Civilisationens dilemma

Makt och pengar har alltid varit svårt för människan att hantera. Den som mycket har, vill ha betydligt mer. I spåren på finanskrisen har buden varit många om vem, eller vad som orsakade kollapsen. De amerikanska bolåneinstituten, spekulerande försäkringsinstitut, fartblinda aktiemäklare och girigheten är vad som främst pekats ut.

Vad vi lätt glömmer är, att bakom dessa ansiktslösa kolosser döljer sig människor som du och jag. Individer som bara råkat födas i "rätt" del av världen, till "den bästa av världar". Och där präglats av den mänskliga och tekniska utvecklingen.

Ett teveinslag visade för ett par år sedan Marcus Haraldsson, som cyklat i en rak linje över Kina och fotograferat människor. I såväl avskilda byar, som i större samhällen och städer. På vissa ställen bodde folk, som aldrig tidigare sett en främmande själ.

Vid ett återbesök sju år senare sökte Marcus upp samma personer och visade sina bilder. De reaktioner han då fick, sammanfattade Haraldsson i en mycket kärnfull reflektion: ju mer civiliserat det blev, desto mindre känslosamt var det.

I stället för att haka på detta intressanta uttalande, valde tevereportern att fokusera på bildernas kvalitet, samt på hur och var Markus cykel numera förvarades. Kanske även det ett uttryck för hur vårt intellekt påverkas och våra känslor avtrubbas i det civiliserade samhället.

Det finns åtskilliga exempel historien igenom på att civilisationen har en tendens att i sin strävan uppåt, till slut ta död på sig själv. Redan i berättelsen om Babels torn anar vi farorna som lurar. Romarrikets uppgång och fall är en annan sedelärande berättelse om mänsklig utveckling. Ett rike, framväxt i en förhöjd position på sju kullar, som skapade tillfällen för makt- och penninghungriga individer. Där till slut en kamp mellan enskilda intressen ledde till att demokratin kollapsade.

Inkarikets framväxt under första delen av 1000-talet är ytterligare en påminnelse om en högt stående civilisation och kultur som till sist snubblade på eget grepp. Ekonomin baserades på jordbruk och boskap, och man använde sig maximalt av naturens förutsättningar. Skatter infördes av staten, varav så småningom en allt större del gick till de redan privilegierade. Även i detta rike restes höga pelare som ett signum över den civiliserade människans storhet. Girighet och maktfullkomlighet ledde mot 1500-talets mitt till Inkarikets totala kollaps.

Slutar vi titta bakåt finns inte heller någon framtid, är ett av budskapen som den indiskfödde, politiske författaren George Orwell ville förmedla i sin bok med titeln "1984". En historia, utgiven 1949, om Winston Smith och hans degenerering i ett futuristiskt samhälle. En mycket uppmärksammad profetia om framtiden, som visade sig vara bara en vindpust av det som verkligen väntade.

Så vad har den civiliserade människan av idag lärt av sin historia? Inte särskilt mycket, tycks det, där hon nu sitter med sin klimatångest mitt i finanskollapsen. Omgiven av höga skyskrapor. Medan jorden redan bågnar under trycket av närmre sju miljarder människor.

Trots alla varningssignaler är det endast mantran om hållbar utveckling och nödvändigheten av åter få fart på konsumtionen som skallar. När vi i stället borde öppna ögonen och se verkligheten för vad den är. Bara andedräkten från människor och husdjur står för 23 procent av växthusgaserna. Folkvandringen för överlevnad har redan börjat norrut.

Kanske får vi lite till mans göra som forskaren bakom Gaiateorin, den nu nittioårige James Lovelock. Bege oss ut i rymden för att hitta vår framtid.

"Glöm hållbar utveckling. Njut så länge det varar. Snart är världen som vi känner den borta", sa Lovelock nyligen i en intervju med tidskriften Fokus.

ulla gabay (14 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/5485

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Misstänker att det är som du säger Ulla att människor i rika västvärlden kommer att fortsätta neka till att det finns problem , man har byggt upp sin egen tro om vetenskapens och regeringarnas eviga framsteg som ska lösa alla problem fast än att historien så klart visar att människans arrogans har fått henne på fall gång efter gång, finns det grundläggande problem i människor etiska /moraliska tänkande vill man inte höra det. bättre att sitta i sitt luftslott och tro att inget kan rasera det. I Bibeln så talas det om det gamla sumeriska riket kallat för babylon och bibeln beskriver deras högmod i jesaja 47:7 och framåt. det forna stormaktsväldet som var det mäktigaste då är några ruiner i dag i Iraks öken. MEN så kan det väl inte sluta för dagens rika västvärld ??

Permalänk | Anmäl #1 Lars, 2009-03-30, 23:18

Vi brottas med två problem samtidigt som egentligen är diametralt motsatta varandra. Det ena är vår övertygelse om att varje liv har ett enormt värde och måste räddas, det andra är att vi håller på köra slut på våra resurser.
.
När en individs fokus skiftas från det väldigt lokala till det globala verkar det skapas både avundsjuka - gentemot de som har mer, som man själv inte får ta del av i motsas till hur det fungerar lokalt - samt likgiltighet. Vi är inte byggda för att sympatisera annat än lokalt.
.
Jag tror på varje människas lika värde och lever mitt liv på det sättet. Men jag förstår samtidigt att målet är väldigt dåligt förankrat i verkligheten. Så jag förstår helt och fullt varför människor stoppar huvudet i sanden. Antingen genom att shoppa sig glad eller genom att be till en gud som aldrig kommer svara.

Permalänk | Anmäl #2 J, 2009-03-31, 06:05

Ulla Gabay har rätt.
|
Överbefolkningen i världen överskuggar alla andra problem och framtiden ligger i att bekämpa överbefolkningen globalt och lokalt innan svält, krig och epidemier blir vardag.

Permalänk | Anmäl #3 Bo T, 2009-03-31, 07:42

Jaha,
Det var dels ett stycke flummig rymdlängtan, dels människofientlig önskan om att begränsa antalet människor.
Förutom ett överutnyttjande av naturliga resurser präglades också Inkakulturen av att man offrade människor för att blidka sina gudar. Ett upphöjt prästerskap ansåg sig ha tolkningsföreträde på hur deras klimatkris skulle hanteras.

Ulla, du gör mig mörkrädd.

Permalänk | Anmäl #4 Jonathan, 2009-04-02, 08:03

Tolkningen av en text säger många gånger mer om läsaren själv.
Vänliga hälsningar,
Ulla

Permalänk | Anmäl #5 ulla gabay, 2009-04-02, 11:23

Att människorna bakom denna kris är människor som du och jag gör väl deras skuld inte mindre, tvärtom borde den vara större.

Civilisationer dör inte på så sätt som du verkar antyda. Det hela handlar om oftast smärtsam överföring av maktstrukturer.
Romarriket dog inte ut på grund av "kamp mellan enskilda intressen". Av de dussin skäl till sammanbrottet som duk under nämna väljer du ett som inte stämmer överhuvudtaget. För övrigt är det lite vanskligt att kalla Emperiets statskick för demokrati.

Likaså så Kollapsade Inkariket inte ihop av sig själv, utan fick mer än lite hjälp Spanjorerna under befäl av Pizarro.

Machu Pichu och Coloseum är nu liksom då monument över människans förträfflighet.
Att man kan ha olika åsikter om dagens samhälle är väl helt ok, men ha väl underbyggda argument innan du ger röst åt dem. Journalism kräver ett modikum av research.

Marcus Haraldsson har jag inte hört talas som, men ska kolla upp honom senare. Kanske hans teori inte uppmärksammades för att den inte var värd någon uppmärksamhet? Jag kan inte tala för dig men det ter sig omöjligt att känna mer känslor än mig :)

Med all sannorlikhet kommer den västerländska kulturen att ligga i ruiner en dag, men människor kommer fortsätta att bygga moment över sin egna storslagenhet. Och klaga över vart samhället är på väg

Permalänk | Anmäl #6 Johan Forsgren, 2009-04-02, 19:35