Vägen från 137 kg

Det är rimligt att anta att svält och bantning stimulerar aptiten och att kroppen sen lägger på sig (fett) när tillfälle ges för att ha i beredskap för nästa svältperiod.
|
LCHF-kost borde givetvis vara obligatorisk för diabetiker.

Tack för din rapport Anna J! Ja, det är fullständigt obegripligt att inte diabetesläkarna över hela Sverige gjort LCHF til en obligatorisk behandlingsmetod. Den är ju godkänd av Socialstyrelsen och ingen läkare skulle behöva vara rädd för att bli anmäld, det är bara att sätta igång.
Alla de tusentals människor som fått slänga sina insulinsprutor är ju levande (ja just det) exempel på hur framgångsrik denna metod är. Dessutom helt naturlig och fri från medicininblandning. Men det är väl där skon klämmer.

Läkemedelsbolaget håller fortfarande många läkare i ett fast grepp, någon annan förklaring kan jag inte hitta. En läkares uppgift är att lindra, bota och trösta. Det är bara att sätta igång.
Snacket om att det saknas långsiktiga studier stämmer inte. Och de långsiktiga effekterna av Livsmedelsverkets rekommenderade kost har vi ju. Flera överviktiga, fler diabetiker.

Härligt att det finns läkare som vågar driva frågan, ja underbart faktiskt.

Bra artikel Anna!
Skönt att få en artikel skriven av en person som provat en metod och sätt att den fungerat. Själv så tror jag att folk är så rädda för fett är pga att energin lagras som fett i kroppen. Folk tror då att de blir feta pga att de äter fett.
Ha en glad och hälsosam dag

Jag äter själv efter LCHF sedan ett par månader, och det mest fantastiska är just att suget efter sött har försvunnit. Jag har tillåtit mig två dagar då jag fått äta vad som helst, men redan efter en chokladbit eller två så mår man illa och vill inte ha mer. Det smakar FÖR sött, även vitt bröd upplevs som sött. Några dagar efter sockerdagen längtar man lite efter bröd, pasta och liknande men sedan går det över. Min viktnedgång är hyffsad, ca 0,7 kilo i veckan.

MEN:
Jag tror inte att detta är en långtidsdiet. Det kan inte vara naturligt att äta på ett sätts om gör att man är smal oavsett tillgång på mat. Min förklaring är följande: Som alla andra djur så ska människan ha en naturlig variation av tillgången på mat. Först en uppladdningsfas där det finns gott om lättillgänglig föda, under denna tid jobbar man mindre och sparar på sig överskottsenergi för att ha till lågkonjunkturen då det finns ont om mat.

Under högperioden åt människan mycket nötter, frukt, bär, säd osv som innehåller mycket kolhydrater. Det gav energi till strider, kärlek och gjorde det lätt att ta hand om de nyfödda barnen osv, precis som hos andra djur. Kolhydraterna ger också ett sug efter mer och ökar hungern (även när energibehovet är uppfyllt) detta gjorde att man kunde äta mer och lägga på sig fett inför lågperioden. Hittade man ett träd med äpplen gällde det att kunna äta på sig ordentligt av dessa på kort tid, och sedan behålla överskottsenergin.

Under lågperioden fanns väldigt liten tillgång på kolhydratrik-kost, istället fanns det mest kött, fisk svårsmälta vegetabilier (som kål, blad och en del nötter) osv. Mängden mat var betydligt mindre. Under denna period skulle människan leva upp sitt fettlager från den glada sommaren, och bara fylla på för dagsbehovet av vad man kom över i form av smådjur fisk och annat (stora djur har inte jagats så länge, och odling är mycket ungt, inget som människo-djuret har anpassat sig till). För att människan skulle må bra under denna period gällde det att kunna vara nöjd med vad man fick, alltså ger fett och proteiner som man äter under denna period en ökad mättnadskänsla. Det var ju viktigt att bli mätt och nöjd på mindre för att inte öka stressen.

DÅSÅ:
En slutsats; Vad jag just förklarat borde innebära att det inte är naturligt att leva på lchf hela tiden. Man bör nog varva med hög- och lågperioder. Under sommaren kan man t.ex. tillåta sig obegränsat med frukt och bär (utan socker eller annat) och dra ner på fettet. Kanske också tillåta sig att gå upp ett par kilo under sommaren.

Var också kolhydratmissbrukare. Hade otroligt sug efter vitt bröd, ris, potatis och inte minst läsk och godis.
Efter 14 dagar otrolig jobbig abstinens så blev jag på lågkolhydratdiet av med sockerberoendet.

Insåg att enda chansen att klara det var att aldrig ha några snabba kolhydrater hemma och att alltid ha ordentligt med matlådor med till jobbet. Inga återfall på helgerna eller likande för då kom suget tillbaka som ett brev på posten.

För mig blev allt bättre av lågkolhydratdieten.Blev piggare (inga blodsockerfall efter lunchen) och började sakta men säkert tappa fett. På ett år hade jag tappat 20 kg utan att behöva vara hungrig en enda gång. Och med hjälp av regelbunden styrketräning så undvek jag att tappa muskelmassa, vilket jag tror är nyckeln för att inte undvika få lägre ämnesomsättning som traditionella bantningsmetoder ofta leder till.

Åt obegränsat med kött, fisk och ägg och grönsaker. Åt en liten mängd frukt, bröd eller pasta till till frukost samt efter träning.
Nu då jag nått min matchvikt så äter jag mer pasta och bröd igen, men likt alkoholism så är det väldigt lätt att "trilla dit" igen om man slarvar/chansar.
Hade förmånen att få blodtryck, blodfetter och levervärden regelbundet kontrollerade och i takt med viktminskningen så blev även de bättre.

Skall jag se någon nackdel så är det att matkontot blev mycket dyrare.

/op

Vad ska man ätaom man inte har potatis eller ris???

Äh. Gå till gymmet några dagar i veckan istället så kan ni äta vad ni vill. Man slipper köra hjärnan på ketoner också, vilket kan var bra om man använder den.
En frisk person ska inte behöva utesluta några livsmedel.

Att helt utesluta kolhydrater är nog ett mycket dåligt val och jag vet ingen förutom extrema kroppsbyggare som gör detta med framgång (i deras värd är sällan framgång lika med hälsa och psykiskt välmående).

Håller även med om att ju mer man tränar (rör sig) desto mindre behöver man tänka på vad man stoppar i sig. Bla pga högre insulinkänslighet och oftast pga ett högre kaloriintag ger tillräckligt med vitaminer och essentiella amino och fettsyror.

Höga insulinbehov (insulin resistens) är kopplat till flera av våra farligaste folksjukdomar. Ex typ-2 diabetes (per definition insulin resistens) och senare forskning tyder även på att även prostata och tarmcancerutveckling påverkas av höga insulinnivåer.

För att göra en komplicerad fråga hanterbar så att flertalet som inte har lust eller tid att sätta sig in i detaljer så är ett på många fungerande recept för minskad övervikt och ökat välbefinnande att trappa ned på kolhydrater. Då först och främst ta bort läsk, godis
kakor men om man vill nå längre även trappa ned på pasta, ris och potatis i förmån för mer kött och mer grönsaker (inklusive nötter och baljväxter).

Personligen tycker jag det är logiskt att utgå från att det mänskliga genomet adapterat till en snittdiet som människan haft de senaste kanske 10000 åren. Med viss hänsyn till genetiska variationer med olika folkslag pga olika tillgång på föda och olika levnadsförhållanden.

Tycker vi i stället för att vara kritisk mot sk stenåldersdiet borde kräva att nyintroducerad föda såsom potatis, pasta och högrafinerat ris bevisade sina fördelar. I alla fall om man tror på evolutionsteorin.

/op

Extrema kroppsbyggare utesluter inte alls kolhydrater. Jag lovar.
Att rekomendera västerlänningar att äta MER kött gränsar till vansinne. Inget kött eller väldigt lite kött är att rekommendera ur de allra flesta synvinklar (om man inte är diabetiker, möjligtvis).

Tack för era kommentarer!

Bo T: Ja, man kan tycka att det borde falla på sin egen orimlighet att de rekomenderar inslulinhöjande kolhydratskost till diabetiker men icke.

Kajsa B: Självklart kan man inte räkna personliga erfarenheter som vetenskapliga bevis men visst är det konstigt att inte alla dessa samlade historier väcka något slags intresse för forskarna?!

Tågmicke: Tack så mycket och detsamma önskar jag dig!

Olle: Grattis till din livsvinst! Jag håller med dig i dina funderingar.

Profanum: Jag kan numera äta lite frukt och bär men jag kommer alltid att se på det som en dessert, inte som något jag behöver för att må bra.

Fredrik R: Du kan kika in lite på min blogg om du är nyfiken på vad man kan äta istället för ris och pasta.

Staffan: Tror du inte att det kan ligga lite större problem bakom en övervikt som min än att man är för lat för att gå till gymmet? Jag räknar inte mitt gamla jag som en frisk person. Numera har jag ett normalt förhållande till den mat jag äter men precis som inför andra livsmedel man kan vara överkänslig mot så måste jag hålla koll på mängden kolhydrater. Det innebär dock inte att jag tagit bort dem helt ut min kost.

Tack för era kommentarer!

Bo T: Ja, man kan tycka att det borde falla på sin egen orimlighet att de rekomenderar inslulinhöjande kolhydratskost till diabetiker men icke.

Kajsa B: Självklart kan man inte räkna personliga erfarenheter som vetenskapliga bevis men visst är det konstigt att inte alla dessa samlade historier väcka något slags intresse för forskarna?!

Tågmicke: Tack så mycket och detsamma önskar jag dig!

Olle: Grattis till din livsvinst! Jag håller med dig i dina funderingar.

Profanum: Jag kan numera äta lite frukt och bär men jag kommer alltid att se på det som en dessert, inte som något jag behöver för att må bra.

Fredrik R: Du kan kika in lite på min blogg om du är nyfiken på vad man kan äta istället för ris och pasta.

Staffan: Tror du inte att det kan ligga lite större problem bakom en övervikt som min än att man är för lat för att gå till gymmet? Jag räknar inte mitt gamla jag som en frisk person. Numera har jag ett normalt förhållande till den mat jag äter men precis som inför andra livsmedel man kan vara överkänslig mot så måste jag hålla koll på mängden kolhydrater. Det innebär dock inte att jag tagit bort dem helt ut min kost.

Anna J.D Jacobsson: Absolut kan det vara så. Men jag skulle nog våga gissa på att det är en väldigt liten minoritet som är överviktiga på grund av någon sjukdom. För dessa individer är det väl bäst att bli av med orsaken till det innan man börjar behandla symptomen. För de allra flesta är dock en aktiv livsstil säkerligen mer hälsosamt än LCHF-dieter. Det finns ju många studier som visar att folk som äter väldigt lite eller inget kött lever längre än de som äter stora mängder kött. (Mycket) mer motion och mindre köttätande är nog något som alla (inkl naturen) hade tjänat på.

Det finns ganska gott om människor som driver Staffans linje - att de flesta människor mår bra av att äta som vanligt och behöver inte utesluta något. Bara man motionerar och rör på sig.

Det där är gammal, föråldrad kunskap. Och under tiden blir vi bara tjockare.

Det som i första hand påverkar din vikt är vad du äter - INTE om du motionerar. Motionen är nyttig, men har inte så mycket med vikten att göra, utan påverkar mer på marginalen.

Viktigast är vad du äter. Och det som påverkar vad du äter är suget och mättnadskänslan. Äter du mycket kolhydrater så är du sugen jämt. På mat.

Så det viktigaste är att få ner suget. Jag har erfarenheter av det som Anna Jacobsson skriver om, och jag är ledsen Staffan, men du har helt enkelt fel.

Att sedan som Staffan försöka göra det till en fråga om köttätande k(kontra vegetarisk kost?) är ett sidospår.

Visst är motion bra på en massa sätt och ger en hel del hälsovinster. Visst skulle vi alla må bättre av att röra oss mer. En del människor har turen att svara snabbt på träning med ökad muskelmassa eller med minskat fettlager. Men när det gäller motionens generella förmåga att få en människa att tappa fettvikt så är motionens effekt marginell. Cochrane Collaboration har sammanställt goda studier och funnit att skillnaden mellan enbart kostförändring (och i de studier som användes var kostförändringen kalorirestriktion) ger en statistiskt signifikant, men kliniskt marginell skillnad.

Folk tycks tro att om vi slutar ljuga om motion så kommer folk att sluta motionera. Det tror inte jag. Tvärtom tror jag att om folk får sanningen om motion - att den ÄR bra för dig, att den gör din hälsa och din förmåga bättre, men att den inte nödvändigtvis kommer att tillåta dig att äta vad du vill utan att gå upp i vikt - så blir det lättare att motivera sig. Det ges upp lättare om målet är orealistiskt och aldrig uppnås. Och vilka fler goda vanor kastas inte ut med badvattnet när träningsregimen visar sig verkningslös för det man trodde sig vilja ha ut av den?

Att den som svarar bra på motion väljer att motionera är inte konstigare än att någon med högt IQ tycker det är roligt att göra IQ-tester - ingen gillar att ägna sin fritid åt att konsekvent misslyckas. När misslyckandet sedan följs av fingerpekande och försäkran om att man misslyckas för att man gör fel, eller är smyg-lat - ja, vem vill fortsätta då?

Om man istället sa att "det kan vara så orättvist att du får jobba ganska mycket hårdare än genomsnittet innan du ser resultat på vikten, men det är ingen anledning att ge upp för du vinner så mycket annat" så vore det hederligare och en bättre motivation i längden.

Motion är min hobby. Men den är inte allena saliggörande.

Suget är det som är svårast att bemästra.

Mvh
Helene Månström