Krisen är de Etablerades undergång

Krisen vars första skede vi nu befinner oss är allvarlig och kan mycket väl vara mer än en osedvanligt djup lågkonjunktur. Jag delar således i mångt och mycket Bo Ekman på Tällberg Forums syn på krisens magnitud. Jag menar dock att den inte är riktigt så global och kommer att slå så blint som Ekman antyder. Det finns kan man säga fyra olika divisioner för vilka krisen kommer att utveckla sig med varierad styrka.

1. Exportberoende länder med stor överkonsumtion och liten innovationsförmåga
2. Exportberoende länder med stor överkonsumtion men med stor innovationskraft
3. Länder med stor överkonsumtion men med stor egen inre marknad
4. Snabbt växande utvecklingsländer med stor egen marknad och som satsar på forskning och utveckling.

Givet antal parametrar kan man föstsås finfördela i ett anta fler "divisioner", men ovanstående räcker nog för att ni ska förstå vad jag menar. 1 har alltså sämst förutsättningar och 4 störst chans att rida ur krisen tämligen oskadda. Med lite innbördes variation kan man säga att det är de etablerade ekonomierna som ligger sämst till, Nordamerika, Europa, Japan och Oceanien.

Graverande är förstås att Sverige  som ytterst expoertberoende nation med hög tillvänjd levnadsstandard kommer få det tämligen besvärligt. Fördel för Sverige är den relativt starka forskningen och en tradition av innovationer. Likaså är EU-mdlemskapet en viktig förutsättning för framtiden. Faktum är att ett land som Sverige vinner på en så hög integration med Europa som möjligt, vari naturligt ingår ett delatagande i valutaunionen.

Precis som Ekman säger är krisens orsaker långtifrån blottlagda och kan näppeligen reduceras till att ett eller annat kreditinstitut "tilläts" gå omkull i USA. Den amerikanska bolånekrisen kan knappas heller utmålas som den direkta orsaken, men mitt resonemang bygger ändå på att just denna var ett synnerligen tydligt symptom på skevheten i världsekonomin. Orsaken till krisen står att finna i dragkampen mellan det asiatiska handlesöverskottet och det nordamerikanska handelsunderskottet. Detta genomsyrande USA:s ekonomi från den enskilda plånboken till kongressen.

Om vi tänker bort de ekologiska aspekterna och den stundande klimatkrisen kan man säga att det vi nu bevittnar är skakningarna när balansen i världsekonomin förskjuts österut.

Nu kan man ju inte tänka bort miljöaspekterna. Allt kommer antagligen att inträffa samtidigt. En ny divisionslista kan upprättas över vilka som kommer att drabbas hårdast av klimatförändringar och annnan miljöförstöring. Delvis som en slump och delvis just på grund av positionen i den första listan kommer de som drabbas minst av den ekonomiska krisen drabbas värst av den ekologiska krisen.

Räddningen för de etablerade ekonomierna blir alltså att satsa på miljöteknik och exportera dessa lösningar till de nya ekonomierna. Räddningen innebär dock inte "buisness as usual", utan blott en liten andningspaus. Vi måste succesivt ställa om våra samhällen och våra värderingssystem så att basen i vår livskvalitet inte bygger på glupande konsumtionshysteri. Handel mellan länder är viktig och ska givetvis fortsätta, men vi kan inte ha en världseonomi där varja vara konkurrerar med varje annan vara var helst den är producerad. Ekonomin måste på sikt sätta sig och blir mer lokalt och regionalt förankrad.

Joakim Hörsing (2 artiklar)
http://joakimhorsing.wordpress.com

Anmäl