Fritt forum

Foto: Scanpix

Åsa Backman om Fritt forum

Tillväxt, en accepterad nödvändighet, men på vad sätt?

Publicerad: 2009-04-04 01:04, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Alla som läst minsta ynk av ekonomi förstår vikten av tillväxt. Det behövs lite extra för att inte bara bibehålla var vi befinner oss utan även utvecklas och förbättra, renovera dessutom. Vägar, forskning, vård, ni vet. Det kan verka charmigt, men ingen vill tillbaks till 1800-talet egentligen. Inom ett företag är det vinstmaximering och effektivisering som eftersträvas, men det behövs även mer långsiktig planering och investeringar inför framtiden. Att man då går ut på börsen och på så sätt får in investerare är ju vettigt, men vad har det gett för resultat? Hur fungerar det, just här, i Sverige? Just nu är det skakigt, om man underdriver. Jag vill peka på andra saker, som få tänker på.

1 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag funderade en del över det där med tillväxt, minns jag. Om det var så nödvändigt. Om man kanske inte kunde leva i ett samhälle där det bara gick runt. Men insåg att vi var alltför bortskämda för det. Vi vill faktiskt inte tillbaka till 1800-talet. Det verkade mest bara urjobbigt och kallt, allrahelst här.Så då får man ifrågasätta dom bitar som skaver, idag.

Jag är ingen nationalekonom, så detta blir inga kryptiska grafer. Men ekonomi kan ses från flera aspekter. Jag funderar bara över om inte vanor och självändamål ibland kör över ekonomiska principer, att vi blivit lite blinda och lägger för stor tilltro till de rigorösa kontrollsystem vi har, de kontrollerar bara hur vi redovisar saker. Inte vad. Önskar alls inte mer kontroll, möjligen att man rekryterar efter nya krav till våra bolags ledarpositioner.

Ett börsnoterat bolag vill se en VD som kan skapa vinst, fullt förståeligt. Men dagens företagsledare stannar sällan i ett bolag speciellt länge, med dagens fallskärmssystem är det närmast vettigt att byta ofta. Ger egen vinning och en blunder inom företaget kan skyllas på bara en person som hängs ut och får gå. Men får snabbt ny post, tjänster och gentjänster inom samma klubb.

Ett enkelt sätt att öka ett företags vinst är att minimera personalkostnader och långsiktiga investeringar, det syns inte på kort sikt. Man tar bort vaktmästare och lägger ut växeln någon annan stans, där ingen känner till företaget. Dyker dock upp senare i form av utbrändhet, höga sjukskrivningstal och usel framförhållning. Sammanslagningar är också populärt, trots att man då ofta blir av med tung sakkunskap. Det kan dessutom vara skattetekniskt lönsamt, viktigt, speciellt i Sverige. Utlandsägande, ännu bättre. Går alltid att trixa bort lite skatt med det. Hejdå arbetstillfällen, Sverige blir lätt så dyrt i jämförelse med exempelvis Polen. Om ägare och aktier blir viktigare än företagets utveckling.

Sen har vi aktieägare, de är viktiga investerare som fullkomligt struntar i företaget, speciellt här, då kapital beskattas så hårt att det hellre flyttas utomlands. Det finns få rikingar som är beredda att satsa i något de tror på, helt enkelt. Visst, riskinvestmentsbolag, men det är en företagsidé. Jag menar bara riking med hjärta för något visst. Existerarar inte.

En VD i ett bolag sysslar med viktiga och vettiga saker. De kan sin sak, därom har jag inga tvivel. Att folk på golvet anser dem tveksamma beror nog mest på vårt system. Golvpersonal förväntas i utvecklingssamtal och kontakt med nära chef påpeka saker, kanske komma med förslag. Deras chef ska föra vidare uppåt i hierarkin och sen ska chefer däruppe lösa det, eller i mindre frågor löses saker på den nivå det händer. Men alla på golvet, i dessa åtstramningstider vet att det är idiotiskt att ifrågasätta saker, påpeka problem, det drabbar bara en själv. Det får hellre fortgå, hur dumt och skadligt det är är. Om någon mot förmodan skulle göra så, inte fasen för ens chef det vidare, det framställer ju honom som en dålig chef. Samma problem på alla nivåer, allt tonas ned på vägen. Organisationen kan tillåtas bli hur råddig som helst utan att någon märker det i toppen. Så långt från japansk företatagsstyrning, ansvar ligger alltid på egen nivå där. Ansvarsskyldighet finns inte hos oss. Längre. Faktiskt på någon annan nivå än golvet. Oh! Kan det ha något att göra med hur regler utformades, och av vem?

Men om något dyker upp, säg från kunder, så ska de lösas på högsta plan. Ofta är lösningen inte så smart, den har en konsekvens som leder till annat problem på golvet. Så en del struntar i ordern och uppfattar ledningen som idiotisk. Då tillsätts kontrollsystem, som ser till att folk följer regeln, de på golvet sätts dit, inte dem som skapade regeln. Landstingsvården är urtypen för den här sortens idioti. Ingen törs ifrågasätta. Golvfolket är mästare på att ta sig runt regler, uppfattar dem ofta som ett hån från giriga chefer som inte själva vill ta ansvar, de åker ju inte dit och tjänar feta stålars ändå. ICA's ommärkning av köttförs är regel, inte undantag. Kommer fortsätta vara så. Inte säkert att chefer alltid vet, dock. Fin vinst på avdelningen gör att de inte drar ned på personalstyrkan. Samma princip finns överallt, inom alla former av organisationer, jag lovar. Lura kontrollen för att visa vinst och behålla personal, även inom vård. De som skapar systemen har aldrig kommit i närheten av golvet. De tror på vad de gör och jag är en ovanlig jävel. Få av dem på golvet skriver på Newsmill.

Vi har ett stort problem med vårt system. Som att för en VD är beviset på väl utfört jobb en bra vinst och fin aktieutveckling, naturligtvis med korrekt bokföring. Men om VD inte tänker längre än kanske fem år, om den egna karriären har tagit över tanken om företagets väl och ve då kan man köra ett företag med personal i botten med fina vinstresultat utan oro. Jag har mycket svårt att tro att detta är medvetet planerat av någon VD, inte alls. Men de gör som alla andra, som nog omedvetet styrs mer av plånboken och av hur alla andra gör än de tror. Vad man säger sig stå för och vad man sen gör stämmer sällan överens. Det är av detta som dagens finanskris uppstått. Man bara gör som alla andra, och kontrollen har checkat fel saker.

Ingen kan säga att det tillhör den svenska kulturen att ifrågasätta, att vara besvärlig. Vi lallar med, snällt, kompromissar. Jantelagen önskar av oss att inte sticka ut, inte tro vi är något. Men vi pekar gärna på U.S.A. med deras lönenivåer och bonusar och vill vara med i klubben. Men de har en helt annan företagskultur. Vår utgår från tilltro; "die dummen schwede" och den kombon är farlig. Kritik, nejnej, det är fel. Göra som U.S.A. jaja, det är rätt!

Jag tror att vi behöver tänka om hur vi rekryterar företagsledare, kanske behövs mer krav på långsiktig planering och ett minimum av antal år för att fallskärm ska gälla, kanske har vi även problem med överbeskattning av både företag och kapital. Det leder till att det inte finns rikt folk som kan investera och att det är lönsamt att lägga ägandet utomlands varför nedläggning av just våra fabriker blir mer rimliga då vi har så höga lönekostnader, säger kostnader. En anställd får behålla c:a hälften av vad den kostar. Vad lönebeskedet redovisar är en annan siffra.

Jag har ett mycket bra exempel på vår mesiga företagskultur. En ung tjej, 14, som fått aktier av pappa var på bolagsstämma på Ericsson. Mobiltelefoner. Ledarna satt och prisade sig själva och produkterna. Hon reser sig upp och säger "Hur kommer det sig att jag och alla mina kompisar vet att Ericssonmobiler är usla, de glappar och tappar kontakt jämt, och ni som är chefer verkar vara de enda som inte vet det?". Dish! Jag menar, det visste även jag. Folk jag mötte på Irland. Överallt. Men det här är Sverige. Det kom kanske aldrig upp till ledningen, ärligt. Eller så struntade dom i kunders påpekanden, för aktiekursen. Att rycka upp det hela och lösa problemet kräver ju att man vet om problemet.

Jag vet att visst låter detta som att "öka klasskillnader". Men fasen, vi konkurrerar globalt idag, det handlar inte om att vinna ett val med snygg retorik. Kapitalskatt vinner man val på, men om kapitalet då flyttas utomlands är det ju tomma ord, skatten kommer inte in. Bara de med bara lite för mycket kapital drabbas, inte de stora, de har råd med skatterådgivare. Det är väl bättre om pengarna finns kvar och kan investeras här? Vi kanske behöver lite klasskillnader? De finns ju ändå. Var ska folk jobba om vi gör det för svårt för företagare? Alla kan inte jobba för staten, då hamnar man i problemet med en tillväxt som går på minus, för administration äter upp en del vinst. Sverige är EU's mest exportberoende land, visste ni det? För export behövs företag, helst utan utlandsägande.

Tillväxt är även för mig en självklarhet. Men jag undrar om vi i Sverige inte bör ta en funderare över vår egen företagskultur, vi kan inte bara applicera andras löner på våra och tro att det blir bra. Speciellt inte inom arbetarrörelsen, tjena att det finns ifrågasättande och konkurrens där. Nej man håller med "för det är bra för rörelsen", vi är ju arbetarklass, vi är de goda. Kan gå toköverstyr.

Det verkar som om det är vad som hänt. 24 styrelser och LO-ordförande. Alla fattar väl att det inte går att vara insatt i alla handlingar då. Men ingen vågade säga att det inte är bra för rörelsen, för det är inte bra för rörelsen att säga så. Jag är fullkomligt övertygad om att hon är en bra LO-ledare, men faktiskt en usel styrelseledamot, för hon satt i för många styrelser. En styrelsemedlem av pensionsfonder borde väl begripa pensionsavtal?

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Tillväxt, en accepterad nödvändighet, men på vad sätt?

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar