Fritt forum

Uriel Hedengren om Fritt forum

Ett nytt politiskt landskap

Publicerad: 2009-04-15 09:04, Uppdaterad: 2009-04-15 12:04

Moderaternas framgångar beror till stor del på att man har anpassat sig till det nya politiska landskap som vuxit fram i spåren efter de traditionella ideologiernas misslyckande.

0 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Journalist och författare som har skrivit en mängd böcker/läromedel om samhällsfrågor, bland annat "Politiska ideologier – drömmen om det perfekta samhället" (Natur & Kultur)

I sin bok ”The End of Ideology” hävdar Daniel Bell att motsättningen mellan demokrati och diktatur försvann i och med fascismens kollaps vid andra världskrigets slut. Herbert Tingsten var inne på liknande spår när han i början av 1950-talet menade att ideologier i första hand hör hemma i diktaturer där de fungerar som storslagna myter för att sätta det egna landet och dess ledare i centrum. I moderna demokratiska länder saknas det behovet varför ideologierna förlorar sin praktiska betydelse.

Mest känd på området är nog ändå Francis Fukuyama. Enligt Fukuyama nådde kampen mellan ideologierna sitt slut när länderna i Östeuropa i början av 1990-talet gick över från planekonomi till marknadsekonomi. Det var spiken i kistan för det kommunistiska projektet och det definitiva beviset på att det finns ett enda system – den liberala demokratin – som överglänser alla andra, såväl politiskt som ekonomiskt och moraliskt. Historien var därmed fullbordad.

Liberalismens och marknadsekonomins företrädare kan se tillbaka på några framgångsrika decennier. Omfattande avregleringar har genomförts i stora delar av världen, handeln mellan länder har ökat och därmed även välståndet. Dessutom har de framflyttade positionerna på det ekonomiska området drivit på utvecklingen mot frihet och demokrati. Fukuyamas profetia tycktes besannas.

Men så fick festen ett abrupt slut. Finanskrisen med efterföljande lågkonjunktur gör att det nu gnisslar betänkligt i marknadens normalt så effektiva maskineri. I land efter land har staten fått träda in som räddande ängel, en process som nådde sitt crescendo när G20-mötet presenterade sin ekonomiska plan i London i början av april.

Finanskrisens effekter har fått grupper på både höger- och vänsterkanten att vädra morgonluft. Marknaden och det internationella kapitalet är bara till för att gynna de redan busuttna, menar man, medan den lilla människan utnyttjas för att generera så höga vinster som möjligt. Receptet är antingen en stark stat som avväpnar girigbukarna och fördelar välståndet rättvist (vänster), eller en stark ledare som värnar det nationella intresset och håller en hotfull omvärld på avstånd (höger).

Stämmer scenariot borde vi kunna räkna med en renässans för de traditionella ideologierna och därmed ökad polarisering. Det är en utveckling som bekräftas av de våldsamma protester som iscensatts av radikala vänstergrupper när de betydande industriländernas ledare möts, men också i form av ett ökat opinionsstöd för invandrarkritiska och EU-fientliga partier på den motsatta flanken.

Men i själva verket handlar det om marginella yttringar. Det finns inte något genuint folkligt stöd för vare sig nyliberala utsvävningar eller aggressiv ytterkantspolitik. Däremot finns en stark önskan att skapa ett samhälle som är anständigt i den meningen att det stora flertalet lever i välstånd och trygghet och åtnjuter de friheter, rättigheter och skyldigheter som ingår i begreppet demokrati.

Vi pratar alltså fortfarande om en slags överideologi. Skillnaden mot Fukuyamas analys är att den liberala ideologin inte ensam står i blickpunkten. Istället har vi att göra med en kombination av konservatism, liberalism och icke-revolutionär socialism. En syntes som, för att anknyta till Hegel, förenar och till stor del upplöser de politiska motsättningar som så påtagligt präglat samhället från 1900-talets början fram till idag.

Inom loppet av hundra år har de tre dominerande ideologierna tappat sin trovärdighet. Det konservativa samhället uppluckrades redan vid 1900-talets början, den socialistiska drömmen krossades när muren föll 1989 och liberalismen har fått sig en rejäl törn av finanskrisen.

Det är i detta kraftfält som de nya Moderaterna suger näring. Man benämner sig ”vår tids arbetarparti”, som slår vakt om den gemensamma välfärden. Det talas om betydelsen av ett starkt civilt samhälle, om nolltolerans mot brott samt om familjen som den grundläggande gemenskapen i samhället. Dessutom fastslås att äganderätt och marknadsekonomi är avgörande för friheten och en förutsättning för demokrati.

Den överideologi som vi nu allt tydligare ser ta form, och som Moderaterna hittills varit ensamma om att exploatera, har alltså inslag av såväl icke-revolutionär socialism (välfärdsstaten) som konservatism (värderingar) och liberalism (marknadsekonomi). Målet är ett samhälle där familj, gemenskap och ordning och reda står i centrum. Ett samhälle som leds av en stat med muskler att ge människor trygghet, samtidigt som det skapas utrymme för den välståndsskapande kraft som ligger i en väl fungerande marknadsekonomi. Kort sagt, den konsocilibra människan är här.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Ett nytt politiskt landskap

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar