Fritt forum

catrine månsson om Fritt forum

Om Vårbudget, lågkonjunktor samt byråkrati som leder till ett alldeles vaninnigt slöseri med skattebetalarnas pengar.

Publicerad: 2009-04-16 15:04, Uppdaterad: 2009-04-16 18:04

Regeringen har presenterat sin vårbudget. Det är spara som gäller då det är lågkonjunktur vilket får konsekvenser överallt i samhället. Samtidigt finns det skäl att undra om resurserna utnyttjas på rätt sätt. Just nu är en ung man i min närhet med om ett skeende som inte bara frestar på tålamodet, utan även kostar skattebetalarna pengar.

13 millningar
0 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Som mamma till en vuxen son med neurologiskt funktionshinder, Asperger samt Adhd, har jag lyckats skrapa ihop ett antal år av praktisk och högst personlig erfarenhet av hur samhällets resurser används, när det gäller olika stöd för funktionshindrade.

I går lämnade regeringen sin vårbudget.

Från mitt perspektiv som samhällsmedborgare sammanfattar jag budskapet som förmedlas via pressen på följande sätt:

Vi måste spara och ta ansvar för vårt budgetunderskott. Butgetunderskottet beror till stor del på regeringens skattesänkningar. Jag läser att inte mindre än 80 miljarder kronor har försvunnit som en konsekvens av dessa.
Nu ska det bort tjänster inom vården, skolan får ingen utökad budget och arbetslösheten är rekordstor.

Hur påverkar det just Dig, är som vanligt en av de frågarna som man tar upp i. För det är "alla" av naturliga skäl väldigt intresserade av.
Det har jag ingen större uppfattning om. Jag tycker att livet alltid rullat vidare genom regeringsskiften, hög- och lågkonjunktur. Jag har haft mer eller mindre god ekonomi, utan att det har gjort någon större skillnad i sig. I slutändan handlar livskvalité om helt andra värden för mig.

Att mina barn har det bra är exempelvis en viktig faktor.
Om det kan jag skriva mycket. Men nu ska inte detta inte bli en doktorsavhandling, utan bara ett simpelt inlägg i den ekonomiska debatten. Jag är just nu med om ett resursslöseri som helt klart bara är den berömda toppen av isberget.

Jag har en son och nu tänker jag dela med mig en liten bit av hans öde till er. Han har ett funktionshinder som benämns Asperger syndrom. Det betyder bland annat att han har svårt med sociala kontakter och att han är enormt stresskänslig.
Förutom det är han en ansvarsfull kille på 19 år. Han har fast arbete och vill flytta hemifrån. Eftersom han har rätt till insatser inom LSS-lagen på grund av sitt funktionshinder, har han rätt till lite starthjälp. För honom innebär det att han har en bostad, som väntar på honom sedan ett par månader tillbaka, och som är kopplad till ett visst boendestöd. Allting är klart. Han har lämnat papper på diagnos.

Då visar det sig att plötsligt att underlaget inte är tillräckligt. Det handlar om en formulering i de papper som jag hjälpt honom att ordna fram från hans journal. Nämnden som ska ta det slutliga beslutet är inte nöjd. De vill ha en annan formulering. Detta enligt hans LSS-handläggare som förklarar det med att det har hänt att de fått in ansökningar från personer som inte haft "rätt" diagnos. De kan ha blivit diagnosticerade av en läkare vid vårdcentralen, vilket inte är giltigt. Hon tror inte alls att det är så i min sons fall, men hon måste ändå ha rätt papper. Hennes jobb blir nu att leta fram rätt papper, vilket visar sig svårt. Då ärendet ska upp till nämnden första gången är inte pappren i ordning. Inte gången efter heller.

Till slut får hon tag på den läkare som gjort utredningen. Han är numera är pensionerad, men på sin tid var han en av de bästa inom området neurologiska funktionshinder. Han säger sig kunna gå i god för att diagnosen är korrekt.

Detta är ändå inte tillräckligt får vår handläggare besked om, och nu ringer jag handläggarens chef. Hon avfärdar mig först med att "det här är inga konstigheter". Det uttrycket får mig att se rött, eftersom det är en standardfras från myndighetspersoner till "besvärliga" föräldrar. Det vet jag av egen erfarenhet. Förmodligen är det en del av deras utbildning eftersom det dyker upp så frekvent.
Efter att vi samtalat en stund visar det sig att hon inte tittat på gossens papper. Nu lovar hon att göra det och återkomma.

Kontentan av ett långt argt samtal följt av ett något kortare och mer sansat, blir att jag kontaktar det habiliteringscenter som ansvarade för utredningen, då för sju år sedan. Kanske har de kvar utredningen, kanske måste de gräva i landstingets arkiv.
Jag får även ett löfte om att om pappren mot all förmodan inte skulle finnas (för det kanske inte är någon utredning gjord??) Så ska Nynäshamns kommun, läs skattebetalarna, bekosta en ny utredning för min sons räkning, även om, som hon uttrycker sig, det är en kostsam utredning.

Jag vet inte om hon vill att vi ska jubla av denna genorisitet? Jag tycker på ren svenska att det är ett jäkla slöseri med skattebetalarnas resurser. Sonen har svår migrän vid det här laget och blir sängliggande i två dagar.

Ska utredningen göras om måste sonen lägga tid och möda på något som han redan gått igenom en gång, samt begära tjänstledigt/semester från jobbet. Vem ersätter honom för inkomstbortfallet? Hur lång kö är det, och ska han fortsätta att bo hemma under tiden? Frågorna är många, för honom blir det stundtals övermäktigt.

Vi får höra en annan version nu, om varför de absolut måste ha en utredning som ser ut på ett visst sätt. Det har ju hänt att vissa personer fått en felaktig diagnos och blivit stämplade för livet. Tillexempel har det hänt att någon fått stämpeln utvecklingsstörd utan att vara det. Jag håller med om att det är tragiskt. Men vad har det för relevans i vårt fall?

- " Men det kan väl vara bra att göra om utredningen, det var ju trots allt ett tag sedan den gjordes?" klämmer socialtanten till med någonstans i slutet av samtalet.
Jag svarar trött:
-" Asperger är en form av autism, det växer inte bort"
Det blir tyst en stund i andra ändan innan svaret kommer.
-" Ääää, nähä?

Detta går skattebetalarnas pengar till samtidigt som skolan inte har tillräckligt med pengar till att exempelvis ge barnen skolmat som kostar mer än några futtiga spänn per måltid.

Vart ska jag kanalisera kraften som finns i min egen ilska, för att det inte bara ska bli ett stort slöseri med mina egna resurser?

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Om Vårbudget, lågkonjunktor samt byråkrati som leder till ett alldeles vaninnigt slöseri med skattebetalarnas pengar.

Om författaren

I går lämnade regeringen sin vårbudget.

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar