Carl Bildt presenterar regeringens utrikesdeklaration i riksdagen på onsdagen. Läs (1) Skriv
Nu lägger regeringen fram Sveriges nya strategi mot terrorism. Det finns numera "en verklig risk för terrorattentat i Sverige", skriver regeringen i planen. Läs (5) Skriv
Stefan Löfven sänker sin nya lön och Vänsterpartiet skärper sin partiskatt. Varför agerar inte Alliansen i frågan? Skriv
Publicerad: 2009-04-02 12:04, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11
Det som nu händer är inget litet hack i kurvan. Det är en Den Stora Krisens tid. En samhällsdröm kommer till vägs ände. Miljoner och åter miljoner människor kommer allteftersom krisen rullar fram att drabbas av arbetslöshet, krympande pensioner och besparingar, valutaoro, bankruttade länder, skrinlagda projekt och nedlagda fabriker. Det skriver Bo Ekman, initiativtagare till Tällberg Forum.
Bo Ekman är initiativtagare till Tällberg Forum och tidigare direktör på Volvo.
Den kris som sveper över världen passar inte de tvärsäkra, de förbestämda, de dogmatiska. Det här är en kris för de eftertänksamma, de sökande. Ingen känner krisens förlopp. Därför har heller ingen kontroll. Krisens orsaker är långtifrån blottlagda. Frågan om vad som har hänt och varför det kunde hända måste - som president Obama kräver, klargöras. Det är perspektivlöst att tro att krisen skulle ha sitt ursprung i vårdslös bostadsutlåning i USA eller i Lehman Brothers' konkurs.
Debatten bör söka sig mot ett läge mellan destruktiv pessimism och rosenröd optimism, bort från domedagsprofetior och från politiskt eller ekonomiskt överlovade framtider till eftertänksam realism.
Visste vi något om det som komma skulle? Jovisst, men politiker, banker och företag har inte lyssnat till varningssignaler och riskscenarier. Vår tid har tillhört de tvärsäkra. Man har jagat i flock. Här skulle bli tillväxt, rikedom och jobb. Jajamänsan.
Det som nu händer är inget litet hack i kurvan. Det är en Den Stora Krisens tid. En samhällsdröm kommer till vägs ände. Miljoner och åter miljoner människor kommer allteftersom krisen rullar fram att drabbas av arbetslöshet, krympande pensioner och besparingar, valutaoro, bankruttade länder, skrinlagda projekt och nedlagda fabriker, sönderbrutna globala produktionssystem, brist på ren energi, rent vatten, destabiliserad miljö- och hälsovård. Till och med USA - denna misskötta och överbelånade ekonomi - kan komma i likviditetsproblem. Krisen visar redan att det otänkbara är tänkbart.
Hittills har världens regeringar lovat garantier, lån, säkerheter, investeringar, kapital- och konsumtionsstöd på över 125 000 - obudgeterade - miljarder kronor. Sunt förnuft säger oss att de pengar helt enkelt inte finns som kan ställa katastrofen till rätta. En hygglig uppskattning är att värden för 400-500 000 miljarder kronor försvunnit. Den senaste undersökningen om konsumentförtroendet i USA visar den lägsta nivån sedan mätningarna påbörjades för 42 år sedan.
Det som knäckt det globala finansiella systemet är att förtroendet rann ner i avloppet och med detta - hittills - 50 procent av börsernas värde.
Men redan långt före oktober 2008 hade misstroendet börjat växa regioner och nationer emellan. Framtiden blev inte alls den som 90-talsutopisterna hade tänkt sig. Globalisering av marknader, finansiella och ekonomiska system ledde inte med automatik till demokratisering. Det blev inget "Slutet på historien", som Francis Fukyama drömde om, eller något "Breaking of nations" som Robert Cooper linjerade. Det blev i stället framväxande intressemotsättningar mellan syd och nord, mellan demokratier och auktoritära länder (Ryssland och Kina) mellan islam och modernitet. Vi ser i stället en värld med divergerande nationella intressen men med konvergerande kriser. Världen - politiken, ekonomin och ekologin - har helt enkelt varit illa skött. Ekonomisk globalisering har inte matchats med motsvarande utveckling av "governance", en underlåtenhet att utveckla redskapen för att hantera det ömsesidiga beroendets ekonomiska, kulturella och politiska risker.
Den ekonomiska kris som rullar fram över världen är "man-made" precis som den ekologiska krisen. Dessa är också oseparerbara. Men däri ligger också det förhoppningsfulla. Vi kan göra någonting åt situationen.
I slutet av augusti år 2001 behandlade ett Tällberg Forum frågan om det globala systemets stabilitet, risker och förmåga att korrigera sig självt. Sociologen Manuel Castells gav en exposé över de globala systemens växande komplexitet och tätnande ömsesidiga beroenden. Hans slutsats: "Hela systemet hålls bara samman av en tunn hinna av förtroende". Denna hinna hade redan då börjat krackelera i de geopolitiska systemen. Det blev aldrig något nytt frihandelsavtal, Kyotoprotokollet blev en papperstiger, FN's milleniemål blir en tummetott. Folkmord, krig och terrorism har fortsatt. Två veckor efter vår diskussion attackerade Al Quaida USA. Konflikterna mellan islam och modernitet växte till krig och terrorism i Irak, Gaza, Pakistan, Sudan, Indien. 2001 var också IT-bubblans tid
2005 producerade Tällberg Foundation en scenarioskrift inför en diskussion om den svenska industrins framtid i sitt globala sammanhang. Detta var under sötebrödsdagarna. Vårt huvudscenario - Per aspera ad astra - antog att världen fortsatt kunde få robust tillväxt. Men detta skulle förutsätta att parallellt med globaliseringen skulle utvecklas globala styrmekanismer, institutioner och processer som på demokratisk grund kunde styra, korrigera och förändra.
Den fråga som Tällberg Foundation i grunden ställde - i ljuset av växande nationella motsättningar och systemkonflikter - var "Hur i hela världen skall vi kunna leva ihop"? Det mer dystra, men i dagsperspektivet mer realistiska scenariet kallade vi "Apocalypse Now". I detta utvecklades en våg av protektionism som en konsekvens av finansiell och ekonomisk kontraktion. Om vi dessutom skulle få en försvagning av statens makt och kompetens blev scenariet: "When Corporations Rule the World". Den växande insikten om problemen i ekosystemen och med den globala uppvärmningen var en viktig del i alla scenario-analyser. Det var ingen överraskning för oss att dessa världsbilder inte fick någon plats i debatten. Systemanalys passar inte in i rätlinjiga ekonomiska teorier och modeller eller för de som trosvisst bestämt sig för den framtid man vill ha.
Genom åren har tvivlen övergått till visshet att världen inte ville bereda sig på att vara beredd. Därför fanns ingen beredskap när det slutligen small.
Men vad kommer nu att hända? Blir allt som förr bara medborgarna lassar in miljarder för att "få igång" ekonomin? Kommer vi någonsin att lita på banker, finansinstitutioner och löftespolitiker?
Självklart kan vi inte gå tillbaks till "gå". Game over. Men att medborgare och konsumenter över hela världen får betala kalaset kommer att få sina skarpa politiska konsekvenser. En destabiliserad världsekonomi måste restabliseras. Globaliseringsprocessen är här för att stanna. Många av de som ropat högst på laissez-faire behöver nu nationalisering och statsstöd.
När nu varken socialism eller kapitalism som de hittills tillämpats är lösningen, vilken är den då? Jag är övertygad att lösningar kommer, men inte vid G20-mötet och inte i något ihoprafsat krispaket. Keynes banbrytande teori om konjunkturpolitik kom inte dagen eller ens åren efter den stora kraschen 1929. Att tänka tar tid. Tiden att tänka i tid är försutten. Dumdristighet har dominerat i årtionden, inte ledarskap. Nu måste vi finna nya vägar för att få fria marknader att stabilt betjäna alla.
Den Stora Krisen - i de politiska systemen, i finanssystemen, i den reala ekonomin och i ekosystemen - kommer att ha sin gång. Vi har varken pengar eller den kompetens som kan göra oss skadeslösa. Människor kommer att visa sin ilska. Social oro blir till politisk oro som driver fram nya politiska krafter. Den stora depressionen på 1930-talet drev fram en världsvid kamp mellan demokrati och fascism.
Lösningen av denna den Stora Krisen måste söka sin utgångspunkt i en gemensam, demokratisk politik för att säkra det allra mest fundamentala för att vi skulle kunna bygga ett i ordets sanna mening långsiktigt hållbart och tryggt, globalt samhälle:
• en stabiliserad relation mellan människans ekonomiska aktivitet och den miljö vi själva är en del av
• teknologier, produktionssystem och infrastrukturer måste konvergera med ekosystemens förnyelseförmåga och respektera dess gränsvillkor
• utrotning av fattigdom, okunskap, ohälsa och att stävja överbefolkning
• hållbara, pålitliga politiska mekanismer och institutioner för att komma överens i globala, gemensamma frågor, när vi nu en gång för alla vuxit ur den enskilda nationalstatens möjlighet att maximera sina egna intressen.
Kommer detta att ske? Den som lever får se.
Den ekonomiska krisen är den värsta sedan andra världskriget. Vad betyder den egentligen?

Företagens skulder i Sverige är 25 procent högre än i USA

Baltiska banker är värre än svenska

Låt inte krisen bli en ursäkt för socialism

Skattebetalarna räddar bankerna - i Tyskland också!

Den omoraliska grunden för den ekonomiska krisen

Vi måste våga ifrågasätta frihandelns välsignelser

Datoriserad handel kan knäcka finanssystemet

Finanskrisen visar att vi behöver se över penningpolitiken

Finansmarknaden måste reformeras för att åter skapa välstånd

Borgs krishantering baseras på sju år gamla beräkningar


Vem har egentligen något att komma med?
Finanskris eller tillväxtkris?

Påven föreslår en "kristen humanism" för den globala ekonomin
Finanskrisens grunder och dess ovillkorliga lösning
TILL HÖSTEN KAN DEN EKONOMISKA KRISEN BLI VÄRRE
Ännu mera av giftet som botemedel?
Finanskrisen hotar USA:s självständighet!
Krisen är de Etablerades undergång
Den amerikanska kollapsen som ingen vågar tala om
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
För att gå direkt på den hårdaste nöten: Hur ska överbefolkningen "stävjas"?
När Joachim Berner gav upp DN 2000 och resten av den nya generationen svenska ledare slickade sina sår släppte vi upp Ekman och andra Nostradamus. Det skapades ett verkligt hack i kurvan därför att drömmen om framtiden stympades av vita medelålders män utan annan kompetens än kollektivismens erbarmliga erfarenhet. Hur mörk än samtiden är blir den mörkast för dem som är rädda. Där bär Ekman ett ansvar. Kanske med en dold agenda listar han med omvärldsbevakarens ytlighet krisens retorik. Från sitt Tällberg skall han framstå som välgörare när han i själva verket blir en bergmansk döden. Hur mycket ni Tällbergare gråter över flygeln blir inget bättre med mindre än att ni presenterar en ide om förändring - det är dags att börja tänka på något annat än moralismen. Den kan vi klara oss utan.
Hej Bo Ekman!
Ryktet om kapitalismens död är betydligt överdriven! Det är bara i vänsterkretsar man tror och hoppas på sådant. Tvärtom fungerar kapitalismen utmärkt. Det är den som flyttar en massa arbetstillfällen till den fattigare delen av världen och gör den delen rikare! Vi får se vilka som kommer att köpa t ex Volvo och SAAB. Det är bättre att de bli uppköpta av en asiatisk tillverkare än att de blir nerlagda!
Ha en riktigt kapitalistisk dag!
Förslagen på åtgärder låter skenbart oproblematiska, men när man börjar tänka på vad de betyder så hissnar tanken, det är då man inser vilket bräckligt korthus vi har levat i!
"• en stabiliserad relation mellan människans ekonomiska aktivitet och den miljö vi själva är en del av"
Dvs ingen mer rovdrift av ekosystemtjänster (överfiskning, sänkning och förorening av grundvatten, begränsning av livsutrymmet för andra arter, avskogning mm mm). Vi måste alltså anpassa oss att bara förbruka räntan av vad Jorden kan ge oss, inte kapitalet som våra barn skulle få ränta av!
"• teknologier, produktionssystem och infrastrukturer måste konvergera med ekosystemens förnyelseförmåga och respektera dess gränsvillkor"
Dvs vi kan inte ha hela vår civilisation uppbyggd på billig fossil energi, som ju har kända bieffekter med växthuseffekt, förstörd jordbruksmark och inte minst minskande mänsklig hälsa pga för lite fysisk aktivitet.
"• utrotning av fattigdom, okunskap, ohälsa och att stävja överbefolkning"
Ja, just det ja. Hur ska vi göra detta???
"• hållbara, pålitliga politiska mekanismer och institutioner för att komma överens i globala, gemensamma frågor, när vi nu en gång för alla vuxit ur den enskilda nationalstatens möjlighet att maximera sina egna intressen."
Dvs politikerna måste börja se längre än till nästa val...
"Kommer detta att ske? Den som lever får se."
Jag är skeptisk!
Jag ser inte problemet, vare sig i frågan om framstegsoptimism eller dystopism. Jag tror på naturvetenskapen och Darwin. När ett system inte håller längre, brakar det samman och ersätts av ett annat. Ingen kan säga vad. Naturen är otroligt snillrik, på ett slumpartat sätt. De flesta inser numera att moder jord håller inte för 6 eller 7 miljarder människor som konsumerar energi (i vid bemärkelse) med hjälp av lånade pengar. Ingen har ens presenterat en alternativ idé till masskonsumtion och energiförbrukning av 6 miljarder människor. Man kan pantsätta jorden ett tag, men till slut är guldet slut i valvet. Ekonomin i sin nuvarande form bygger på masskonsumtion av produkter med tveksam kvalitet, överkonsumtion av snabblagad mat av tveksam kvalitet, olja, naturresurser och krediter, dvs att pantsätta arbetstid och snille på banken. Det är inte säkert att det är det bästa sättet att bedriva mänsklig samvaro på. Jag är mest besviken på att jag själv inte får vara med om 100 år när systemet med 50 % sannolikhet kollapsat och ersätts av ett annat. Jag är grymt nyfiken. Människan kanske lever på ett lite annorlunda mer jordnära sätt - förhoppningsvis är vi färre, konsumerar mindre energi, lever inte på andra arters bekostnad och är lite lyckligare med mer tid för varandra. Vad är väl lite social oro, revolutioner, massvält, krig, naturkatastrofer eller farsorter ännat än sedvanliga inslag i mänsklighetens historia. Skämt åsido, men det är nog farligt om vi inbillar oss att nya katastrofer inte kan hända, katastrofer är som räkningar på posten. Ju mer komplex världen blir genom globaliseringen, desto svårare att överblicka händelseförloppen. Smällen och nödlandningen blir också hårdare. Det jag är rädd för är atom- och vätebomber. Varje nytt decenium tillkommer ett par nationer med bomber, och allt fler länder vill lösa sina energiproblem med kärnkraftverk - grundstenen för att bygga en bomb. Vill inte jag att Mugabe eller maffian på Sicilien ska ha kärnkraft måste jag själv föregå med gott exempel.
Felet med ditt resonemang, Bo, är att du i nuvarande recession vill läsa in precis allting.
"Den ekonomiska kris som rullar fram över världen är "man-made" precis som den ekologiska krisen. Dessa är också oseparerbara."
Detta är fullständigt struntprat. Problemet är snarare att vår ekonomi inte speglar den framväxande ekologiska krisen.
Det vi nu ser är en konjunktursvängning. Vi har sett många sådana. Vi såg kraftiga kriser på 90-talet. Mycket handlar om att det är nödvändigt att sticka hål på stora bubblor. Krisen är alltså precis det stålbad ekonomin behöver för att bli mer sund.
Frågan är hur mycket skada de hinner ställa till med, drivs den här dumheten för långt väntar bara inbördeskrig.
Ni som har kommenterat borde läsa på Hegels dialektik om herre och slav förhållandet det som Marx byggde sin dialektik på. Förövrigt så tyckte jag artikeln var intressant
The world is coming to an end. Please return your .library books.
Hej Bo Ekman, du glömde en förklaring till krisen. Det är den skrämselpropaganda som sprids över världen av Al Gore och hans trosfränder. Ni i Tällberg leder sedan länge predikningarna om domedagen i Sverige. Ni har skapat en bubbla av negativa förväntningar.
Senast försökte ni skrämma skiten ur folk med en debattartikel i DN med rubriken "Växthusgaser från Lappland en tidsinställd metanbomb". Utgångspunkten var en stegring på en 100.000.000 del (inom felmarginalen) av metanhalten i atmosfären. Ni slänger även omkring er en massa ogrundade påståenden om oväder och katastrofer som inträffar runt om i världen. Samtidigt kan vem som helst konstatera att vädret utvecklas åt ett helt annat håll än det ni påstår.
Det är sådana saker Bo Ekman som gör att människor tappar framtidstron och som bidragit till att den ekonomiska krisen blivit så djup. Det är givetvis inte den enda förklaringen, med den är en viktig del.
Den osakliga propagandan från Tällberg och andra har föranlett mig att tillsammans med några högt meriterade vetenskapsmän gå igenom vetenskapsläget. Tillsammans med en medförfattare kommer jag om några veckor ut med en bok där sanningen redovisas, för de som orkar tänka själva. Boken har titeln "Chill-out - sanningen om klimatbubblan". Läs den!
Å here we gåå igen. Alla dessa domedagsprofeter som kryper fram us sina hålor. Saknas bara ask-särken och ett plakat "Undergången Är Nära". Som Monthy Python ungefär. Och lösningen enligt Herr Proften ovan? Lite floskler om gemenskap och hållbarhet. Tjenare! Kryp tillbaka ner i hålan och låt oss andra se framåt och se möjligheterna till VERKLIG utveckling.
Dumhet är en vanlig mänsklig egenskap...
Världen är idag oerhöt komplex. jag lyssnade på konflikt (Sveriges radio P1 den 4 april) imorse. Dom diskuterade bl.a. bonusar och banker. Bonusar försvaras ju av att ledningen är så oerhört kompetent och därför behöver hög lön, annars byter dom arbete.
Ta SEB och Swedbank som exempel:
Man har idag mellan 50-70% av bankmarknaden i baltikum, man lånade ut massor av pengar till vanliga människor (inte till baltiska managementkonsulter m.fl. med en global arbetsmarknad) i Euro och Schweizerfranc för att det blir lägre ränta då...
Då kan man låna ut mer pengar och då tjänar banken mer. Det mesta av dessa lån har gått till platt TV, fastigheter, bilar mm - Mycket lite har gått till produktiva investeringar och infrastruktur...
Bankernas så kallat kompetenta ledningar har inte insett risken. Balterna ska ju ändå snart införa Euron och vi vill tjäna pengar. Då får vi mer bonus nämligen...
1991 föll det Brittiska Pundet, 1992 föll kronan hårt... Sverige och Storbrittanien var mycket starkare ekonomier då än vad Balterna är idag, det är bara en tidsfråga innan devalveringarna kommer. Sannolikt är åtminstone 30-40% av utlåningen i Baltikum kreditförluster. Fast Annika Falkengren är mer engagerad i sin bonus, hon förlorar inga pengar när SEB kraschar för andra gången på knappt 20 år. Ledningen har inte klarat av sitt jobb. Analysen brast...
Personligt ansvar är en bristvara i Sverige. Det handlar inte bara om näringslivet utan finns överallt.
Det har gjorts internationella undersökningar om hur konflikträdda man är i olika länder. Först trodde man att det blivit något fel när Sveriges resultat räknades fram... Vi är särklass mest konflikträdda i världen...
Det har lett till en kultur där ingen behöver ta ansvar vare sig i näringsliv, politik eller offentlig förvaltning och det är förödande och göder ett förakt mot eliten... Vi vill inte ta obehagliga konflikter vare sig vi sitter i AMF pensions styrelse eller någon annanstans.
Vanja skötte inte sitt jobb som styrelseledamot men det gjorde inte Urban Bäckström heller och det är ett systemfel.. Om du börjar bråka så betraktas du som besvärlig och då får du inte vara med längre...
Det allvarligaste med föraktet mot eliten är att föraktet till stor del är berättigat.
Jämför man krisen i Sverige idag med den på 90-talet så inser man den stora skillnaden:
Idag handlar det om en global kris, på 90-talet var krisen lokal... På global nivå var den svenska 90-tals krisen en vanlig lågkonjunktur. Sverige, Finland och Storbrittanien drabbades av kris men exportindustrin fick luft under vingarna när kronan föll. Idag har efterfrågan på lastbilar sjunkit överallt...
Bo Ekman har helt rätt i sin analys... Det krävs stora systemförändringar för att komma vidare. Detta kommer en liten girig elit (med direktörer, styrelseproffs och vissa politiker) att göra allt för att stoppa... Det finns dock ingen annan väg framåt, alternativet är en ekonomisk och ekologisk katastrof som kommer drabba alla...
Verkligheten är en farlig motståndare, den kan nämligen inte besegras... Oavsett hur många attacker mot väderkvarnar som Don Quijotes utför...
Det gäller för alla:
Castro, Mugabe, Chavez men också Bush, Cheney, Rumsfelt och Rice...
Det sociala ursinne vi ser idag kommer leda till politisk förändring och högre skatter för groteska inkomster.
Jag har inget emot miljardbonusar för chefer som likt Steven Gerrard i Liverpool FC dominerar över tid och visar resultat i klass med dom Jorma Ollila gjort på Nokia....
Problemet är bara att nästan ingen klarar det... Då skulle mycket lågt räknat 99% av bonuspengarna aldrig betalas ut.
Ekman vill stävja jordens överbefolkning. Har makteliten äntligen sett ljuset? Nu ca 7 miljarder, år 2050, om ynka 40 år, förutspås 9 mijarder. Så nu är mottot givet för nästa Tällberg Forum. Jordens alla länder, förenen eder: Med Kina, ettbarnspolitik på hela denna arma jord.
Ekman vill stävja jordens överbefolkning. Har makteliten äntligen sett ljuset? Nu ca 7 miljarder, år 2050, om ynka 40 år, förutspås 9 mijarder. Så nu är mottot givet för nästa Tällberg Forum. Jordens alla länder, förenen eder: Med Kina, ettbarnspolitik på hela denna arma jord.
jag tror att när människan blivit less på att skaffa sig 3 mobiltelefoner
(som exempel) eller andra saker för den delen där det materiella
tar över och styr så kommer hon inse att det inte längre är en själv
som man gör lycklig utan endast materian som hon har så kommer
man inse att man kan inte lura sig själv att tro att man är lycklig
och först när man inser att makten över människan inte består
i tingens betydelse utan i den handling som utför så kommer
man bli lycklig