Regeringens klimatpolitik bygger på felaktiga kalkyler

Den här artikeln illustrerar på ett annat sätt än författarna troligen avsett problemet med CO2 hypotesen.

- Artikeln är lång och tekniskt komlicerad.
- Artikeln handlar om något som är abstrakt och svårt att ta till sig.
- Artikeln handlar om politiska beslut som ska hindra en påstådd katastrof som ligger långt fram i tiden.
- Artikeln handlar om något som majoriteten av väljarna bara är beredda att bry sig om, så länge det inte försämrar den nuvarande ordningen för individen och hans/hennes närstående.
- Artikelnn handlar om något som är och förblir en angelägenhet för en begränsad skara initierade personer.

Människan är av naturen egocentrisk. Hon/han är upptagen av sig själv och sina närstående. Vad som händer därutöver har relativt liten betydelse för den egocentriska människan. De som likt artiikelförfattarna verkligen engagerat sig i frågorna kring växthuseffekten, koldioxidhotet, utsläppsminskningar etc. har gjort dessa frågor som en del av deras tillvaro. Det ger dem ett innehåll i deras egocentriska helhet, men för oss övriga fylls egocentriciteten av annat. Vi är intresserade av höjdarnas bonusar, arbetslöshetsförsäkringens villkor, skatternas storlek, fildelning, antalet poliser, mfl saker som medborgarna upplever som betydelsefulla idag och imorgon, inte sådant som kanske har betydelse om 50, 100 eller 200 år.

I en parlamentarisk demokrati kommer de egocentriska människorna aldrig att ge förtroende till de politiker som villl genomföra förändringar som medför påtagliga uppoffringar för den enskilde. Upppoffringar som saknar en lika påtaglig uppsida.

Det pågår en kampanj för att skrämma upp medborgarna så mycket att de faktiskt "inser att det är bråttom att vidta kraftfulla åtgärder". Kampanjen kan om den lyckas skapa en stark rädsla "CO2-fobi" hos medborgarna. Frågan är emellertid om denna rädsla kommer att vara ett fungerande sätt att åstadkomma enighet mellan människor. Det krävs ju nämligen inte bara enighet mellan människor i Sverige, utan det krävs enighet mellan människor i hela världen för att man ska lyckas få accept för de kraftfulla åtgärder som efterfrågas av anti-CO2 anhängarna.

Slutsatsen är att det är ett helt orealistiskt projekt att få världens folk att enas om att förhindra jordens klimatförändringar. Först när påtagliga hot föreligger kommer viljan till uppoffringar att finnas. "Då är det för sent att stoppa klimatförändringen". Ja, kanske. Då får vi vidta de åtgärder som ger effekt i närtid och som löser de problem som folkflertalet ser som angeläget då. Så fungerar det om vi inte först ska omvandla hela jorden till en diktatur.

Med denna text har jag inte velat lägga mig i debatten om huruvida koldioxid-växthuseffekt-klimatförändring är ett hot eller inte. Det vet inte jag. Jag kan bara lyssna på vad människor på båda sidor säger, och tänka, "den som lever får se".

Hej Sandro och Eva!
Min recension: bla bla bla gäsp...zzzz...
Får Ni betalt per ord? Föstår Ni själva vad Ni skriver?
Tänk vad man kan krångla till saker. Jag antar att Ni bara sitter och försöker hitta saker i regeringens politik som Ni kan skriva negativt om. Det är väl Erat jobb, antar jag?
Nu anser jag inte koldioxiden vara ett världs problem. Men om nu koldioxiden är ett problem så tycker jag det låter väldigt vettigt att satsa pengar där de gör mest effekt! Vem kan argumentera mot det?

Jag har läst nationalekonomi och sådär, men orkar ändå inte sätta mig in i resonemangen. Formulera er litet mer kärnfullt så går nog budskapet fram till fler.

Hej Tågmicke!

Du kanske borde läsa artikeln först innan du kommenterar innehållet...

Problemet är att det hela är en bluff, människan orsakar inte en uppvärmning genom sitt utsläpp av koldioxid, lär dig mer på t. ex. http://www.vaken.se eller http://www.theclimatescam.se/

Problemet är att det hela är en bluff, människan orsakar inte en uppvärmning genom sitt utsläpp av koldioxid, lär dig mer på t. ex. http://www.vaken.se eller http://www.theclimatescam.se/

Ett sådant abstrakt och tekniskt invecklat budskap som denna artikeln förespråkar har en för- och en nackdel. Fördelen är att den kan uppfattas som extremt välgjord och genomtänkt, att döma av den höga graden abstrakthet och inveckling.

Eller så känner man till vissa former av retoriska figurer, så kan man lätt döma en sådan text för att vara inget annat än trams. - Hur sann den än egentligen är.

Tror personligen på att det är en bra idé att satsa på u-länder eftersom att omställningen där förmodligen påverkar dess befolkning mindre än oss. Vad skall vi i Sverige göra när vi har 10 kärnreaktorer och inte får bygga fler? Vi kan ju inte lägga hela vår tillit till teknik som inte är beprövad. Bygg fler reaktorer inom EU och exportera el till de länder som använder sig av fossila elframställningsmetoder. Det är kanske ingen lösning, men en mycket mycket bra bit på väg.

En slutsats från artikeln måste vara att kostnaden för att minska de första 10 procenten av ett givet utsläpp kostar lika mycket som att minska de sista 10 procenten, oavsett om det avser Sverige eller ett land i tredje världen. Jag finner dock inte något stöd för detta i artikeln. Tvärtom skriver författarna att "gamla anläggningar är mindre effektiva än nya".

Sverige svarar för 0,03% av världens samlade utsläpp av koldioxid. Oppositionen vill att Sverige ska satsa alla resurser på minska världens utsläpp till 99,98% av dagens nivåer. Menar verkligen artikelförfattarna att de pengar detta skulle kosta inte skulle kunna användas bättre?

Frihandel är alltså inte bra. Hur bakvänt får man resonera på en statlig myndighet?

Hur långtgående slutsatser kan man dra från en meningslös skattning? Att statistiskt estimera en och samma produktionsfunktion för hela världen är inte relevant av den enkla anledningen att länder har helt olika produktionssturkturer. Författarna kontrollerar inte ens för skillnader i kapitalstockar, utbildningsnivåer, samhällsstrukturer och resurstillgångar.

Köpkraftskorrigera måte man göra om man vill jämföra länders inkomstnivåer i reala termer. Att köpkraftskorrigera när man ska avgöra var det är billigast för Sverige att minska de globala CO2-utsläppen är inte logiskt. Skälet är enkelt, om en och samma hamburgare kostar 5 kronor i Indien men 50 kronor i Sverige då får de svenska skattebetalarna10 ggr fler hamburgare i Indien för samma belopp. Den huvudsakliga frågan är således, finns det klimatåtgärder i andra länder som är billigare än de åtgärder som kan göras i Sverige? Att döma av handeln med utsläppsrätter, som man kan följa på www.nordpool.com, verkar det göra det.

En annan fundering, vad menas med ny teknik? Hur ny måste den vara för att få klimatnytta?

Varför kan vi inte jobba åt både hållen? Även om jorden bara bestod av utvecklingsländerna skulle vi snabbt vara i samma problem. Om enbart I eller U länderna skärper sig så gör det inte mycket nytta. Det är den exponentiella tillväxtens tyranni.

Däremot måste I-länderna skärpa sig först eftersom U-länderna ser det som att vi ligger bakom problemet. Även fast de också behöver skärpa sig.

Påståendet att det skulle vara för abstrakt tycker jag är en alldeles för dålig människosyn. Jag håller med om att människan är en känslovarelse som ej riktigt ännu har vuxit sig ur sin grottmänniskokostym. Däremot kan vi vara både rationella och metarationella om vi anstränger oss. Det är inte lätt, men det är möjligt. Hade vi inte haft den möjligheten hade vi inte haft ett ozonhål längre, eftersom det inte hade funnits någon ozonlager att göra hål i.

Jeje,

Hur mogen befolkning är att stödja en politik som tar vetenskapens allt skarpare varningar på allvar, är naturligtvis en svår uppgift att avgöra.

Men om man nu väljer att göra det mest förnuftiga, att lyssna på till exempel de ca 2000 klimatforskare som samlades i Köpenhamn häromveckan och av vilka samtliga anser att läget är mer alarmerande och akut än enligt IPCC:s rapport från 2007, så inser man att det inte finns tid att vänta på att opinionens sakta ska vända. Det är som ett land som utsätts för en atombombsattack skulle arrangera en opinionsundersökning för att komma fram till om det finns ett tillräckligt starka mandat för att skjuta ner missilerna.

Gör vi så, alltså väntar på att opinionens av sig själv ska bli tillräckligt kraftig, kan vi vara rätt säkra på att vi har en skenande och oåterkallelig klimatkatastrof på halsen.

Du säger att "Först när påtagliga hot föreligger kommer viljan till uppoffringar att finnas."

Men hotet är ju så oändligt mycket mer påtagligt än vilket terrorhot eller vilken fågelinfluensa i världen som helst. Dessutom är ju hotet redan sedan länge realiserat även om vi bara sett början.

Det kraftigt ökande antalet katastrofala cykloner de senaste decennierna, torkan på Afrikas horn, smältande glaciärer över hela jorden, skogsbränderna i Australien, Katrinas härjningar i New Orleans, den enorma förödelsen efter orkanen Mitchs härjningar i centralamerika för någera år sedan osv osv är ju bara några exempel på att klimatförändringarna redan är här med full kraft (även om klimatforskarna alltid skyndar sig att säga att man aldrig i något enskilt fall kan härleda extrema väderfenomen och naturkatastrofer till klimatförändringarna.)

Du säger också att "Vi är intresserade av...saker som medborgarna upplever som betydelsefulla idag och imorgon, inte sådant som kanske har betydelse om 50, 100 eller 200 år."

Nej, som sagt, det handlar inte om någon avlägsen framtid utan om vår egen samtid och nära framtid. Enligt de dystraste prognoserna kan vi se en totalt förändrad civilisation långt före detta sekels slut med hundra miljontals klimatflyktingar, enorma krig om krympande naturresurser, svält, kuststäder under vatten osv osv.

Vidare säger du att vi skulle behöva göra "Uppoffringar som saknar en lika påtaglig uppsida."

Nej, håller inte alls med. Ett samhälle som bryter fixeringen vid evig tillväxt som huvudsakligt mål och ersätter det med en något lägre produktionstakt där vi delar på jobben, skulle skapa ett betydligt mer humant liv, där vi får mer tid för varandra, våra nära och kära, våra hobbies (om de inte innebär för stora avtryck) konsten och kulturen. Ett betydligt mer attraktivt samhällsklimat än dagens där hälften av befolkningen jobbar ihjäl sig och hälften är sjukskriven eller arbetslös (mild överdrift)

Sammanfattningen blir att måhända är strävan att övertyga politiker och befolkning om situationens allvar kan tyckas orealistisk. Men vad har vi egentligen för val?

Att bara sitta och invänta kolapsen?

Jag vägrar högaktingsfullt. Och jag tror att vi fixar det!

Samuel

Interesting article that should make us all think twice about trying to clean up the climate mess by hiring poor countries to do the dirty work.

I would add another caution to the suggestion that climate change mitigation can be accomplished with projects carried out in developing countries. Namely, in many of these countries the legal and state infrastructure is rather weak, and investments made in climate projects can easily become diverted to other areas, or even fall prey to corruption. Hence, making this a cornerstone of any climate politics is risky business.

In short, even if the Indian (or Chinese, Vietnamese, Congolese...) can buy the hamburger for 5 kronor, when the Swedish Government tries to buy the hamburger from India, it will surely cost much much more and it might be hard to tell whether or not it is really meat between the buns.

Temeraturen på jorden var långt högre under medeltidens varma period. Det enda som ökar är pengarna som strömmar in i alarmisternas fickor genom hela lurendrejeriet. Besök http://www.theclimatescam.se eller http://www.vaken.se för mer infromation.