var nära att bestämma ett möte för att försöka hjälpa henne. Hon hävdade att Bup stödde hennes övergrepps teori. Jag frågade vem som var förövaren. Det visste hon inte det var någon som sprutade in gas i lägenheten på nätterna och bröt sig inte och våldtog sonen.

Vi kan tänka oss två axlar:
den ena innehållande kategorierna Pedofil och Icke pedofil;
på den andra finns kategorierna Vårdnad samt Icke vårdnad. Så har vi en fyrfältstabell.

Som jag förstår Engans tes så är det oroväckande många fall i rutan "Pedofil och Vårdnad". Tesen suggetionsexemplifieras med "Hennes två barnbarn lever nu tillsammans med den man som enligt BUP förgripit sig på dem. Mannen kunde inte dömas för övergreppen [...]" och liknande.
Men för att tesen ska bli lite trovärdig måste man försöka redovisa hur många fall som finns i respektive kategori, om inte annat för att försöka legitimera att Rädda barnen satsar egna pengar och andras uppmärksamhet på ett påverkanarbete.

Marina, enligt dig sysslar jag med att " dra upp andra ämnen som Kira har uttalat sig om" och du vill hellre att jag håller mig till ämnet.
"Min artikel handlar om det faktum att allt för många barn far illa i dessa utredningar. " skriver du.
Men vad är det då du tar upp i din artikel? Det är två fall. I det första rör det sig om en pappa som "kissar henne i håret" ( sin dotter), och som får stöd från de sociala myndigheterna för någon form av normaliseringsprocess. Jag delar din upprördhet över denna historia.
Det andra fallet rör en mormor. "Hennes två barnbarn lever nu tillsammans med den man som enligt BUP förgripit sig på dem."
Även här delar jag din upprördhet.
Det som nog skiljer oss åt är att viljan att sätta dessa historier i ett sammanhang. Hur sanna är historierna? Hur mycket kritiskt tänkande och källkritisk granskning har genomförts?
Man skulle då vara blind, om man inte såg att du länkar till Erik Rodenborgs artikel som har titeln :
"Bestämmer förövarna vår juridiska praxis?"
Ännu mer blind skulle man vara om man inte såg att du själv ovan har skrivit saker med samma linje. "Att en pedofil i en maktposition skulle använda sig av det verktyg han/hon har ser jag inte som särskilt långsökt."

Enligt Erik Rodenborg ägnar jag mig åt en "egenartad blandning av ad hominen-argument, guilt by association och att tillskriva personer åsikter de inte har.". Men är detta fallet? Jag kan inte se annat än att både du och Erik står för åsikten att pedofiler har ett starkt inflytande över domstolar och socialtjänst, att de påverkar praxis och att det finns många fall där barn placeras hos pedofi-papor, där de far illa, trots mödrars, bups m fl förtvivlan och kritik.

Har jag missförstått er eller förvanskat vad ni säger?
Om det finns någon påtaglig verklighet bakom sådana påståenden så är jag och de flesta lika uppröda som ni. Vi befinner oss alltså inte i någon värdekonflikt om detta.

"pedofiler har ett starkt inflytande över domstolar och socialtjänst"...

"Pedofiler" i ordets strikta mening har förmodligen inte så stort inflytande, men det finns en stor zon av personer som begår olika typer av övergrepp mot barn., som respekterar andra som gör det, eller har relationer med dem, eller som hellre har empati med andra vuxna som anklagas än med barn.

"Övergrepp mot barn" begås inte bara av en liten avgränsad grupp av "pedofiler" och är tveklöst betydligt mer omfattande än de flesta inser..

Den som känner till många fall där vådnaden gått till pappor som barnen är livärdda för och berättat oerhört otäcka saker om måste tyvärr dra slutsatsen att förövare, oftast indrrekt, exempevlvis genom att "bröder kommer till bröders stöd", bildligt talat. påverkar det juridiska systemet.

Fråga gärna de aktiva på ATSUB så kommer ni få ta del av en skrämmande verklighet.

Syftningsfel. . "Bildligt talat" syftar bakåt,, på " bröder som kommer till bröders stöd", inte framåt, mot "påverkar det juridiska systemet." Jag borde ha satt kommatecken. Det juridiska systemet påverkas inte bara "bildliigt talat", tyvärr.

"tveklöst betydligt mer omfattande än de flesta inser", skriver Rodenborg.

Nu tror jag inte jag har den sortens intellektuella, eller emotionella, brister att jag inte skulle kunna inse. Inte "de flesta" heller. Det är inte insiktskapaciteten som svajar. Det är själva omfattningen.

Hur stor är den? Det var den enkla fråga jag ställde.

Är det 1 fall per år? 100 fall? 55 329 fall? Nio miljoner? Eller ett fall per sekel?
Och hur många fall finns det där en person falskeligen anklagas för att vara pedofil?

Att slänga sig med ord som "mycket", "omfattande", eventuellt förstärkt genom uttryck som "tveklöst mycket omfattande", eller för att ta udden av all eventuell kritik påstå att vad än denna (ännu hemlighållna) siffra faktiskt är, så är den större än vad de flesta tror.

Och skogen är full av varg. Det finns skitmycket. Drivor av gråben. Man ser inte skogen för all varg. Om man inte vill hålla dem bak rygg förstås, eller indoktrinerats av ett nätverk att missta dem för trän.

Susanna Svensson:

Tack för ditt förtydligande.
Tyvärr så finns det både mammor och pappor som använder sina barn som slagträn i kampen mot sina ex. De verkar inte tänka på att det är barnen som drabbas och att det kan göra enorm skada. Jag har tidigare skrivit om dessa föräldrar och jag anser att de bör straffas hårt.
Däremot ser jag inte deras beteende som en orsak till att bemöta föräldrar och barn som farit illa, med misstanke och skepsis. Det är något som får komma längre fram om det skulle visa sig vara befogat.
Om ett barn som utsatts för övergrepp inte blir trodd när det väl berättar, är risken stor att barnet tystnar. Följden kan då bli att barnet kan bli kvar i en övergreppssituation under många år. År som barnet hade kunnat slippa.

I möten med föräldrar till barn som utsatts måste man givetvis kolla upp fakta så långt det går. Varken jag eller någon av de jag känner brukar nöja sig med ett uttalande från en förälder. Deras uttalande är bara en början.
Tyvärr så är det så att det finns störda människor av alla dess slag; mammor, pappor, barn och ungdomar… Ingen grupp är perfekt.
Det fall du beskriver är ett exempel på en sådan mamma. Men den mammans beteende kan inte andra mammor lastas för. Precis som att andra pappor inte skall drabbas av följderna av några pappors övergrepp mot sina barn.
Kvinnans handlingar får hon stå för, ingen annan. Tyvärr var det hennes son som drabbades hårdast. Det är oerhört viktigt att fånga upp dessa barn så att de får den hjälp de behöver.

Pentyl:

Du hamnar tyvärr ganska omedelbart fel i din tanke. Du utgår från att alla som begår övergrepp mot barn är pedofiler.
Faktum är att en stor del av förövarna är män (och ett mindre antal kvinnor) som agerar under stor känslomässig press.
Jag skriver om sådant som på något sätt berör mig och att försöka få det till att låta som att jag presenterat någon slags studie i ämnet, gör det svårt att bemöta din kritik. Jag har skrivit en artikel utifrån mina reaktioner på vissa problem som finns i vårt samhälle. Jag är BK-informatör, debattör och jag stöttar utsatta kvinnor och barn. Jag kan inte se att jag någonstans skulle ha utmålat mig till expert. Jag är en kvinna med en viss kunskap som reagerar på barns utsatthet och hur samhället allt för ofta brister när de skall hjälpa dessa barn.
Jag förstår inte riktigt vilken ekonomisk satsning från Rädda Barnens sida du syftar på.

Mats Forssblad:

Jag förstår att du har ungefär samma värderingar som jag och jag uppskattar att du delar med dig av dina åsikter om utsatta barn. Självklart skulle man önska att det inte fanns ett enda fall, att inga barn skulle behöva växa upp under sådana omständigheter. Lika så väl att det inte fanns barn som används av en förälder mot den andra. Det kan och skall aldrig accepteras.

Jag anser dock att du övertolkar det jag har skrivit. "...att pedofiler har ett starkt inflytande över domstolar och socialtjänst..."
I och med att du lägger till ordet "starkt" så blir resultatet att mina ord ges en helt annan innebörd.
Jag citerade det som berörde mig och länkade till inlägget. Om jag skulle låta bli att länka till de som jag inte är 100% överens med, då skulle jag inte kunna länka till någon överhuvudtaget.
Min åsikt att pedofiler i maktposition kan tänkas använda sin sits, den står jag för. Det finns pedofiler som aldrig skulle leva ut sin störning, men de som gör det har redan så svaga gränser att de skulle kunna utnyttja sin position. Du får det att låta som att jag skulle ha sagt att pedofiler styr rättsväsendet. Det är långt ifrån min åsikt. Jag anser att det kan vara ett problem, men INTE till den grad att de har tagit över kontrollen.

Jag reagerade på hur en företrädare för Barn- och ungdom i Helsingborg hade uttalat sig och förklarade hur detta förstärktes av ett fall jag känner till. Jag kan tillägga att jag känner till fler fall som skötts illa av socialtjänsten, men det var just detta fall som låg mig närmast just nu.
Som med allt annat så är det så att det är misslyckanden vi hör talas om. Det är de som ekar längst, medan lyckade fall firas i tystnad. Därför är det viktigt att ha i åtanke att de problem som lyfts fram är i minoritet.
Men ett utsatt barn mår inte bättre för det. De problem som finns måste tas itu med. Utan att vare sig överdriva eller förminska problemen.

Det ska bli intressant att få ta del av resultaten i Geneve. Se om de är nöjda med det Sverige gjort sedan sist. Det har varit väldigt tyst om den kritik Sverige fick, men jag tror det har jobbats en hel del på bristerna. På vissa håll är det febril aktivitet implemiteringsfrågan av barnperspektivet i olika verksamheter. När det gäller barns utsatthet så undrar jag ibland om det inte mer handlar om en attitydförändring. Makthavare tar den ju inte på allvar och man kan fråga sig varför?

Hursomhelst ska det bli intressant.

Låt utredningar göras enligt modellen BBIC. Se till så att alla kommuner inrättar familjecentraler och att det får hanla om vilja lämplighet och förmåga och att den får en chans att bli utred och prövad.

Låt barnen få istället för att det hamnar i polymik där det handlar om kön eller så.

Det handlar om barnens rätt och barnkonventionen.

Så klart skall kränkta barns rätt gå före vuxnas önskemål och krav.

Låt Socialtjänst och Landsting i hela Sverige börja arbeta enligt den modell som www.familjecentraler.se beskriver. Låt inte ekonomin eller egna agendor förstöra barnens rätt.

Leroy

Sanna Ax:

Det skall bli mycket intressant att få ta del av Barnrättskommitténs kritik och rekommendationer. En stor delegation från Rädda Barnen kommer att närvara och jag ser fram emot att få höra hur de upplevde det.
Jag tror du har helt rätt angående attitydförändringar. Följderna av övergrepp mot barn borde bli allmän kunskap.
Jag tänker på något som min son brukade tro när han var liten... Han var övertygad om att jag visste och kunde allt. Om han gjorde något han inte fick utom synhåll för mig, så trodde han att jag visste om det.
Om ett barn tror att vuxna vet allt, hur känner de då när de har råkat illa ut? Mamma visste men gjorde inget...

Detta är en tanke jag inte kan bli av med...

Leroy:

Faktum är att jag kommer att arbeta för att familjecentraler skall finnas i varje kommun, och att varje kommun skall tillhöra ett Barnahus. Rättssäkerheten måste höjas rejält i de fall där barn är inblandade. Självklart skall den vara hög oavsett vem det gäller, men det är barnen jag fokuserar på.
Jag tror att sådana åtgärder även kan bli till stor hjälp för de som falskligen anklagas för övergrepp. För tyvärr så är det ju så att de finns.

Tackar för det jag vill kalla "andemeningen" i ditt inlägg och vill därmed inte slira undan från det verkliga fokus jag upplever du var ute efter. Vi måste rätta till de bristande attityder och systemfel som finns i strukturen.
Jag har sedan länge insett att orden "barnets perspektiv" eller "med barnet i fokus" är lätta att uttala och framför allt i många fall förledande i en "begreppsretorik". Att titta bakom begreppen och se den verkliga innebörden är den riktiga utmaningen för systemet!
Det får nämligen inte räcka med att kunna uttala dom rätta begreppen för att anses leva upp till barnkonventionen, det måste ställas krav på att handlandet och grundinställningen tar avstamp från en plats och en person som ser och tolkar världen med "barnglasögonen" på.
Jag hyser stor respekt för ditt engagemang och dina kunskaper och känner själv ett stort engagemeng i de här frågorna.
Jag hoppas att man i framtiden kan inse att värnandet av barns rättigheter och skydd inte innebär likhetstecken med försvarandet av vuxna som använder barn i vårdnadstvister. Vilket för övrigt enligt mitt förmenande, även det är ett tydligt missbruk av barnets lojalitet, mognadsmässiga- och juridiska utsatthet.
Tack Marina för din artikel och ditt idoga arbete för våra små tjejer och killar!
Ulrika

Ulrika:

Tack för din kommentar som förtydligar mina åsikter.
Jag har svårt att förstå varför många tror att mitt engagemang för barnen innebär någon form av acceptans för de som falskeligen anklagar någon för övergrepp mot barn.
En sådan anklagelse är också den ett övergrepp mot barnet. Ett barn som måste undergå läkarundersökningar, polisförhör mm utan att övergrepp har förekommit far fruktansvärt illa.
De föräldrar som utsätter sina barn för detta har jag ingen som helst förtståelse för. Om de har problem med sitt ex, så måste de lösas utan att blanda in barnet.
Däremot så tycker jag att de som kämpar för falskt anklagade föräldrar bör sansa sig lite. Deras engagemang är hedervärt, men det får inte gå ut över dem som faktiskt varit utsatta för övergrepp. Det trauma dessa barn har utsatts för, förstärks av den misstro och okunskap de möts av.
Därför anser jag att vi alla måste titta närmare på vad som är vad. Hur ser det ut när det gäller utsatta barn? Hur ser det ut med falska anklagelser? Hur drabbas barnen av detta och hur kan vi bäst agera för en attitydförändring?

Ingen är hjälpt av att alla drar alla över samma kam. Man måste alltid utgå ifrån att varje fall är unikt. Om man från början utgår ifrån att barnet ljuger så kommer vi visserligen att få bukt med anmälda övergrepp. Men vem vill lyckas genom att utsatta barn tystas och att de får leva kvar i övergreppsmiljön?
Är det något att sträva efter?

Jag tror att det är viktigt att kunskapen om Barnkonventionen sprids till alla skrymslor och vrån i vårt samhälle. Att kunna fina ord hjälper ingen, speciellt inte de små som är så sårbara och så beroende av oss vuxna.
Det är dags att ta ansvar helt enkelt.

Jag uppskattar ditt engagemang och din tydlighet.
Tack!

Ville bara länka till lite hopp om livet. Så länge det finns mäniskor som brinner och engagerar sig i frågor kring barns utsatthet så kan utvecklingen bara gå framåt, om än långsamt. Se bara vad dessa personer åstadkom igår: http://blogg.aftonbladet.se/21615/perma/1198817
De lämnade namninsamlingen som vi drivit på för Sophie Loheden. Den var för alla barn och ungas rättssäkerhet. Det går inte gå till som det gör. All heder åt dig som tar upp de här viktiga frågorna, både i dina bloggar och här. Kan inte tänka mig en bättre BK informatör än dig.
kram

M.I.E.

Du säger att jag begår ett tankefel när jag säger att "går från att alla som begår övergrepp mot barn är pedofiler". Men det säger jag inte. Ett av mina syften var att presentera en metod för hur man kan jämföra data kring ett visst fenomen och valde en mycket enkel fyrfältstabell som exempel. Du kan med fördel byta "Pedofil" mot vilket annat ord som helst, t ex misshandlare, vanvårdare eller nykterhetsivrare. Att jag valde ordet Pedofil är inte så långsökt eftersom det var du själv som gav ett sådant exempel (kissar i håret) och faktiskt inleder din artikel med den förbjudna sexualiteten: "Jag är mycket tveksam till hur barn allt för ofta behandlas i samband med
vårdnadstvister och utredningar om misstänkta sexuella övergrepp."

I ditt svar ger du konkret prov på det konkreta misstag jag ville sätta fingret på: Frågan om hur många det rör sig om.

Du skriver (om något du säger är ett "faktum" gällande övergrepp, var nu dessa fakta kommer ifrån): [...] en stor del av förövarna är män (och ett mindre antal kvinnor) [...]. Frågan ger sig själv: Hur många män är det?, och hur många kvinnor är det? Och hur många män respektive kvinnor påstås vara det utan att faktiskt vara det?

Ditt engagemang är hedrande på många sätt och det är demokratiskt glädjande att du tar mod och energi till dig att skriva "om sådant som på något sätt berör [d]ig". Men du gör ett intellektuellt misstag när du tar styrkan på din känslostorm som mätare för sanningshalten i dina påståenden. Du säger att du har "skrivit en artikel utifrån mina reaktioner på
vissa problem som finns i vårt samhälle". Samma misstag igen: En sak är problem i samhället - och vi bör försöka beskriva dem, förstå dem och göra något åt dem. En annan sak är dina reaktioner, vilka är dina privata, och en tredje sak är de slutsatser du vill dra på grundval av dina egna reaktioner. Du försöker med dina egna reaktioner som bevis hävda att dina påståenden om sakförhållanden i samhället är sanna.

Det var dessa sakförhållanden jag bad dig beskriva. Det räcker inte, i en upplyst debatt" att hävda att "Jag är en kvinna med en viss kunskap som reagerar på barns utsatthet och hur samhället allt för ofta brister när de skall hjälpa dessa barn." I den raden skriver du att du har en "viss kunskap" och det är denna kunskap jag vill att du presenterar på ett för oss andra begripligt vis - kunskapen synes röra samhällsbrister i barnaskyddet, så din kunskapsredovisning är angelägen.

Du nämner att du inte alls utmålat dig till expert och detkräver jag inte av dig. Bara lite förtydligad kunskapsredovisning så vi andra icke-experter kan hänga med. Och kanske någon enstaka expert också. Att du inte gjort någon slags studie i ämnet är liksom något jag anat mig till redan från början, ehuru du ändå skulle kunna besitta någon form av vetande i ämnet - det är därför jag frågar om det.

Den ekonomiska satsning från Rädda Barnens sida som jag syftar på, är identiskt med det arbete du utfört i denna artikel. I presentationen av dig står det:
"Om författaren
Jag är Barnkonventionsinformatör inom Rädda Barnen och har debatterat barns utsatthet under en längre tid."
Jag kan inte förstå det på annat sätt än att du skriver i Rädda Barnens namn, eller åtminston söker stöd i din position hos Rädda Barnen.
Rädda Barnen finansierar alltså dina artiklar genom ditt arvode. Är du inte arvoderad så delfinansieras artikeln (och dess trovärdighet) med hjälp av Rädda Barnens namn. Gör du det inte i Rädda Barnens namn så så hade du inte behövt nämna den organisationen, vid fara för renommésyltning.

Pentyl:

En del männisor har behov av diagram och tabeller för att kunna diskutera. De har tyvärr en övertro på "expertis", vilket du också öppet redovisar. Marinas blygsamma formulering "en viss kunskap" duger inte för dig, du vill ha hela CV:n. Jag tolkar din kommentar som att utan lämplig CV eller yrkestitel bör man inte uttrycka en åsikt, redovisa några erfarenheter eller delta i diskussioner.
Jag utgår från att detta gäller även dig och att du har en för ämnet lämplig erfarenhet och utbildning. Källa på det , tack.

Vi som klarar att diskutera utan fyrfältstabeller vet att övergrepp mot barn är vanligt. Så vanligt att barn varje dag utsätts för utsätt för sexuella övergrepp i Sverige. En del av oss har varit de barnen och kan berätta hur ofta vi blev utsatta.
Vi vet ockå att alla män och kvinnorr inte är förövare. Vi vet att det krävs en viss personlighet eller störning för att en individ ska klara att utföra övergreppen, normalfungerande människor har inte den kapaciteten. Men vi vet också att förövarna är många och att de är representerade överallt, på alla nivåer i samhället.
På samma sätt som företagsledare och politiker tar varandra i handen i en gemensam bonus-dans så kan vi på goda grunder misstänka att de kliar varandras ryggar även i andra sammanhang utan att vi ska behöva bli beskyllda för konspiratoriska vanföreställningar.
Det Heliga Broderskapet existerar faktiskt. Att det fortfarande finns människor som väljer att sopa detta faktum under mattan så att det inte syns, medför inte att det därmed inte finns.

"Expertisen" som efterfrågades i Pentyls kommentar är redan citerad, både i inlägget och i efterföljande kommentarer. "Expertisen" är här personer från sociala myndigheter och BUP, som väl ändå måste anses besitta någon form av kunskap även om det inte framgår i citatet eller visar sig i arbetresultatet.
Det är "expertisen" som är problemet många gånger.

Jag menar att den riktiga expertisen är vi/de som har erfarenheterna. Även utan fyrfältstabeller eller stapeldiagram.

"Det Heliga Broderskapet existerar faktisk", skriver Syster. Men vad kan vi göra? Ska vi acceptera det som sant för att någon påstår det och föraktar 'fyrfältstabeller'? Ja, då finns det ingen ände på vad vi måste acceptera som sant, från hundratals gudar till ett par tjog olika raser av utomjordingar, över slagrutor till dagens horoskop.

Att ta någon på allvar och visa verklig respekt är att göra en kritisk granskning, men vara villig att lyssna. Det är alltså välkommet om man är skeptiskt till pedofil-konspirationen, och Erik Rodenborg svarar: ""Pedofiler" i ordets strikta mening har förmodligen inte så stort inflytande".

Att det skulle finnas en konspiration, om än bestående inte av pedofiler utan av alla som begår övergrepp, och att dessa skulle bestämma rättspraxis och dominera över socialförvaltningarna, så att barn hamnar hos pedofiler... denna teori finner jag helt befängd. Jag skulle tro att 99% av läsarna eller mer tycker detsamma. Där hade man kunnat välja att bara sucka, lägga författarna på sin mentala ignore-lista och gå vidare till nästa artikel. Det hade nog varit klokast.

Sanna Ax:

Det arbete de har lagt ned på protestlistan och på att få den uppmärksammad har varit enastående. Och det är som du säger; Det inger hopp. Det visar att vi alla kan vara med och påverka.
Som du vet, så är dessa frågor mycket viktiga för mig och jag kan inte hålla tyst så länge barn far illa.
Rädda Barnens omfattande arbete och djupa engagemang gör att jag är stolt över att få arbeta för dem. Jag kommer att göra mitt bästa, både som BK-informatör och som privatperson.
Ditt förtroende för mig som BK-informatör uppskattas skall du veta.

Pentyl:

Jag börjar med din sista fråga. Mitt arbete inom Rädda Barnen är oavlönat. Så är det för alla BK-informatörer.

Mitt syfte med min artikel var inte att lyfta fram siffror och statistik. Den handlar om barns utsatthet och vikten av att skydda dessa barn. Just därför valde jag att ta med två exempel på barn som far illa. Dessutom ville jag påpeka att Barnkonventionen är mer än ett dokument fullt av fina ord.
För dig som är intresserad av statistik så finns det mycket att ta del av på Rädda Barnens hemsida. http://shop.rb.se/Section/Section.aspx?SectionId=2017303&MenuId=3722
Här kan du ladda ned rapporter och studier i ämnet.
Hos Brå finner du statistik om brott mot barn, http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=2&module_instance=21 Jag är övertygad om att du kan hitta användbar statistik om oskyldigt anklagade hos någon av ”Pappa-grupperna”. Det är bara att Googla.
Hoppas mina tips är till hjälp.

Jag vill passa på att tacka för kunskapen i debatteknik som du delar med dig av. Den kommer jag att ha användning av när jag skriver något där fokus ligger på statistik.

Till alla:

På grund av sjukdom kan det ta tid innan jag kan svara på era kommentarer, men jag skall göra så gott jag kan. Min tidvis långa tystnad beror alltså inte på ointresse eller nonchalans från min sida.