Fritt forum

Foto: Scanpix

om Fritt forum

Tänk om vi hade en liberal påve?

Publicerad: 2009-03-30 11:03, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

En opinionsudersökning i Frankrike visar att det franska folket vill att påven Benedictus ska "avgå". Enligt katolska kommentatorer, kommer denna undrsökning i en tid av exempellös fientlighet i media mot påvens upprepning av den katolska sexualmoralen.

millningar
4 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Johannes Forsblom är lärare och teolog och lekman i den katolska kyrkan

Enligt en opinionsundersökning publicerad i Frankrike Le Journal du Dimanche ville, 43 procent av franska katoliker att påven Benedict XVI ska avgå eller gå i pension. Undersökningen var uppdelad i "praktiserande" och "icke-praktiserande" katoliker, med 47 procent av de senare, och endast omkring en tredjedel av den tidigare ville att Benedictus ska "avgå".

Men när vi närmare undersöker vad folk i allmänhet är besvikna på, upptäcker vi att det handlar om moraliska frågor. De vill att kyrkan ska vara "up-to-date." De vill att kyrkan sk följa med sin tid. Och det som är "aktuellt i tiden" innebär oftast att kyrkan ska godkänna preventivmedel, abort, kloning, kvinnliga präster, skilsmässa, homosexuellas rättigheter, och andra fromma sedvanor. Sällan får vi höra några andra skäl till "besvikelsen". Själva essensen i invändningarna handlar om att kyrkan har fel i sin grundläggande lära.

Att ha "fel", innebär uppenbarligen, att påven med en liten vink från handleden skulle kunna ställa saker och ting till rätta. Allt vad påven Benedictus måste göra är att underteckna ett dokument som anger att abort, skilsmässa, kvinnliga präster, preventivmedel och gaykultur är precis vad vi behöver i den moderna världen för att bota våra sjukdomar. Bakom denna inställning ligger den teoretiska ståndpunkten att kriteriet för vad som är sanning är upp till var och en, och att det är just detta som accepteras och praktiseras i den moderna världen.

Det vill säga att de som inte accepterar denna uppfattning är "föråldrade" och "ur fas" med tiden. Men argumentet om varför de är föråldrade ges faktiskt inte. Men det är just argumenten som räknas. Till exempel: "en sak som inte är sant i en viss tid, kan inte vara sant i en annan tid." Principen om tid, bestämmer därmed inte sanningen.

Men så långt argument, låt oss anta att påven verkligen skulle tro att han kan göra allt vad den moderna världen kräver är nödvändigt av honom, för att kyrkan ska vara aktuell i tiden. Och att han plötsligt, från Vatikanen, gör ett globalt tillkännagivande, han godkänner överraskande att abort, preventivmedel, eutanasi, skilsmässa, kloning, gaykultur, oavsett vad, är bara bra.

Vi har länge märkt att många liberala personer har varit irriterade och förbryllade att stå i strid med den traditionella undervisningen av kyrkan. Men deras drömmar har nu besvarats. Påven har plötsligt blivit "liberal". Han förstår den moderna världen och dess behov. Vad som tidigare var officiellt fel, är nu officiellt rätt. Inga fler invändningar mot våra sedvänjor.

Om kyrkan, under sin långa historia, har insisterat på att vissa saker är fel, men plötsligt beslutar sig för att det som tidigare var fel, är rätt i dag, vilka konsekvenser skulle det få? Den första konsekvensen skulle bli att alla som halvt medvetet inser att kyrkan har motsagt sig sina egna fastställda principer, skulle säga att kyrkan är inte värt att tro på längre. Kyrkan har avvisat det egna anspråket på trovärdighet, det vill säga, de egna utfästelserna av tro och lära som kommer från den själv. Faktum är att kyrkan nu håller med om att den hade fel i en epok, som nu är rätt i en annan.

Vem skulle glädjas åt denna omsvängning? De som tror att dessa metoder är lösningen på moderna problem skulle inte förändras så mycket, inte heller de som inte längre har någon anledning att ifrågasätta sina egna antaganden i dessa frågor. De som trodde att kyrkans lära var genomarbetad och teologiskt rotad, kommer logiskt nog att inse att en kyrka som godkänner moderna sedvänjor, efter att så länge har insisterat på att det är fel, är inte värd sitt salt. En sådan kyrka skulle inte ha någon som helst trovärdighet. Ingen människa, vare sig troende eller icke troende, kommer aldrig mer att ägna kyrkan en tanke. Kyrkan kan inte, på dessa premisser, vara sann.

De som förespråkar abort, preventivmedel, gaykultur, dödshjälp, kloning, har lyckats att underminera den enda auktoriteten i världen som säger att dessa sedvänjor är fel, och de som väljer att leva efter dem, har valt fel inför Gud och inför själva. Kyrkan kokade inte ihop dessa teorier själv, som om den kunde gjöra vad som helst, men liberaler som vill se en radikal förändring tror att den kan det. De vill se en påve som, likt Wanja Lundby-Wedin, plötsligt slår ut med armarma och säger: "Jag blev faktiskt lurad."

Sådana människor förstår inte att kyrkans uppgift är att vara trogen kontinuiteten i förvaltandet av tron, som kyrkan inte på något sätt kan "koka ihop" av sig själv. Om denna inställning undermineras, skulle det vara som om kyrkan har godkänt moderna sedvänjor, och inte gjorde några anspråk på sin egen tro, ingen skulle ta en sådan kyrka på allvar.

Under rubriken "Tänk om vi hade en liberal påve?" har vi i själva verket en önskan om att eliminera kyrkans auktoritet och trovärdighet. Kyrkans tydliga tro, som är baserad på kyrkans troslära, ses ofta i dag som en slags fundamentalism. Men många sekulära ideologier, inklusive agnosticism, ateism och relativism - har det gemensamma att de förnekar att det finns en absolut sanningen - att följa efter dessa idéer är som att "blåsa än hit och än dit av minsta lilla vindpust."

Skulle kyrkan kunna överleva om hon överger sin tradition? Är doktrinära principer, som människolivet okränkbarhet, eller de tio budorden, i otakt med de senaste trenderna?

Liberaler hävdar ofta att kyrkan bör "följa med sin tid", liksom de gör med äktenskapet. Men följer tiden med liberalerna? De flesta socialliberaler bryr sig inte om kyrkans överlevnad, de bryr sig om att underminera vad de anser som regressiva sociala sedvänjor. Men liberalerna bör inte lura sig med att kyrkan skulle överleva som en liberal institution, eller ens som variant av "Catholicism Light". Kyrkans överlevnad ligger istället i dess kompromisslösa värdesystem.

Det är de konservativa kristna, inte liberalerna, som är grunden för den fysiska församlingen. De som söker medlemskap i någon politisk lobbygrupp som förespråkar "liberala värderingar" kommer att ansluta sig till exempelvis Folkpartiet, inte till den katolska kyrkan. Människor vill i dag återfå en äkta känsla av gemenskap, en gemenskap som bygger på gemensamma värderingar, inte bara på enskilda relativa samveten. En klubb utan regler är meningslöst, om "Du själv bestämmer vad som är rätt!" kommer du att sänka den.

Kritikerna har länge uppmanat kyrkan att acceptera det "oundvikliga" i socialliberala frågor. Men de senaste åren har vi sett ett uppsving för socialkonservatismen i väst. Historien är fylld av exempel på när pendeln svänger mellan tolerans och reaktionär konservatism.

Men förbudet mot homosexuella äktenskap, och den växande ångesten över barnlösheten i vår individualistiska konsumentkultur, och ökningen av familjevärderingarna, och kyrkans syn på sex, vinner faktiskt terräng i dag. Och kyrkan har ökat sin flock med mer än 40 procent, från 757 miljoner till 1,09 miljarder.

I kristendomens tillväxtmarknader, i Sydamerika och Afrika, där katolicismen konkurrerar med den evangeliska protestantismen och islam, skulle en liberal påven förstöra framtiden för hela kyrkan. Kanske har kardinal Jorge Medina Estevez i Chile rätt: "Varje påve måste konservativ."

Kanske är påven Benedictus före sin tid?

(807 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/5477

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

En sak väcker ursinne hos icke-katoliker, dogmen om påvens ofelbarhet.
Bland de ursinniga tänks ofta, att vi lever för att lära vad som är gott och ont, att vi har fått en fri vilja för att välja, och att vi på så sätt kan gå mot ett mål.
"Ge oss idag brödet för dagen som kommer", skulle då vara en bön om att redan nu få det bröd, som inte är något bröd, utan den insikt, som antas bli uppenbarad efter döden. (Citat: "Hur kan ni tro, att jag talade om bröd.")
Ateisterna tvivlar, men ansluter sig ofta till attityden.
Ofelbarheten innebär att det inte finns något att lära. Benedictus XVI anses ha visat att han har mycket att lära.
Givetvis bör en kyrkoledare vara konservativ, och kräva mycket, innan han går med på att något skulle kunna vara vår tids häxtro, och att vi bör ompröva den.
En konservatism, som definieras som motsatsen till ödmjukhet, skapar dock nämnda ursinne hos både troende och ateist.
I svåra frågor kan det vara en lättnad, att inför sitt samvete få lämna över ansvaret till en påve. Att kritisera den troende för det, är heller inte särskilt ödmjukt.

Permalänk | Anmäl #1 Christer Brodén, 2009-03-30, 17:19

Om påvens ofelbarhet, ur Katolska kyrkans katekes 889-892:

* För att hålla kyrkan fast vid den rena tron – så som denna tro har förmedlats av apostlarna – har Kristus, som är sanningen, velat ge sin kyrka del av sin egen ofelbarhet. Genom sitt ”övernaturliga trosmedvetande” håller Guds folk ”osvikligt fast vid tron”, under ledning av kyrkans levande läroämbete.

* Läroämbetets uppdrag hänger nära ihop med att det nya förbund som Gud slutit med sitt folk i Kristus är definitivt; han måste beskydda det från avvikelser och felaktigheter och garantera dess objektiva möjlighet att utan misstag bekänna den autentiska tron. Läroämbetets herdeuppdrag är alltså avsett att vaka över att Guds folk förblir i den sanning som befriar. För att kyrkans herdar skall kunna fullgöra detta uppdrag har Kristus försett dem med ofelbarhetens särskilda nådegåva i tros- och moralfrågor. Denna särskilda nådegåva kan tas i anspråk på flera sätt:

* ”Biskopen av Rom, (påven) biskopskollegiets huvud, innehar denna ofelbarhet i kraft av sitt ämbete. Det sker när han som alla troendes högste herde och lärare som stärker sina bröder i tron, förkunnar en lära i tros- och moralfrågor genom ett slutgiltigt avgörande.... Också biskopskollegiet innehar den ofelbarhet som utlovats åt kyrkan, när det utövar det högsta läroämbetet tillsammans med Petrus efterträdare”, framför allt på ett ekumeniskt koncilium. När kyrkan genom sitt högsta läroämbete framlägger något ”som man skall tro såsom uppenbarat av Gud” och som Kristi lära ”måste man hålla sig till sådana definitioner med trons lydnad”. Denna ofelbarhet rör allt som finns i det trosarv som den gudomliga uppenbarelsen förmedlat åt oss.

* Apostlarnas efterträdare som i sin läroutläggning står i gemenskap med Petrus efterträdare, biskopen av Rom, får också gudomligt bistånd då de utan att använda sig av en ofelbar definition och utan att uttala sig på ett ”slutgiltigt sätt” i utövandet av det ordinarie läroämbetet framlägger en lära som leder till bättre förståelse av uppenbarelsen när det gäller tron och moralen. Detta gäller också på ett särskilt sätt biskopen av Rom, som är hela kyrkans herde. Denna ordinarie läroframställning skall de troende samtycka till ”i en religiöst motiverad lydnad” som är en utvidgning av det samtycke man ger i tro, även om den skiljer sig från detta.

Sammanfattningsvis vill jag understyka att det är en konservatism som älskar. Kyrkan älskar alla människor och allra mest de fattiga och svaga. Det vore ett stort svek mot världens fattiga och svaga om påven plötsligt antog en falsk ödmjukhet, i ovan nämnda moralfrågor. Dessa människor är de som har störst behov av en kyrka som är fast som en klippa och som inte vacklar under den rika världens förvirrade sedvänjor.

Permalänk | Anmäl #2 Johannes Forsblom, 2009-03-31, 09:32

Mark 10:18 och Luk 18:9 är överens om vad Jesus sade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud." Jesus bestred att han var perfekt.
Enligt Mark 13:32 visste han heller inte allt: "Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen - ingen utom Fadern."
I mytologin finns det bara en, som ansett sig vara jämlik med, eller överlägsen Gud. Vad är det egentligen, som den katolska kyrkan påstår om påven?

Permalänk | Anmäl #3 Christer Brodén, 2009-04-01, 09:33

Forsblom är inte kommunicerbar. Han är kyrkans propagandalakej och påvens viljelösa hejduk. Han lyssnar inte till vad andra säger. Han bara mal och mal och mal. Bara EN sak är säker: aldrig ett kritiskt ord mot påven. Alla andra är det fel på, påven är perfekt. Liksom Johannes Forsblom själv . Attg försöka säga någonting till denne är meningslöst. Snacka med väggen i stället.
.
Till övriga läsare framföres följande:
PÅVENS KLANTANDE MOTVERKAR SITT SYFTE.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Tänk om vi hade en liberal påve?

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar