Fritt forum

Uriel Hedengren om Fritt forum

Revolutionsromantik eller masochism?, del 2 – friheten att slippa välja

Publicerad: 2009-03-25 14:03, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Nya ledtrådar serveras för att kunna avslöja mysteriet med varför hundratusentals svenskar vill placera Lars Ohly och hans vänsterpartister i regeringsställning.

75 millningar
5 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Journalist och författare som skrivit en mängd böcker/läromedel om samhällsfrågor, bland annat "Politiska ideologier – drömmen om det perfekta samhället" (Natur & Kultur)

”Under denna ljuva tid fanns det bara ett telefonbolag att välja”, avslutar Susanna Svensson sin förklaring till varför så många väljare vill se Lars Ohly i regeringen efter nästa val.

Förklaringen är alltså att det var bättre förr, innan de nyckfulla marknadskrafterna gavs fritt spelrum. Men detta ”förr” var i själva verket ett samhälle i socialdemokratisk tappning, vars ledare kraftfullt markerade avstånd mot allt vad kommunism och statssocialism heter.

Sverige under det idylliska 50- och 60-talet är inget mål för dagens vänsterpartister. Det är inte heller Per-Albins folkhem de vill återuppbygga, utan något helt annat. Närmare bestämt en modell som bygger på att de politiska makthavarna i detalj vet hur människor ska leva för att det goda samhället ska förverkligas. Och det kräver fogliga medborgare, just den inställning som Susanna Svensson ger uttryck för i sin önskan att slippa friheten att välja.

Lek med tanken att stödet för Lars Ohly och hans partikamrater ökar i sådan omfattning att Vänsterpartiets ledare om nio år ges uppdraget att bilda regering. Vad händer? Socialiseringar av centrala branscher. Framflyttade fackliga positioner, måhända någon form av löntagarfonder. Ett totalt ointresse för entreprenörer, förmodligen tangerande förakt, definitivt förbud mot friskolor och privata initiativ inom vård och omsorg.

Det lär dock inte stanna där. Erfarenheten visar att makt föder makt, en logisk följd av uppfattningen att vanligt folk inte ska behöva välja och fatta avgörande beslut. Det är samma människosyn som varit vägledande för de fascistiska och kommunistiska regimer som plågat miljontals människor under de senaste hundra åren.

Däremot handlar det givetvis inte om att införa ”stalinistisk terror”, det har Anders Johansson helt rätt i. Här har vi att göra med en light-version av gamla VPK, vilket också förklarar namnbytet. Det är precis som med Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson och hans bundsförvanter kan knappast anklagas för att vara nazister eller rasister. Men kopplingen finns ändå kvar, det är därför så många tar avstånd från deras politik.

Vänsterpartiet klarar sig bättre även om rötterna sitter djupt i den auktoritära kommunistiska ideologin. Förmodligen av det enkla skälet att så många intellektuella fascineras av vänsterns teoretiska anslag. När Sverigedemokraterna attraherar unga, marginaliserade män med dålig utbildning, lockar Vänsterpartiet medelklassens välmående media- och universitetsgrupperingar. Inget direkt arbetarparti, om man så säger.

Anders Johansson jämställer den globala kapitalismens övergrepp med kommunismens terror. En intressant jämförelse. Den globala kapitalismen har i själva verket skapat ett välstånd som saknar motstycke i historien. Hundratals miljoner människor, främst i Asien, har under de senaste decennierna gått från svält till ett anständigt liv.

Intressant är det också när Anders Johanssons hävdar att ”kapitalismens våld” förklarar varför cirka fyrahundratusen svenskar vill se Lars Ohly i regeringen. Hur denna kapitalistiska våldsapparat kommer till utryck i Ystad, Jönköping, Falun, Vilhelmina och andra platser runt om i landet skulle vara kul att veta.

Då är Susanna Svensson närmare sanningen när hon bejakar en utveckling som innebär att den politiska sfären sväller på bekostnad av den hotfulla marknaden. En annan förklaring är, precis som Roger påtalar, det utanförskap som många trots allt upplever; alla är verkligen inte välmående i dagens Sverige.

Men ändå – vari ligger lockelsen i ett politiskt system som, om än inte lika utstuderat, för tankarna till hur vilka förhållanden människor tvingades leva under i länder som Rumänien, Östtyskland, Bulgarien och Estland innan murens fall?

Uriel Hedengren (10 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/5335

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är inte hundratusentals människor som vill se vänsterpartiet i regeringen utan miljoner. Socialdemokraternas genidrag, att banda ihop sig i en valplattformsdeg med vänsterpartiet, gör ju nämligen att man som väljare i Sverige antingen måste rösta på den lätt (men skickligt) fernissade högern eller på ett regeringsalternativ som vill ge ministertaburetter åt människor som fortfarande inte med säker röst kan säga att de inte är kommunister.
.
Jag kommer att rösta för att ha kommunister i regeringen. Jag vill ABSOLUT inte ha kommunister i regeringen. Men jag vill ha en rimligt rättvis politik, och jag kan inte låta sjuka och arbetslösa lida för att socialdemokratin (=vi, eftersom jag är partimedlem) saknar stake i denna fråga. Mona gjorde rätt som lanserade ett samarbete med bara miljöpartiet, och hon gjorde fel när hon vek sig för den partiinterna opinionen och släppte in vänsterpartiet i det samarbetet.
.
Klokt hade i mitt tycke varit att kunna gå till val på en politik man tror på (vilket torde vara fullt möjligt tillsammans med MP), och att sedan låta den parlamentariska situationen få bestämma hur regeringen skulle se ut och på vilket underlag den skulle vila. Jag hade faktiskt varit beredd att gå till omval för att slippa ha människor i regeringen som inte tydligt kan ta avstånd ifrån ordet kommunist, och som inte tydligt kan redogöra för hur demokrati är ett värde i sig, viktigare än till och med vissa rättvisefrågor.
.
För övrigt är det med stor sorg jag återigen måste konstatera att det parti jag känner sådan aversion mot har den överlägset bästa partiledaren. Lars har fel i mycket och han har missförstått resten, men han är en mycket skicklig partiledare. Kanske för att han säger det han faktiskt menar och menar det han faktiskt säger (även om han har fel). Tänk om Mona kunde lära sig lite av det…

Permalänk | Anmäl #1 Anders, 2009-03-27, 12:58

Nästan rörande hur artikelförfattaren och kommentaren ovan fortfarande rör sig i en tanke- och känslovärld kring vänsterpartiet som återspeglar förhållanden som knappt finns längre och som man nu rör sig ifrån i återstående delar. Säger en del om hur man betraktar omvärlden. Vad är det som skrämmer så väldigt? En rimlig välfärdspolitik på de rikas bekostnad? Insikten att en stark offentlig sektor alltid har varit grunden för fattigdomsreduktion och välfärdsutveckling, genom nutidshistorien och i alla delar av världen? Oviljan (oförmågan?) att skilja på välfärd och välstånd där för det sistnämnda man just behöver starka omfördelningssystem? Eller är det kanske framförallt tanken på att man själv inte längre kan vara helt säker på borgarnas skattesänkningar och förvanskning av det kapital andra jobbat ihop genom försäljningar av statlig egendom och privatiseringar? Ja, ett samhälle där också de som har mindre och har det sämre kan få det bättre, kan nog skrämma medelklassen så det räcker. Och slutligen: Kommentarerna om hur det kommer att bli med ett vänsterparti i regeringsställning. Vad ska man säga? Samma ursprung i samma sagovärld får man förmoda (här anas också den där lätt uppblomstrande rädslan för en stark fackföreningsrörelse som alltid har skrämt högern). Vill man däremot se hur det blivit under borgarna är det bara att titta ut genom fönstret. Ja, alltså inte för de som fruktar vänstern förstås. Deras fönster vetter ju inte mot kvarteren där arbetslösheten nu exploderar, eller där ersättningen från a-kassan, utom för den halvmiljon som inte längre kan vara med, inte räcker för att klara månadsutgifterna. De fönstren ligger ju någon helt annanstans och en blick ut genom dem skulle ju så tydligt visa på den klasspolitik som har varit det här landets nu i två och ett halvt år.

Permalänk | Anmäl #2 Stefan Sjölander, 2009-03-30, 12:25

Lars är en jävla envis en. Komunist eller vad han nu har för färg. Skit samma han var den enda i sista debatten som röt till mot Bonusar och Fallskärmar och dyl eksesser som den Sjuka Spekulationsekonomin drivit till alla människors fall. Fy för den som försvarar detta system. Synd att han satt sig ihop med Kapitalets medlöpare. Gräsligt . Nu när vi verkligen behöver en skarp rågång i politiken. Nitlott för Olys framgång. Han har huvudet på skaft Jag är impad av hans analys trots att han är kille. Han skulle skjuta ut sig från det brinnande planet Mona styr om han är Vaken. Annars vore det bäst med en Revolt och ett nutt och yngre garde i Sosenbad. Vädra ut skitlukten.

Permalänk | Anmäl #3 birgit, 2009-03-31, 01:05

Ohly snart lika tuff som Castro - en grönklägg kung - allas rätt till offentlig anställning kan kungöras och all egendom kan komma att tillhöra staten (kungen) - fejka lite demokrati som gamla DDR - Ohly löser alla världens problem och allt blir bra för var och en - men passa dig om Ohly blir sur - kan vara klart illavarslande om han hötter med fingret - betänk att han alltiod har rätt - betyder att du kan hamna på hispan eller finkan - svårt att utmana denne mästare i alla värdsliga ämnen - se upp troligtvis geni eller orakel - Sverige är ju alltid bäst på det mesta

Permalänk | Anmäl #4 Matsi, 2009-04-05, 23:13

Vad som alltid förvånat mig är att de som röstar på kommunisterna är de som skulle ha svårast att hantera ett kommunistiskt samhälle. Tjena att de skulle få styra, det skulle ju de som var bra på social interktion göra. Och det är sällan kommunister, de är oftast emot allt, av princip. Det är människor som eftersträvar ett fritt samhälle som vill ha kommunism, så dumt. Finns ett mer kontrollerat samhälle än det kommunistiska, om man ser på historien, inte utopin.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Revolutionsromantik eller masochism?, del 2 – friheten att slippa välja

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar