Den enda vägen ur krisen är att tidigarelägga infrastrukturinvesteringar

Låt mig börja med att deklarera att jag på intet sätt är proffstyckare i frågor som sträcker sig hela vägen från kulturell mångfald i vardagen och i hälso- och sjukvården via den osaliga familjen till infrastrukturfrågor, vilket Hedi Bel Habib tycks vara.

Jag följer dock med i den aktuella samhällsdebatten och ibland vill jag ge utryck för mina tankar i olika frågor, t.ex. i form av en kommentar här på Newsmill.

Huruvida Hedi Bel Habib har rätt eller inte vad gäller behovet av ökad spårbunden kapacitet undandrar sig min bedömning. Likaså har jag inga synpunkter på miljökonsekvenserna av det ena eller andra trafikslaget, men att infrastruktursatsningar skulle hjälpa Sverige ur krisen och samtidigt förbättra vår konkurrenskraft står utom allt tvivel.

Finansieringen, privat, statlig eller mixad spelar heller inte så stor roll om man enbart ser till vad infrastruktur betyder för utvecklingen av företag och företagande och därmed Sverige och vår gemensamma ekonomi.

Jag kör bil i tjänsten från tid till annan och eftersom jag är i 60-års åldern har jag kört bil i över 40 år. Det som ofta slår mig är att jag fortfarande kör på exakt samma vägar nu som jag gjorde för 40 år sedan. Det gäller faktisk förhållandevis betydande trafikleder som till exempel väg 40 mellan Jönköping och Borås, låt vara att sträckan Jönköping – Ulricehamn har blivit en fattigmans-motorväg (växelvis tre körfält) och att en motorvägssträcka öppnades förra året som nästan sträcker sig från Ulricehamn till Borås.
Det finns många exempel på liknande vägar, E20, väg 180, väg 51 för att bara nämna några. Vägarna är de samma, men trafikintensiteten och transport-behoven torde ha ändrats en hel del på 40 år.

De gånger jag åker tåg åker jag på samma sträckningar som för 40 år sedan nästan helt utan undantag.

Infrastruktur i alla dess former är en nyckel i utvecklingen, precis som Hedi Bel Habib skriver. Att vi hamnat långt efter jämförbara länder är det heller ingen tvekan om.

Jag gör många gånger också en annan reflektion:

Vilken otrolig tid det tar när man väl beslutat starta ett projekt, väg eller järnväg till dess att projektet är färdigställt!
Efter klockan 4 – 5 en vardag ligger all verksamhet nere. Dyra maskiner står stilla, räntekostnaderna tickar på och de samhällsekonomiska vinster man baserat projektets kalkyler på låter vänta på sig. Varför bedrivs inte den här typen av verksamhet i skift som i tillverkningsindustrin?

I andra länder ser man ofta att det mesta som har med byggnation att göra pågår dygnet runt. Det ger fler arbetstillfällen och ett snabbare utnyttjande av investeringen. Byggnation, av vad slag det vara må, är ingen aktivitet där marknaden plötsligt är mättad, utan behovet torde vara i stort sett oändligt även i ett litet land som Sverige, varför ett ökat antal arbetstillfällen är detsamma som jämförelsevis trygga sådana också på lång sikt, statens intäkter i form av skatter lika så.

Investeringar i fasta tillgångar har historiskt alltid varit ett sätt att hålla de ekonomiska hjulen rullande och få länder i Europa skulle kunna dra mer nytta av detta än Sverige.

Alliansregeringen håller på att försitta ett tillfälle att sätta ett betydande och bestående avtryck i Sveriges moderna historia.

Investera i infrastruktur nu!

Utmärkt skrivet av Hedi Bel Habib.

Utredning om höghastighetsbanor kommer i höst, men jag fruktar att det kommer att vara som att ropa i öknen.

Ett intressant projekt är en järnvägskoppling mellan hamnarna i Blekinge och stambanan.
Men det finns flera regionala infrastrukturförbättringar som negligerats tillförmån för skattesänkningar för välbeställda storstadsbor.
En del liberaler säger att skattesänkningar leder till satsningar.
Men verkligheten talar sitt tydliga språk, gemensamma resurser krävs för att driva på lönsamma investeringar.

Jag blev först mycket glad, det saknas röster för infrastrukturförbättringar. När jag sedan inser snävheten och visionslösheten i detta debattinlägg blir jag mycket nedstämd. Det känns som Åsa Thorstensson bestämmer vad som ingår i infrastrukturen, räls och eventuellt lite bilväg.

Inom två år finns ett fletal elbilar på marknaden men mig veterligen finns inte ett enda projekt i stockholm för att förse de boende med parkeringsplatser för natten där bilen kan laddas. Det är på alla sätt omöjligt för den privata marknaden att lösa detta. Själva förbrukningen kan självklart vara precis som alla annan el, avreglerad men infrastrukturen måste vara statlig. Rent investeringsmässigt kan inget privat företag spekulera i hur snabbt elbilar kommer ersätta förbränningsmotorer eftersom mycket få personer idag ens vet om att väl fungerande elbilar kan produceras redan idag.

Jag är också ledsen över att mycket få politiker har insikt i hur avgörande elektronisk infrastruktur redan är men framför allt kommer bli. Oreglerade privata nätverk med olika modeller för att hindra konkurrens och tekniskt låsa fast kunder är vanliga affärsmetoder. Vem skulle tycka att det var ok att man måste tanka på statoil för att köra på E4:an? Eller ännu värre, köpa en volvo för att ha tillträde till E20? Bagatellisering och ignorans från politiker kommer leda till stora problem i framtiden. I dagsläget innebär det bara stora samhällskostnader, energikostnader samt sämre kvalitet.

Telenor skall införa LTE för hela sverige säger de redan nu, vi kan anta att även Telia och Tele2 kommer bygga upp parallell infrastruktur. Till vilken nytta? Tre gånger så hög energiförbrukning, tre gånger så hög radiovågstäthet helt till ingen nytta. Samma grundfel som gjordes vid utförsäljningen av Telia som gjort att telemarknadens konkurrenssituation är djupt orättvis.

Kommer Telenor precis som Com-Hem kräva att deras kunder köper utrustning av dem för att få tillgång till denna infrastruktur?

Är det rätt att fastighetsägare säljer sina hyresgäster till en bredbandsoperatör eller kabel-tv operatör på mycket långa bindningstider?

Tillbaka till Åsa och Hedis värld, när det görs infrastrukturinvesteringar hur kommer det sig att vanliga bilväger inte får den teknisk utveckling järnvägarna får? Det finns en rad utveckling inom allt från vägunderlag till elektronik för att öka trafiksäkerheten, minska buller, minska partikelföroreningar. Varför investeras inte i detta eller framförallt varför talar inte ens politikerna om de möjligheter tekniken för med sig. Staten och politikerna har helt avsagt sig förmågan till utveckling och lämnat över till det privata näringslivet utan förståelsen för hur mycket vinstdrivande företag kan förväntas riskera.

Ämnet är enormt. I enormt behov av politikers intresse och bildning.

Utmärkt ide i norra Sverige är exempelvis rälsen i mycket sämre skick att skapa arbete genom såna projekt är ingalunda bortkastade pengar utan är och har alltid varit en investering i framtiden. Tyvärr verkar både regeringen och oppositionen nöjda med att sitta vid sidan om och vara passiv. Med ett undantag: antalet utbildningsplatser som bara döljer den verkliga siffran arbetslösa. Den globala krisen visar vad som händer i en globaliserad ekonomi utan några hinder så sprids effekterna utan att stanna upp kanske till och med öka i styrka.

Bra artikel, Habib!
All transport kräver bra leder dvs bilvägar, flygvägar och järnvägar! Problemet för Sverige är ju att vi är ett stort land i utkanten av Europa med liten befolkning. Sålunda kan vi inte slänga för mycket pengar på järnvägen.
Ett annat problem är att vissa politiker gör allt för att hindra just dessa nödvändiga infrastruktursatsningar. Se bara debatten om ringleden runt Stockholm.
Flygtrafiken vill samma politiker också hämma med olika skatter. Biltrafiken hämmas ju också av en massa skatter.
Den gemensamma nämnaren verkar vara de grönas vilja att stoppa Sveriges utveckling.
Min slutsats i svensk politik: "ju flera kockar ju sämre soppa!"

Man skulle ju kunna återgå till internationellt accepterad redovisning av landets ekonomi, dvs att man redovisar drifts- och kapital/investerings- budget i stället för som nu den egenpåhittade sättet att slå ihop dessa och ha överskott över en konjunkturcykel.

Så redovisade vi innan Bohman i slutet av 70-talet avskaffade detta för att slå blå dunster om kris och underskott i den ekonomiskt okunnige svensken.

Den tidigare normen när svensken och dennes politiker var mer bildade var att man naturligtvis skulle balansera driftsbudgeten men att investeringar kunde man finansiera även på kreditmarknaden vilket är fullt normalt för moderna verksamheter.

Den som följde med i USA:s valrörelse kunde notera att det var så man diskuterade och analyserade politikernas ekonomiska gärning, jag har för mig att det fortfarande är det rekommenderade sättet att redovisa länders ekonomi enligt FN m.fl. internationella organisationer.

Återigen nämns det ofta nämnda men sällan förklarade och analyserade sk exportberoendet. Det är förvånande att de ständiga stora exportöverskotten sällan eller aldrig diskuteras i den ekonomiska politiken.

Emellanåt är där någon ledande politiker som ojar sig angående USA:s som man menar stora importunderskott och mumlar något om att de borde ta ansvar och göra något åt det. Förstår inte dessa landets framträdande politiker att Sveriges stora överskott till 100% beror på USA:s underskott, att de inte skapats av vår förträfflighet och att överskotten är hämmande för ekonomin om de skapats med inhemsk åtstramning.

Förstår inte politikerna att om USA skulle göra något åt sina underskott skulle det drabba vår och världens ekonomi. Att det rimliga vore att de europeiska exporttigrarna (merkantilisterna) lät sin konsumtion och import öka så det blev bättre balans och ekonomin expanderade för alla. Utvecklingsländer som Kina Indien etc befinner sig i en annan situation än de moderna industriländerna i Europa och har begränsningar i att expandera sin inhemska ekonomi även om behoven är stora.

Vid 90-talskrisen hade USA proper till Europa om att man borde vara lite mer expansiv och hjälpa till att dra värden ur krisen. Men då precis som nu vägrade man blankt att hjälpa till, klart Sverige är ”bäst” i klassen varje gång och vägrar att stimulera. Klara USA att dra igång världsekonomin ännu en gång medan det merkantilistiska Europa står och tittar på?

Att investera i intrastruktur i kristider är aldrig fel, men man bör nog utöver att tänka på ett fåtal storföretag också se till sysselsättningen och ett väg eller järnvägsbygge är inte något större bemanningsobjekt idag.
Visst behövs utbyggnad av båda vägar och järnväger, men nog tror jag att det finns ett massivt efterslåp inom avlopp och vattenförsörjning i landets alla städer och det om något vill förutan säkring av företagen också sysselsätta massor av arbetskraft.

Det är nog det bästa sättet att få igång Sverige att finansiera det hela kan bli svårare dock, man undrar vad alla pengar tagit vägen. Det känns som om Svergie blivit fattigare inte bara under finanskrisen utan även innan, det finns bara pengar till politikerna bonusar och löner. Nu när hela försvaret bantats bort borde det väl finnas en del klirr i kassan men icke.

Vart har Sveriges pengar tagit vägen?

Men kära nån... blir ni utkommenderade av regeringen för att skapa dimridåer runt Sveriges problem? Eller är ni anställda av gammelmedia?

"Men att Sverige drabbas mycket hårdare än jämförbara länder har sina rötter i en mycket eftersatt infrastruktur..."

... fy fan vad pinsamt.
Hela Sverige vet vad som är vårt problem men ingen vågar ens nämna det.

SD 2010.