Rasism-konferensen inget undantag

Många har blivit upprörda och chockade över den iranska presidenten Mahmoud Ahmadinejads beteende under FN:s antirasismkonferens i Genève. Att vi blir arga är inget konstigt. Men att vi blir förvånande beror bara på en enda sak: vi har en felaktig bild av vad FN är och av hur världsorganisationen fungerar. Faktum är att diktaturer och våldsverkare som Iran har mycket stort inflytande. FN har aldrig fungerat som det var tänkt. Hela organisationen bygger på den absurda idén att alla stater är lika mycket värda och bör ha samma talan, oberoende av om dess representanter är utsedda av folket eller inte.

Endast en minoritet av medlemsstaterna är fungerande liberala demokratier annat än på pappret. Det leder inte bara till att Ahmadinejad kan utnyttja ett möte mot rasism för att spy ut sin politiska galla. Det har också lett till att:

- En rad deklarationer har antagits, som vill förhindra yttrandefriheten genom att förbjuda kritik av religion
- Kina har vetorätt i säkerhetsrådet och stoppar världen från att ingripa för att förhindra mördandet i Darfur.
- Saudiarabien men inte Sverige är med i Rådet för mänskliga rättigheter
- Kubas FN-ambassadör kunde hävda att Sverige bedriver etnisk rensning mot alla som inte har samma hudfärg som de gamla erövrarna vikingarna
- Zimbabwe år 2007 utsågs till ordförande i Kommissionen för hållbar utveckling.
- Hugo Chavez fick UNESCOs José Marti International Prize, som har instiftats för att som det heter, främja och belöna aktiviteter som bidrar till enhet och integration mellan Latinamerikas länder.

Den allra största skandalen var kanske det som skedde under folkmordet i Rwanda för 15 år sen. Säkerhetsrådet har som bekant fem permanenta medlemmar och tio roterande sådana. Olika ländergrupper utser vilket land som ska få ha de roterande platserna. Sommaren 1994, då runt 800 000 människor höggs ihjäl med machete i det centralafrikanska landet var Afrikas representant i säkerhetsrådet - Rwanda. De som mördade satt alltså och förhandlade om hur världen skulle reagera för att förhindra mördandet. Chefen för de fredsbevarande operationerna, som samma år misslyckades att förhindra massmordet i bosniska Srebrenica, hette Kofi Annan, som alltså i stället för att få avgå gjordes till generalsekreterare.

FN:s huvudsyfte är enligt organisationen stadga "att rädda kommande rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden." Det har inte fungerat. Endast två gånger i historien har FN lyckats skydda en medlemsstat från aggression. Och båda gångerna var det snarast att betrakta som olycksfall i arbetet. Det första var Koreakriget i början av 1950-talet, då Sovjetunionen bojkottade säkerhetsrådet, och det andra när Saddam Husseins Irak kastades ut ur Kuwait, då ett försvagat och yrvaket Ryssland varken hade lust eller ork att lägga sig i.

Sverige är ett av de länder som starkast betonar FN i sin utrikespolitik. Trots att Sveriges endast är världens 18:e största ekonomi är vi FN:s nionde största bidragsgivare. I varenda utrikesdeklaration, vare sig den läses upp av en socialdemokratisk eller en borgerlig utrikesminister, hyllas världsorganisationen.

Det finns folkligt stöd för politiken. Förenta Nationerna är en av de samhällsinstitutioner som enligt SOM-undersökningarna åtnjuter allra högst förtroende. År 2001 fick dåvarande generalsekreteraren Kofi Annan Nobels fredspris och den 24 oktober varje år hissar vi flaggan för att fira FN.

Det är dags för Sverige att upphöra med att sätta FN på piedestal. Organisationen må vara ett nödvändigt ont för att föra dialog med våldsverkare, men inget man bör sätta i fokus för sin utrikespolitik. Vi kan inte ha ett organ där hälften av medlemmarna är den internationella motsvarigheten till Hells Angels som normsättare i alltifrån utveckling till fred och mänskliga rättigheter. I stället bör vi i ett första skede tona ned dess betydelse och verka för ett närmare samarbete mellan demokratierna i FN, och i nästa steg skissa på en organisation för demokratier, med samma lys- och dragningskraft som EU, med ett villkorat medlemskap som länder kommer att sträva efter att uppnå. FN:s problem går mycket djupare än Mahmoud Ahmadinejad.

Fredrik Segerfeldt (44 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] FN:s problem djuparen än Mahmoud Ahmadinejad 21 april 2009 Posted by fredriksegerfeldt in Uncategorized. trackback skriver jag på Newsmill. [...] Blogg:FN:s problem djuparen än Mahmoud Ahmadinejad « Fre, 2009-06-12, 11:37

[...] Fredrik Segerfeldt resonerar ungefär som jag och hänger inte heller upp sig på hurvida Israel anklagas för att vara rasistiskt eller ej, utan på det faktum att det är diktaturer, som dessutom är högst selektiva i vad de kritiserar som kapat FN. Han skrev på Newsmill här. [...] Blogg:fytne.nu » Blog Archive » FNs diktaturrå, 2009-04-22, 03:17

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6303

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag är helt tafatt sedan 26:e mars och beslutet att göra blasfemi till ett brott, något som verkar ha undgått gemene svensk. Varför skall vi förse denna organisation med sådana oproportionerliga mängder pengar?

Permalänk | Anmäl #1 Darwin, 2009-04-21, 16:40

Mycket bra skrivet! Svensken måste få höra sanningen!

Permalänk | Anmäl #2 JD, 2009-04-21, 19:06

Bra artikel Fredrik!
Nu börjar man förstå varför det kommer så många underliga nya beslut ifrån FN! Min åsikt om FN fick tyvärr sin första törn med IPCC och dess underliga beslut i klimatfrågan.
Man får väl helt enkelt hoppas att fler länder blir demokratier i världen. Annars är det ju ingen ide att vara med och betala för det nuvarande FN.

Permalänk | Anmäl #3 TÅGMICKE, 2009-04-21, 19:47

De sk liberala staterna framför också en massa nonsens och propaganda har alla glömt att USA och Storbritannien påstod att Irak hade massförstörelsevapen. Det var inget annat än propaganda för att rättfärdiga invasionen. Men javisst FN är nog mest känd för sina skandaler som korruption och passivitet vid folkmord, hela organisationen skulle nog må bra av att omstruktureras helt eller delvis.

Permalänk | Anmäl #5 Hobo, 2009-04-25, 13:53

Var är FN??.. Har FN makt Och vem styr FN??..

Många hävdar att judehatet eller antisemitismen var - och alltjämt är - sionismens grogrund och förutsättning: utan antisemitism ingen sionism. För sionisterna är den judiska assimileringen den huvudfiende som främst måste bekämpas, eftersom assimilerade judar upphör att vara judiska nationalister och därmed kan de inte bli sionister eller värvas för sionismen. Den judiska sammanhållningen över nationsgränserna och myten om ett enat judiskt folk som skiljer sig från alla andra folk är ju sionismens förutsättning. Denna judiska sammanhållning kräver ett gemensamt hot: judehatet, antisemitismen. Utan ett sådant hot från omvärlden underlättas och påskyndas i de sekulariserade moderna samhällena judisk assimilering, och sionismen blir bara en generalstab utan soldater, ett huvud utan kropp. Därför blir antisemitismen nödvändig, räddaren i nöden. Här några uttalanden av framstående sionister:
Theodor Herzl, sionismens grundare, skriver i sin efterlämnade dagbok:
"Antisemiterna kommer att vara våra mest pålitliga vänner och de antisemitiska länderna kommer att vara våra allierade."
(Patai, 1960, band I, s.84)
Dr Arthur Ruppin:
"Man kan väl inte säga att endast antisemitismen har satt sionismen till världen, men åtminstone i Västeuropa är antisemitismen den starkaste agitatorn för sionismen, och antisemitismens undergång skulle också leda till sionismens undergång."
(A Ruppin: Die Juden der Gegenwart, Jüdischer Verlag, Köln, 1911, s. 278)
Dr Leo Wertheimer säger i sin bok "Der Judenhass und die Juden", som utkom 1918:
"Antisemitismen är judarnas räddande ängel, som kraftfullt sörjer för att judarna förblir judar... Antisemiterna har skapat det judiska medvetandet hos många judar som inte vill vara judar."
(citerad av dr Franz Scheidl: "Israel - Traum und Wirklichkeit", Wien, 1962, s. 18)
Den store sionistledaren dr Nahum Goldmann sade i sitt inledningsanförande vid Judiska Världskongressens möte i Géneve den 23 juli 1958:
"När antisemitismen i dess klassiska mening försvinner medför detta visserligen en förbättring materiellt och politiskt för de judiska samfunden överallt i världen, men det har också en negativ inverkan på vårt interna liv... Vårt (judiska) folk vet att kämpa heroiskt i dåliga tider men har ännu inte lärt sig att leva skapande i goda tider."
( N.Y. Times, 24 juli 1958)
Och i sin bok Den judiska paradoxen (Tiden, Sthlm, 1978, s. 182) säger Nahum Goldmann:
"En fullständig assimilation skulle vara en sannskyldig katastrof för hela det judiska livet."
Och prof Jeshua Goldmann förklarade vid den 26:e Världssionistiska Organisationens möte i Israel den 30 december 1964:
"Den största faran för judendomen och den judiska enigheten är den bristande antisemitismen."
(citat från Franz Scheidl, ibid. s. 18)
Det står utom allt tvivel att sionismen är oupplösligt förbunden med antisemitismen och inte kan leva den förutan. Sionisterna framhåller ständigt sin fruktan och avksy för antisemiter - men man vill inte bli av med dem utan ständigt väcka den till liv. Antisemitismens död blir sionismens död.

Permalänk | Anmäl #7 Stoppa Israel, 2010-02-28, 00:19