Feministisk teoribildning påverkade utredningen

Under år 2008 har två uppmärksammade böcker i genren granskande journalistik getts ut. Den ena Döden är en man - Styckmordet MYTERNA Efterspelet av vetenskapsjournalisten Per Lindeberg kom som nyutgåva med tillägg till första utgåvan Döden är en man, som gavs ut 1999. Den andra boken, Sanningen om Gömda, av veckotidningsjournalisten Monica Antonsson, granskar Liza Marklunds och Mia Erikssons bok Gömda. Båda böckerna avslöjar nya kartor av verkligheten genom att i sak metodiskt kontrollera fakta. Dessa båda böcker är inte bara oerhört viktiga, de är också - och här vill jag ta till verkligt starka ord - en välsignad möjlighet för skipande av rättvisa! De får mig att tänka på Zolas öppna brev till den franske presidenten med rubriken J'Accuse, idag en kultskrift och det alltjämt refererade historiska exemplet på journalistik med mod och integritet.

Om Antonsson bok har skrivit spaltmetrar. Ironiskt nog så var det kanske de feministiska filtren hos många socialarbetare, kuratorer, ja, folk inom socialsvängen överhuvudtaget, som fick dem att okritiskt ta till sig Mias utläggningar och krav på ekonomiska medel. Hela samhället var mer eller mindre impregnerat av synen på kvinnor som offer. Att de kunde vara förslagna mytomaner beredda att beljuga sina män och måla ut dem som mördare och psykopater passade helt enkelt inte in i teoribilden.

Om några månader preskriberas mordet på Catrin da Costa. Hysterin kring fallet uppiskad av bl a feminister med kön och makt som mall på verkligheten har påverkat utredningen. Den verklige mördaren - om han lever - går fri. Därmed är Catrin da Costa inte bara ett offer i rent fysisk bemärkelse, hon blir även ett offer för den tystnad och smärta som ett olöst mord innebär för de som blir kvar. De båda utpekade läkarna har tvingats genomlida ett utdraget justitiemord av skrämmande karaktär, dömda till utanförskap och skam, uthängda av feminismmobben att begabbas och hånas i en hetsjakt utan dess like. Den rättsosäkerhet som ådagalagts i detta fall har inte bara varit förödande för de båda läkarna och deras anhöriga, den är lika farlig för alla och envar. Tar vi inte itu med den och alla dess tillhörande komponenter som t ex propagandistik masshysteri, som inte står häxprocesserna i gamla tider efter, ja då kan vem som helst drabbas. Nästa gång kan det vara min eller din tur.

Jag läste som alla andra samhällsintresserade Hanna Olssons bok Catrin och rättvisan. Minns ännu vilket intryck Britt Edvalls radioprogram byggd på barnets berättelser gjorde på mig. Har dessutom sett Lars Borgnäs olika TV-program och jag var lika övertygad om de båda läkarnas skuld som en majoritet av landets befolkning. Tills jag fick Per Lindebergs bok i min hand. Jag köpte den efter att ha läst hans artikel här på Newsmill 28 mars. Jag har även lyssnat på det inspelade bevismaterial Lindeberg har lagt ut på sin sajt http://www.mediemordet.com/ samt sett Claes JB Lövgrens och Kristian Petris film om fallet. http://www.youtube.com/watch?v=DErdOpSSfFE

Detta har gjort mig helt övertygad om att ett justitiemord är begånget.

Det rådde en stämning ömsom hatisk, ömsom insvept i en propagandistisk kvinnokampsyra. Jag tillhörde åskådarna, den allmänna uppfattningen, den tysta majoriteten. Den där ni vet som är lika farlig som den som hörs och syns. Jag beklagar idag djupt att jag var del av denna tysta majoritet, att jag inte själv ställde mig kritisk och tveksam till vad kvinnorörelsens frontfigurer förde fram som obestridliga sanningar.

Hur såg då den feministiska propagandan ut? Låt mig ge några exempel:

AnnBritt Grünewald, kvinnosaksdebattör och tidigare anstaltsdirektör skrev så här i tidningen ETC:

Catrin visade vägen. Denna vackra unga kvinna med de allvarliga mörka ögonen, hon kunde ha varit vår syster. Hon tillhörde de maktlösa och egendomslösa men blev ändå så farlig att hon måste mördas och skändas!

Här ser vi tydligt den tvångströja på verkligheten som perspektivet kön och makt erbjuder. Underförstått är de båda läkarna, de med makt och egendom, gripna av det manliga våldets raseri och sexualskräck så till den milda grad att inget annat än mord och skändning återstår. Genom att införliva offret i ett abstrakt systerskap, sprids myten Vi mot Dom, Kvinna mot Man, Könskriget i full potens. Ve den som går emot och försöker hålla huvudet kallt. Det blir spott och spe. Så här skrev t ex Aftonbladets Kristina Hultman 26 januari 1999 under rubriken "Kränkningar och kvinnohat" i samband med utgivningen av Per Lindebergs bok Döden är en man 1999.

I förlängningen utgör publiceringen av den här boken också ett försök att skjuta förståelsen för det sexualiserade våldets mest extrema yttringar i sank. Lindeberg tar till alla tjuvknep för att rubba övertygelsen om att det någonsin funnits någon ´obducent´. (- - -) Dessbättre finns det inte bättre underlag för den som vill förvissa sig om att det här faktiskt har hänt och att kvinnor och annat opålitligt slödder faktiskt fortfarande hatas här i landet än Per Lindebergs bok. Även om man då får Lindebergs kvinnoförakt på köpet.

Här är simpel härskarteknik rejält i omlopp. Lindebergs kritiskt granskande genomgång av bevismaterial reduceras till ett enda ord: kvinnoförakt. Hultman spelar på läsarens skräckblandade känslor inför ordet 'obducent'. En neutral yrkestitel mytologiseras till undertexter där maktfullkomlig ondska, sadism, blodig slakt spelar sitt dunkla spel. En ambition att sänka tonläget till förmån för en rättssäker process existerar inte. Nej, det feministiska filtret är överordnat. Sanningssökandet hamnar i andra rummet.

Den mördade Catrin förvandlades till ikon. Det räckte inte med att vara den hon var - prostituerad narkoman med två tvångsomhändertagna barn - hon skulle skönmålas, förbättras och exploateras som bevis på feministiska teoribildningar. Klassföraktet, det som Åsa Linderborg anklagar Marklund för när hon skönmålar den lågutbildade Mia i Gömda, ligger nära.

Modern kriminalteknik har uteslutit de båda läkarnas DNA på en handduk, som hittades bredvid plastsäckarna med kvarlevor efter da Costas kropp. Att hennes DNA fanns på handduken är säkerställt. Att annan DNA också fanns där innebär inte, som man skulle förvänta sig, att polisen gör allt som står i dess makt för att få fram en lösning. Anledningen framgår av Lindebergs Newsmill-artikel 28 mars:

Den poliskvinna som nu ska söka efter en gärningsman i da Costafallet med objektivitet och utan förutfattad mening har alltså själv dokumenterat sina egna fördomar i skuldfrågan. (i ett examensarbete, min anm.)

När nu hela denna skandal har kokats ner till sina beståndsdelar, och när de feministiska dimslöjorna har skingrats, då återstår ganska simpla sanningar. De passar inte in i mallen kön och makt, de passar helt enkelt bara in på en sorgkantad och smutsig verklighet.

Dags att vakna upp! Inte bara rättssäkerheten står på spel! Upprättelsen! Den som Alfred Dreyfus slutligen fick. Ska den utebli för vår tids offer? Eller finns heder och moral kvar i detta land?

Agneta Lindhag (12 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/5832

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Klockren analys både av Antonssons och lindebergs böcker. Tack Agneta

Permalänk | Anmäl #1 susanna svensson, 2009-04-09, 07:54

Redaktionen har av en obegriplig anledning tagit bort mina kursiveringar av citaten i artikeln. Detta gör att det hela blir oklart. Har försökt få tag på ngn på redaktionen men alla har tydligen tagit påskledigt.
Hoppas detta redigeras om så snart som möjligt!

Permalänk | Anmäl #2 Agneta Lindhag, 2009-04-09, 08:39

Hej Agneta!
Bra analys av ett svårt ämne. Rättssäkerheten är en viktigt sak. Tyvärr så kommer ibland s.k. "experter" in i rättegångar och skapar sin egen verklighet.
Problemet i världen: de som verkligen vet saker uttrycker sig försiktigt medan folk som inte har en aning om saken ofta uttrycker sig tvärsäkert om vad som hänt!

Permalänk | Anmäl #3 TÅGMICKE, 2009-04-09, 09:11

Utmärkt analys. Det är f.ö. intressant att notera hur många av de ledande figurerna i det förljugna feministdrevet i DaCosta-fallet som gått vidare till att lyfta höga löner som olika sorters "sakkunninga" med inriktning mot feministisk mytologi inom statsförvaltningens ramar. Där får vi skattebetalare onekligen valuta för pengarna...

Hur bra det gått för firma Liza & Mia bidragsextraktion AB kan vi ju också bara konstatera.

Slutligen vill jag säga att det är speciellt glädjande att se en kvinna ifrågasätta sin roll som deltagare i den tysta majoritet som gör dessa för deltagarna så profitabla moderna häxprocesser möjliga. Ibland kan man ju annars inte låta bli att undra om det inte är dags att kasta in handduken beträffande svenskorna.

Permalänk | Anmäl #4 Henrik Waldemarsson, 2009-04-09, 10:30

Mycket bra artikel Agneta! Alla de som anförde dårskapen verkar inte behöva bekymra sig. Det allra mest upprörande är att alla de kärleksförklaringar till Catrine, som Grünewaldscitatet illustrerar, idag har ersatts av en total likgitighet för brottsoffret Catrine. Mördades hon inte enligt den mall som man felaktigt förmodade är hon inte längre intressant.

Permalänk | Anmäl #5 lasse hagborg, 2009-04-09, 11:14

Klockren analys! Viktigt artikel som jämför och skapar sammanhang.

Tips: ändra till citattecken i stället för kursivering, den försvinner så gott som alltid vid publicering.

Permalänk | Anmäl #6 Björn Östlund, 2009-04-16, 12:19

Trist att inte utredningen verkar skötas på rätt sätt. Med dagens DNA-teknik kanske det ändå finns en chans att hitta gärningsmannen (eller kvinnan).

Permalänk | Anmäl #7 Fritz, 2009-04-16, 14:32

Obducenten lär ha sagt, den som har dom bästa skådespelarna vinner, han var väl en av dem, beträffande Per Lindeberg så har han skapat en affärside av att kalla detta för ett justitiemord, tänk vad folk kan göra för pengar, Per Lindeberg har nog inte avslöjat allt som obducenten har sagt till honom i förtroende, det kanske räcker till en bok till, länge leve rättvisan

Permalänk | Anmäl #8 le, 2009-05-19, 19:13

le, vilka delar av "bevisningen" anser du då håller?
Vilka grunder anser du finns till att Thomas Allgen skulle anses ha styckat kroppen?
Vilka grunder anser du finns till att tro att Teet Härm skulle ha styckat kroppen?

Tycker du själv att det är rimligt att dåligt utförda utpekningar som dessutom är osäkra och görs mer än 3 år efter en händelse bör ligga till grund för "fällande" domar?
Inte ett enda vittne (med undantag av Jovan Rais och hans fru(?) som enbart vittnar om att de sett Teet Härm på rättsläkarstationen ifrågavarande dag) som påstår sig ha sett de båda framträder förrän 3 år efter händelsen. Vad anser du själv om så gamla vittnesmål när det rör personer som vittnena inte känner annat än från möjligen just det korta möte tre år tidigare som de vittnar om?
De flesta sådana vittnesmål rör dessutom triviala händelser. Vad anser du om trovärdigheten i ett vittnesmål rörande en trivial händelse 3 år tidigare? Vad anser du om trovärdigheten rörande ett sådant vittnesmål om vittnet samtidigt tycks ha fel rörande andra fakta vid ifrågavarande tidpunkt?
Ingen har vittnat om att de sett någon av de tilltalade tillsammans med CdC under ifrågavarande period. Vad anser du det leder till för misstankar?
Endast ett vittne, som framträder först efter 3 år, kan överhuvudtaget ge någon som helst koppling mellan CdC och någon av de tilltalade. Vad anser du om en så svag koppling mellan brottsoffer och potentiell förövare?
Anser du att osäkra angivelser av vad som någon 3 år senare anger sig ha sett på foton som inte ens kan placeras i tid bör ligga till grund för "fällande" domar?
Anser du att vittnesmål som uppkommer mer än 3 år efter en händelse, som skiljer signifikant mot vad polisen i övrigt lyckats kartlägga, som till sitt sammanhang förefaller påhittade, som uppkommer efter att en känd feminist och bekant till vittnet kontaktat polisen och som skiljer mot vad samma person sagt till polis i direkt anslutning till samma händelse är trovärdiga? (Polisen gör det uppenbarligen inte eftersom ifrågavarande person varit föremål för en menedsutredning pga ifrågavarnde vittnesmål.)
Anser du att man kan lita på "vittnesmål" från ett mycket litet barn som tolkats genom sin uppenbart galna moder där för varje sund förälder fullständiga trivialiteter tolkats av modern som övergrepp mot barn eller som att barnet sett en styckning?
Anser du att det är rimligt att tro att två personer som polisen inte lyckats belägga att de känner varandra mer än ytterst ytligt skulle genomföra en styckning av en kropp tillsammans?
Anser du att civilrättsliga domstolar är lämpade att pröva bevisning som om de vore brottsdomstolar?

Sanningen är att det inte finns någon som helst koppling mellan "obducenten" och "allmänläkaren" å ena sidan och CdC å andra sidan. Sanningen är att det inte gått att belägga att "allmänläkaren" och "obducenten" kände varandra mer än ytterst ytligt. Sanningen är att det inte finns någon bevisning överhuvudtaget mot dem som håller ens rimlig nivå av trovärdighet.

Varifrån har du fått att Per Lindeberg inte skulle avslöjat allt som obducenten "sagt till honom i förtroende"? Hur vet du överhuvudtaget att "Obducenten" sagt något till honom i förtroende?
Varför presenterar inte Per Lindeberg något av detta som enligt dig sagts i förtroende i den uppföljande boken till "Döden är en man" om han nu har sådant sprängstoff som du anser att han har? Den uppföljande boken har ju inte alls fått så stor massmedial uppmärksamhet som den första, så det vore högst rimligt att PL i så fall presenterat något av det sprängstoff du anger att han sitter på.

Permalänk | Anmäl #9 Johan32, 2009-07-12, 03:01