Fritt forum

Foto: Scanpix

Mattias Sigurdsson om Fritt forum

Författarna och publicisterna säljer ut sin heder

Publicerad: 2009-04-06 19:04, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Vid frambaxandet av vårt rättsamhälles grundstenar har framförallt två yrkesgruppet utmärkt sig: publicisterna och författarna. Men inför den verkliga befrielse av ordet som internet innebär sviker de sitt historiska uppdrag och riskerar att gröpa ur såväl sitt existensberättigande som grunden för sin framtida verksamhet.

millningar
2 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag är korsordskonstruktör.

Vid frambaxandet av vårt rättssamhälles grundstenar har framför allt två yrkesgrupper utmärkt sig, alltsedan Voltaires dagar: publicisterna och författarna. Yttrandefriheten och rättssäkerheten har vi i stor utsträckning att tacka dem för. Därför åtnjuter dessa yrkesgrupper stor respekt i vårt samhälle.

Därför är det också oroande att betrakta författarnas och publicisternas passivitet inför en utveckling som kraftfullt hotar våra grundläggande medborgerliga rättigheter, och som gör att allt fler tycker sig se ett Orwellskt övervakningssamhälle växa fram med skrämmande hastighet. Denna utveckling har manifesterats i antagandet av IPRED och FRA-lagarna, men också i arbetet på den multinationella ACTA-lagen, och inte minst genom det ogenomskinliga sett som detta arbete hittills har bedrivit.

Lika beklämmande är det att se hur inte mindre sexton svenska författare agerar spjutspets för en ny rättsordning genom att ställa sig bakom sina förlags krav på IP-adressers utlämnande i kraft av IPRED-lagen. En rättsordning där privata intressen ges fullmakt att agera polis och åklagare och där den omvända bevisbördans princip råder. Sedan den 1 april har förlagsinnehavaren Jan Guillou, som även är journalist och mediemakthavare, makt att begära fullt laglig rätt att spionera över misstänkta fildelares samtliga förehavanden på internet. Kraven på belägg för att fildelning har skett är av allt att döma låga. Hur vet vi att han inte agerar i egenskap av journalist eller arbetsgivare, eller helt enkelt vill se vad vännerna, ovännerna eller tidigare älskarinnor har för sig på nätet? Inte ens ifråga om långt grövre brott ger vi privatpersoner så långtgående befogenheter.

Tyvärr tycks det som att de båda yrkesgrupperna har låtit sig bakbindas av sitt egenintresse. Ifråga om publicisterna är det solklart så att det gungar under deras fötter. Internets makt är idag så stor att det tryckta ordet inte självklart behövs. Upplagorna sviker och en hel generation är i färd med att vända de tryckta dagstidningarna ryggen. Journalisterna har inte längre makten att avgöra när en diskussion börjar och slutar. Publicisterna står utan tvekan inför enorma utmaningar för att inte förlora sitt initiativ. Det är i en sådan situation, när den egna försörjningen och yrkesidentiteten synes hotad, förståeligt om internet i första hand framstår som ett hot, och att man inte omedelbart finner dess frihet värd att försvara. Men om man inte ställer sig på yttrandefrihetens sida, oavsett i vilket media den hotas, så undergräver man sitt eget existensberättigande - som är just att hålla rättssamhällets grundstenar på plats och yttrandefrihetens fana högt. Möjligen stärker man sin omedelbara makt genom att bidra till ett ökat kontrollsamhälle, fast det kan lika gärna vara så att man undergräver den totalt, i takt med att läsarnas förtroende gröps ur. Men de redaktörsposter som återstår efter en sådan utveckling har hur som helst allt gemensamt med de som fanns på Pravda och Izvestija. Som någon Voltaires yrkesbroder kan man inte längre räkna sig.

På motsvarande sätt säljer en lång rad författare ut grundläggande rättsprinciper för att slå vakt om sin upphovsrätt, läs sekiner. Men vad är, handen på hjärtat, viktigast: att bli läst eller att tjäna pengar? Och vad är mest nödvändigt för fortsatt fritt skrivande: upphovsrätten eller rättstatens själva fundament, där yttrandefriheten är en av hörnstenarna?

Alla känner vi till Voltaires beredskap att offra livet för sin meningsmotståndares yttrandefrihet. Säkert är många av dagens publicister och författare beredda att upprepa den stolta frasen, och kanske faktiskt också leva efter den. Hjälterollen har alltid varit attraktiv och att dö kan ske på ett ögonblick. Men att avstå från exklusiviteten i sin yrkesroll? Att avstå från att hävda upphovsrätten, om det inte kan ske på annat vis än en utförsäljning av yrkeskårens grundprinciper? Att finna sig i fildelning tills dess att rättssamhället och den tekniska utvecklingen har hunnit ifatt, medvetna om att vår demokratiska värdegrund kräver det. Det är kanske svårare än att gå i döden för stolta principer?

Självklart har en och annan författare och publicist tagit den förväntade ställningen i frågan, men de har varit häpnadsväckande få. När du nu ser Newsmills symbol snurra efter den här artikeln, slut då ögonen och tänk på Voltaire. Så tror jag att snurrar i sin grav.

Mattias Sigurdsson (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/5739

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är stora ord Jan Guillou tar i sin mun. Om han skulle göra sig besväret att undersöka förhållandet att Livsmedelsverket och Socialstyrelsen i samarbete med större delen av läkarkåren de senaste decennierna ägnat sig åt att förkorta människors liv med sina kostråd - då kunde han själv få användning för sin journalistiska ådra. Men det faktum att en svensk i timmen dör i sviterna av sin diabetes alldeles i onödan (eller åtminstone alldeles för tidigt) därför att de inte förstår bättre än att följa läkares och dietisters kostråd - det är kanske inget som rör Jan Guillou i ryggen.
Och den yttrandefrihet han säger sig kämpa för är inte bättre än att INTE EN ENDA av mina artiklar i det här ämnet ens resulterat i att någon tidning bekräftat mottagandet av dem (med undantag av ett par stora drakars "automatsvar"). Jan Guillou själv har fått mail från mig i ämnet med referenser till forskning på området - men har inte brytt sig om att svara...
Arbetsbelastning kan vara en anledning - men nog tycker jag ämnets angelägenhetsgrad ligger klart i nivå med FRA-lagarna. Vad jag vet har dessa lagar ännu inte förorsakat något dödsfall. Åtminstone dör inte en människa i timmen på grund av dem!

Permalänk | Anmäl #1 Sven Erik Nordin, 2009-04-07, 22:20

Med skammens rodnad på mina kinder upptäcker jag att jag riktat mig till fel person i föregående kommentar. Då artikeln illustrerats med en bild av Jan Guillou trodde jag självklart att han var författaren. Ber om överseende! Kanske kan min kommentar trots det väcka någons nyfikenhet...

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Författarna och publicisterna säljer ut sin heder

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar