Fritt forum

Foto: Scanpix

Christian Munthe om Fritt forum

Nya studiemedelsförslaget kontraproduktivt och byggt på missuppfattningar

Publicerad: 2009-04-04 10:04, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Studiemedelskommitténs förslag som offentliggjordes i veckan motverkar centrala mål i forsknings- och utbildningspolitiken. Det är dessutom baserat på elementära missuppfattningar. Företrädare för universitet och högskolor samt politiskt ansvariga för högre utbildning och forskning har all anledning att agera så att förslagen inte blir verklighet.

millningar
0 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag är profeesor i praktisk filosofi vid Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, Göteborgs universitet. Jag är även ansvarig för forskningsorganisationen vid min institution och har som tidigare prefekt och studierektor lång erfarenhet av såväl villkoren för högre utbildning som förutsättningarna för högkvalitativ forskning och forskarutbildning.

Studiemedelskommitténs förslag till nytt studiefinansieringssystem presenterades i veckan med insäljande rubriker om sänkta fribelopp och borttagna begränsningar för arbete parallellt med högre studier.

Som aktiv forskare, forskarutbildningshandledare och ansvarig för forskningsorganisationen vid min institution kan jag inte annat än reagera negativt. Kommittén har uppenbarligen inte haft någon fungerande kommunikation med ansvariga inom ett av de områden som allra kännbarast påverkas av förslaget: forskning och forskarutbildning - i kommitténs verklighet är högre utbildning detsamma som professionsprogram, inget annat. Inte konstigt då, att förslaget medför mycket bekymmersamma följder för just forskarutbildning och forskning. Lars Leijonborg har all anledning att reagera, liksom företrädare för universitet och forskningsfinansiärer!

Men det stannar inte där, kommittén baserar sitt förslag på en elementär missuppfattning angående värderingen av högre studier, så låt oss börja i den änden:

Kärnan i förslaget är att gränsen mellan att vara inne i systemet och att vara utanför förstärks: utanförskapets mekanismer gynnas. Är du inne blir villkoren betydligt fördelaktigare än idag (höjd bidragsdel, mer utrymme att jobba vid sidan av, mm.). Detta betalas med, inte ökade resurser, utan greppet att tidsgränsen för hur länge man har rätt till studiemedel begränsas kraftigt: max 4 år ska vara regeln. Detta presenteras helt felaktigt som ett sätt att öka genomströmningen i den högre utbildningen. I själva verkat handlar det enbart om att kortsiktigt sänka kostnaderna för staten, så att systemet som helhet blir billigare (eller i vart fall inte dyrare). Kommittén vill helt enkelt inte inse att smakar det så kostar det.

Hur har då kommittén tänkt fel? Jo, så här: genomströmning är det centrala måttet på effektivitet i högre utbildning. Denna effektivitet styrs via det mått på prestation som bestämmer den ekonomiska tilldelning ett lärosäte får från statsmakterna för att bedriva högre utbildning. Genomströmning beräknas genom att ställa antalet studenter som inleder utbildningar i relation till antalet som avslutar samma utbildningar inom angiven tid. Genomströmning mäter helt enkelt hur bra lärosäten är på att leverera det som statsmakterna önskar: välutbildade medborgare. Studiemedelskommitténs förslag om minskad tid för rätt till medel påverkar dock inte genomströmningen, utan antalet sökande till högre utbildningar (som kan förutsägas minska), i synnerhet utbildningar över kandidatnivå (180 hp). Detta är förenligt med såväl oförändrad som lägre eller högre genomströmning. Vad som däremot åstadkoms är förväntat minskade kostnader i en ände av systemet. Men kostnadsminskningen kan alltså inte kopplas till en effektivitetsökning och är således inte motiverad som en rationaliseringsåtgärd.

Man kan undra hur kommittén kan lägga en så uppenbart felaktig analys till grund för ett förslag. Möjligen beror det på att kommittén byggt sitt arbete på en annan missuppfattning (som eventuellt kan spåras till dess direktiv): att studiefinansieringssystemets primära uppgift är att säkerställa god genomströmning genom åtgärder riktade mot de studerande. Att så icke är fallet klargörs dock av att det, som nämnts, redan finns genomströmningsstimulerande system riktade mot lärosätena (vilka alltså gjorts ansvariga för denna del av kvaliteten i utbildningen).

Samtidigt innehåller kommitténs förslag ingredienser som uppenbart motverkar lärosätenas möjligheter att uppnå en god genomströmning. Detta gäller i synnerhet den generösare attityden till arbete parallellt med studier. Ty är det något som utgör ett problem i samband med att lyckas få studenter att slutföra inledda kurser på universiteten, så är det att de, trots att de på pappret studerar på heltid, inte kan ägna sig åt studier på heltid därför att de arbetar. Summa summarum kan alltså förslaget konstateras sakna positiva effekter på genomströmningen, men samtidigt ha en del negativa effekter på densamma.

Hur drabbas då forskarutbildning och forskning av förslaget? Jo, huvudregeln att medel för högre studier beviljas endast för 4 år (180hp) ger enbart utrymme för kandidatexamen eller motsvarande. De klausuler som byggs in om möjlighet att få förlängd tid knyts till att studierna sker på professionsinriktade program. Men rekrytering till forskarutbildning och forskning sker i ganska liten utsträckning via sådana program. Det beror på att professionsprogram är inriktade på bredd med inriktning mot ett visst yrke, medan forskarutbildningen behöver personer med specialiserade kunskaper - i synnerhet gäller det grundforskningen. Systemet bäddar med andra ord för att vi om några år inte kommer att ha några studenter som studerar inom andra sammanhang än professionsprogram över 180 hp nivån. Inga mastersexamina inom centrala grundforskningsämnen. Således undergräver förslaget rekryteringsbasen för svensk forskarutbildning och, på sikt, forskning. Alternativt stimuleras en förändringsprocess som styr bort från forskning inom ramen för de centrala forskningsdisciplinerna, i synnerhet grundforskning. I båda fallen är effekten stick i stäv med andan i den nya forskningspolitiken, vilken kraftfullt satsar på det s.k. fakultetsanslaget, dvs. anslag för forskning på grundläggande nivå inom ramen för forskningens kärnområden.

Det är genomskinligt att vad allt detta handlar om är att kommittén gått gamla önskemål om höjd bidragsdel m.m. från studentorganisationerna till mötes, men inte är beredda att betala vad detta kostar. I stället finansieras eftergiften med åtgärder som ur samhällets synpunkt är uppenbart kontraproduktiva. Till yttermera visso med argument som bygger på elementära missuppfattningar.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Nya studiemedelsförslaget kontraproduktivt och byggt på missuppfattningar

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar