Avskaffa adelsväldet inom svensk t näringsliv

Carl B Hamilton (fp) uttalade i P1 22/4-09 en stor oro för att regeringens krav på att AP-fonderna ska motverka bonusar i de företag där de är majoritetsägare skulle öppna dörren för andra framtida politiska krav. Han jämförde förslaget med löntagarfonderna på 80-talet. Då han anser att detta endast beror på populism så är han rädd att detta ska göra det möjligt att andra, t.ex. fackliga, krav ska kunna ställas på samma sätt. Man öppnar därmed portarna för framtida populistiska dagspolitiska beslut.

Det är slående hur olika stark fantasi Hamilton har i olika frågor. När han röstade ja till Ipredlagen såg han inga risker alls. Han kommunicerade det inte till svenska folket på bästa sändningstid i alla fall. Då kunde han inte se några framtida risker för missbruk. Stora skivbolag som stämmer privatpersoner på miljonbelopp med fiktiva förlustberäkningar som grund. Det kunde han inte se trots att dubiösa metoder använts i kampen mot t.ex. The Pirate Bay. Hamilton tycker inte att staten ska lägga sig i "privata" företags angelägenheter, men vara med och skapa speciallagar för vissa branscher går bra. Vilka företag som helst i andra branscher med lite grumlig moral skulle inte vilja få det verktyget som Hamilton och Co har beviljat skiv- och filmbolagsindustrin?

Varför ska det vara så hemskt för det översta skiktet i svensk företagselit att ha en fast lön? Sköter alla vi andra våra jobb jättedåligt? Vi gör ju våra jobb utan bonus. Vi har heller inga tio miljoner om året i fast lön, vilket Volvo personvagnars VD Leif Johansson tycker är detsamma som att jobba gratis. Hur kan någon ta en person med sådana värderingar på allvar? Det måste bli ett slut på den här kvartalskapitalismen och föraktet man visar för "vanligt" folk. Man har helt olika måttstockar för sig själva och alla andra. Inte bara vad gäller löners storlekar i allmänhet, vilket jag tycker är helt i sin ordning att en vd tjänar mycket mer än en montör. Nej, helt olika psykoekonomiska lagar gäller för olika skikt i samhället. En vd måste ha en enorm månadslön plus en monstruös bonus för annars får man inte tag i bra folk, hävdar man. Det ironiska är bara att när de väl tillträtt så behöver man inte göra ett bra jobb för att få sin bonus, saftig pension eller avgångsvederlag. Nej, man kan rent av köra företaget i botten och ändå bli belönad. Det fiffiga är ju också att när det går bra så är det vd:s och det övre ledarskiktets förtjänst, men när det går dåligt så är det omvärldskonjunkturer och regeringens politik som bär skulden.

Försäljning av dotterbolag och annat ska enligt lag inte få räknas in i vinstberäkningarna. Endast försäljning av företagets produkter och tjänster ska få ligga till grund för detta. Hur försäljningen går avspeglar innovation och utveckling inom ett företag. Går försäljningen dåligt så har man dåliga idéer i företaget, eller så lyckas man inte omsätta dem. Då kan väl rimligtvis inte cheferna som är högst "ansvariga" få bonus, bara för att man fipplade lite med bokföringen och sålde av lite lönsamma delar av företaget året innan så att rapporten ser bra ut.

Det hävdas ofta från näringslivets håll att man inte driver någon social inrättning och därför inte kan ta någon annan hänsyn än vinst och för aktieägare. Att omsorg om sin personal ger mycket positiva ekonomiska effekter verkar inte ha sjunkit in, det kanske bara tar lite längre tid en tre månader. Faktum är att man faktiskt är en social inrättning. Ett företag kan inte existera utan en fungerande samhällskropp och en samhällskropp kan inte fungera utan företagsamhet och att dess medborgare mår bra. Det är en symbios. Det måste finnas folk som köper varorna och tjänsterna. Det måste finnas folk som jobbar med att tillhandahålla dessa produkter och tjänster. Det måste finnas folk som kommer med nya idéer. Alltså är man beroende av varandra. Företag får dessutom stora bidrag och mycken hjälp från det offentliga, (skattebetalarna) vilken till största delen består av vanliga förvärvsarbetare, i kristider. Så lite mer ödmjukhet skulle inte vanpryda svenskt näringsliv och politiker som Hamilton. Mitt förslag är att man faktiskt börjar se mer allvarligt på när företag, privata som offentliga, missköter sig så grovt som t.ex. under bankkrisen på 1990-talet eller nu. Kan man få ett års fängelse för medhjälp till stöld av musik och film för 117 miljoner så borde straffet för missbruk av ekonomisk ställning i stora samhällsbärande företag ge betydligt hårdare påföljd.

Att rörliga löneförmåner på något sätt skulle påverka ett företags utveckling positivt finns det INGEN forskning som styrker. Snarare tvärtom. Detta vet Wallenberg och alla de där herrarna om, men självklart vill de inte erkänna det som 2000-talets de la Gardies och Oxenstiernor de är. Större delen av det s.k. svenska näringslivet består av personer med den här smittan, där man tror sig vara halvgudar och ingen har tillstånd att kritisera dem. För det tillståndet har de inte givit.

Så jag vill ge hela mitt stöd till regeringen och Mats Odell så att de står på sig i den här frågan. Det är nämligen inte så enkelt att man kan avfärda detta som populism. Majoriteten av svenska folket är emot det rådande förfarandet med bonusar och regeringen är intelligent nog att inse att om majoriteten av svenska folket tappar förtroendet för näringslivet och bankerna så står vi inför en mycket farlig situation.

Till svenska vd:ar: Hjälp till att avskaffa detta adelsvälde där privat ekonomisk vinning går före det företag ni jobbar för.