Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2009-03-26 12:03, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11
Den situation som LO–chefen Wanja Lundby-Wedin hamnat i bör egentligen inte förvåna. Det är en naturlig följd av det schizofrena tillstånd som Rörelsen befunnit sig i sedan decennier.
Journalist och författare som har skrivit en mängd böcker/läromedel om samhällsfrågor, bland annat "Politiska ideologier – drömmen om det perfekta samhället" (Natur & Kultur)
Socialdemokratins långa maktinnehav innebär att partiets företrädare steg för steg har intagit den ena maktpositionen efter den andra. Partiet har genom åren även med framgång skapat ett slags tyckandets monopol; alla åsikter har mätts och värderats utifrån den socialdemokratiska måttstocken. Allt annat har förkastats som uttryck för ”högerkrafter” eller något annat otäckt.
Det schizofrena i situationen har framförallt tydliggjorts när det dragit ihop sig till valrörelse. Då har partiets företrädare gemensamt gått in i oppositionsrollen. Fram med parollerna och slagorden. Upp till kamp mot makthavarna och krav på att arbetarrörelsen flyttar fram positionerna på de besuttnas bekostnad. Vi mot dom.
Det är fascinerande att tricket fungerat så länge med tanke på att socialdemokratin, med några korta avbrott, suttit i regeringsställning sedan i början av 1930-talet. Rörelsen vill företräda de förtryckta och slå mot makten, samtidigt som den är en del av samma maktapparat och dessutom chefsarkitekt bakom byggandet av dagens Sverige. Inte undra på att det gått så geschwint för personer som Göran Persson, Jan Nygren och Björn Rosengren att passera den ideologiska gränsen och byta till näringslivet.
Wanja Lundby-Wedin tillhör samma maktelit. Lön i miljonklassens, ett stort antal styrelseuppdrag och förmodligen tänkbar minister i en framtida socialdemokratisk regering. I retoriken slår hon uppåt, förbannar gång på gång girigheten inom näringslivet – det är vi mot dom. Dilemmat är förstås att hon inte tillhör ”vi”.
Om AMF-affären aldrig uppmärksammats hade allt rullat på som vanligt i de styrelser där LO-chefen sitter som representant för 1,7 miljoner svenska löntagare, varav de flesta låg- eller medelinkomsttagare. Nu framträder hon för medlemmarna på webb-TV och säger att hon är ”grundlurad” och inte känt till vissa ”hemliga dokument”. Frågan är bara vem som lurat henne?
Sanningen är förstås att hon inte reagerat därför att hon under så lång tid tillhört en välavlönad elit som inte lyfter på ögonbrynen över miljoninkomster och miljonavsättningar till pensioner, så länge det inte kan användas i den politiskt-fackliga klassretoriken. Det är ingen tillfällighet att Wanja Lundby-Wedin även satt i den styrelse som gav Folksams förre VD Tore Andersson en pension värd 50 miljoner i det fall han uppnår 85 års ålder.
Annika Falkengren, Marcus Wallenberg, Göran Persson och Wanja Lundby-Wedin är samma andas barn. Smärtsamt kanske om man tror att det går en tydlig ideologisk skiljelinje mellan LO/socialdemokratin och Svenskt Näringsliv/de borgerliga partierna. Men det är inte där skiljelinjen går. Den går mellan småföretagare och löntagare å den ena sidan och de som rör sig i maktens korridorer å den andra. Och i de korridorerna trängs det numera gott om personer som i retoriken försöker klassa sig som ”vi” och vars uppdrag är att bekämpa ”dom”. Snacka om schizofreni!
Att bonusskandalerna har många förlorare står klart, men vem vinner egentligen?
Symbol- och symptompolitikens eländighet

Grattis till pensionen Anitra Steen, VD Systembolaget

Om Lundby Wedin inte avgår förlorar vi valet 2010

Mona Sahlin är den verkliga förloraren i Vanja-affären

Aftonbladets Helle Klein sitter snärjd i LO-Wanjas miljonfallskärm
När hederlighet inte lönar sig

Bonusarna försvagar företagens konkurrenskraftighet
Makthavarnas bonus - extrakäcka på arbetstid!

Wanja, grupptryck och kvalitet på styrelsearbetet

Nödvändigt att lämna alla styrelseuppdrag

Rörelsens toppar mer intresserade av Luther än av rättvisa

Vi som vet vad det innebär att vara fattig kan aldrig acceptera AMF:s bonusar

Bonusar är bra för företag och för samhällsekonomin
Finans och valutasystemets bonuseffekt.
Wanja förstod förmodligen ingenting

Jurist: AMF-avtalen så komplicerade att de borde omförhandlas
Storhetsvansinnet - den nya folksjukdomen?

Lundby-Wedin behöver inte avgå - hon bör få sparken
Bo Lundgren och den finansiella avgrunden
Fritt fall för socialdemokratin

Kritiken mot bonussystemen missar den verkliga orsaken till finanskrisen


Luftslotten bland molnen har tagit över i ekonomin
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Klokt skrivet.
Men lite mer nyanserat går det också en skiljelinje mellan löntagare/småföretagare och bidragsförsörjda. Det är den som Alliansen har skjutit in sig på.
Det går också en skiljelinje i "näringslivet". Den mellan företagare och anställda direktörer som driver företag på uppdrag av ett splittrat ägarkollektiv och tjänstemannastyrda fonder.
Företagare, som minst är huvudägare i företaget, tar inte ut bonusar. Det är anställda direktörer som kan sno åt sig när det saknas huvudägare som motpart.
Jag hörde talas om en facklig kurs för kommunalare på Folkets Hus. Deltagarna ville diskuera det de "upplevde" som orättvisor i den individuella lönesättningen. Läraren avfärdade detta med att tala om avundsjuka! Måhända det är rätt, men för hundra år sedan var det andra, som beskrev facklig kamp med det ordet. Läraren stärkte inga "fackliga band".
Det är obegripligt hur arbetarklassen kan låta sig ledas av dessa kleptokrater.
För två år sedan (typ svårt att säga men ganska nyligen) fick jag höra från mina sossevänner att de hade svårt att vara Sossar.
Tex för att när SSU anordnade sommarläger så skulle alla bo på samma camping. Alla utom ledningen som skulle bo på ett vandrarhem i närheten med bättre faciliteter. Det är de som planerar att göra politisk karriär, redan här har de lagt sig till med "vissa människor är mer lika än andra" attityden. Det är en sådan attittyd som gör att de också slår ner dörrvakter och hamnar hos polisen men envist anser att "de var nyktra och har inte gjort något fel".
Jag känner mig visionslös!
YS
Hederligt folk kanske aldrig funnits på vår jord. Egoismen driver alla i fördervet var så säkra. Det blir bara värre och värre . I dag tror man inte ett dugg på politiker Jornalister alla jobbar i egots tjänst och det är bar väldigt sorgligt. Läs boken EN NY JORD. den rekomenderas verkligen . Folk måste Vakna till en NY medvetande nivå bort från sitt förslavande EGo
Försök inte jämställa småföretagare och arbetare!
De som äger produktionsmedel tillhör en annan klass oavsett hur många timmar på dygnet de jobbar jämfört med oss som bara har vår arbetskraft att sälja!
Man kan nog säga att G-Persson och Wanja osv inte är något bra föredöme . Ur aspekten att stå för den lille mannen/kvinnan som kanske endast har 100 spänn i timman o vissa fall inte ens det .
Frågan är vem gör det ?
Till Nickas Ericksson vi andra jobbar för ett klass löst samhälle !
Tydligtvis så anser du inte det . mvh
Göran Perssons skattepolitik kunde ändras så att skatterna kunde drivas in retroaktivt. Då gällde inte ingånget avtal. Men när han och hans kompisar har fått orimliga pensionsavtal då plötsligt gäller avtalet och det går inte att ändra.