Thaksins fall blev även den thailändska demokratins

När den svenske ambassadören Jonas Hafström uttalade sig i P1 dagen efter statskuppen mot premiärminister Thaksin Shinawatra i september 2006, så uttryckte han en förhoppning om att lugnet äntligen skulle kunna återkomma till Thailand. Hafström delade uppenbarligen inte min egen frustration över att kuppmakarna som så många gånger förr i Thailands historia nonchalerat demokratiska ideal för att uppnå sina egna syften. Man kan tycka vad man vill om Thaksin men jag kunde inte annat än förvånas över att en svensk UD-tjänsteman så lättvindigt accepterade den process som återigen förde militären till den formella makten.

Nu ansluter sig även Bo Lundberg (f.d. ambassadråd i Bangkok tillika f.d. ambassadör i Seuol) till dem som uppenbarligen anser att Thaksin inte är något annat än en uppviglare som stör det rojalistiskt lugna och trevliga, om än starkt segregerade, thailändska samhället. Det spelar tydligen ingen roll att man omedvetet eller ej går maktelitens ärende, bara den demokratiskt valde Thaksin slutar manipulera massorna till kravaller i centrala Bangkok. Man kan bara anta att Lundberg som så många andra bangkokbor nu känner sig lättade över att demonstranterna tillfälligt har gett upp sin kamp mot vad de uppfattar som orättvisor i det thailändska samhället. För visst ligger det något mer i dessa protestyttringar än några Baht per dag i ersättning från Thaksin!

Thaksin kom till makten 2001 under en period i Thailands historia som brukar kallas för IMF-eran. Den asiatiska krisen som inleddes 1997 drabbade Thailand mycket hårt och landet försattes snabbt i samma situation som t.ex. Ungern och Bulgarien befinner sig i idag. Även då var det en halsbrytande lånekarusell som övergick i dess motsats och även då hade befolkningen i syfte att minska sina lånekostnader tagit lån i utländsk valuta, vilket förstås ledde till ett elände då centralbanken tvingades låta valutan flyta varpå den sjönk som en sten i värde. Lånen blev plötsligt mycket dyrare och andelen non-performing-loans ökade dramatiskt. De thailändska ledarna var helt i händerna på IMF och Världsbanken, vars krav på reformer av den thailändska ekonomin inte alls uppskattades av majoriteten av befolkningen. Man kände sig kolonialiserade och den dåvarande premiärministern Chuan Leekpai blev ordentligt utskälld från såväl låg som hög för sina eftergifter mot de i thailändarnas ögon västerländska imperialisterna. Mitt i allt det dyker storföretagaren Thaksin Shinawatra upp med ett politiskt program som hade klart nationalistiska drag. Han var tidigare politiskt så gott som obelastad och sågs därför inte med den cynism som vanligen präglar thailändarnas syn på det politiska etablissemanget; de pengar som spenderas under valperioden tas efter valet igen via offentlig upphandling av något som politikerns företag tillverkar eller tillhandahåller.

Thaksin föll dock på eget grepp då familjen Shinawatra sålde sin andel i telekomföretaget Shin Corp till singarporägda Temasek, med en nätt vinst på motsvarande 14 miljarder skattefria kronor. Shin Corp var något av en nationell stolthet liknande det Nokia representerar för finnarna. Den medelklass som i valet 2005 hade varit med om att ge Thaksin nytt förtroende kände sig sviken och protesterna mot Thaksin blev massiva, vilket banade vägen för militärens återinträde på den offentliga politiska arenan. Man ska dock komma ihåg att ingenting av denna magnitud sker i Thailand utan kungahusets direkta eller indirekta medgivande. Det är följaktligen inte en alltför vågad gissning att kungahuset godkände militärkuppen med villkoret att val skulle hållas snart därefter. Det är heller ingen vågad gissning att man inte hade något speciellt intresse av att stoppa gultröjornas demonstrationer medan man sannolikt inte alls har varit lika intresserad av de nuvarande demonstranternas politiska agenda. Möjligen har Thaksin sitt politiska sikte inställt på kung Bhumibols död och den försvagning av kungahusets politiska position som detta sannolikt kommer att medföra. Varken drottningen eller kronprinsen har det stöd hos befolkningen som kungen har, vilket förstås fösvagar kungahusets politiska mandat.

Bo Lundgren har således rätt i att en eruptiv period väntar Thailand. Jag delar dock inte hans eller den tidigare ambassadören Jonas Hafströms önskan om status quo på bekostnad av demokrati. Thaksin må vara politiskt oborstad med svenska mått mätt, men det delar han med så gott som alla politiker i det semidemokratiska Thailand.

Pierre Wiktorin (4 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6021

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

'Vad Thaksin gjorde, på känt maner hos den typen av populistiska politiker, var att uppväcka missnöjet med denna tingens ordning som under historien legat dold under känslan av thailändsk samhörighet. Han gjorde sig populär med införa en rudimentär sjukförsäkring, ökade stödet till byarna och de röster han inte fick genom popularitet köpte han helt enkelt genom att dela ut kontanter.

Om den urbana medelklassens emancipation var det tidigare ledet i Thailands utveckling till en modernare stat så ser jag ett ökat medvetande hos den fattigaste landsbygsbefolkningen om sitt bedrövliga predikament nästa steg i utvecklingen. Om premiärminister Abhisit Vejajiva förmår tolka detta mönster rätt så ser han till att möta denna nya fas med moderniserande reformer. Låt mig erinra om att Thailand inte har varit främmande för modernisering, särskilt kung Mongkut tog vid 1800-talets mitt energiskt till sig reformerta ideer utifrån. Abhisit har sålunda en upplyst thailändsk tradition att luta sig mot."

På vad sätt uttrycker detta en önskan om staus quo?
Vad demokratifrågan beträffar pekar jag på ironin i det faktum att den urbana "elit" som 1992 kämpade FÖR demokrati mot militären nu med militärens hjälp BEKÄMPAR kraven på demokrati från de fattiga massornas sida och vill inskränka demokratin.

Jag ger ju en mycket tydlig länk mellan de senaste dagarna händelser och vad det innebär att vara fattig i Thailand.

Jag övetygad om att flertalet thailändare är lättade över att våldsamheterna inte eskalerade. Hade du verkligen velat se mer blod på Bangkoks gator?

Permalänk | Anmäl #1 Bo Lundberg, 2009-04-15, 11:08

Citat ur artikeln :

"Thaksin Shinawatra må vara en oborstad politiker, men han är ändå demokratiskt vald. Att som Bo Lundgren och Jonas Håfström värna om status quo på bekostnad av demokratiska principer skickar ut märkliga signaler."

Artikelförfattaren bör kanske mer beakta Thailands behov av en stabil demokratisk utveckling än att renodla formella krav på demokrati ?
Även Hitler kom till makten i en demokratisk process, men var det till tyskarnas fördel ?

Jag kan inte se annat än att Bo Lundberg visar diplomatens praktiskt betingade förståelse för de särskilda svårigheter som den demokratiska utvecklingen i Thailand har att möta.

Thaksin är allt annat än en hängiven demokrat och MÅSTE hanteras i enlighet därmed.

Jag hoppas verkligen att det vänliga thailändska folket ska kunna undvika inbördeskrig och blodsspillan !

Permalänk | Anmäl #2 Börje Lundberg, 2010-05-01, 13:30

Rödskjortornas statskuppförsök är verkligen för djävligt. Dom thailändare som jobbar i centrala Bangkok har inte haft någon inkomst på över en månad nu.
Rödskjortorna är verkligen hatade av dom som nu tvingas svälta.

Permalänk | Anmäl #3 Roland Pettersson, 2010-05-02, 10:10

@Roland Pettersson: "Rödskjortorna är verkligen hatade av dom som nu tvingas svälta."

Stackars feta affärsmän i centrala Bangkok som inte haft någon inkomst på en månad... Det är också synd om Thailands stora fattiga befolkning som rödskjortorna stödjer. Eller kanske ännu mer synd om, Roland?

Jag kan inte annat än häpna över alla svenska kommentatorer, som reflexmässigt tar parti emot rödskjortorna, och uppenbarligen utan att veta ett jota om bakgrunden. Det räcker med att Thaksin positionerat sig emot den ekonomiska eliten med underklassen bakom sig, för att trigga dessa huvudlösa reaktioner.

Här är en god grundkurs i den politiska bakgrunden: http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/thailand-gisslan-i-elitens-ma...

Permalänk | Anmäl #4 Rickard Berghorn, 2010-05-03, 03:27

More olive grinding... Should I do this on-camera for you so you can see? Get the sandals from Replica handbags
Hermes birkin
Hermes
birkin
prada
prada handbags
birkin bag and head into Peloponnesus where a maze, a god, a hydra, and a cyclops await us. I also use cheap tactics on the hydra, but he sucks so whatever.

Permalänk | Anmäl #5 liumang, 2010-07-21, 14:03

Nu är thaksin tillbaka i form av sin syster!

Permalänk | Anmäl #6 Emily Svensson, 2011-09-23, 08:44