Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2009-04-09 01:04, Uppdaterad: 2009-04-09 14:04
Energin som universum består av kan enligt fysikens lagar varken skapas eller förstöras av någon materiell makt. Ändå finns den där. "En evig oberoende ande är paradoxalt nog den enda naturliga förklaringen till vår existens", skriver Samuel Johansson.
Jag har funnit argumenten för Gud överväldigande, främst bland dem Jesus själv. Hans person och etik överträffar allt.
Från början fanns ingenting. Inte ens början fanns. Allt var tom rymd utan början och utan slut. En oändlighet i rummet, tidlös, gränslös. Den tomma rymden har alltid funnits och kommer alltid att finnas långt efter att vårt universums alla atomer sönderfallit i fotoner som seglar bort allt snabbare i ett oändligt fjärran, utspridda på miljarder ljusår från varandra bortom gravitationens räckvidd. Innan vårt universum föddes fanns inget materiellt, inget framställt av energi eller materia. Bara den oändliga, materietomma rymden fanns.
I detta tomrum äger en händelse rum, en urhändelse, varur alla andra händelser flyter fram. Något som enligt fysikens lagar inte kan hända händer. Energi blir till i form av ljus, högt exciterade fotoner. Ett brott mot energiprincipen och termodynamikens lagar. Inte gradvis, utan i ett ögonblick framkallas all den energi som kommer att skapa vårt universum.
Detta sker i en mycket liten punkt, en planckenhet liten, långt mindre än en atom, där en oerhört stor mängd fotoner sammanpackas. All energi omvandlas till fotoner. Mängden fotoner besitter all energi universum nu rymmer och är därför exciterade till en ofattbar temperatur många triljoner grader hög. En temperatur som aldrig mer kommer att uppnås i universums historia. Så här händer något i alla bemärkelser unikt.
I samma ögonblick punkten uppträder på scenen når fotonenergin en kritisk massa som exploderar som en fotoblixt och bildar kosmos, det kosmiska rummet, kosmisk tid och allt det material varav vårt universum är gjort. De heta fotonerna kolliderar med varandra och fusionerar, sammangjutes, till alla andra elementarpartiklar, inte minst de tre elementära huvudingredienserna i de blivande atomerna, elektroner, protoner och neutroner. Efter någon minut av expansion har temperaturen blivit lagom för att bilda de allra enklaste atomerna väte och helium, som ännu idag utgör ca. 99% av alla atomer. Övriga grundämnen bildades långt senare i solar och supernovor, också de i heta fusionshändelser.
Den kritiska massa, den mängd energi, det heta ljus, som gav upphov till vårt universum, måste vara avvägd med en precision inom bråkdelen av en promille av en procent. Bråkdelen anges av astrofysiker till ett tal med sextio nollor.
Aningen större eller mindre energiinnehåll i ursmällen skulle lett till universa oförmögna att hysa liv; de skulle antingen varit alltför snabba i sin expansion och därmed inte förmögna att bilda galaxer med stabila solsystem eller alltför tröga och kortlivade för att livets kemi skulle hinna utvecklas. Vi är barn av universum som helhet.
Och vårt rum, universum, expanderar med allt större hastighet i alla riktningar ut i den oändliga rymden som omsluter vår värld på alla sidor. Vi genomlever big bang kontinuerligt. Där ute i yttre rymden finns inget motstånd och här inuti universum är gravitationen för svag för att hejda expansionen. Vi befinner oss i en liten blåsa i ett oändligt hav av rymd. Hur kan detta hända? Varför finns vi och världen? Ja, ingen, inte ens Stephen Hawking vet. Den vetenskapliga positionen är agnostisk - det går inte att veta vad den yttersta orsaken är. Men det går att ha en tro som vilar på solid logik. För den som tar den yttersta, existentiella frågan - Vad är existensens yttersta orsak? - på fullt allvar, ger logiken ett icke-agnostiskt svar.
Energin som fyller universum kan inte skapas eller förstöras säger fysikens lagar. Ändå finns den där; energin har alltså inte alltid funnits, det finns en absolut början där energin bildas plötsligt; denna självmotsägelse kan bara lösas genom att inse att energin måste ha ett födelsetillfälle givet av en icke-fysisk makt, sedan en livscykel och till sist ett slut, ett slutstadium i form av 100% entropi/obrukbar energi. Brukbar energi är alltså inte evig, så var kommer vår värld ifrån?
Här kommer enkel logik oss till undsättning; den säger oss att universum inte kan ha uppstått ur intet. Ur absolut intet kommer intet. Det måste finnas en orsakande kraft, en icke fysisk, icke tidsbunden kraft bakom alltsammans. Låt oss kalla denna i sig själv eviga, orsakslösa kraft Gud. Och Gud kan inte vara materiell; då skulle han/hon/den vara underkastad fysikens och evolutionens lagar och våra förklaringsförsök skulle hamna i oändlig regress (bakåtriktad orsakskedja) som inte förmår förklara något alls - att bringa något alls in i existens är regressens oöverstigliga problem; det måste finnas en första immateriell orsak som besitter makten att åstadkomma energi ur intet i en viljestyrd och övernaturlig skapelseakt; creatio ex nihilo. Logiken tvingar oss dit.
Gud är immateriell, dvs ande, evig ande, säger oss både logiken och Bibeln (Hebreerbrevet 9:14; Jesaja 9:6). Vad ande är mera exakt kan ingen veta utom att det inte är materia. Gud måste vara annorlunda mot våra inomvärldsliga erfarenheter; vara oberoende av alla energi- och entropilagar; vara oberoende av all energitillförsel. Och enligt den bibliska tron kan man använda ord som personlig närvaro om denne evige ande - så som han är uppenbarad i Jesus Kristus. Och när han talade med Mose använde han uttrycket "jag är den jag är" - en person med absolut identitet och integritet, som är till, inte blir till, är av evighet.
En evig oberoende ande är alltså paradoxalt nog den enda naturliga förklaringen till vår tillfälliga materiella existens. Så som allt inomvärldsligt har sin naturliga förklaring inom universums lagar och historia, så är en utomvärldslig, immateriell skapare den enda naturliga förklaringen till uppkomsten av vårt vidunderliga men tillfälliga universum. Det hindrar dock inte Gud från att ingripa i sin skapelse; han som åstadkommit det mirakel vi kallar universum och bestämt naturlagarna är fri att alterera dem när han så önskar. Därav undren. Därav Jesus övernaturliga historia: jungfrufödelsen, underverken och uppståndelsen från de döda. Och hans förmåga att etablera sitt rike i våra hjärtan. Tiii sist blir Jesus själv det främsta argumentet för tro på Gud. Ingen människa överträffar Jesus i moralisk trovärdighet. Och hans tro på Gud är total.
Att inte tro detta är att förfalla till scientism: tron att vetenskapen har monopol på allt verkligt. Jag finner det intellektuellt inskränkt.
Vem var han? Och varför fortsätter han att ständigt vara aktuell, fast han dog för 2000 år sedan?

Finns Jesus bevittnad utanför Nya testamentet?

Jesusforskare som Gerdmar borde våga tänka nytt
Mannen som blev Gud - eller guden som blev man?

Glädjande att Einhorn och jag är överens om Jesus

Liksom Gerdmar är jag numera av uppfattningen att Jesus har existerat

Jesu historicitet är väl betygad

Lena Einhorn om mysteriet med Jesus och de historiska källorna


Din guide till den kristna moralen

Befria skolan från religiös indoktrinering

Kristus behöver inte befrias från kyrkan, Jonas Gardell
Religionen och vetenskapen numera goda vänner
Religioner kan inte begå brott
Den intellektuella nödtorften.

Vi präster i Svenska kyrkan kan inte be om ursäkt för allt mellan himmel och jord

Tro och förnuft är olika sfärer som båda äger existensberättigande

Hellre ärliga ateister än hycklande bibelbekännare

Man behöver inte hänga av sig förståndet i kyrkans entré

Kultureliten blundar för kristendomens brott

Hellre bokstavstroende kristna än förljugna nytolkningar av bibeln

Därför vågar allt fler intellektuella närma sig tron

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




17 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
"En evig oberoende ande är alltså paradoxalt nog den enda naturliga förklaringen till vår tillfälliga materiella existens."
Vem skapade då denna "evig oberoende ande", Solidar? Hört talas om cirkelresonemang?
Försöket att jämställa ateism med scientologi är lite kul. Självklart finns det felaktig och missbrukad vetenskap men det betyder inte att det finns eviga andliga väsen.
Evig ande är per definition oskapad, på samma sätt som rymden är evig och oskapad. Alternativet är oändlig regress, vilket är intellektuellt otillfredsställande. Universum, i motsats tilll rymden, måste ha en absolut början, ett födelsetillfälle, där alla villkor för utveckling är för handen, viktigast bland dem triljoner grader het energi som börjar sin expansion i samma ögonblick den skapas. En energisk evolution och expansion vi befinner oss mitt i.
Solidar,
Vi är människor som är födda i ett ändligt universum, där allting har en början och ett slut. Vi har över miljontals år formats för att överleva i detta klimat och har därför fått en hjärna som är anpassad att tänka i termer som är meningsfulla för vår överlevnad.
En sten är massiv, enormt massiv, tänker vi människor intuitivt. Tittar vi lite närmare på stenen så ser vi att denna mestadels består av tomrum. "Som en fluga i mitten på ett fotbollsstadium", har Richard Dawkins sagt om atomens kärna. Två atomer brevid varandra är som två fotbollsstadium brevid varandra, där kärnorna är två flugor i mitten av dessa.
Att universum är mycket stabilt kan jag inte annat än hålla med om. Problemet är bara att vi inte vet hur många universum som har existerat innan vårat universum, eller existerar parallellt med vårat universum. Vi vet inte vad som finns utanför vårat universum.
Jag ser inte hur det kan vara en objektiv logisk slutsats att det måste finnas en början. Vi människor har en partiskhet som gör att vi översätter allt vi upplever till termer som vi själva kan förstå.
Att vi människor tycker att någonting är intellektuellt otillfredsställande har ingen bäring på huruvida det är sant eller inte. Våra intellekt är inte skapade för att förstå universum på en stor eller liten skala. Våra intellekt är gjorda för att förstå skalan mitt i mellan, där vi lever.
Deism.
Jag tycker artikeln mest är ett aningen grötit försvar för deismen, att en Gud satte igång allt och sedan gav blanka f-n i vad som händer sedan.
Sedan kan jag inte begripa varför troende människor envisas med att på det ena mer omöjliga sättet än det andra, försöka "bevisa" Guds existens. Är man troende borde det räcka med det.
Slutligen, materia (energi) kan verkligen skapas ur ingenting. Enligt kvantteorin kan det helt plöstligt poppa upp lite materia här och där.
Björn och Christer.
Jag försöker inte "bevisa" Guds existens i ordets vetenskapliga eller juridiska mening eftersom det helt enkelt inte går. Gud är inte tillgänglig för våra sinnen. I den meningen ger jag Björn rätt - våra sinnen är inte designade att uppfatta Gud. Men inte desto mindre vill jag visa att Gud är förmögen att kommunicera sin existens till oss genom att ge människans tankeförmåga en extra dimension. Till skillnad mot övriga djur är vi inte inlåsta i våra sinnen; vi kan föreställa oss ting våra sinnen inte kan registrera. Saker bortom vår horisont, se exv. Columbus eller Hawkings mycket bestämda uppfattningar om vad som finns/händer bortom deras konkreta händelsehorisonter. På samma sätt kan så gott som alla människor föreställa sig - med lätthet - att det måste finnas en yttersta orsak som givit allting sin existens. Ingenting händer utan orsak. I synnerhet inte så stora händelser som universum och mänsklig hjärnkapacitet. Kvantluddet uppträder innanför det av gravitation och elektromagnetism genomströmmade universum; det må vara slumpartat men inte oorsakat. Endast alltings yttersta orsak måste vara oorsakad. Försök visa att det förhåller sig på något annat sätt!
Att man kan tänka sig en världsande som står bakom allting är nog gott och väl men hur kommer du fram till att han har en son som heter Jesus?
Du har ju fortfarande inte förklarat om du står fast vid din deistiska uppfattning eller inte.
Det teleologiska gudsbeviset är överspelat sedan lång tid tillbaka. Man kan se begreppen orsak-verkan som en konstruktion som varit till stor evolutionär nytta, men som därför inte behöver vara "sann" i varken fysikalisk eller logisk mening. Mängder av företeelser i naturen har ingen orsak; de bara händer ändå. Ett exempel är atomers radioaktiva sönderfall.
Gud spelar inte tärning, sa Einstein. Det kanske han inte gör, men i så fall styrs Universum av någon annat (något annat): kanske av de universella konstanter som din deistiske skapare definierade vid Universums födelse (Plancks konstant, Einsteins kosmologiska konstant, elektronens laddning, etc. etc.).
Vänta... ska det här föreställa något slags ontologiskt gudsbevis?! Sådana brukar ju bara användas som skämt i vanliga fall...
Christer.
Det där med deism är en missuppfattning. Jag nämner ju Jesus som av Gud fått i uppdrag att rädda såväl mänskligheten som övriga skapelsen.
Jag försöker inte bevisa något. Jag försöker visa vilket svar logiken ger som det mest rimliga på existensgåtan med hjälp av de tankeverktyg vetenskapen givit oss i form av preliminär kunskap om alltets spektakulära begynnelse. Vetenskapen själv är agnostisk i gudsfrågan. Det borde Dawkins också vara i likhet med de flesta av hans kolleger. Ateism saknar all logisk grund.
Orsak och verkan (till skillnad mot Aristoteles definitioner) är sannerligen inte överspelade. Även till synes rena slumphändelser som radioaktivt sönderfall har en mycket bestämd förhistoria. Du frestar mig att använda en truism: atomkärnor kan bara sönderfalla om de tillhör den radioaktiva kategorin. Väte sönderfaller inte. Det är atomkärnans uppbyggnad och kraftspel som bestämmer huruvida ämnet är radioaktivt eller inte. Det enda som inte går att förutsäga är tidpunkten när en enskild nukleon lämnar gemenskapen. Vilken bäring har detta på universums födelse? Ingen alls.
Vi är dock överens om att universella konstanter definierade i Big Bang-ögonblicket råder över kosmos, som trogna Guds tjänare, vilka Gud när som helst kan överflygla genom att intervenera på ett mycket personligt sätt i sin skapelse; denna person har ett namn som betyder "Gud räddar"; Jesus eller egentligen Yeshua. Ingen historisk gestalt är mer fascinerande än Marias förstfödde son.
Solidar, det var ett tappert försök. Men din beskrivning saknar kontakt med kosmologi, och en rad moderna spekulationer och teorier, från inflationsteori till Lee Smolins evolutionsteori. Jag menar inte att man måste anamma någon av dessa teorier, men man måste iallafall vara lite insatt och tala i liknande termer. Som det nu ser ut är din teori en enkel och aningslös metafysik. Så tag steget och läs något dussin av de populärvetenskapliga klassiker som skrivits i ämnet sedan 70-talet. Eller iallafall någon sammanfattande bok av Paul Davies.
Men Gud löser inte din logiska gåta. Om premissen "Ur intet kommer intet." är korrekt gäller det även för vad Gud kan skapa. Om Gud kan skapa något ur intet är den första premissen falsk, och således behövs inte Gud längre eftersom något kan komma ur intet. Gud gör alltså ingen skillnad i det logiska resonemanget, det är lika giltigt/ogiltigt utan Gud. Så det slutar ändå i de två klassiska versionerna, "Något ur inget." eller "Alltid funnits.". Jag kan förstå att det KÄNNS som om Gud löser den logiska gåtan, men så är inte fallet om man tänker efter.
Utvidga satserna något. Ur noll materia kommer noll materia. Ur en absolut tom rymd kommer absolut intet. Materialisterna är renons på förklaring till universums existens. Gud är emellertid inte intet. Han bebor den eviga rymden i vilken hans himmel ryms. Gud är icke-materiell ande och besitter makten att framkalla all nödvändig energi för ett universum som vårt ur intet. Det är definitionen på skaparmakt som är intressant..
Det finns inget som säger att energin inte alltid har funnits. Så vad pratar du om egentligen?
"inget som säger"? Hört talas om termodynamikens andra huvudsats? Den säger allt som behöver sägas. Om energin, materiell energi vill säga, "alltid" funnits - vilket i sig är en absurditet om man tänker efter - skulle ingen brukbar energi finnas kvar ens för ett litet pytteuniversum.
Jag kan bara säga att beskrivningen av Big bang är helt åt pipan, Det fanns ingen oändligt stor rymd och en massa fotoner, Men snälla....
http://www.rymdportalen.com/?page=astronomi/bigbang
Dessutom är big bang helt enligt de kvantmekaniska lagarna.
Alltså OK, fusionerna mellan fotonerna som du skriver om är ren rappakalja. Och singulariteten var inte en liten punkt i ett stort tomt universum. Singulariteten VAR universum. Upp till dig förstås om du vill tro att det satt en liten skapare i den här singulariteten.
Björn Eriksson. Du har naturligtvis rätt.
De religiösa kan inte berätta VARIFRÅN gud kommer
Om Gud nu skapade universum så är frågan om VAR gud befann sig. I något annat universum. Varifrån kommer då detta universum? Vem som helst borde väl förstå det här.