ÄR ANTONSSONS INTERVJU MED SOCIALSEKRETERAREN KORREKT

Tycker du, Tina Lundberg, att det gigantiska bedrägeri som Liza Marklund och Mia utsatt alla läsare för i åratal är korrekt? Är det korrekt behandling att felaktigt utpeka en man för bestialiska brott och förföljelse, en man som i alla år varit igenkänd i sin hemstad? En man som redan för 20 år sedan sonat sitt brott med EN MÅNAD i häkte. Är det korrekt beteende att i intervjuver under många år som Mia gjort ständigt dra samma gamla lögner om och om igen? Är det korrekt att tillskansa sig asyl i USA och miljoninkomster på lögner i böcker som utgavs för att vara SANNA? Är det korrekt beteende att samtidigt inkassera "sjukbidrag" i Sverige? Är det korrekt beteende att låta sina barn växa upp med en stor livslögn? Ja, jag bara undrar, du är ju intresserad av att saker ska gå "korrekt" till, eller hur?

Tina: Enligt Tonchi Percans artikel här på Newsmill stack Mia med barnen från Sverige eftersom sociala kom fram till att hon var olämplig att ta hand om barn. Marklund tog ut pengar åt henne så att hon kunde sticka enligt vad jag har förstått. Vad säger du om det?

Kära Tina Lundberg.

OM du hade läst Antonsson's bok, hade du VETAT hur intervjuerna hade gått till!
Jag kan själv bara lyfta på hatten för Hedlund! Jag kan hur enkelt som helst sätta mig in i de känslorna hon har haft ifm intervjun...det kan inte ha varit lätt för henne, väl vetande att hon nog balanserade på gränsen för vad som kan sägas/inte sägas.
Hon valde det jag själv hade valt: att sätta dit en som ljög så hon trodde sig själv!
Att du tycker synd om Mia med familj...det är bara sorgligt. Familjen ja, helt klart, de är drabbade av en första klassens psyko/sociopat! Men att tycka synd om Mia. Tragiskt.
Synd bara att fk är så långsamma i deras handläggning, jag emotser en polisanmälan för bedrägeri. Hoppas hon blir utlämnad från USA också! Så kan hon sitta inne i sverige och aldrig få lov att återvända till USA pga straffregister! Men, nej, det hoppas jag inte, för då är det väl någon annan som jagar henne, får henne på flykt och då tvingas hon igen ljuga om Sverige och söka asyl på Bahamas!
Denna kvinna har ställt till det för så många nu, men ändå finns där någon som tycker synd om henne. MiaLiza's makt över vissa kvarstår...

Är du verkligen terapeut?

Du har ju redan skrivit en, eller kanske två, artiklar i det här ämnet.

Som jag ser det har inte Tina Lundberg uttalat sig om varken "Gömda" eller "Asyl". Det hon tar upp här är Eva Hedlunds uttalanden och Monica Antonssons tillvägagångssätt i just detta fallet.
Eva Hedlunds uttalanden är enligt alla socionomer jag har pratat med, under all kritik. De anser att det helt klart handlar om sekretessbrott. Sekretessbrott som gör att många utsatta nu har förlorat tilltron till Socialtjänsten.
I artikeln preciserar Tina Lundberg tre frågor som hon vill ha svar på och det leder till ett ifrågasättande av hennes yrkesroll?!?
Vilken nivå har ni på er debatteknik?
Finns det ingen sans och balans längre?
-
Jag skulle mycket gärna vilja ha svar på de frågor som ställs här... och många fler.
Efterhand som denna soppa står och puttrar, så väller frågorna fram.
Jag överdriver inte när jag säger att minst 3/4 av mitt exemplar av boken har tjocka röda markeringar.

Det kommer säkert att störa någon att jag lägger in mina frågor som jag ställt under en annan artikel, men för mig är de viktiga.
Så håll i hatten!
-
Jag vill också veta... Jag vill veta hur det kommer sig att saken inte utreds vidare med tanke på de uttalanden Eva Hedlund gjort.
Jag har pratat med socionomer, gått igenom det aktuella kapitlet i boken med dem och de är milt sagt förbannade. De skulle inte ens drömma om att lämna ut sådana uppgifter om sina klienter. Varken nuvarande eller tidigare sådana.
Jag vill veta hur det kan vara ok att skapa en sådan otrygghet kring en yrkesgrupp som MÅSTE utstråla trygghet. En yrkesgrupp som man måste kunna lita på. En yrkesgrupp som många numera inte litar på.
-
Jag vill veta hur det kan vara ok att människor i behov av skydd nu känner sig så rädda att de inte vågar söka hjälp. De undrar om det de redan hunnit säga verkligen stannar inom socialtjänstens väggar.
Är det ok att rädda människor nu är livrädda?
-
Jag vill dessutom veta om det är ok att en författare publicerar uttalanden som hon vet kan skada en gömd människa.
Jag vill veta hur det kommer sig att en journalist som medvetet "skrämmer fram sitt offer" kan nomineras till Guldspaden?
Finns det ingen yrkesetik eller yrkesmoral som borde hindra en journalist från att publicera sådana uttalanden?
Man har ju sett prov på en bristande personlig moral och etik i samband med publiceringen, men hur är det med den yrkesmässiga?
-
Finns det inga gränser?
Är det inte JK som skall hålla i tyglarna?
Är inte den lilla människan någonting värt?
-
Det är mycket jag vill veta, och namninsamlingen är åtminstone en bra början.
Jag vill återigen ge en eloge till kvinnan som startade den!
Kanske jag kan få svar på några av mina frågor...

När jag ser alla dina så kallade debattartiklar på Newsmill så börjar jag på allvar undra vems ärenden du går??

Kan du lyfta blicken överhuvudtaget och försöka förstå varför Monica Antonsson skrev sin bok från början? SYFTET?

Du verkar helt bländad av ditt eget hat mot Antonsson att alla medel utan någon som helst substans är tillåtna.

Marina Engans kommentar andas samma fanatism där all form av substans till den egentliga anledningen till Antonssons bok totalt ignoreras.

Precis vad jag undrar, finns det inga gränser??

Vad jag kan förstå så får inte en socialsekreterare eller någon annan som lyder under sekretesslagen uttala sig i något ärende rörande sina klienter. Om så är fallet så måste det ses som ett brott mot sekretesslagen oavsett vad syftet är.
-
Om JK anser att Antonsson riktar kritik mot Marklunds böcker och därför väljer att lägga ner utredningen så kvarstår ju ändå socialsekreterarens uttalanden som finns på band. Det kan ju inte vara annat än ett brott mot sekretesslagen.
-
Jag tycker JK är skyldig en Japansk ursäkt och titta på detta en gång till.

