Foto: Scanpix

Elevernas behov är viktigare än marknadens

Publicerad: 2009-04-14 15:04, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Skolsystemet blir inte mer kostnadseffektivt och rättvist av att fler friskolor etableras. Vi måste bygga ett sammanhållet samhälle som premierar individens behov, inte företagens behov att exploatera nya marknader.

4 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Politisk bloggare och före detta skolpolitiker i Linköping.

I skolpolitiken blir nästan alltid det mesta fel. Fokus i debatten hamnar snett, olika nivåer blandas ihop och skolans olika intressenter trampar ideligen på varandras fötter. Inte konstigt, vi kan alla relatera till fenomenet "att gå i skolan" och de flesta inser att hur skolan fungerar är vitalt för samhället.

Ändå kan man tycka att det är märkligt hur vissa kvasifrågor som keps av eller på, mobiltelefon eller ej, betyg eller inte och om betyg i hur många steg och i siffror eller bokstäver. I viss mån kan friskolefrågan också hänföras till denna kategori av frågor. Är man riktigt skicklig och ytlig lyckas man reducera hela skolpolitiken till frasen "Flumskola, Ja eller Nej?"

Skoldebatten borde istället i första hand handla om de målsättningar skolan ska ha och den roll som den bör spela för barn och ungdomar och för samhället i stort. I andra hand med vilka generella verktyg vi bäst tror att dessa mål kan uppfyllas och först därefter grotta ner oss i specifika detaljer.

Målet med skolan borde i korthet vara att erbjuda en dynamisk och kreativ miljö för individen att utveckla sina kognitiva och sociala förmågor, sin självkännedom och sina intressen. Resurserna till skolan ska fördelas rättvist och likvärdigt efter behov.

Av denna målsättning följer, menar jag, att skolan måste hålla en hög pedagogiskt nivå, vara demokratiskt styrd, använda sina resurser så effektivt som möjligt och undvika att sortera elever. Det som krävs är (1) en professionalisering av lärarkåren, (2) evidensbaserade pedagogiska metoder/statliga riktlinjer, (3) aktiv politisk behovsstyrning.

Trots decennier av pedagogiska experiment gäller fortfarande devisen "All makt i mitt klassrum utgår från min kateder". Devisen har angripits i dess olika delar och med olika tyngd med stor variation, men aldrig samtidigt, systematiskt och balanserat utifrån elevens behov. Förändringar har oftast ägt rum efter akademiska teorier, politiska nycker och fackliga krav, men sällan ur ett genuint elevperspektiv. Ett första krav på professionalisering är att man sätter allt fokus på brukaren, i stil med "Kunden har alltid rätt", "Patienten i Centrum". Vidare krävs det att man bryter upp det totala ansvaret och fördelar specifika ansvarsområden. Två positiva bieffekter är att man dels skapar förutsättning för en långt gången integrerad undervisning för alla där inga skarpa gränser behöver göras mellan reguljär undervisning och specialinsatser, dels skapas förutsättningar för nya karriärsvägar för skolpersonal, vilket i sin tur leder till bättre lön, högre status och bättre rekrytering.

Precis som inom hälso- och sjukvården där medicinen strävar efter evidensbaserade metoder borde skolan sträva efter evidensbaserade metoder inom det pedagogiska fältet. Skolan borde ha en motsvarighet till vårdens SBU, som är ett kunskapscentrum där åtgärder och behandlingar utvärderas vetenskapligt. Skolverket borde i likhet med Socialstyrelsen utfärda riktlinjer och allmänna råd som skolorna kan implementera lokalt. Grunden för detta är förstås mer resurser till pedagogisk grundforskning.

Den medborgliga och politiska styrningen och bevakningen av skolan måste bli bättre och mer systematisk. Politiken måste hela tiden ställa frågan: möter skolan de behov som eleverna har som grupp och enskilda individer på ett effektivt sätt? Behoven måste formuleras i ett samspel mellan elever, föräldrar, lärare, politiker och medborgare och fastställas politiskt. Det åligger sedan skolprofessionen att formulera ett svar på hur skolan på bästa sätt kan möta dessa behov och om tillgängliga resurser är tillräckliga. På så sätt blir också relationen mellan insatta medel från samhället och det man får ut i verksamhet transparent.

Det är min övertygelse att med en sådan inriktning på skolpolitiken kommer insikten snabbt att infinna sig att betyg i sig knappast är en central fråga. Men att det är en komplicerande faktor som det är tveksamt om det är mödan värt att upprätthålla. En flexibel skola med förmåga att möta varje individs kunskapsutveckling störs av fyrkantiga utvärderingsinstrument där betyg är ett exempel. Ett annat är ett överdrivet bruk av nationella prov.

Det är också min övertygelse att en kostnadseffektiv, rättvis, likvärdig och evidensbaserad skola inte gynnas av en rätt att fritt etablera friskolor. Ett minimikrav är att kommunerna får rådighet över etableringen. Om skolan ska vara demokratiskt styrd måste de ekonomiska omständigheterna kontrolleras av den instans som har det finansiella ansvaret. Min förhoppning är att många kommuner då intar en restriktiv hållning gentemot etablering av fristående skolor. Det vi behöver är en sammanhållen skola och ett sammanhållet samhälle i stort där det primära är stöd och service till individen och inte ett fragmentiserat samhälle där det primära är att etablera nya marknader för företag att exploatera.

Joakim Hörsing (2 artiklar)
http://joakimhorsing.wordpress.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6012

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Problemet är att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta en evidenspaserad pedagogik som klarar att motivera samtliga elever.

Vad som behövs är en mångfald, det erbjuder friskolor. Om någon annan än kommunen kan göra det bättre och billigare finns det väl ingen anledning till att företagare inte ska kunna tjäna pengar på sin förmåga?

Permalänk | Anmäl #1 Daniel Kolm, 2009-04-15, 12:55

Jag håller fullkomligt med dig i din sammanfattning av vad en persons skolning bör uppnå. Jag håller däremot inte alls med dig i tron att staten kan tillhandahålla detta.

Svenskar är skolade att tycka, inte att tänka. Du talar om ett paradigmskifte i svensk skolpolitik och skolpolitik i världen när du säger att svenskarna ska börja tänka på riktigt. Du vill att kollektivet ska få ge vika för individen.

Jag tror inte att du förstår konsekvenserna av dina ord. Jag ser inte hur det skulle gå att göra individanpassade studier "rättvisa" under statens styre. För att skapa en dynamisk och kreativ miljö så måste skolplanen slängas ut och tvånget att lära sig irrelevant kunskap lyftas, i enighet med en evidensbaserad skolpedagogik.

Intelligenta och ambitiösa barn kommer att behöva handledning av experter inom det ämnesområde som barnet finner intressant, vilket antagligen kommer att kosta mycket större summor än "normala" barns handledning av snickare eller rörmokare. Det är som upplagt för korruption av statliga medel och kommer inte att kunna bli "rättvist".

Det måste ske en helt enorm omsättning av personal inom skolan. Få lärare jag har träffat skulle hålla måttet i denna nya skolvärld som ska lära barn att tänka. En tyckande person kan inte lära en annan att tänka. Motståndet från facket skulle vara helt enormt och det skulle vara ogenomförbart inom den kommunala verksamheten.

Du vill att den kommunala skolan ska få egenskaper som bara kan fås genom konkurrens på en fri marknad, utan konkurrens på en fri marknad. Marknaden skall vara stängd och konkurrens skall inte få förekomma. Ett absurt uttalande som helt saknar förankring i psykologins vetenskapliga observationer av människans natur.

Listan på brister i ditt resonemang kan göras lång.

Du använder ord som "rättvisa", "evidensbaserad" och "demokrati", vilket säkert imponerar på dom tyckande människorna i Sverige som har växt upp i samma skola som dig själv. För en tänkande människa bär dina ord lite vikt. Ditt resonemang är svagt och din okunskap skiner igenom.

Kanske har just ditt argument en ny nyans av smaker, men i grund och botten så är det samma gamla bittra galla som har idisslats av byråkratin det senaste årtiondet.

Permalänk | Anmäl #2 Björn Westerberg, 2009-04-16, 04:45

Björn!
Statens roll i mitt resonemang handlar egetligen bara om att tillhanda hålla ett kvalificerat stöd. Hur verksamheten faktiskt utformas skriver jag måste:
"samspel mellan elever, föräldrar, lärare, politiker och medborgare och fastställas politiskt"
Politiskt här syftar på den kommunala nivån.

Min och din syn på marknadens möjligheter skiljer sig givetvis åt. Inte så mcyket att orda om.

Permalänk | Anmäl #3 Joakim Hörsing, 2009-04-16, 08:49

Daniel:

Så länge inte alla är välkomna inom friskolan så är det inte mångfald de erbjuder, tyvärr.

Funktionshindrade barn ställs utanför denna skolform om de skulle kosta pengar. Det finns till och med inskrivet i deras regler att de kan neka barn som kostar mycket pengar. Och vad som är mycket är upp till dem att avgöra.

Precis som i kommunal skola så är det rektorn som bestämmer. Det spelar ingen roll om du har chefer, FN eller den kommunala handikappplanen i ryggen och alla håller med en. Det är rekotrernas tolkningsfråga av lagar som avgör. Detta gör att alla som inte få hjälp i kommunal skola står utan möjlighet till att välja.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Elevernas behov är viktigare än marknadens

Om författaren

Länka till Blogg

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar