Bra för arbetslösa att blogga

Jag har hört att många anställda på arbetsförmedlingen bloggar på arbetstid. Så arbetsförmedlingen kanske menar att du måste vara anställd där för att få blogga.

Tycker det är en viss skillnad på att blogga hos någon som erbjuder ersättning än att ha egen "obetald" blogg. Det misstag du gjorde var att tacka nej till betalning från din uppdragsgivare för att inte riskera din A-kassa, alltså att välja A-kassa före ersättning. Det är ju därför reglerna har skärpts - för att folk ska jobba istället för att gå på A-kassa.

Det är klart att du är livegen... har du inte begripit det förrän nu? Hela systemet är ett slavliknande system, där man tvingas jobba gratis under förevändningen att man behöver praktik... det är som ett innelag och ett utelag och utelaget ska tryckas till... och överallt i detta system sitter det tjejer, som ska utföra bestämmelserna både i a-kassan och f-kassan... har aldrig stött på en man faktiskt... men i innelaget finns det människor, som har tio gånger mer i ersättning för att befinna sig i innelaget... och det är i stort sett lotten som avgör vilket lag man kommer med i... och det har inte ett skvatt med borgerligt eller socialistiskt eller kapitalistiskt att göra.. systemet är likadant hela tiden... vissa har möjlighet att sko sig och gör det medan andra får försöka överleva ändå. Ett mänskligt system helt enkelt. Så har människor gjort i alla tider mot varandra under olika förevändningar... grattis till uppvaknandet.

Jag håller verkligen med om vad som står i artikeln. A-kassan är en försäkring, inte en arbetsgivare eller välgörenhetsorganisation. Ändå finns en lång rad regler för vad försäkringstagaren får ägna sig åt då de går på A-kassa. Reglerna passiviserar den arbetslöse och framkallar en känsla av att man inte får bestämma över sitt eget liv. Detta är ingen bra känsla att ha som utgångspunkt då man ska ge sig ut på arbetsmarknaden och försöka sälja sin kompetens.
Som anställd har arbetsgivaren rätt att kräva din tid för de timmar du är anställd. Är du anställd på heltid är du i arbetsgivarens händer åtta timmar om dagen.
Men när du blir arbetslös är du i a-kassans händer tjugofyra timmar om dygnet. Du får inte gå en kvällskurs på ett universitet, du kan inte "ta ledigt" en vecka och åka på semester. Du får inte ägna en dag åt att hjälpa en släkting att flytta. Och du får tydligen inte blogga var du vill.
Arbetssökande övervakas, förtrycks och skuldbeläggs i allt större utsträckning. Jag tror att detta är en bidragande orsak till att många inte klarar pressen utan blir kvar i arbetslöshet under långa perioder.
Självklart måste A-kassan kunna begära en motprestation från försäkringstagaren för de pengar som betalas ut. Men det är orimligt att kräva att den arbetslöse ska vara tillgänglig tjugofyra timmar om dygnet.
Man får A-kassa baserat på den tid man arbetat. Därför vore det rimligt att man söker arbete motsvarande tid om man blir arbetslös. Vad man sedan väljer att göra resten av dygnets timmar har A-kassan inget med att göra. Så länge det inte handlar om inkomstbringande verksamhet.

Jag håller inte med Jenz!
Ersättningen man får är en omställningsförsäkring som betalas ut under förutsättning att man aktivt söker nytt arbete eller deltager i andra av AMS bestämda aktiviteter. Det är samma som att man får lön när man jobbar men man förutsätts då ägna hela arbetstiden åt jobbet.
Vad man gör under fritiden är dock individens ensak.
Att blogga, träna fotbollslag, passa barnbarn mm är inte aktiviteter som är tillåtna vare sig när man jobbar eller får a-kassa.
Antingen jobbar man eller så söker jobb under för den tid man får lön eller a-kassa.
Med den insikten blir det lättare att förstå a-kassans och arbetsförmedlingens beslut.

Jag håller inte med Jenz!
Ersättningen man får är en omställningsförsäkring som betalas ut under förutsättning att man aktivt söker nytt arbete eller deltager i andra av AMS bestämda aktiviteter. Det är samma som att man får lön när man jobbar men man förutsätts då ägna hela arbetstiden åt jobbet.
Vad man gör under fritiden är dock individens ensak.
Att blogga, träna fotbollslag, passa barnbarn mm är inte aktiviteter som är tillåtna vare sig när man jobbar eller får a-kassa.
Antingen jobbar man eller så söker jobb under för den tid man får lön eller a-kassa.
Med den insikten blir det lättare att förstå a-kassans och arbetsförmedlingens beslut.

Varför ska myndigheter som går i arbetsmarknadsservicens tjänst nedlåta sig till att bekymra sig för minsta lilla kreativa initiativ som en arbetslös medmänniska gör. Ja just det, medmänniska. Det är klart bättre för en arbetslös att få medmänskliga och positiva förstärkningar i stället för att bli jagad och kontrollerad på detaljnivå som i fallet med Jenz och hans bloggning. Vem vet vad en sådan kreativ och kanske överlevnadsmässig insats som en ideell bloggning kan ge en arbetslös för resultat i framtiden. Och för att inte tala om alla de arbetslösa som går in och läser dagboken och kan upptäcka att man inte är ensam om att känna förtvivlan över sin situation. Det är hög tid att myndigheterna fullt ut visar sina försäkrade och kunder mänsklig respekt i möten och handläggningar. Nu tror jag att det i många fall fungerar bra i kontakterna mellan arbetslös och handläggare. Tror inte att det är där roten till det onda ligger, utan problemet kan snarare hänföras till föråldrade och byråkratiska regelverk. Tack för mig.

Jenz, jag tycker visserligen att du kunde få ha din blogg, men jag förstår också det byråkratiska problemet Riktigt strikt sett så får ju A-kassan faktiskt finansiera Smålandspostens verksamhet ( du blev ju först erbjuden ersättning ). Det här att dra gränser är inte lätt. Om den inte ska dras vid bloggande, var ska den då dras?

Vi går mot ett Sverige där IPRED-lagen, Försäkringskassan, Politiker och andra hysteriska organ nu ser och inte förstår ett uns om vad som händer i den snabba internetvärlden.
De är redan omsprungna av de ungas internets-Sverige och tror sig nu bli lurad av allt de inte förstår därför kommer paniklagar till, påhejad av en penningsjuk amerikansk marknad som halkat efter å det grövsta av nya tidens användning av media.
IPRED är en fara för alla, men det förstår inte ens den vanlige internetanvändaren, de tror fortfarande på vanligpressens chockrubriker. Sorgligt.

Ingen bör försöka förbjuda arbetslösa att blogga eller vad de nu vill göra så länge det inte inkräktar på arbetssökandet. Det är ju bättre att vara kreativ och blogga än att bara sitta och ta skit från Arbetsförmedlingen, A-Kassan och arbetsgivare som ändå inte anställer någon. Jobben försvinner från Sverige och Regeringen är passiv. De försöker attackera yttrandefrihet och Internet genom paniklagar. Först FRA-lagen, sedan IPRED och nu ACTA som fortfarande är föremål för förhandling (hemlig sådan)

Regeringen skiter i folket det framkommer inte minst när man läser Alliansfritt Sverige. Där beskrivs detta ingående. De lyssnar inte ens på sitt eget finanspolitiska råd, de lyssnar inte på Konjunkturinstitutet och inte på experter inom nationalekonomi.

Du gör rätt fortsätt blogga och skit i vad A-Kassan tycker. De är helt fel ute. Yttrandefriheten är en rättighet som finns inskriven i Europakonventionen, som är en del av Sveriges Rikes Lag. Således kan inte A-Kassan eller någon annan myndighet göra något utan att riskera att ärendet överklagas hela vägen upp till Europadomstolen.

Får du läsa tidningen vilken tid på dygnet du önskar ? Får du skriva insändare till en tidning utan avdrag på a-kassan? Man kan ju undra när det kommer att skapas regler om det också. Detta är absurt.
A-kassan är visst en omställningsförsäkring och den arbetslöse skall söka jobb. Då måste det finnas jobb att söka till att börja med. Som arbetsgivare blir jag rikstokig när jag får in 40 ansökningar som inte ens har de kvalifikationer eller någon som helst erfarenhet av de jobb de söker, men söker för att någon handläggare på arbetsförmedlingen sagt att de måste. Detta är slöseri på min tid och den arbetslöses tid.

Att blogga är ett sätt att få kontakt med omvärlden, att på ett mycket enkelt och snabbt sätt förmedla egna erfarenheter, känslor och åsikter. Att vara arbetslös kanske för många innebär ensamhet och isolering från att ha arbetskamrater och varför ska man då inte få blogga. Att blogga kanske kan leda till jobb, det kan också vara ett sätt att marknadsföra sig själv och sina kunskaper inom ett yrke.

Vakna nu myndigheter i Sverige - det är människor ni har att göra med inte en handfallen massa utan åsikter och behov!

För de som inte har varit arbetslösa kan det tyckas självklart att de arbetssökande ska söka arbete 8 timmar om dagen, varje dag. Den som har varit arbetslös ett tag vet dock att det är grymt svårt att hålla på och söka jobb hela tiden, och att inte ägna sig åt annat en del av tiden. Särkilt om man har sökt flera hundra jobb under flera månaders tid. Det är inte särskilt inspirerande.

Af är en myndighet som förstör människor och arbetsmarknad. Människor som arbetar ska ha lön, punkt slut. Jag blir bestört när jag läser om inne- och utelag. Människor som är friska ska inte praktisera utan anställas på lika villkor som alla andra på arbetsmarknaden.

Agneta Lindhag har en poäng i sin kommentar. Jag skulle kanske ha valt att få ersättning och sedan helt enkelt dra av den mot a-kassan.

Claes Samson sätter fingret på dilemmat. Var går gränsen? Det är det jag försöker få fram.

Jag bloggar för att jag känner att det gör mig gott. Mår jag bra så är jag per automatik en bättre arbetssökande. Om någon sedan läser smörjan och tycker att det är läsvärt, då är det en bonus för mig. Jag förbehåller mig dock rätten att själv avgöra var jag bloggar, och det är där striden står. Det handlar inte om min blogg, utan om var den finns.

Jan-Erik, det där är inte en insikt, det är skitprat. Som arbetssökande ska jag stå till arbetsmarknadens förfogande 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Med det menas att jag ska kunna ta ett arbete som utförs på obekväma tider. Och det är rätt och riktigt. Men när har jag då som arbetssökande min fritid? Om jag har någon, alltså. Mellan vilka klockslag? Och får jag då blogga på den fritiden, som alla andra människor?

Hummm. Det här låter som ett fall av byråkrati som slagit snett.

Visst känns det självklart att en arbetslös måste få blogga. Det är bra för sinnet att hålla sig aktiv och inte bli en folkskygg stugsittare.
Gör han eller hon en bra blogg kan det kanske till och med leda till ett jobb eller åtminstone en intresseväckande rad i CVn? Och så finns ju den där demokratiska grejen också, man ska ha rätt att höja sin röst och kanske till och med bli hörd. Yttrandefrihet. Det luktar lite unket att kräva tystnad från några bara för att de är arbetslösa.

Nu tar jag för givet att det inte hamnar ivägen för arbetssökandet, som ju, tröstlöst eller inte, måste vara det man ägnar mest tid åt. 8 timmars arbetssökande om dagen känns optimistiskt dock. Det finns ju en gräns för hur mycket man kan göra och det blir på något vis löjligt när man som arbetslös sitter och skriver ansökningar till jobb man inte ens är i närheten av kvalificerad för bara för att fylla ut tiden.

Men du? Om du hade möjlighet att få ersättning från SMP borde du nog ha tagit den. Utför du ett arbete som hade varit avlönat för andra så ska du ju inte göra det gratis och så att säga få "lön" från a-kassan.

Om Jenz hade tagit emot lön som motsvarar mindre än en heltidslön av tidningen för sitt bloggande hade han bara kunnat göra det en begränsad tid. Efter 70 dagar hade han blivit utförsäkrad från a-kassan. Reglerna har under alliansens tid stramats åt och gjort det närmast omöjligt för arbetssökande att jobba deltid eller halvtid i väntan på ett heltidsjobb.

Humm Malou. Vilken outhärdligt knepig regel.

Så det som gäller är antingen hitta ett heltidsjobb som man kan leva på eller akta sig noga för att jobba överhuvudtaget? Så otroligt korkat.

Om en arbetsgivare kontaktar mig per email eller telefon och frågar om vi kan träffas någon gång närmaste veckan, och jag tackar ja, och vi kommer överens om en dag, då är jag tillgänglig för arbetsmarknaden, så vitt jag kan se.

Om jag bloggar eller repeterar programmering på min fritid bör då inte vara något problem. Om sedan myndigheterna håller med mig är en annan sak.

För några år sedan pratade jag med en arbetsförmedlare om mina återhämtningsbehov för att kunna bli anställningsbar. Jag behövde inga kurser, utan kunde repetitionsöva upp mig själv. Jag lovade att, direkt en arbetsgivare ringer och ber mig komma, så släpper jag allt jag har i händerna och springer. Arbetsförmedlaren ryggade tillbaks en hel meter, för om jag satt hemma och repeterade programmering på de villkoren så var jag inte till arbetsmarknadens förfogande. Behöver jag säga att jag fortfarande är arbetslös...

Programmering, databaser, m m på den nivå jag är utbildad för är något jag inte kan leka med hemma utan att blanda in andra, för jag lär mig fel om jag meckar ensam, så sedan den dagen så har jag inte vågat hålla liv i mina it-kunskaper. Jag kommer antagligen aldrig att hitta en arbetsgivare som ger mig ett halvårs introduktionskurs för att jag ska kunna få saker ur händerna. Gå figurera, som jänken säger...

ps: tyck inte synd om mig, jag överlever nog, jag insåg bara att det låter nog lite väl jämmerligt det jag skrev ovan... :-)

Jag kan bara inte förstå sånt här. Visst, självklart ska man inte ha sysslor som tar hela dagar så man inte hinner söka arbete när man har a-kassa. Och jag vet av erfarenhet att arbetssökande kan vara ett dygnet-runt arbete. Men man får inte ersättning för dygnet-runt.
Så är det bättre att folk blir mentalt nedgångna och förslappade för att de inte får eller vågar göra saker för att inte bli av med akassan?

Låt folk hålla sig så aktiva de kan med kreativa och drivande saker så länge de sköter sitt arbetssökande. Då tror jag personlige att vi har en bättre, gladare och kreativare blivande anställd som fortsätter hoppas på nästa chans, istället för en blivande soffpotatis som inte har energi till ett nytt intiativ till.

Tänk att det är likadant fortfarande!!! Jag har varit i kontakt med Arbetsförmedlingen vid två tillfällen, dels för 15 år sedan och dels för 6 år sedan. Vid båda tillfällena blev jag oerhört korkat behandlad - något jag aldrig råkat ut för i andra sammanhang. T ex fick en förmedlare ett mindre utbrott för att jag sa att jag hade brottom att hämta min son på dagis. "Har du inte barnvakt fixat har du inget att göra här" var hans mycket mogna och uppmuntrande inlägg... Några månader senare hade jag på egen hand fixat ett toppenjobb - något som nämnd person uppenbarligen inte lyckats med... Mitt intryck är att arbetsförmedlingen är en avlastningsplats för de som inte platsar hos andra arbetsgivare...

Du är fterfrågad som bloggare och du representerar en stor grupp arbetssökande. Jag tycker att AMS ska ge dig utrymme på sin nätsida.

Nu skall du göra så här

1 begär av a-kassan att få en exakt lista på vad du får göra o inte.
2 de kommer att komma med en massa flummiga svar
2,5 Maila även frågorna till politiker (tex har jag rätt att yttra mig trots att jag är arbetslös eller vilet parti måste jag rösta på som arbetslös för att inte förlora min a-kassa...)
3 ställ motfågor på de flummiga svaren o be dem precicera
tex om du inte får blogga så vill du ha en lista på alla domännamn som du inte får blogga på osv...
4 de kommer givetvis att försöka fördröja det hela så du får inte att glömma tjata på dem dagligen via fax eller brev.
5 efter en liten så kan du börja tjata om påminnelserna
6 därefter kommer du antagligen att få hot från personen som handlägger ärendet då gör du en polis anmälan samt en jo anmälan.
7 detta brukar räcka för att få ordning på byrokrater.
8 glöm inte att vid polisanmälan även kontakta hans/hennes chef
då detta kommer att påverka dennes karriär.

Problemet brukar lösa sig snabbt såhär men glömm inte att dockumentera allt, o lämmna dem alltid en utväg så att de kan rädda ansiktet.

Detta är beprövat flera gånger....

En annan populär lösning hos arbetslösa (vilket jag varit för några år sen, så jag känner precis igen den kassa behandlingen) är väl att i största möjliga mån undvika all kontakt med a-kassa / arbetsförmedling. Det de inte vet nåt om brukar de inte heller anmärka på. Så grundregeln är att inte säga nånting så kanske man inte behöver kontakt med dem mer än varannan månad eller nåt sånt. Så kan man söka jobb själv med större chans att hitta nånting.