Jerry:
-
"Marina Engans kommentar andas samma fanatism där all form av substans till den egentliga anledningen till Antonssons bok totalt ignoreras. "
-
Är det fanatism att vi ifrågasätter de utalanden en socialsekreterare har gjort?
Jag ifågasätter hennes handlande då jag har kontakt med människor vars situation har förvärrats rejält pga detta.
Vad är det som är så allvarligt med att ifrågasätta Antonsson? Jag såg inte att du reagerade när hon uttalade sig om mig på ett sätt som helt klart är förtal...
Du har aldrig reagerat när Antonsson har manipulerat inlägg och kommentarer. Du har aldrig reagerat när hon har hånat människor.
Är det enbart när kritiken riktas mot henne som du reagerar på orättvisorna?
-
Är det inte meningen att man skall kunna ifrågasätta sådant som man upplever som fel?
Varför inte försöka se det hela från vår sida?
Varför inte försöka sätta dig in i hur de kvinnor som kontaktat mig känner?
-
Vi talar om sekretessbrott. Och det är mycket allvarligt.
-
Låt oss för diskussionens skull säga att Monicas syfte med boken var ok...
Om det då visar sig att det har begåtts allvarliga fel under skrivandets gång, skall man då bara acceptera det för att syftet var ok?
Är det inte något liknande ni går igång på?
Syftet med mitt och Tina Lundbergs engagemang är att hjälpa utsatta kvinnor och barn. Ett bra syfte eller hur?
Enligt ditt sätt att se det, så borde det utsäkta alla mina handlingar... Dvs. du borde inte kritisera mig.
Ser du hur ditt resonemang faller sönder?
-

Till Jerry.
-
Vad hade MA för syfte med sin bok?

Tillbaka till sekretessen - det spelar ju ingen som helst roll om Mia har uttalat sig tidigare, det ger inte någon socialsekreterare rätt att uttala sig.
-
Angående Tinas hat och bruk av icke substansiella medel så tycker jag att du är helt fel ute.
Tycker du verkar vara ganska substanslös själv.

Vad är det som gör att vissa obstinata människor som du Tina Lundberg, Marina Engan och Catharina till varje pris försöker hitta felaktigheter i Antonssons bok för att "fria" Liza? Liza Marklund har ljugit, bedragit och utan hänsyn till barns hälsa hjälpt en familj att fly Socialtjänsten- är detta ett sunt beteende menar du? Eller kallar du det att ha respekt för socialsekreterare och deras kompetens när de bedömde att Mias barn var i fara pga brister i hemmiljön. Jag är själv socialsekreterare och tycker det var fruktansvärt oansvarigt av Liza Marklund att "hjälpa" denna familj som var under utredning hos Socialtjänsten. Jag ser inga problem med Monica Antonssons bok som belyser Liza Marklunds och Mias egoistiska beteende där barnen är de som offras för dessa kvinnors giriga begär. Om du Tina Lundberg är familjeterapeut skulle jag gärna vilja veta vilken utbildning du har för du kan knappast vara socionom och ursäkta Liza Marklunds och Mias lögner och rättshaveri. Om detta är fallet är du farligt ute; barnperspektivet ska alltid företräda vuxnas behov och nycker, detta är elementärt. Dina artiklar är riktiga lagvattenmärken och det förvanar mig att de överhuvudtaget publiceras. Men ok, Expressen betalar ju 11000 för Marklunds illisibla pamfletter.

Peder Åsén:
-
Du ar helt rätt!
Det handlar om sekretessen och att en socialsekreterare skall hålla tyst. Ähhh... jag kallar en spade en spade; Hålla käft!
-
När man börjar tänja på sekretessen är man farligt ute. Sekretessen är ofta det enda skydd mellan offer och förövare. Bryts den kan följderna bli mycket allvarliga. Det är bara att se på statistiken... Hur många kvinnor mördas av en nuvarande eller tidigare partner?
Frågan är mycket allvarligare än Jerry verkar inse...
-
Tycker förresten att Tinas medel är innehållsrika och jag har inte sett en gnutta hat...
-
Ifrågasättande = hat?? Har jag aldrig hört förut :-)

Till Jerry:
-
Du skriver: ”Du verkar helt bländad av ditt eget hat mot Antonsson att alla medel utan någon som helst substans är tillåtna.”
-
Det är starka ord du tillskriver mig.

-
För mig handlar det om att rätt skall vara rätt, ingenting annat. I detta fall är det icke korrekt att JK har lagt ner utredning om sekretessbrott. Inget brottsoffer, utsatt kvinna eller barn, ej heller socialsekreterare skall lida för att Hedlund har ”talat bredvid mun”. För att inte tala om det lidande som Mia och hennes familj just nu kan erfara.
-
Du skriver: ”När jag ser alla dina så kallade debattartiklar på Newsmill så börjar jag på allvar undra vems ärenden du går??”

Jag går mitt ärende, ingen annans. Jag är djupt bekymrad över de brottsoffer, inte minst de utsatta kvinnor som har kontaktat mig. De är oroliga över JK:s beslut. De vet inte om de längre kan lita på socialsekreterare. Är det rätt tycker du?
-
Du skriver: ”Du verkar helt bländad av ditt eget hat mot Antonsson att alla medel utan någon som helst substans är tillåtna.”
Fel Jerry. Du projicerar. Återigen jag anser att det icke är rätt det som nu sker. Antonsson är journalist och jag vågar påstå att hon är väl medveten om att socialsekreteraren har begått tjänstefel i samma stund som Hedlund berättade för henne om Mia.

-
Du skriver: ”Marina Engans kommentar andas samma fanatism där all form av substans till den egentliga anledningen till Antonssons bok totalt ignoreras. ”
.
Vad är det för anklagelser du kommer med? Vad ger dig rätt att uttrycka en sådan sak om Marina Engan? Saknar du respekt att föra en värdig dialog?
-
Jag är väl medveten om vad som sker bakom kulisserna. Inte minst vad Ramona Fransson har gjort, senast nu förra helgen.

Ingrid:
-
Då skulle jag vilja ställa dig ett par frågor...
Som socionom, när tycker du att der är ok att bryta den sekretess ni är bundna till?
Vad är en acceptabel orsak?
Av vilken anledning ifrågasätter du Tina Lundbergs yrke och utbildning?
Ditt uttalande om betalda pamfletter är insinuerande...
-
Kom precis på att det är svårt att ta dig på allvar med tanke på det lågvattensmärke din kommentar är.
Vad tillför det debatten?

Till Ingrid:
-
Du skriver: ”Liza Marklund har ljugit, bedragit och utan hänsyn till barns hälsa hjälpt en familj att fly Socialtjänsten- är detta ett sunt beteende menar du”
-
Det är ytterst starka ord du tillskriver Liza Marklund. Exakt med vilken rätt har du att uttala dig så? Vad har du för belägg? Fakta, svart på vitt?
Jag upplever att du kränker Marklund i och med ditt uttalande.
-
Du delger att du är socialsekreterare. Min fråga till dig är: Brukar du berätta om dina klienter för allmänheten som socialsekreterare Eva Hedlund har gjort till Monica Antonsson? Är du, i så fall, medveten om att du bryter mot sekretesslagen?
-
Barnperspektivet har du uppenbart glömt av, upplever jag. Jag är orolig för de utsatta kvinnor och deras barn som har tagit illa vid sig av det Antonsson skrivit i sin bok. // Tina Lundberg

Tina L, Marina E etc(sic!): Kan ni inte sluta med ert maniska obildade ältande om Monica och éra oriktiga påståenden om att ni arbetar för kvinnor och barn? JK kan naturligtvis bedöma sekretesslagstifning bättra än ni, eller vad inbillar ni er??!!Liza/Mia och ni springflickor har nu stött på en tsunami av hederliga människors avsky för lögner och förvrängning av etik och moral som tillfogat verkliga människor skada, allt för ekonomisk vinning. Nästa steg torde bli en utredning av Mias/Piratförlagets skattetransaktioner - skall ni bjäbba på Skatteverket då?

Marina Engan: Jag reagerar för att jag tycker ni angriper Antonsson på helt fel grunder. Så har nu gjort från början och så fortsätter det hela tiden. För mig liknar det fanatism när ni kopplar er kamp gång på gång genom ert gemensamma hat gentemot Antonsson.

Antonsson har skrivit en bok för att andra anhöriga i Mias närhet aldrig fick sina röster hörda. Att ni gång efter annan ifrågsätter detta genom era pseudodiskussioner gör mig upprörd. Lägg ert krut och era aggressioner på att försöka förstå syftet med Antonssons bok.

Jag reagerar på att ni drar in Antonsson i allt ni diskuterar. Jag har själv varit med om ett och annat och kan mycket väl sätta mig in i de frågor ni pratar om, men jag anser att detta inte handlar om detta.

Nej, jag ser inte hur mitt resonemang faller samman just för att jag har en helt annan utgångspunkt.

Peder Åsen: Jag har varit engagerad i Gömdaskandalen nästan från början och vet vad jag pratar om i det fallet. Att gång efter annan få se liknande kvasiartiklar där Antonsson får klä skott för andra agendor gör mig upprörd. Substanslöst eller inte, men jag tycker växlarna vissa drar är hårresande många gånger och därav reagear jag.

Tina Lundberg: Just det, rätt ska vara rätt. Starka ord eller inte, men läser man dina artiklar på Newsmill så finns det inte mycket till argument gentemot Antonsson utan mer ett tyckande där hatet mot henne dominerar med märkliga argument som jag inte förstår mig på.

Jag litar mer på JK:s omdöme än på ditt och Engans.

Du drar sådana växlar på detta så jag blir mörkrädd faktiskt. Det klart att man kan lita på en socialsekreterare, men just i det här fallet så har inga fel begåtts enligt JK. Det räcker för mig.

Du är bara för mycket. Vad ger dig rätt att uttrycka dig såsom du gör gentemot Antonsson?? Mot Ramona Fransson?? Mot de som inte delar din uppfattning??

Ni jobbar i grupp. Med samma agenda. Klappar om varandra hela tiden och angriper människor hejvilt. Tala om att kasta sten i glashus. Undra vilka det är som hänger ut människor? Jag gör det då inte förutom mina inlägg nu ikväll och ett par kommentarer hos Antonsson. Till skillnad mot dig och Engan bland annat.

Så fort någon ifrågasätter er så blir det hätska kommentarer. Förra gången jag ifrågasatte Engan så fick jag en direkt en hätsk och ganska märklig kommentar hos mig. Inte av Engan utan av någon helt annan som lekte PR-agent. Tala om att jobba i grupp!

Antonssons bok handlar om upprättelse för de som aldrig fick sin röst hörd när Mia härjade som värst. Inget annat.

Vad tröttsamt det blir när två radikalfeminister på det här sättet (Lundberg och Engan) kategoriskt (och i artikel efter artikel) undviker att ta i sakfrågorna kring Gömda och Asyl.
-
Nej, "projektet" skall försvaras, till vilket pris som helst. Om något stämmer eller inte, eller om någon ljuger eller inte, har ingen som helst betydelse längre.
-
"Felaktigheterna" finns (hur många som helst...), som tjocka röda markeringar, i Engans exemplar av MA's bok, får vi veta.

Varför inte publicera dessa "felaktigheter" istället, eller tänkte du lägga dem i en låda på vinden, Engan?

Alexis:
-
"éra oriktiga påståenden om att ni arbetar för kvinnor och barn?"
-
Kan du tänka dig att möta mig och upprepa ditt påstående öga mot öga?
-
Du gömmer dig bakom ditt anonyma nick och kommer med påståenden som är både kränkande och rent ut sagt vidriga.
Väljer du att tacka ja till mitt erbjudande så kan du kontakta mig här: marina_engan@hotmail.com

Till Karina:
Jag har läst Antonssons bok. Och ja, jag undrar över hennes intervjuteknik med tanke på det hon skrev i boken:
"Frågan var hur jag skulle skrämma fram henne (Mia). Om jag hotade att skriva ändå skulle hon kanske ringa upp."
-
För mig är detta icke en korrekt intervjuteknik som en journalist använder sig utav mot ett brottsoffer. Definitivt inte när det gäller en kvinna som levde med sin nya man på flykt. Tycker du det?
.
Att som i Antonssons fall skrämma någon till kontakt, kan köra igång processer i brottsoffer att bli ännu mer rädda. Inte minst erfara ett behov av att blidka Antonsson. Vad är det? God journalistisk sed? Eller en form av maktmissbruk? Vad tycker du?
.
Jag själv anser att det är långt ifrån god journalistik, etik och moral.
-
Du Karin skriver: Hon valde det jag själv hade valt: att sätta dit en som ljög så hon trodde sig själv! Fråga till dig: Menar du att Monica har satt dit en lögnerska?

.
Du skriver: ”Att du tycker synd om Mia med familj...det är bara sorgligt. Familjen ja, helt klart, de är drabbade av en första klassens psyko/sociopat! Men att tycka synd om Mia. Tragiskt. Synd bara att fk är så långsamma i deras handläggning, jag emotser en polisanmälan för bedrägeri.”
-
Är du medveten om vilka starka anklagelser du förmedlar?
.
Du skriver:” Hoppas hon blir utlämnad från USA också! Så kan hon sitta inne i sverige och aldrig få lov att återvända till USA pga straffregister!”
.
Du Karina, jag hoppas att du är medveten om att det du skriver nu är du juridisk ansvarig för. Det är, enligt mig, ytterst starka ord du uttrycker om Mia.// Tina Lundberg

Är du legitimerad terapeut Tina?

Jag tycker att det som Jerry skriver om ovanför är viktigt. Detta konstiga sätt att argumentera och svara på argument - som både Lundberg och Engan visar upp.
-
När någon inte tycker som dem - och argumenter emot dem, då följer ofta orden eller motfrågorna:
-
"Väldigt starka ord du tillskriver mig", "Med vilken rätt utrrycker du dessa åsikter mot mig..." "Du projicerar" "Vad ger dig rätt att uttrycka en sådan sak..." Osv.
-
Det är ett slags intränat, retoriskt träsk som bara går ut på att identifiera en fiende i allt och alla som inte stöder "saken". Sakfrågorna är ointressanta, förstår man.
-
Den som antyder att MA's bok - på något endaste vis - skulle handla om något som inte värnar om barns och människors rättigheter - har helt enkelt inte läst boken, eller är endast ute efter att smutskasta MA.

Till Helena Palena:
Du skriver: ”Enligt Tonchi Percans artikel här på Newsmill stack Mia med barnen från Sverige eftersom sociala kom fram till att hon var olämplig att ta hand om barn. Marklund tog ut pengar åt henne så att hon kunde sticka enligt vad jag har förstått. Vad säger du om det?”
.
Det jag säger om detta är följande:
.
- Vad har Tonchi Percan för belägg för sitt uttalande?
.// Tina Lundberg

Jerry:

Jag tycker att du bör länka till det inlägg du tar upp här. Så får vi alla se vad du talar om.
-
"Ni jobbar i grupp. Med samma agenda. Klappar om varandra hela tiden och angriper människor hejvilt. "
Här beskriver du helt perfekt det som pågår på Antonssons blogg.

Tina är bäst

Till Maggan:
Du skriver: ”Tycker du, Tina Lundberg, att det gigantiska bedrägeri som Liza Marklund och Mia utsatt alla läsare för i åratal är korrekt?”
.
För det första Maggan, anser jag, att du skall vara lite mer försiktig med dina anklagelser mot Liza och Mia. ”Gigantiskt bedrägeri” skriver du, med vilken rätt har du att fara ut så starkt? Vem är du som skriver dessa rader? Jag ser inget efternamn på dig?
.
Min fråga till dig: Har du tagit in vad Liza Marklund har delgett? Har du överhuvudtaget tagit in det Liza har sagt? Jag upplysa dig om det, Monica Antonsson har skrivit om följande i sin egen bok:
"Liza Marklunds böcker om Gömda och Asyl baseras på sanna berättelser som olika personer har lämnat till författaren mot löfte om källskydd. Namn, tidpunkter, platser och en mängd andra detaljer är ändrade för att skydda uppgiftslämnarna och bevara deras anonymitet. Att avslöja uppgifter som kan röja identiteter på anonym källa är straffbart enligt grundlagen, TF 3 paragraf. Att kommentera vilka detaljer som förändrats i böckerna, vad strikta fakta och vilka detaljer som är fiktion, innebär risk för att källorna kan komma att avslöjas. Av detta skäl kan Piratförlaget eller Liza Marklund inte besvara den typen av detaljfrågor från media eller annat håll."
-
Du skriver: ”Är det korrekt beteende att låta sina barn växa upp med en stor livslögn? Ja, jag bara undrar, du är ju intresserad av att saker ska gå "korrekt" till, eller hur?”
.
Ja, jag vill att saker skall vara korrekta. Och jag anser att du har fel när du skriver det du gör. Jag undrar vilket belägg du har för att skriva ”Är det korrekt beteende att låta sina barn växa upp med en stor livslögn?”
.
Vem menar du har gjort det? Uppskattar om du är tydlig.// Tina Lundberg

Marina Engan: Nu pratar du ännu värre smörja. Möta dig öga mot öga? Varför möter du inte JK Lambertz öga mot öga när du påstår att han fällt ett oriktigt utlåtande, enligt din Epa-retoriska terminologi således både kränkande och vidrigt? Varför möter du inte Monica Antonsson öga mot öga? Jag väljer själv vem jag vill träffa, och tar bara emot admonitioner av min överste och lagvigda hustru, tack!

En dåre kan fråga mer än 7 vise kan svara.
JK, G.L, inger sedan länge förtroende genom engagemang och klokskap. Högt utbildad och erfaren dessutom. Så om han friar är det för min del solklart inom lagens gränser.

Jag tycker att det är jätteviktigt och jättebra att både Lundberg och Engan arbetar för utsatta kvinnor och barn!
-
Där tycker jag faktiskt att Alexis är lite ute och svamlar.
-
Men man kan inte inordna precis allting, oavsett vad det handlar om - eller oavsett om en historia är sanning eller lögn - efter sin längtan att skydda de värnlösa, riktiga eller inbillade.
-
Det blir fel. Det blir tokigt. Det skapar bara ännu mer lidande. Det blir ett "politiskt projekt" utan förankring i vare sig verkligheten eller sanningen.
-
(Noterade just nu att Lundbergs svar på Maggans kritik var "Vilken rätt har du att fara ut så starkt...?)
-
Det pratas mycket om behovet av "belägg", "korrekthet" och "tydlighet" från Lundberg - men här återuppstår den akuta frågan - vad har Lundberg för belägg för sin kritik mot MA's bok? Jag hittar knappt någon substans alls i det hon säger.

Till Alexis.
Jag har tidigare inbjudit dig till samtal, men att jag har också då delgett att jag inte är intresserad av påhopp. Kommer du ihåg?
-
Jag talar gärna med dig om du och jag kan föra en värdig dialog.
Du skriver: ”Kan ni inte sluta med ert maniska obildade ältande om Monica och éra oriktiga påståenden om att ni arbetar för kvinnor och barn?”
-
Du har fel här Alexis. Jag arbetar med familjer på uppdrag av socialtjänsten.
-
Du skriver: ”JK kan naturligtvis bedöma sekretesslagstifning bättra än ni, eller vad inbillar ni er??!!”
.
Självklart kan JK lagstiftningen bättre än jag. Dock i detta ärende, anser jag att han har gjort fel. Jag bevakar maktmissbruk.
.
Du skriver: ”Nästa steg torde bli en utredning av Mias/Piratförlagets skattetransaktioner - skall ni bjäbba på Skatteverket då?”
.
Jag betvivlar icke en sekund Piratförlagets skattetransaktioner. Liza Marklund, Jan Guillou och hans fru är människor med ytterst hög moral anser jag.
.
Vad menar du egentligen med det du säger Alexis? Varthän vill du komma?// Tina Lundberg

Alexis,Jerry och alla andra begriper inte ni att om en socialsekreterare uttalar sig om sina klienter så begår hon ett brott mot sekretesslagen. Och att utifrån detta hålla JK Lambertz utlåtande som korrekt är ju helt befängt.
Att bara acceptera ett beslut som ni gör med motiveringen att JK vet bäst känns ju lite skrämmande.
-
Läste någonstans att någon ville hålla svenska politiker till ansvars till att Mia fått asyl i USA. Vilka politiker ska vi av kräva ansvar av när det gäller alla som får asyl i Sverige. Jag tror nog att USA är ganska nogräknade när det gäller asyl frågor.

Du ställer väldigt många frågor till din omgivning Tina, men tycks ha väldigt svårt att svara på frågor riktade till dig själv. Jag gör dock ett försök till eftersom jag är nyfiken av mig.

Hej Tina, är du LEGITIMERAD terapeut?

Jag ser att Moralens och Etikens väktare fortsätter sitt indignerade resonemang. Har ni inte kommit längre? Jag tror jag ifrågasatt 3 saker på Antonssons blogg varav 2 berörde tolkningar och det tredje avsåg mitt största huvudbry, just moralen, etiken och integriteten på bloggen - hur i hela fridens namn kan vuxna människor sjunka så lågt bara för att dom slipper stå till svars för sina kommentarer. Vuxenmobbning och förtal. Ifrågasätt vad f*n ni vill men var sakliga!
Jag hatar/älskar ingen i denna förbaskade sörja. Men jag hatar det beteende som uppvisas hos dom flesta av er, och jag "älskar" en saklig diskussion vilket faktiskt en del av er vill ha.

Att å ena sidan hävda att det är klart att socialsekreterare inte uttalar sig om sina klienter och sen hävda att i det här fallet var det ok....eh! Sluta att kacka i eget bo och framför allt sluta med den fåniga retoriken så kanske någon tar er på allvar.

Försökte, trots min irritation, att vara saklig och korrekt i mina kommentarer på Antonssons blogg men inga frågor besvarades. Ingen värdig diskussion... nada! Precis som här samma kommentarer om och om igen.

By the way, jag är INTE feminist. Vad i hela fridens namn det skulle ha med det här att göra

Tina; jag menar helt enkelt att du och Marina Engan pratar en massa kvalificerad smörja, utan vettiga belägg för era påståenden. Liza-Mias slagskepp sjunker och ni bara plaskar runt i svallvågorna, muttrande dunkla hotelser varvade med hemgjord majevtik som får gamle Sokrates att vända sig i sin grav.

Alla:
-
Jag undrar om det är värt det... Man kan inte ens få protestera utan att råka mycket illa ut...
Tycker att ni alla skall läsa detta: http://marinaengan.wordpress.com/2009/03/27/var-gar-gransen-for-er-vidri...
-
Jag tvivlar på att de som ligger bakom detta är villiga till att kontakta mig... Fega kräk!

Måste ni ta till sådana "knep" för att tysta oss???
Då har ni inte mycket vettigt att komma med!

Alexis:
Var sjutton har vi kommit med " muttrande dunkla hotelser "???
Nu är det dags att du ser till att hålla dig till fakta! Du har tydligen svårt att föra en vettig dialog!

Till Susan1645:
.
Du skriver: ”Är du legitimerad terapeut Tina?”
.
För det första finns det inget som heter så allmängiltigt Susan.
.
Vad jag förstår så undrar du över min bakgrund. Är det korrekt uppfattat av mig?
.
Kort kan jag berätta för dig följande. Om mitt svar som strax följer, inte ger dig tillräckliga svar är du välkommen att kontakta mig på min hemsida för ytterligare information. Ok?
.
Nåväl. Här kommer lite information om mig:
Idag arbetar jag som frilansjournalist. Jag bevakar främst barn och ungdomsfrågor, skolfrågor inte minst.
.
Just nu skriver jag på boken, Terapeutiska Guldkorn. Syftet är att förmedla konkreta verktyg i arbetet med unga, men också att få in mer av barnperspektivet i samhället. Främst när det gäller utsatta barn som många gånger kan mötas av oförståelse hos oss vuxna. Samtidigt som jag skriver om vad jag anser vara avgörande för att nå lyckade resultat, berättar jag också om mötet med 15-åriga Karin, inte minst resan jag själv har gjort.

.
Sedan 1991 har jag verkat som samtalsterapeut, handledare och föreläsare. Då bland annat bedrivit utbildningar i ledarskap, processorienterad personal- och organisationsutveckling och även anlitats vid medling, kris- och konflikthantering på uppdrag av kommuner. Jag verkade också då som lärare i ämnet relationik (ledarskap, etik och moral) inom KY-utbildning. Efter att under en tid ha arbetat inom sluten psykiatrin och kriminalvården beslöt jag mig för att fokusera ungdomar i riskzon för eventuella tvångsomhändertagningar enligt LVU, Lagen om vård av unga.
.
Jag anlitas fortfarande som terapeut och föreläsare. Ibland är det socialtjänsten som skickar klienter till mig. Ibland söker ungdomar, familjer, par eller enskilda sig direkt. Eftersom jag de senaste dryga tio åren har arbetat med ungdomar i riskzon, är det inte ovanligt att socialtjänsten tar kontakt. Många gånger kan det då handla om flickor i åldrarna 13-19 som av olika orsaker har hamnat snett. Det kan det röra sig om suicidtankar, självkänsla, relationsproblem, skolk eller utanförskap. Ibland även om drogproblem, kulturkrockar, gängbildning, våld och kriminalitet.
Oavsett vilka jag möter, finns det några saker gemensamt. Det är själva arbetssättet. Jag arbetar utifrån ett interaktionistiskt perspektiv, där relationer, samspelsmönster, system, roller, struktur, cirkulära processer och funktionella symtom - är centrala begrepp. Utifrån klientens mål eller problemformulering, arbetar jag för att stärka dennes resurser och bana väg för utrymmet att växa.
Min önskan är att samskapa ett rum för eftertänksamhet. Att hitta just det som är av värde för min klient.
.
När jag inte verkar som terapeut, arbetar jag som frilansjournalist och bevakar barn och ungdomsfrågor, skolfrågor inte minst. Tillsammans med Per-Arne Pettersson har jag skrivit boken HÅLLKÄFT OCH LE. En bok om elever med särskilda behov och ungdomar som tvångsplaceras.

.
Sedan 1991 har jag verkat som samtalsterapeut, handledare och föreläsare utifrån gestaltterapins grunder och verktyg. Då bland annat bedrivit utbildningar i ledarskap, processorienterad personal- och organisationsutveckling, men också anlitats vid medling, kris- och konflikthanteringssamtal. Jag har även varit lärare i ämnet relationik; ledarskap, etik och moral, inom KY-utbildning.
Efter en tid inom sluten psykiatrin och kriminalvården, beslöt jag mig 1998 för att fokusera ungdomar i riskzon. De som låg i riskzon för eventuella tvångsomhändertagningar enligt LVU, Lagen om vård av unga.
.
Ungdomar i riskzon
.
Under åren 2000-2002 anlitades jag som projektledare i en kommun. Var huvudansvarig för den terapeutiska behandlingen av de 16 eleverna som skrevs in i ett samverkansprojekt mellan skola, socialtjänst och kultur och fritid. Där använde jag mig av samtalsterapi, teater och regi för att stötta eleverna tillsammans med mitt team - en fritidsledare, en fältsekreterare, en lärare och en elevassistent.
Jag var aldrig intresserad av att ta del av tidigare omdömen som lärare hade satt. Utan jag ville höra elevernas egna upplevelser och därigenom bilda mig en egen uppfattning. Ganska snart upplevde jag att sveken från vuxenvärlden var så vanliga, att eleverna trodde att respektlöshet och kränkning var något normalt.
Efter ett år visste de något annat. Skillnaden mellan medvetna och omedvetna val, så väl som skillnaden mellan destruktiva och konstruktiva handlingar. Eleverna började inse hur ytterst avgörande det var att förstå och hantera sina känslor väl. Bilden växa fram - vem är jag, vad vill jag och hur kan jag nå det jag vill. Vi arbetade med att söka förståelse och hellre välja gemenskapen före konflikten. De började stå upp för sina behov och rättigheter.
I takt med att självinsikten ökade, ökade också studiemotivationen. Eleverna började se sina egna färdigheter, vilket snart resulterade i ett äkta intresse för att läsa in betygen. I samma stund som insikterna kom, blev de även varse om hur djupt sveken satt. Då kom sorgen över de rättigheter de borde ha fått, men inte mött. En bearbetningsfas tog vid. En sorgeprocess som var ytterst nödvändig för läkandet. Deras ansvar växte, och därmed också förmågan att kunna sätta gränser. De började ställa krav inte bara sig själva, utan också andra.
.
Premiär av pjäsen
.
Efter ett år var det dags för premiär av deras första pjäs. Ridån gick upp. Fullsatt. Eleverna gav allt. Precis allt på scen. I slutet av andra akten berättade de var och en inför publiken om insikterna de hade gjort under det gångna året. Plötsligt dök en hemlig gäst upp:
"Det här är riktig teater. Det ni ger av er själva och era känslor hjälper mig att våga visa mina" - sa Claes Malmberg. Där just då trillade en och annan tår. Så även hos mig. Jag var berörd. Djupt.

Det politiska målet uppnåddes. LVU-kostnaderna för tilltänkta tvångsomhändertagningar uteblev. Dock en placering gjordes av en pojke mot min vilja. Efter tre månader hade jag fått tillbaka honom i projektet igen. Socialförvaltningen sparade 9 miljoner kronor för LVU-placeringar inklusive kostnader för eftervård. Men vad var det, mot den glädje som infanns över att eleverna hade börjat skratta igen.
-
Åren därefter
.
Åren som följde har jag bland annat vidareutbildat mig inom psykoterapi med narrativ inriktning, samtidigt som jag har fortsatt mitt arbete. Parallellt har jag haft flickor placerade hos mig. Har verkat som familjehem på uppdrag av socialtjänsten.
-

FAMILJETERAPI MED NARRATIV INRIKTNING
.
- Du är expert på ditt eget liv och vet vad det är du söker. Själv kan jag bara fungera som bollplank. Min önskan är att stödja dig i att finna just de verktyg du söker. Är jag rätt för dig? Det vet bara du. För att ge dig inblick i min verksamhet tänkte jag berätta lite om familjeterapi med narrativ inriktning.
Familjeterapi är mer ett synsätt på livsproblem, än en speciell metod och teknik. Under de senaste årtiondena har kunskapen vuxit kring att våra liv i hög grad präglas av relationer, samspel och möten mellan oss människor. Behovet av interaktionistisk kompetens har påtalats inom områden som socialtjänst, institutionsvård, barn- och vuxenpsykiatri, elevvård och omsorg av äldre och handikappade. Flera olika principer präglar de narrativa arbetssätten, men jag ser tre som särskilt viktiga. Den ena bygger på att hela tiden hålla en nyfiken hållning. Den andra att ställa frågor som jag uppriktigt själv inte har svar på. Den tredje är insikten om att klienten är expert på sitt eget liv.
-
Narrativ betyder berättande
.
Narrativ betyder berättande och narrativ terapi utgår från perspektivet att berättelser ger våra liv form och struktur. I narrativ terapi ses vi människor som experter på våra egna liv, även när vi söker hjälp. Jag som terapeut deltar i att utforska och utvidga de berättelser som kommer fram i samtalet med mina klienter.
.
Dialog, essensen av inlärning
.
Vad är det för speciellt med de samtal som har förutsättningar för att ny mening, ny betydelse kan utvecklas? Harlene Anderson kallar det ”dialogiskt samtal”. Vad är då det?
Det är ett lärande samtal som bygger på ett gemensamt frågande, där berörda har ett tvåvägsutbyte tillsammans. Det utmärkande är att vi talar med varandra, snarare än till varandra. I detta samtal tar berörda inte för givet att de vet vad den andre säger, menar, eller vill. Utan i stället är var och en inställda på att lära sig om den andre, och förstå den andre genom språket. Gadamer uttrycker: ”Språket blir levande allt eftersom deltagarna går in i ett äkta utbyte av synpunkter för att förstå de aktuella ämnena och för att uppnå något syfte tillsammans med andra och för egen del.” Eller som poeten G.B Madison säger: ”Dialog är just det som befriar oss undan de auktoriserade anspråken från dem-som-vet”.
.
Självdialog
.
Kunskap och professionell kompetens stärks för oss när vi själva blir arkitekter för vårt lärande. Självreflektion är en avgörande ingrediens i denna erfarenhet. I terapi, precis som i inlärningssammanhang, är det lika viktigt att vara i tyst samtal med oss själva, som att vara i samtal med andra. Den dialog vi har med oss själva, de tankar vi tänker, de frågor vi ställer - omfattar att ständigt undra över vår egen tolkning, och förståelse, och jämföra med det som har sagts och ännu inte sagts, och vad som har gjorts och ännu inte gjorts. Denna självdialog eller självreflektion innefattar förmågan att prata med oss själv på ett dialogiskt sätt.
Teaterpedagogen Viola Spolin säger: ”Vi lär oss genom erfarenhet och genom att uppleva, ingen lär någon annan någonting. Om omgivningen tillåter det, kan vem som helst lära sig vadhelst han eller hon väljer att lära sig - och om han eller hon tillåter, kommer omgivningen att lära honom eller henne allt man har att lära ut. Dessutom kan läraren inte egentligen bedöma bra eller dåligt åt någon annan, för det finns inget absolut rätt eller fel sätt att lösa ett problem.”
-
Terapeut och klient, en ömsesidig dialog
.
Ett terapeutiskt samtal är ett ömsesidigt sökande efter att förstå och utveckla gemensamma betydelser för att hantera det ärende som fört samman min klient och mig och som upptar min klients tankar. Det som börjar som en fråga-berätta-lyssna-sekvens, blir successivt en samtalsprocess av ett gemensamt frågande. Allt eftersom det gemensamma frågandet utvecklas, börjar fastlåsta, stelnande eller monologiska konstruktioner att förändras.
I denna utforskande och skapande process formar klient och terapeut en ömsesidighet i berättandet, frågandet, tolkandet och formandet kring vad som är viktigt.
.
Finna nya vägar
-

Terapi är beroende av att finna nya vägar till dialog kring de delar av klinternas berättelser, det vill säga av deras liv, som bekymrar eller oroar dem. Målet är inte att upptäcka kunskap eller information utan att ömsesidigt skapa ny mening och förståelse. Ett terapeutiskt system sysslar alltså med att utveckla språk och mening runt ett problem, utan skapa ny mening och förståelse som i sin tur kan leda till andra val och beslut.

De egenskaper vi tillskriver problem, till exempel något vi tycker oss se hos någon annan, är inte problemets eller systemets egenskaper - utan egenskaper vi ger dem. Förändring uppstår i och genom de omformuleringar som kommer fram ur berättandet och återberättandet av bekanta berättelser. I samtalet uppstår inte bara nya berättelser, utan vi förändras i relation till dessa.

Harlene Anderson säger: När man som terapeut kombinerar klientens expertis på sig själv och terapeutens expertis på terapiprocessen, är klient och terapeut samtalspartners. Allt detta tillsammans skapar ny kunskap, ny förståelse och nya möjligheter för var och en. Terapeutens förhållande till sina klienter och till terapiprocessen blir mer samverkande; som ett resultat av det börjar terapisystemets dualistiska, hierarkiska natur att suddas ut och upplösas. Allt eftersom detta gemensamma arbete utvecklas, är ansvaret för terapin och dess resultat något man delar.”

Denna uppfattning är något jag delar rakt av. Så känner jag i mötet med mina klienter.
.
Lyssna och höra
.
För mig, som terapeut, är det viktigt att hela tiden hålla i fokus begreppet: uppmärksamhet. För mig är det något jag måste hålla i fokus från den första kontakten till tiden igenom som relationen med min klient pågår. För mig handlar det om att skapa en ömsesidig förståelse, en samarbetande och en jämställd relation under hela den terapeutiska processen.
Att skapa en känsla av tillhörighet är avgörande för dialogen. Och så även själva resultatet av terapin. Den omfattar hörande, som Levin preciserar; ”en process som inbegriper förhandling om betydelse. En interaktiv kamp för gemensam mening som inträffar när två människor (eller fler) försöker komma fram till en gemensam förståelse av något”.
För mig går lyssnande och hörande går hand i hand. Det krävs av mig som terapeut att ha en äkta, genuin, öppen, hållning till den andres verklighet och erfarenhet. Denna lyssnande inställning inbegriper att visa respekt för. Att ha en öppen inställning till att tro att det min klient säger är viktigt. För mig innebär det att lyssna utan att ha färdiga föreställningar, och värdesätta min klients kunskap om sitt eget dilemma.
.
Finna frågan
.
Jag anser att det är min uppgift att alltid finna frågan, för att få reda på mer om de erfarenheter som just berättats. Vilken är då den rätta frågan?
Den rätta frågan, tror jag, att man aldrig kan finna i förväg. För mig finns det ingen frågemall. Varje fråga följer av ett försök att förstå just det sagda - här och nu. ”Rätta frågor” är för mig frågor som uppstår när jag är engagerad i min klients liv och synsätt. När jag vill veta mer. Förstå mer. Av klientens värld.
”Om man följer en klients ledning, kommer man dit man behöver komma. Jag vill inte ta för givet att jag vet eller förstår vad en annan människa menar. Jag vill försöka få reda på exakt vad min klient menar. Jag frågade henne: ”Kan du hjälpa mig?” – säger Harlene Anderson. Detta är för mig klokt. Detta är för mig helt av avsaknad av prestige. Utan ett naket, rent och öppet möte som bygger på respekt och en ömsesidighet. Det handlar om att ta reda på vad exakt min klient menar.

Tveklöst är det så, att varje terapeut översätter sin egen terapeutiska hållning i det terapeutiska i mötet. Lika tveklöst är det att terapeutens personlighet framträder. Här, just här, har vi terapeuter ett ytterst stort ansvar, anser jag. Vad är mitt syfte? Varför ställer jag de frågor jag gör?

.
Att vara beredd att tvivla som terapeut
.
Vi som terapeuter behöver vara beredda att tvivla. Fråga oss, varför sa jag si, varför så? För mig är det mycket viktigt att lämna min profession och det jag tror mig veta, till att bara vara närvarande. Lyssna. Och ställa frågor.
Det är lika viktigt att jag som terapeut inte drar för snabba slutsatser, generaliserar. Gregen, Hoffman och Andersen säger bland annat att ”förhastade bedömningar kan leda till att terapeuten börjar ställa frågor som syftar till att bekräfta terapeutens verkligheter snarare än att få reda på något om klienters verkligheter.”
Jag håller med. Och ja, detta är oerhört viktigt att jag som terapeut är medveten om. För vad sker om jag blandar ihop mina egna problem med klientens?
.
Att som terapeut vara expert eller icke expert
.
Detta går ut på att jag som terapeut är mer intresserad av att få veta vad min klient säger, än av att gå in på min egen kunskap. För mig handlar de om att försöka förstå min klient, hennes/hans oro, åsikter eller förväntningar. Andersen menar att icke-vetande befriar oss från att behöva vara experter på hur klienterna bör leva sina liv – och vi behöver inte vara självtillräckliga experter. Hon anser istället att denna frihet att inte veta, leder i sin tur till en ökad förmåga till fantasi och kreativitet: ”Icke-vetande blir en riktig språngbräda i ett samverkande språksystemiskt synsätt - det markerar en avgörande skillnad mellan mina idéer om terapi och terapeutposition och andras idéer.”
Ju mer uppmärksamhet jag ger till vad mina klienter säger, desto mer respekt ger jag dem. Inte desto mindre - förstår jag - att hur mitt eget vetande stör deras berättelse. Så , för mig, är mina klienter mina lärare. Tänker på Goolishian som skrev: ”Vetande – förståndets självbedrägeri eller metodologins trygghet – begränsar vad vi kan få syn på och ökar vår dövhet för det oväntade, det outsagda och det ännu-inte-sagda.”
.
Terapeutisk hållning
.
Klienten är expert på sitt liv, sina erfarenheter så även vad som fört vederbörande till den terapeutiska relationen. Och jag som terapeut som engagerar mig i en dialogisk process tar också risken att förändras. Harlene Andersen säger: ”I en ömsesidig påverkande terapeutisk process, där förändring är en naturlig konsekvens av dialog, kommer terapeuten, likaväl som klienten, att bli föremål för den förändring. ”

Jag som terapeut kan mer likna en hjälpsamt "bollplank", någon som ställer frågor – i respekt av att inte veta.
-
Skillnad på att förstå intellektuellt kontra känna förståelse
-
Något annat som är centralt för mig är att känna förståelse i mötet med klienter. Jag är av synen att när jag ”känner förståelse” uppstår en ytterst viktig bekräftelse som denne kan behöva för att komma igenom ett problem. Jag är också av synen att jag aldrig kan läsa eller studera mig till att känna förståelse. Däremot är studier av teoretiska modeller i sig ett komplement till att intellektuellt förstå mer, så även ett mätverktyg på förkovrad kunskap. Men lika mycket anser jag att anamma teoretiska modeller är något som också kan göra att jag som terapeut inte tänker till själv. Utan använder modeller utan att ha arbetat tillräckligt mycket med min egen personliga utveckling. Enligt mig råder det obalans här i dag.
-
I utbildningssammanhang
.
I utbildningssammanhang saknar jag mer fokus på oss terapeuters egna personliga utveckling. Jag är av synen att den dagen då både teoretiska studier och den personliga utvecklingen finns med i lika hög grad, tror jag att olika terapeututbildningar kommer att lägga grund för att vi svenska terapeuter kan göra ett bättre arbete i mötet med våra klienter.

För givetvis inte är vi terapeuter ett oskrivet blad med opåverkat sinne, vi bär med oss vår kunskap, våra tidigare erfarenheter och förutfattade meningar och våra för-förståelser. För att inte glömma att vi terapeuter ibland går på i vår egen rytm och glömmer av klientens. När vi gör det, är vi inte i samspel med klienten. Utan jag tror att ”expertis-rollen” har tagit över. Jag håller med Tom Andersen när han sa: ”Livet kan man inte tvinga fram, det måste få komma.”
// Tina Lundberg

Är du legitimerad terapeut? Jag menar, jag är också terapeut men inte legitimerad, är du det?

Jag ska sammanfatta det hela lite snabbt. Folk som berättar om hur förträffliga dom är är alltid jobbiga idioter utan självinsikt. Det slår aldrig fel. Ditt långa utlägg om hur duktig du är har undanröjt alla tvivel, och då är det ju inte konstigt att det inte går att föra diskussion med dig.

Hej Thomas!
Glad jag blir över att samtala med en terapeut.
.
.
Du skriver: "Är du legitimerad terapeut. Jag menar, jag är också terapeut men inte legitimerad, är du det?"
.
Du vet likaväl som jag att det inte f inns nägot som heter "legitimerad terapeut" eller hur. Men med tanke på att du är terapet, så känner jag värme. Du skall få ett uppriktigt svar av mig nu. Från mitt hjärta. Men innan dess vill jag reda ut begreppen för dem som möjligtvis undrar:

.
Det finns mängd olika utbildningar inom det "terapeutiska stråket".
.
Själv valde jag 1989, det gestaltterapeutiska spåret. Då gick jag min grundutbildnig i socialt arbete med familjer. 1991 kom jag ín på Gestalt Akademins 4-åriga Terapeututbilning. Jag var yngst. Efterr två år ifrågasatte min kursledare. Jag ansåg, då, att hon inte var korrekt i sitt terapeutiska bemötande.
.

Detta relaterade till att jag efter mitt ifrågasättande hoppade av utbildningen.
.

Jag fortsatte att arbeta på uppdrag av Arbetsmiljöinstitutetet, professor Gunnar Aronsson tog kontakt efter kännedom om en PAK utredning.
.

Visst var jag glad då. Jätteglad. Jag upplevde att han förstod vad jag menade.
-
Nu har det gått några år sedan dess. Nästan 20 år. Jag har under åren som gått utbildat mig i narrativ terapi steg1, familjeterapi samtidigt som jag har utbildat mig vidare.
.

Jag hoppas du har fått lite mer svar. Varmt lycka till med ditt arbete Thomas.// Tina Lundberg

Tina Lundberg vill att jag ska vara "tydlig". Tyvärr kommer det nog inte att hjälpa hur tydlig jag än är. Tina Lundberg med hjälptrupper VILL INTE ta till sig sanningen hur tydlig den än är. Liza Marklund och Mias osanna berättelser är avslöjade. Vi vet numera att de ljugit. Av någon outgrundlig anledning vill somliga hellre hålla fast vid en lögn. Den låga nivån på Tina Lundbergs och Marina Iren Engans alster här är bara pinsam.

