En icke eftersträvansvärd mamma gräver lite djupare

Här finns lite intressanta uppgifter.
http://daddys.blogg.se/2009/march/baby-p-och-barnmisshandels-industrin.html

Tänkvärt citat:
"Londons föräldrautbildnings stiftelse visade redan för länge sedan att barn löper upp till 33 gånger högre risk att utsättas för allvarliga övergrepp, och 73 gånger högre risk att drabbas av dödlig misshandel i hemmet av en mor med en inneboende pojkvän eller styvfar än i en intakt familj.

Siffror från det amerikanska justitiedepartementet visar att ensamstående mödrar står för 55 procent av barnamorden i USA. Om man därför klarar att se bortom politiskt korrekt eufemism, innebär detta att det huvudsakliga hindret för barnmisshandel är en pappa."

Det behövs egentligen inte ens någon forskning. Det är bara att se till vad som är naturligt - för det är det som vi är skapade till. Och med "skapade" menar jag inte att man måste tro att det är Gud som har skapat oss så, utan det är precis lika relevant om man tror att det är evolutionen som har anpassat oss till de vi är genom årtusendena.

Att män och kvinnor blir kära i varandra, bildar par, har sex, får barn, och sedan uppfostrar dessa barn tillsammans, är inget som någon har hittat på nu för att reta dig Gunilla. Utan det har ALLTID varit så. Vi är alla - män, kvinnor och barn - genetiskt predisponerade för att leva i en lycklig kärnfamilj.

Barn behöver både en förälder av det egna könet och en förälder av det andra könet att relatera till, för att bli hela människor. Om det inte hade varit så, så hade vi inte behövt ha två kön som var OLIKA, och vi hade inte behövt förälskelsen och den djupa kärleken mellan man och kvinna. Det hade räckt med den sexuella lusten kring kvinnans ägglossning, som de djurarter har där hanen inte stannar hos honan efter parningen.

Självklart är man ute på MYYYYYCKET djupt vatten, när man går ifrån det som är naturligt och skapar barn som får växa upp i en onaturlig miljö. Detta gäller både homofamiljer, ensamstående mammor som blivit gravida genom att kn*lla runt, OCH ensamstående kvinnor som p.g.a. kontaktproblem med det motsatta könet blivit inseminerade på en klinik.

Du menar att naturligt är lika med vanligt förekommande under lång tid?

Grejen är den att det som är naturligt för oss människor inte alltid är det som är samhälleligt önskvärt. Det är naturligt för alla människor att vilja klippa till den som är dum, men vi tycker inte att det är bra eller rätt i vårt samhälle. Det är till och med naturligt att döda andra människor, människan har gjort det sedan urminnes tider, lika länge som hon haft sex och skaffat barn.

Kärnfamiljen däremot är en modern konstruktion (och för övrigt: genom människans historia har många, många barn uppfostrats av annan person (ofta en mor- eller farförälder) än sina föräldrar).

Det har också varit naturligt större delen av människans historia (och är fortfarande naturligt på många håll i världen dessvärre) att som kvinna föda 8-14 barn, varav minst hälften dör före fem års ålder.

Erfarenheten av kärnfamiljen visar att det inom kärnfamiljens väggar är vanligt (eller naturligt då med ditt sätt att resonera) att kvinnor och barn far illa fysiskt.

Så visst är det härligt med det naturliga!

Hej Mats Forssblad.
Siffrorna från Daddy´s Blogg handlar om barn från splittrade heterosexuella familjer, eller om familjer där fadern överhuvudtaget inte varit närvarande, inte om t.ex. barn från homosexuella familjer eller ensamstående mammor som skaffat barn via insemination.
Det är en betydande skillnad som Gunilla Gerland försöker påvisa.
Sen håller jag med dig om att det är oerhört viktigt att inte pappor i vårdnadstvister separeras från sina barn pga falska anklagelser eller fördomar mot män. Men det är en annan sida av saken.
Gerland talar här om fördomar mot de människor som valt att inte leva i kärnfamilj pga att de älskar en person av samma kön eller att de vill leva med barn men inte har/önskar en partner.
Det finns vad jag förstår inga studier som hävdar att just dessa familjer skulle vara överrepresenterade barnmisshandlare eller att det skulle gå illa för deras barn i livet.

Gunilla: du påstår att kvinnor och barn far illa i kärnfamiljer. Jag påstår inte att det inte förekommer - det finns rötägg överallt. Men ALL statistik visar, att den vanligaste familjekonstellationen vid fall av dödlig eller mycket grov barnmisshandel, är en styvfamilj bestående av en biologisk mamma och en styvpappa. Samt där den biologiska pappan inte är med i bilden, för hade han varit det så hade han ju kunnat stoppa misshandeln innan den accelererade.

Dessutom måste jag rätta dig i det du säger om att kärnfamiljen skulle vara en ny uppfinning. Det stämmer inte heller: även i det gamla allmogesamhället - som vi hade enda sedan vi blev bofasta, d.v.s. neoliticum, och fram till 1920-30-talet ungefär - så har kärnfamiljen varit kärnan i varje hushåll.

På varje gård så var det husbonden och husmodern som var gifta med varandra, och deras barn som växte upp. Dessutom brukade mannens föräldrar bo kvar livet ut, men då hade de ett eget hushåll - det s.k. "undantaget". Det var noga reglerat hur många skäppor råg, hur många fårkroppar o.s.v. de skulle ha per år livet ut. Sådana avtal kan du hitta bevarade i varje arkiv!

Likaså kunde någon ogift bror eller syster till mannen i vissa fall bo kvar - men i så fall gick han/hon som dräng/piga, och även för detta fanns det ett noga reglerat avtal. Det var alltid husbonden som bestämde över hela gården, och husmodern som basade över kvinnorna i hushållet. Man kunde också ha en eller flera drängar eller pigor som arbetade för lön och städslades för ett år i taget.

Det var också HELT otänkbart att någon annan än husmodern födde barn. Jag vet att man tyckte att det var olämpligt till och med om farmodern födde barn, efter att de flyttat till undantaget (ibland kunde ju farfar och farmor göra det redan i 40-årsåldern, om de hade fått sin äldste son tidigt och han hade gift sig och var redo att ta över gården i 20-årsåldern.) Endast husmodern och husfadern fick vara sexuellt aktiva, som sagt.

Du låter väldigt oupplyst - trodde du verkligen att folket i det gamla allmogesamhället kn*llade runt hej-vilt och fick barn med vem som helst..? Det var ju tvärtom jätte-super-viktigt, att husfadern kunde vara säker på att gården inte gick ur ätten till en gökunge. En flicka som varit sexuellt aktiv var otänkbar på äktenskapsmarknaden, efterom bonden som hon gifte sig med alltid skulle ha fått vara rädd för att hon lurade på honom en gökunge.

Gunilla - nu blev jag förresten nyfiken. Om du nu tror att kvinnor och barn far illa i kärnfamiljen, vad tycker du då att vi ska göra åt det..? Förbjuda män och kvinnor att bli kära i varandra, flytta ihop och ha sex..? Tvångsabortera och tvångssterilisera alla som blir med barn på naturligt sätt..? Fostra upp nya människor på speciella uppfostringsanstalter, där de föds av kvinnor som befruktats artificiellt..?

KärnfamiljsSara: Nej, jag tror inte heller att barn till en ensamstående mamma som inseminerat sig p.g.a. kontaktproblem får SAMMA problem som barn till en ensamstående mamma som kn*llat runt. Risken för att det ska komma en man som upplever styvbarnet som en konkurrent om mammans kärlek, och som därför vill göra sig av med det, är ju t.ex. rätt liten. Inte heller lär en kvinna som har inseminerat sig på grund av kontaktproblem, lämna barnet ensamt dygn i sträck när hon är ute och festar och sover över hos diverse män. Det har du rätt i!

Men jag tror att ett sådant barn kan få andra problem. Tänk att leva med en ensam mamma, utan far, utan syskon, utan nära vänner till familjen. Att alltid vara hennes allt, att alltid bara sitta hemma med henne alla storhelger - när andra människor festar i goda vänners lag...

Tänk om hon för vidare sina problem och sin rädsla för män och människor i allmänhet till barnet! Hon kommer i alla fall inte att kunna ge det råd och stöd i sådana frågor som rör just kamratproblem och - så småningom - förhållandet till det motsatta könet.

Jag känner, att ska ett sådant barn överhuvudtaget kunna växa upp till en välfungerande människa, som klarar att skaffa sig vänner och så småningom en partner, och fungera tillsammans med andra i skolan och på arbetsplatser, så MÅSTE det till någon åtgärd från Soc.. Typ en stödfamilj varannan helg och några veckor på loven - en vettig kärnfamilj bestående av en pappa, en mamma och flera syskon. Och detta måste pågå över lång tid, så att barnet hinner uppleva sig som ett av barnen i familjen.

Helena förutsätter visst att alla ensamstående mödrar som valt insemination för att få sitt efterlängade barn är stackars asociala loosers som inte har vare sig familj eller vänner i sitt sociala nätverk. Well, så är inte fallet. Inseminerade mödrar är precis som människor i allmänhet. Ofta dessutom starka kvinnor, framgångsrika både yrkesmässigt och t ex i föreningsliv. Det finns säkert en och annan inseminerad mamma med begränsat nätverk, men visst finns det även det bland övriga mammor med? Helenas åsikt är enligt min mening lika fördomsfull som uppfattningen att lesbiska kvinnor är manhaftiga, bögar är fjolliga, invandrare brottsliga.
Huvudsaken är att barnet känner sig tryggt och älskat av människor i dess omgivning, sen spelar det inte så himla stor roll hur det har kommit till.

Tack Gunilla för att du bemöter KD:s åsikter och tar ner dem på jorden igen.
Viktigt som du skriver att skilja på åsikter och forskningsresultat. Åsikter får man ju ha men att luta sig mot forskning (när det inte stämmer) är för mig likvärdigt med att ljuga.
Och hur kan man som socialminister uttrycka sig så nedvärderande mot människor? "Icke önskvärda familjer", var det så han sa?
Avgå, Göran Hägglund!!

Vet du, Helena, att jag undrar just vem det är som är oupplyst? För att inte tala om fördomsfull och trångsynt! Var i hela friden får du idén att den som skaffar barn ensam är rädd för män? Har det ens slagit dig att det kanske helt enkelt bara är så att man inte träffat den rätte ännu, och att ren biologi gör att man inte längre har råd att vänta? För du VET väl ändå att man har ett synnerligen begränsat antal år på sig att bli gravid som kvinna?

Och var i hela friden får du idén att en kvinna som är stark nog att våga medvetet skaffa barn ensam skulle stå utan vänner, släkt och annat nätverk? Menar du att det ser ut så att ingen man = totalt utan mänskliga kontakter? Jag kan inte hjälpa att jag i mitt stilla sinne undrar hur ditt eget nätverk ser ut? Kläcktes du ur ett ägg, utan egen familj och kom sedan samtliga dina sociala kontakter i ett paket med din man? Det är liksom enda sättet jag kan förklara ditt märkliga uttalande på....

Nåja, jag ska förklara för dig hur det var/är för mig, kanske kan det ge dig en aning insikt och lite mindre förutfattade meningar:

När jag valde att inseminera mig hade jag ett ordnat liv. Fast jobb, vänner, och en stöttande familj omkring mig. Släkt, umgänge. Ja, faktiskt allt - utom man och barn. Man kunde jag ju inte precis trolla fram, och vet du, jag var heller inte villig att nöja mig med vilken snoppinnehavare som helst bara för att få ett barn. Alltså blev det insemination. Mitt livs bästa beslut! Och jag och min son skulle haft ett gott och ritk liv - men de storhelger du målar ut som en misär tillsammans med den släkt och de vänner jag hade redan innan. Nu råkade det hampa sig så att jag träffade en man vad det led. Ja, för sånt kan hända, förstår du. Man blir inte en samhällets utstötta paria bara för att man valt att skaffa barn utan man! Alla blir inte hotade och dömande. Idag är jag gift, och vi har ytterligare ett barn. Och vet du - min man sa under den graviditetet att han ville ha en dotter, för en son hade VI ju redan!

Så ta och stoppa undan fördomarna och kliv in i 2000-talet!

En kommentar även till Mats Forssblad:
Ja, statistiken visar att de flesta barn som misshandlas ihjäl har sin styvfar som förövare. Men vet du vilken grupp som i svensk statistik kommer som tvåa i barnmisshandlarligan? Jo, biologiska pappor. I Sverige är det alltså oftast män som slår barn, oavsett biologiskt band eller ej. Inte kvinnor. Så det argumentet, svagt som det var, höll alltså inte heller. Därmed inte sagt att jag inte tycker män ska ha barn, jag lever som sagt med en själv, men håll dig till fakta, tack!

Helena! (eller är det Harald?)

Du skriver: "Men jag tror att ett sådant barn kan få andra problem. Tänk att leva med en ensam mamma, utan far, utan syskon, utan nära vänner till familjen. Att alltid vara hennes allt, att alltid bara sitta hemma med henne alla storhelger - när andra människor festar i goda vänners lag..."

Jag känner ca 200 sådana barn.INGET av dem lever under de förhållande som du beskriver.

Hur många sådana barn känner du?

/Maggie

JA vad ska man säga???

Jag tror att det är viktigast för ett barn att vara äskat och växa upp i en trygg och älskande miljö. Oavsett hur många föräldrar man har och vilka kön de har.

Min son har den "donatorpappa" - och växer upp med sin mamma. Och mormor och morfar som han träfffar nästan varje dag. Och moster och morbror och 4 kusiner - som han träffar flera gånger i veckan. Han träffar många andra barn - från kärnfamiljer och från familjer med bara en förälder.

Att förutsätta att han skulle ha en sämre barndom än andra barn är något man gör utan eftertanke. Utan att fundera på vad som är viktigt för ett barn. Kärlek, närhet, uppmärksamhet och respekt. Att inte bli sviken. Att skaffa barn som ensamsåtende gör man bara om man har ett gott nätvärk. En ekonomisk situation som gör det möjligt, Och en enorm barnlängtan.

Sverige är ett single-tätt land - det finns många som inte träffat den rätte att bilda familj med. Det behöver inte alls bero på kontakt-problem. I dagens kultur finns det många både kvinnor och män som inte hittat sin drömman/kvinna. Och som kvinna måste man agera innan man blir infertil.

Familjer med mamma och pappa, mamma och mamma, pappa och pappa, bara mamma eller bara pappa kan alla vara bra eller dåliga.

Min son och de barn vi känner som har samma bakrund är älskade och sedda barn med mammor som inte skäms för hur de skaffat sina barn . Och som inte bär på en stor ilska mot en man som lämnat dem - och bara är fyllda va kärlek tilll sina barn. Det är en bra utgångspunkt att bygga en trygg och lycklig barndom från.

1. Jag tror att ni vet lika väl som jag, att klinikerna i Danmark, Finland, Ryssland, Cypern med flera ställen där man kan göra insemination eller IVF som ensamstående, inte gör några utredningar kring kvinnornas sociala nätverk.

Mig veterligen behöver man inte heller ha något medgivande ifrån Soc. - sådant som adoptivsökande får - med sig till kliniken för att få behandlingen. Utan personalen ger nog behandlingen till den som kan betala kort och gott... Det är ju vinstdrivande kliniker vi talar om och inte välgörenhetsinrättningar. Men rätta mig gärna om jag har fel. (Och om de gör en "utredning" i form av ett formulär som kvinnan själv får fylla i, och ingen kollar sanningshalten i svaren, så räknas det faktiskt inte.)

2. Angående att ha ett socialt nätverk kontra att ha en man. Alltså, de som förblir oskulder gör det vanligen för att de saknar ett socialt nätverk. De har inga vänner att gå ut med, de har ingen som bjuder dem på fester, de har ingen kompis vars brorsa de kan bli presenterade för.

Det är naturligtvis hemskt synd om dessa människor, och jag kan mycket väl förstå att man i det läget tänker att ett barn är lösningen på alla problem. För DET är i alla fall en människa som man KAN skaffa sig, och som inte har något annat val än att tycka om en. För det finns ingen annan heller.

Det är som sagt mänskligt och förståeligt - men är det rätt mot barnet..? Knappast! Utan då är det mycket bättre att börja i den andra änden, och försöka skaffa sig en man. Nätdejta, gå danskurser, gå ut och dansa... Själv börja fråga sina arbetskamrater om de vill hänga med ut på något kul.

Dessutom är det nog dags att inse, om man är så gammal att den biologiska klockan tickar mot sitt slut, att Drömprinsen inte finns. Utan att allt handlar om kompromisser, och att man själv inte heller är perfekt.

Kära Helena,
nog är det väl underbart att leva i ett samhälle som är mer tolerant mot barn som tillkommit i olika typer av sexuella förhållanden än det "gamla allmogesamhället" som du kallar det. Din text ger intrycket att det inte förekom utomäktenskapliga barn förr i tiden. Det gjorde det. De utomäktenskapliga barnen och deras mödrar fick det förfärligt svårt i livet eftersom de normer du så väl beskrivit i ditt brev levde så starka. De förhindrade inte folk att ha sex och få barn utanför äktenskapet, men de förhindrade barnen och kvinnorna som födde dem att få ett fortsatt bra liv. Jag är så otroligt glad att vi kommit längre i samhällsutvecklingen nu!
Leve framstegen och det barnvänliga samhället!
/Cecilia

Ha Ha Helena. Jag vet inte vad du har fått för dig . men iallafall har du nog inte riktigt hängt med!
Du skriver "2. Angående att ha ett socialt nätverk kontra att ha en man. Alltså, de som förblir oskulder gör det vanligen för att de saknar ett socialt nätverk. De har inga vänner att gå ut med, de har ingen som bjuder dem på fester, de har ingen kompis vars brorsa de kan bli presenterade för. "
Tror du att de som skaffar barn mha donatorer gär det för att de är oskulder? för att de inte tycker om män?Och för att om man inte är gift så är man oskuld - eller? haha...

Det finns så många olika anledningar till att skaffa barn själv - det är inte ovanligt att en kvinna som närmar sig 40 och befinner sig i en relation med en man inser att han inte vill skaffa barn och att hon själv antingen kommer bli ofrivilligt barnlös pga att mannen hon lever med inte vill ha barn - eller så får hon göra nåt själv...

Jag måste skratta igen - oskulder... haha!

Ha Ha Helena. Jag vet inte vad du har fått för dig . men iallafall har du nog inte riktigt hängt med!
Du skriver "2. Angående att ha ett socialt nätverk kontra att ha en man. Alltså, de som förblir oskulder gör det vanligen för att de saknar ett socialt nätverk. De har inga vänner att gå ut med, de har ingen som bjuder dem på fester, de har ingen kompis vars brorsa de kan bli presenterade för. "
Tror du att de som skaffar barn mha donatorer gär det för att de är oskulder? för att de inte tycker om män?Och för att om man inte är gift så är man oskuld - eller? haha...

Det finns så många olika anledningar till att skaffa barn själv - det är inte ovanligt att en kvinna som närmar sig 40 och befinner sig i en relation med en man inser att han inte vill skaffa barn och att hon själv antingen kommer bli ofrivilligt barnlös pga att mannen hon lever med inte vill ha barn - eller så får hon göra nåt själv...

Jag måste skratta igen - oskulder... haha!

Ha Ha Helena. Jag vet inte vad du har fått för dig . men iallafall har du nog inte riktigt hängt med!
Du skriver "2. Angående att ha ett socialt nätverk kontra att ha en man. Alltså, de som förblir oskulder gör det vanligen för att de saknar ett socialt nätverk. De har inga vänner att gå ut med, de har ingen som bjuder dem på fester, de har ingen kompis vars brorsa de kan bli presenterade för. "
Tror du att de som skaffar barn mha donatorer gär det för att de är oskulder? för att de inte tycker om män?Och för att om man inte är gift så är man oskuld - eller? haha...

Det finns så många olika anledningar till att skaffa barn själv - det är inte ovanligt att en kvinna som närmar sig 40 och befinner sig i en relation med en man inser att han inte vill skaffa barn och att hon själv antingen kommer bli ofrivilligt barnlös pga att mannen hon lever med inte vill ha barn - eller så får hon göra nåt själv...

Jag måste skratta igen - oskulder... haha!

Ha Ha Helena. Jag vet inte vad du har fått för dig . men iallafall har du nog inte riktigt hängt med!
Du skriver "2. Angående att ha ett socialt nätverk kontra att ha en man. Alltså, de som förblir oskulder gör det vanligen för att de saknar ett socialt nätverk. De har inga vänner att gå ut med, de har ingen som bjuder dem på fester, de har ingen kompis vars brorsa de kan bli presenterade för. "
Tror du att de som skaffar barn mha donatorer gär det för att de är oskulder? för att de inte tycker om män?Och för att om man inte är gift så är man oskuld - eller? haha...

Det finns så många olika anledningar till att skaffa barn själv - det är inte ovanligt att en kvinna som närmar sig 40 och befinner sig i en relation med en man inser att han inte vill skaffa barn och att hon själv antingen kommer bli ofrivilligt barnlös pga att mannen hon lever med inte vill ha barn - eller så får hon göra nåt själv...

Jag måste skratta igen - oskulder... haha!

Skratta hur mycket ni vill. Jag har läst Gunilla Gerlands bok om att leva med Aspergers', så jag vet ju vilken problematik det är hon har - och det var hennes inlägg jag svarade på.

Om man inte har några sådana svårigheter, så måste lösningen vara att ställa ett ultimatum på den man man har - tidigare i livet, innan man är 40 år och desperat. Det finns för övrigt utmärkta e-kontaktförmedlingar nu, där man kan kryssa i att man vill ha barn och endast acceptera brev från sådana män som också vill det. Så slösar man ingen tid på karlar som inte vill.

Att inseminera måste väl ändå vara en märklig nödlösning..?

Okej, Helena, så i din värld är alla som väljer att skaffa barn ensamma socialt omöjliga oskulder. Och ensamstående mammor som blivit gravida genom sex är slampor som knullar runt och som lämnar sina stackars barn ensamma dygn i sträck för att själva supa och ha sex med främlingar. Hur får du ihop det? Om man inte har sex, så är man socialt inkompetent, men om man har det är man en slampa? Är det bara sex inom äktenskapet som är acceptabelt för dig?

Herredumilde, i vilket universum lever du egentligen??? Om jag nu vore så socialt inkompetent, hur förklarar du då att jag dels arbetar i ett socialt yrke, dels faktiskt träffade en man efter att jag fått ett inseminationsbarn?

Jag frågar dig igen: Hur ser ditt eget sociala sammanhang ut? Gick du helt ensam genom livet tills du träffade din man, och först då fick ett socialt sammanhang med vänner och släkt? Och hur lyckades du i så fall ens träffa honom, eftersom den som är singel enligt ditt eget resonemang per definition är socialt inkompetent och omöjlig att umgås med?

Och vet du, för mig är den desperata lösningen att skrapa botten på tunnan bara för att till varje pris hitta en man att skaffa barn med innan det är för sent. Insemination är den lugna, icke desperata lösningen. Min man kom - ingen perfekt prins, men tillräckligt perfekt för mig. Hade han inte gjort det, så hade jag och min son ändå haft ett utmärkt liv, med gott om sociala kontakter. Och jag hade sluppit förmedla till mina barn att "mamma valde pappa enbart av desperation och rädsla att inte annars få barn". Nu vet de att mamma och pappa är tillsammans av kärlek, inte av tvång och rädsla. Det måste väl ändå vara aningen bättre än det du propagerar för?

Men kom igen nu Helena, visst vet väl du om någon att klinikerna kan neka någon till insemination som verkar direkt olämplig! Allt det du skriver låter så självupplevt på något vis, och du låter fruktansvärt bitter.

Helena, du skrev att all statistik visar att den vanligaste familjekonstellationen vid fall av dödlig eller mycket grov barnmisshandel är en styvfamilj bestående av en biologisk mamma och en styvpappa. Det må så vara. Men vad är det som säger att den biologiska pappan hade stoppat misshandeln om han hade varit där? Det finns förmodligen en orsak till att åtminstone en del av dessa frånvarande, biologiska fäder är just frånvarande. Jag skulle vilja veta hur många av de barn som misshandlas av sina styvfäder först har levt i en kärnfamilj som upplösts pga våld inom familjen.

Dessutom, finns sambandet mellan misshandel och styvfäder kvar även om man kompenserar för missbruk, arbetslöshet etc?

Men Helena, och ni andra också, tror du att bara för att en man och en kvinna gifter sig så blir de automatiskt fertila? Eller tror du att alla män och kvinnor vill och kan få sex eller barn bara för att de kanske tror eller säger det från början? människor ändrar sig, eller är oförmögna. Det finns många människor som lever i sk vita äktenskap, och att någon på en internetdejtsida kryssar i att den vill ha barn är ingen garanti att den verkligen känner så eller kommer känna så imorgon. Livet är inte så lätt. Frågan är väl mer vad vi unnar dem/ oss när vi upptäckt att livet är mer komplicerat än i sagoböckerna. Jag tycker det är underbat att man kan göra det bästa av situationen och hjälpa och stötta varann istället för att racka ner på varann.

Sofi: jag fattar allt det där som kan hända, som sätter käppar i hjulen för barndrömmarna. Men det sa ju Östros också, att livet har begränsningar. Tyvärr ÄR det så.

Det har alltid funnits kvinnor som har blivit gamla ungmör, och därför inte kunnat få barn. Och det har alltid funnits de som har blivit gifta med sterila eller impotenta män. (Men idag har man i det fallet möjligheten att skilja sig, om barn känns viktigare än kärleken till mannen). Och de har då fått lov att leva barnlösa.

Vi kan och SKA inte kunna kontrollera allting i livet, och att komma runt problemen genom att skapa ett barn på ett onaturligt sätt och beröva det sin far, fullt medvetet redan från början, är inte ett alternativ i ett sunt samhälle.

Jag måste kommentera det där som sas i klippet också (tror det var programledaren som sa det), att det är så vanligt med ensamma mammor och homofamiljer nu. Som om det att någonting har blivit "vanligt" i sig är skulle vara en garanti för att det är något bra, som samhället måste anpassa sig efter och till och med uppmuntra..?

Jämför med om man skulle säga: "det har blivit så vanligt med gravt överviktiga människor nu. Därför är det något normalt och bra". "Det har blivit så vanligt med självmord nu. Därför är det något normalt och bra". "Det har blivit så vanligt med ungdomar på glid nu. Därför är det något normalt och bra." "Det har blivit så vanligt att människor missbrukar alkohol, droger och lugnande preparat nu. Därför är det något normalt och bra".

I stället borde man väl försöka få ordning på det som har gått fel, så att det blir FÄRRE barn som behöver växa upp i konstiga och ofullständiga konstellationer..? Och därmed färre trasiga ungdomar och vuxna.

Ja du, Helena. Ju mer du skriver desto mer lyser din okunskap och din ovilja att söka ny kunskap igenom. Du svarar inte på direkta frågos som ställs till dig, och du kommenterar inte de faktauppgifter du får som visar på något annat än det du tror.
Egentligen är det helt meningslöst att ens svara dig mer, för du vill så uppenbart inte ha någon debatt, du vill bara få ur dig din egen bitterhet på livet. Trots det gör jag ännu ett försök att nå dig:
För det första är det ett tämligen känt fenomen att kvinnor som hamnar i förhållanden med våldsamma män, tyvärr alltför ofta upprepar det mönstret i relation efter relation. Alltså är det faktiskt inte helt osannolikt att den där separerade biologiska pappan som du hyllar så faktiskt var minst lika våldsam som den styvfar som sedan slår barnet. Och hur i hela friden får du det förresten till att det är mammans fel om mannen slår barnet?? Och hur menar du att man ska lösa det problemet? Ska skilsmässa förbjudas? Eller ska den kvinna som blir lämnad förbjudas inleda en ny relation om hon har barn? Men då blir hon ju ensamstående mamma, och det får man ju inte heller vara i din värld....Ska kanske mannen med automatik ha ensam vårdnad och mamman förlora umgänget för att du ska vara nöjd? Och gäller det även om det är mannen som väljer att lämna kvinnan, ska kvinnan ändå straffas då?
Din näst sista kommentar antyder att du inte heller anser att par ska få hjälp med konstgjord befruktning om de är infertila, stämmer det?
Dina exempel på saker som "är så vanliga att de därmed borde normaliseras" har en sak gemensamt - de leder alla till skador på person- och samhällsnivå. Läs länken sist i Gunillas artikel, där ser du en professor som pedagogiskt och tydligt visar hur fel du har. Länken är visserligen på engelska, men du kanske kan få hjälp att tyda den. Det är nämligen så att det forskats på barn till frivilligt ensamstående mammor, och det har visat sig att de inte blir ett enda dugg mer trasiga än barn uppvuxna i kärnfamiljer. De är tvärtom precis lika välanpassade och klarar sig lika bra i livet. Jag kan vetenskapligt bevisa min ståndpunkt. Kan du det?
Har du någon som helst integritet så svarar du på de frågor som ställs direkt till dig. Annars är det helt meningslöst att fortsätta lägga tid på att svara dig, och då tackar jag för mig.

Men hörni, det verkar rätt lönlöst att föra en dialog med "Helena" - som någon redan har nämnt så svarar hon inte på frågor, utan lägger bara till ett häpnadsväckande yttrande efter ett annat.

Hon är antingen en fiktiv person som vill provocera, eller en person där alla skruvarna inte riktigt sitter där de ska, eller en kvinna som lever i en liten avskild grupp, avskuren från samhället, med en egen filosofi och lära om vad livet går ut på.

Och i så fall, som hon själv skriver, någon som var oskuld och tyckte att se var smutsigt, tills hennes väninna presenterade henne för sin bror, och hon därmed var förpliktigad till att bli kär i denne man och njuta av att ha sex med honom. Och i denna grupp är det tydligen inte tillåtet att ta ut skilsmässa, eftersom hon inte ser detta som en möjlig orsak till att kvinnor kan vara ensamstående.

Om detta är hennes lilla värld, så är det ju svårt att få henne att tro något annat genom en dialog här. Förhoppningsvis kanske något fastnar. Men jag tror att Helena är en fejk.

Till Helena och övriga med stängda sinnen. Jag antar att ni hoppar från flygplan utan fallskärm också för ni har sannerligen anträtt livet med stängda sinnen. "Man blir inte fri själv utan att visa tolerans mot andra" Ni målar upp en värld/verklighet som är svart eller vit. Sanningen ligger därimellan i gråskalan.

Oavsett vilken sexuell läggning, kön eller könsidentitet man har eller om man lever som singel, i tvåsamhet eller rent av i ett polyförhållande. Inget av detta har att göra med hur bra eller dålig förälder man blir. Om barnet/barnen mår dåligt av det hänger väl på omgivningen hur vuxna människor i dess omgivning beter sig och filtrerar ner det till sina barn. Vi är alla lika med ändå lika. Vi vill alla mötas av kärlek och omtanke av vår omgivning. Kort sagt bemött dina medmänniskor på det sätt som du själv vill bli bemött. Ger vi våra barn kärlek och omtanke och lär dem respektera att alla människor inte är lika men är lika mycket värda för det eller ogillar du invandrare också!

"Så länge du inte kan förlåta din nästa dennes olikhet, är du fortfarande långt bort från vägen till vishet"

Sen till de religiösa. Står det inte i Bibeln att Gud skapat oss alla till sin avbild!!! Med tanke på det måste han/hon vara en blandning av man och kvinna som gillar både kvinnor och män...

Tack för ordet Michelle Appelgate

Other than the bright red and white, myl nothing else worth mentioning the shoe. This coloring is very not for everyone, but these people know who they are. Is Nike Air Max 90 Current Moire pwe you?
air force shoes
shox shoes,Dhaka is also the name of the collection,
nike shox athletic footwear, apparel and accessories;
discount nike shoes online sale.
cheap air force 1 shoes making boots heels fashion lined cotton.