Wanja, grupptryck och kvalitet på styrelsearbetet

Om vi lämnar det Lundby-Wedin-specifika, så kan vi fundera över att styrelsearbete idag fokuserar i stort sett uteslutande på produktion i vid bemärkelse, volymer, rörelsemarginal och marknadsandelar. Och det är väl bra? Ja, det är mätvärden som man inte ska tappa bort, men ensidigt fokus på dessa leder inte till framgångsrika verksamheter. Dessvärre leder de i de flesta fall till höga bonusar för den klick av människor (oftast gubbar) som tilldelar bonusar tillvarandra, i stort sett baserat på dessa mätvärden och ibland kombinerat med aktiekursen. För de tror fortfarande på Milton Friedman och att det enda sanna värdet av ett bolag är aktieägarvärdet.

Men när vi undersökt kopplingen mellan verksamhetskultur och framgångsrika verksamheter, har det visat sig, att de riktigt framgångsrika fokuserar inte på mätandet av framången (enligt modellen ovan), utan på hur värdeskapandet går till. Man bygger en verksamhetskultur på de värderingar, som skapar framgången som t ex "omvärldsorienterat", "innovation", "mångkulturellt". Sedan fokuserar man på att följa dessa värden, för man vet att så byggs uthållig lönsamhet. Arbetar man på det sättet kan man bli världens femte rikaste man - Ingvar Kamprad.

Det är de mer medelmåttiga företagen och ledarna, som fokuserar på att mäta resultatet. I analyserna blir "resultatorienterat", "vinstfixerat", "effektivt" de vanliga kriterierna. Och bygger man bonussystem, som bara fokuserar på resultatmätandet, så är det dessa sidor av cheferna, som kommer att premieras och förstärkas. Jämför här Percy Barnevik; först med den extrema pensionen och bonusarna. Horribelt. Men sedan en man som brinner för och utvecklar Hand-in-Hand till något helt fantastiskt, som verkligen gör gott för världen. Samma person, olika tidpunkter och verksamhetskulturer. Som ni bäddar får ni ligga, kära styrelser. I beaktande av detta är det för mig ett mysterium hur Wallenberg-sfären kan fortsätta att försvara höga bonusar och pensionsavsättningar. ABB var på randen till konkurs, räcker inte det för ändrade synsätt?

Men facket då, de som har en djupare kunskap om den dagliga verksamheten än de flesta styrelseledamöterna, de borde ju vara en verklig tillgång för styrelserna? Ja, och det är de i de företag, som man på styrelsemötena verkligen diskuterar verksamheten och hur värdeskapandet går till. Hur vanligt det är på styrelsemöten kan du ju själv gissa. Lundy-Wedin har en poäng, när hon säger, att det är som en annan värld. Ofta vill man också behålla det som en annan värld, för det är enklare så. En annan värld baserad på grupptänkande och "kameraderi". Som kan fortsätta att ge legitimitet åt bonusar. Skulle man krångla till det med att bonusen skulle baseras på tex engagemangsgraden hos medarbetarna, skulle sannolikt bonusutfallen se annorlunda ut.

Den mänskliga viljan att tillhöra gruppen, gör att de allra flesta av oss rättar in oss i den verksamhetskultur som råder. Det är inte lätt för en facklig representant att följa en helt annan linje än övriga 10 i styrelsen. Av Lundby-Wedin hade vi väl väntat oss att hon skulle det, men så visade det sig inte vara fallet. Hon rättade sig i ledet och ifrågasatte inte i tillräcklig grad. Det verkar bli hennes fall.

För att åter ta IKEA och deras styrelse som exempel: Där varje styrelsemedlem får i uppdrag att - efter viktiga styrelsebeslut -  gå ut i organisationen och fråga människorna hur beslutet påverkat deras enhet och jobb. Som sedan ändrar besluten, om det visar sig få dåliga effekter i verksamheten.

Vad händer om man tar ett bonusprogramsbeslut och gå ut i verksamheten och frågar "Hur påverkar ledningens mångmiljonbonus ditt engagemang och ditt jobb? Eller att man går ut till kunderna med motsvarande fråga. Skulle man då inse orimligheten och hur beslutet negativt påverkar inte bara engagemang, motivation och delaktighet utan faktiskt skadar varumärket på ett sätt som vida överstiger kostnaden för bonusprogrammet.

Lena Pehrs (1 artiklar)
http://nordicsocietylab.wordpress.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/5357

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Styrelsearbete och bonusar är sekundärt när själva affärsidén hos AMF och andra fondbolag är att spela bort kundernas pengar på börsen till skyhöga avgifter.
|
Ett seriöst förvaltningsbolag skulle givetvis garantera att pensionskapital inte dras tillbaka pga misslyckade spekulationer.
|
Även en död apa kan få nollavkastning så när förvaltare med sexsiffriga månadslöner inte klarar av det så är det bara för bolaget att erkänna misslyckandet och slanta upp mellanskillnaden eller gå i konkurs så den överbetalda inkompetensen försvinner från marknaden.
|
Hela fondbranschen bygger på ett pyramidspelsbedrägeri som topparna i Rörelsen legitimerar och profiterar själva på.
|
Dags för storstädning?

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2009-03-26, 14:34

Spekulationsekonomins sköna dagar är över. Jag kom aldrig med på tåget och får väl skylla mig själv nu. Världens undergång är snart ett faktum Jesus kan komma när som helst. Han skall ju komma som en tjuv om natten när alla sover. Det handlar om denna tid tror jag. Men en sån uppfattning är inte passande på detta forum kanske . eller? Fint folk behöver ingen Gud dom tror på Guldkalvar.

Permalänk | Anmäl #2 amanda, 2009-03-31, 00:11