Fritt forum

Andreas Jangmo om Fritt forum

Immaterialrätten ska i första hand bygga på rätt, inte på lag

Publicerad: 2009-04-07 07:04, Uppdaterad: 2009-04-07 12:04

Den tekniska utvecklingen har nu nått den punkt där makten över mångfaldigandet ligger mer i händerna på konsumenterna än på producenterna. Uppståndelsen vi ser just nu är inte mer än konsekvensen av detta faktum nu har fått ett väntat genomslag i de bredare folklagren och således drabbat upphovsmännen till dessa verk på olika vis.

2 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Andreas Jangmo (huvudförfattare): Jag studerar statsvetenskap och nationalekonomi vid Stockholms universitet. Har tidigare läst samhällskunskap vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Datorn och nätet har alltid varit mitt viktigaste verktyg i allt immateriellt arbete.

Pontus Bäckström
Fil. Mag. samhällskunskap och gymnasielärare

Immateriell äganderätt? En stöld i allmän mening sker när någon tar något från någon utan tillåtelse att göra så. Men den blir först en stöld i sin moraliska mening då den part som förlorar något upplever sig ha skadats av handlingen. När det gäller otillåten kopiering som stöld, så som kan ske vid fildelning, måste frågandärför begränsa sig till att skadan i första hand består i en utebliven ersättning till verkets upphovsman för ett arbete denna utfört. Att en sådan kompensation borde ske när en kopia gjorts beror dock inte på själva ägandet av verket i sig eftersom en kopiering inte innebär att upphovsmannen (-männen) blir av med verket i sig. Görs en jämförelse med en bil har den oftast en varierande del av sitt värde i den materiella aspekten, den är ett sorts verktyg, men ett musikstycke är i sin helhet immateriellt och har alltid varit det. Om bilägaren blir av med sin bil förlorar denna således ett funktionellt värde och sitt ägarskap medan upphovsmannen inte förlorar sitt upphovsmannaskap vid ytterligare en kopia.

I påpekandet att konsumenten borde kompensera producenten för att få ta del av en kopia
ligger dock ett antagande att den som kopierar får någon behållning i någon form av kopian. En
producent kan ju knappast kräva någon kompensation av en konsument för något den inte vill ha.
Men om fallet är så att någon erhåller en behållning av någon annans utförda arbete framstår det
som riktigt att en kompensation borde utgå från konsumenten till producenten på en nivå som högst
är vad konsumenten maximalt är villig att betala för att erhålla en kopia. En högre nivå skulle ju
innebära att konsumenten inte vill ha verket och därav framgår tydligt hur trubbig den traditionella
prissättningen är; den tar ingen hänsyn till konsumenternas individuella behållning av ett verk vare
sig den är högre eller lägre än satt pris. Det innebär också att ägandet av en kopia inte säger
någonting om vilken behållning verket ger; det kan vara så lite värt att det inte ens är värt besväret
att göra sig av med det.

Det är dock inte säkert att när "tjuven" tar något från upphovsmannen vid en kopiering - genom att inte kompensera för dennas arbete i enlighet med den behållning det ger - gör något som är förkastligt. Att konsumenten borde kompensera upphovsmannen för dennas arbete innebär inte att denna alltid kan göra det och i det fallet kan inte upphovsmannen sägas ha förlorat något på att en kopia gjorts. Om fallet är det omvända, att konsumenten upplever behållning och kan kompensera, är då frågan varför detta inte alltid sker. Det kan inte vara så att av alla verk som minutligen kopieras helt saknar behållning för dem som kopierar och kan kompensera. Förutom okunskap och en form av elakhet, är det inte alltid möjligt, författare dör exempelvis, och det kan även vara så att det är för krångligt att göra det i relation till den behållning verket ger.

Om nu immaterialrätten begränsas till rätten för upphovsmannen att få ersättning i relation
till konsumentens behållning då denna kan kompensera ska dock inte mängden kopior inte
bestämma storleken på ersättningen eftersom skapandet av ett immateriellt verk inte är en
kontinuerlig process som är bunden till antalet kopior. Författaren arbetade när den skrev och
musikern arbetade när den musicerade etcetera. Således borde rätten endast gälla tills arbets- och
omkostnader är täckta oavsett om det sker vid den första kopian eller den miljonte - allt över denna
nivå vore en bonus byggd på frivillighet från konsumentens sida. Att det är praktiskt ogenomförbart
nu och kanske aldrig någonsin önskvärt med en lag som bygger på denna princip borde framgåtydligt med all den perverterade kontroll en sådan skulle medföra.

En invändning som kanske uppstått vid det här laget är den att upphovsmannen tycks sakna
rätten till kontroll över hur verket används. Det som någon skapat av sitt arbete i ett materiellt fall
äger denna i de flesta fall den fulla rätten att förfoga över. Någon får använda någons produkt om
den förra kompenserar den senare på något vis. Just därför kan denna upphovsman inte kräva det
den kräver eftersom att kräva en kompensation för ett verk som är skapat i just detta syfte, att ge en
inkomst, är att kräva att någon får en behållning av det. Det går inte att skapa ett verk som endast
får användas av någon om det skapar behållning eftersom det senare inte kan föregå det tidigare.
Behållningen kommer efter nyttjandet av verket, inte före. Att ha kontroll över ett verk, att det
används, kan av denna anledning inte relateras till någon rätt gällande kompensation då en otillåten
kopia framställts, lika lite som denna kompensation har en enhetlig nivå för alla kopior. Eftersom
syftet med skapandet för den upphovsman som nu är i fråga är just att skapa behållning åt sig själv
är kontroll bara en fråga om vilken spridning denna önskar. Om den största möjliga behållning
önskas är största möjliga spridning till billigast möjliga distribution att föredra, givet att det är så
enkelt att kompensera som möjligt. Det är möjligheter som både existerar och går att utveckla redan
idag. Alternativet är att sprida sitt verk till tillitsfulla personer som respekterar upphovsmannens
önskemål. Begränsad spridning kan exempelvis vara önskvärt då det är risk att verket
missuppfattas, men kan i viss mån vara självreglerande precis som många andra smakfrågor hos
konsumentgrupper. Men om nu ett sådant avtal bryts är det endast en dispyt mellan den som spred
verket vidare och upphovsmannen. Åter igen: Att begränsa spridningen kan inte vara en ekonomisk
fråga eftersom att begränsad spridning inte förefaller vara möjligt att motivera av ekonomiska skäl.

Ytterligare en invändning kan tänkas vara att om immaterialrätten har detta utséende kan
inte patentsystemet heller försvaras. Det bygger ju i princip på en arbetsidé och att det ska löna sig
och vara möjligt att arbeta med immateriellt skapande eftersom det anses komma samhället som
kollektiv till del. Eftersom ingen begränsning ovan gjorts beroende på vad som avses med
immaterialrätt borde ju denna kunna rättfärdigas på samma vis. Men det är i själva verket bara

ytterligare ett argument för immaterialrätten så som den tecknats ovan! Patentsystemet, vilket också innebär offentliggörandet av verket, är rent praktiskt viktigast på producentsidan i relationer mellan företag i olika marknader och inte gentemot konsumenten, delvis eftersom det ofta krävs stora resurser av olika slag för att kunna utnyttja ett patent. Upphovsrätten, med copyrighten, riktar snarare in sig på alla som kan tänka sig använda verket i någon form och just däri ligger felet. I relationerna mellan producenter och konsumenter saknar immaterialrätten till synes helt relevans
och borde så göra för alla typer av verk. För så länge det immateriella verket mångfaldigas utan
inblandning från producentsidan och konsumenten är just konsument, det vill säga inte förädlar
verket, skapar de senare varken kostnader för de förra eller bryter deras rätt till kontroll över sitt
verk. I många fall har immateriella verk även den samhällsnyttiga karaktären av att vara verktyg
vilket innebär att de kan bidra till att göra nya producenter av konsumenter.

Slutsatsen måste dras att immaterialrätt i första hand handlar om samhällsnytta. Det är en
rent ekonomisk fråga och bör således lösas på mest effektiva vis. Den rätt vilken upphovsmannen
kan sägas besitta är endast rätten till att bli erkänd som verkets upphovsman och som följer därav är
kontrollen att bestämma över om verket ska få användas och hur verket får förädlas. Men att låta det
användas, spridas, skiljer sig nu för tiden inte nämnvärt från att berätta en hemlighet för någon och
om ett avtalsbrott sker är det endast ett fall mellan upphovsmannen och avtalsbrytaren. Det åligger
upphovsmannen att visa att det skapat en annan typ av skada än ekonomisk. Att otillåtet göra någon
annans verk till sitt eget och sprida det som sådant vore ett exempel på ett sådant brott. Lagen ska i
första hand spela roll där det handlar om rätt och inte om en producentgrupps ekonomiska intressen.
Lag bör bygga på rätt, inte rätt på lag.

Andreas Jangmo (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/5751

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Problemet är att lagar stiftas som ett medel för makt och inte främst för rätt.

I detta finns det inneboende problemet, med att det är politiker som stiftar lagar. och politiker är per definition promaktstrukturella och kontraverkande mot det allmännyttiga ledarskapet.

Permalänk | Anmäl #1 Carl Norberg, 2009-04-07, 15:42

Precis, men även en lag grundad på rätt ger ju makt i någon mening. Frågan handlar ju om att grunda lagen efter rätten för att inte makten ska hamna fel. Och som du antyder leder fler intressepolitiker till fler lagar grundade i rena särintressen.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Immaterialrätten ska i första hand bygga på rätt, inte på lag

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar