Tjeckien – ett misslyckat ordförandeskap och två politiska självmål

Det är inte helt lätt att förstå hur den tjeckiska regeringen kunde falla mitt under detta ovanligt viktiga ordförandeskap i ett EU präglat av ekonomisk kris och institutionell osäkerhet. Sanningen är den att det knappt går att hitta en tjeckisk politiker som ville att så skulle ske. TV-bilderna från det tjeckiska parlamentet direkt efter förtroendeomröstningen är talande. Ingen ser glad ut och alla delar en gemensam förvirring. Den socialdemokratiske oppositionsledaren och före detta premiärministern Jíří Paroubek som initierade misstroende förklaringen mot regeringen är känd för sin besatthet av opinionssiffror. Han, eller möjligtvis hans strateger, såg ett samband mellan misslyckade försök att rösta ned regeringen och växande stöd i opinionen. Samtidigt kunde han notera att konkurrenten, premiärminister Mirek Topolánek, stärktes av ordförandeskapet och således blev frestelsen att kamma hem några billiga politiska poäng för stor.

Paroubek hade dock inte räknat med att två uteslutna miljöpartister och två revolterande medborgardemokrater skulle stödja misstroende förklaringen. Det skulle ju ha varit det femte misslyckade försöket att rösta ned regeringen under den här mandatperioden och inte det första lyckade!

Om det nu inte hade varit så att landets president, EU kritikern, Václav Klaus funnit sig alltmer isolerad i den tjeckiska politiken hade nog allt ändå kunnat lösas till förmån för regeringens fortlevnad till ordförandeskapets slut. Det föreslog också oppositionsledaren Paroubek. Han ville att regeringen som han precis fällt skulle få fortsätta regera ytterliggare tre månader. Klaus som innehar ett huvudsakligen symboliskt presidentämbete såg nu emellertid sin chans att placera sig i händelsernas centrum. Genom att vägra att utse Topolánek igen till premiärminister tvingade han fram en kompromiss mellan de stora tjeckiska partierna.

Denna kompromiss kommer att göra en okänd statistiker utan politisk erfarenhet till Tjeckiens nästa premiärminister och ordförande för det Europeiska rådet. Jan Fischer, som han heter, kommer att leda en regering bestående av tjänstemän. Det är få som tror att Fishers regering utan det Europeiska kontaktnät som behövs kommer att lyckas uträtta något på EU nivå.

Paroubek begick uppenbart en blunder när han av misstag fällde regeringen, ett misstag som kan visa sig kostsamt vid nyvalet i höst. Det finns en hel del som tyder på att även Václav Klaus med sin oförsonliga hållning i regeringsfrågan har gjort ett politiskt självmål. Den ansedda tjeckiska tidskriften Respekt har antytt att Klaus i själva verket är en rysk agent med yttersta mål att förorsaka EU samarbetet största möjliga skada.

Det må vara hur det vill med Klaus motiv. Klart är att han trodde sig kunna bromsa senatens (och därmed Tjeckiens) godkännande av Lissabonfördraget genom sitt agerande. Möjligen kan han också på kort sikt lyckas fördröja det nämnda fördragets ratificering. På lång sikt har han emellertid bidragit med ett starkt argument till varför det behövs en permanent ordförande för det Europeiska rådet.

Mats Braun (2 artiklar)
http://www.iir.cz/display.asp?ida=338&idi=347

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6245

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Ju flera kockar, ju sämre soppa"

Permalänk | Anmäl #1 TÅGMICKE, 2009-04-20, 20:55

Kritiska röster mot att EU är överstatligt och har för stor påverkan på individuella länder är det inte ont men de framförs normalt inte i EU parlamentet. När det nu skedde så lämnade de flesta sina platser och vägrade lyssna på på vad en demokratiskt vald president hade att säga, de vet ju vad som är bäst för Europa och all kritik mot EU är därför nazistisk, rasistisk, befängd, galen, osv. Självgoda parlamentariker som ger bort sitt egna lands suveränitet och dess medborgares rättigheter allt i det heliga EU´s namn.

Att förneka att EU håller på att bli en super stat är omöjligt de inkräktar i den ena efter den andra sfären av nationellt självbestämmande. Framtiden ser onekligen dyster ut många länder inom EU instiftar lagar som kränker individens rättigheter genom övervakning och kontroll på internet. Vad händer om det blir olagligt att kritisera EU? Det kan kan jämställas med rasism/främlingsfientlighet eller ännu värre som tecken på mental ohälsa. En kanske alltför dyster prognos men man borde ställa sig frågan var kommer det här att sluta?

Permalänk | Anmäl #2 Tor, 2009-05-01, 11:09

Det var inte Tjeckiens som misslyckades tvärtom det var EU parlamentet som hade en reell chans att bemöta, diskutera motståndet mot federaliseringen av EU. Istället för att respektera en legitim ledare av ett medlemsland så buade de och i bästa nassist stil försökte de förlöjliga honom. Misslyckandet är EU´s och parlamentet som visade vilket pöbel som bygger upp federalism/unionism förespråkarna.

Permalänk | Anmäl #3 Tor, 2009-07-10, 21:15