Hej igen Thomas, jag hann inte svara innan din andra kommentar kom.
.
Du skriver: "Jag ska sammanfatta det hela lite snabbt. Folk som berättar om hur förträffliga dom är är alltid jobbiga idioter utan självinsikt. Det slår aldrig fel. Ditt långa utlägg om hur duktig du är har undanröjt alla tvivel, och då är det ju inte konstigt att det inte går att föra diskussion med dig."
.
Jag ber om ursäkt det var inte min mening, jag hann helt enkelt inte att se din andra kommentar.
.
Jag hoppas att du ändock vill ta upp tråden att föra en saklig dialog med mig. Det skulle jag uppskatta. Tack på förhand.// Tina Lundberg

"Det finns minst fem olika terapeuttitlar i Sverige idag: certifierade, diplomerade, auktoriserade, ackrediterade och legitimerade. Endast legitimerade terapeuter uppfyller den formella kompetens som samhället avkräver kvalificerad terapi, men hur ska vilsna och trötta svenskar kunna sortera i titelfloran?"
Citat från SvD

Men nu glömmer vi terapeutsnacket, så ska jag ställa lite frågor till dig. Tycker du att Liza Marklund har gjort rätt som försvarat Gömda, och tror du att Liza är en person som försöker vara ärlig?

Till Maggan igen:
.
Du får förlåta mig, men jag hinner inte svara på alla kommentarer. Jag försöker beta av en i taget.
.
Nåväl till dina tankar och det du skrev; ”Tina Lundberg vill att jag ska vara "tydlig". Tyvärr kommer det nog inte att hjälpa hur tydlig jag än är. Tina Lundberg med hjälptrupper VILL INTE ta till sig sanningen hur tydlig den än är. Liza Marklund och Mias osanna berättelser är avslöjade. Vi vet numera att de ljugit. Av någon outgrundlig anledning vill somliga hellre hålla fast vid en lögn. Den låga nivån på Tina Lundbergs och Marina Iren Engans alster här är bara pinsam.”
.
Maggan: Jag känner att jag blir ledsen när du talar om ”hjälptrupper” på sätt du gör. Jag vill väl mot dem som är utsatta. Förlåt om jag ställer säger att min mening är inte att vara respektlös.
.
Maggan, jag anser inte, ej upplever jag att Liza Marklund och Mia har farit med osanningar. Huir kan du säga det du gör? Har du rätt till det?
.
Du anser att jag är pinsam. Vad skall jag svara på det? Mer än att jag önskar att du inte dömde mig så hårt utan lyssnade på vad det är jag försöker få fram.// Tina Lundberg

Äsch, jag tror säkert att Tina Lundberg kanske kan vara bra på det hon gör, även om hon inte är legitimerad.
-
Men den här helsnurriga fokuseringen på att Gömda liksom "måste vara sann", är inte direkt meriterande.

Och det som Engan gör nu - att börja kalla alla för "fega kräk" och "fula nunor", fattar jag överhuvudtaget inte...? Hon länkar till sin blogg där hon säger att någon hotat med våldtäkt. Vem då? Jag hoppas verkligen att Engan omedelbart anmäler detta till polisen om det har hänt.

KimZa:

Det är inte jag som polisanmäler. Om du verkligen läste mitt inlägg, så såg du att det inte var jag som hotades.
Vad menar du med "om det har hänt"?
Tycker du att det är konstigt att jag blir förbannad med tanke på det som hänt kvinnan?
Om du kollar så ser du att namninsamlingen är borta. Varför tror du att det har hänt?
-
Vi bemöts med påhopp och ifrågasättanden som inte har med artikeln att göra. Det skall accepteras... Men när jag blir förbannad pga fruktansvärda hot, då är det omöjligt att förstå...
Det är mycket tråkigt att det inte skall kunna gå att föra en dialog med er utan påhopp.
-
Det säger mer om er än om oss.

Hej igen Thomas!
Du återger ett citat från SvD: ” "Det finns minst fem olika terapeuttitlar i Sverige idag: certifierade, diplomerade, auktoriserade, ackrediterade och legitimerade. Endast legitimerade terapeuter uppfyller den formella kompetens som samhället avkräver kvalificerad terapi, men hur ska vilsna och trötta svenskar kunna sortera i titelfloran?"
.
Enligt Socialstyrelsen så finns det inget som heter så. Nåväl, jag släpper det för nu Thomas som du själv gör:
.
Jag återgår till det du skriver efteråt: ” glömmer vi terapeutsnacket, så ska jag ställa lite frågor till dig. Tycker du att Liza Marklund har gjort rätt som försvarat Gömda, och tror du att Liza är en person som försöker vara ärlig?”
.
Från mitt hjärta Thomas – ja, jag tror att Liza har gjort sitt yttersta för att vara ärlig. Hon är för mig en kvinna som vill göra det absolut bästa.
Jag har aldrig någonsin mött en kvinnlig journalist som har det rättspatos, det kuraget, det modet och den kärlek i sitt hjärta som jag upplever att Liza har. Jag har mött en person till som har samma patos, min gamla lärare -, Annicka Flovin. Hon är rektor på Poppius, hon har hjärtata med sig. Precis som Marklund har.
Sedan har jag en manlig förespråkare till – Janne Josefsson. Även om jag blir förbannad på honom titt som tätt, så vet jag att han har ett så oerhört stort hjärta. Men i fallet när han gick på Marklund, tog jag Marklunds parti rakt av. Liza Marklund har genom sitt förhållningssätt vunnit min sympati. Hon skriver inga nedvärderande kommentarer om människor. Hon håller sig till fakta, hon är professionell. Frågan är om drevet lyssnar?
-
Det vet du lika väl som jag att fallet ej är så. Förlåt mig Thomas, men jag är lite trött nu, märker jag stavar fel och hoppar i texten – skall verkligen försöka vara korrekt:
.
Ja, Marklund har genom sitt sätt att agera lärt mig att bli en bättre journalist. Jag hoppas att främst brottsoffer upplever det så.// Tina Lundberg

Hej Jerry, igen:

Du skriver: : ”Jag litar mer på JK:s omdöme än på ditt och Engans.”

.
Jag kan förstå ditt resonemang Jerry, faktum är att jag själv upplever maktmissbruk i sakfrågan..
.
Du skriver: ”Du drar sådana växlar på detta så jag blir mörkrädd faktiskt. Det klart att man kan lita på en socialsekreterare, men just i det här fallet så har inga fel begåtts enligt JK. Det räcker för mig.”
.
Jerry, jag skräms av JK:s beslut. Det är enligt mig icke korrekt att en socialsekreterare lämnar ut uppgifter om en klient. Hur hade du själs upplevt det? Tänk om du varit inskriven på sociala myndigheten och DIN socialsekreterare berättade för en journalist om hur hon upplevde dig . Och det sedan trycktes i en bok.
.
Jag är uppriktigt sagt ledsen för dina ord. Du har fel – vi arbetar inte i grupp.
.
Du skriver: ”Vad ger dig rätt att uttrycka dig såsom du gör gentemot Antonsson?? Mot Ramona Fransson?? Mot de som inte delar din uppfattning??”
.
Vad beträffar Antonsson anser jag att hon inte är en god journalist som tar hänsyn till brottsoffer..
.
Vad det gäller Ramona Fransson tycker jag att det är en ren skam det hon har skrivit till Alliansen.
Det är inte korrekt, det hon har gjort i ett försök till "gräv" .// Tina Lundberg