Felaktiga definitioner gör arbetsmarknadspolitiken ineffektiv

Nyligen avslöjande TV4 att en privat aktör som arbetsförmedlingen hade anlitat för att leverera coachningstjänster grovt hade misskött sitt åtagande, bland annat genom att coacherna hade för många samtidigt pågående uppdrag. I programmet sades också att de privata arbetsförmedlarna presterade sämre resultat än arbetsförmedlingen.

Det senare påståendet är en sanning som måste nyanseras och diskuteras.

Academicum genomförde 2006-2007 ett projekt med inriktning på arbetslösa akademiker; långtidsarbetslösa och korttidsarbetslösa . Programmet som vi använde var till hundra procent anpassat för akademiker och resultatet var optimalt, ca 90 procent fick jobb. Den siffran överträffar arbetsförmedlingens egna resultat med råge. Förklaringen till programmets effektivitet var framför allt att vi arbetade med en grupp, definierad efter kompetens.

Idag finns dessvärre inte en sådan syn inom de olika arbetsmarknadsprogrammen. Det är en salig blandning av ”långtidsarbetslösa”, ”korttidsarbetslösa”, ”ungdomar”, ”personer med invandrarbakgrund” och så vidare. Den indelningen är med stor sannolikhet en orsak till låg effektivitet. Att exempelvis placera en långtidsarbetslös rörmokare i sällskap med en långtidsarbetslös jurist eller ekonom är inte meningsfullt.

Men det motsatta fungerar däremot väl! Det vill säga att inom samma kompetensram arbeta med långtidsarbetslösa, invandrare och korttidsarbetslösa.

I det nu förestående massiva privata coachingprojektet (3 miljarder fördelat på tre år) som startar om drygt en månad finns en inbyggd möjlighet för de arbetslösa att välja nischade coacher och företag.  Detta kommer med stor sannolikhet att innebära att nischade coacher kommer att väljas i större utsträckning än generella.

Framgångsreceptet är att definiera de arbetslösa efter kompetenser och inte efter ett antal ovidkommande grupptillhörigheter. Det här synsättet bör inte bara gälla coachning utan gälla för arbetsmarknadspolitiken generellt.

Som det är nu görs uppdelningen som om individen vore ett problem. Hur kul är det till exempel för en långtidsarbetslös att på intervjun för ett eventuellt nytt jobb, berätta att vederbörande följer ett arbetsmarknadsprogram för långtidsarbetslösa?

I stället bör uppdelningen göras som om individen är en möjlighet. Åtgärderna blir då uppdelade efter kompetensområden. I vårt fall akademiker, men andra åtgärder kan vara riktade mot andra grupper.

En sådan här omläggning av arbetsmarknadspolitiken är en förutsättning för att regeringens satsningar som presenterats i vårpropositionen ska bära frukt. Som en privat aktör står vi beredda att vara med i omläggningen mot en effektivare arbetsmarknadspolitik och vi välkomnar all granskning från media så att kvaliteten kan upprätthållas.

 Mikael Persson

Styrelseordförande

Academicum AB

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6088

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det verkar självklart när man läser det, Mikael O Persson.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2009-04-16, 19:52

En klart tankeväckande artikel. Definitionerna styr tanken. Ska vi definiera de arbetslösa som problem eller som möjligheter? Svaret borde vara givet

Permalänk | Anmäl #2 Jonas, 2009-04-21, 14:37

Äntligen! Detta har jag tyckt länge. Förvärvad likformig kompetens är nyckeln till framgångsrik förmedling.

Permalänk | Anmäl #3 Johan Huldt, 2009-04-21, 21:02

När jag läste Mikael Perssons artikel så verkar det solklart! Ta lärdom av det som fungerar och ger bra resultat!

Permalänk | Anmäl #4 Maria, 2009-04-22, 08:15

Diskussion blir lätt infekterad när tidigare etablerade statliga angelägenheter blir konkurrensutsatta. De privata aktörerna har själva en gång i tiden startat upp egna företag. De har förmodligen bättre kunskap om marknadens behov och ett nätverk som den statliga förmedlingen inte kommer i närheten av.

Permalänk | Anmäl #5 Lars-Eric Sundström, 2009-04-22, 20:06