Fritt forum

Peter Schjerva om Fritt forum

Att demaskera diskriminering!

Publicerad: 2009-03-25 01:03, Uppdaterad: 2009-03-25 17:03

Bakgrund: Artikeln i Dagens Juridik rörande att Länsrätten får bakläxa i mc-medlemsärende!En medlem i en mc-klubb har ansökt om verkställighet av straff utanför fängelse i form av intensivövervakning med fotboja. Kriminalvården avslog ansökan på grundval av det skulle vara stötande att bifalla mannens ansökan då han är medlem i en mc-klubb. Länsrätten fann att mannens medlemskap i sig inte kan utgöra skäl för avslag och återvisade målet till kriminalvården som på nytt avslog ansökan. Kammarrätten fastslår nu att en samlad bedömning av alla omständigheter rörande såväl brottets karaktär som gärningsmannens person ska beaktas. Länsrätten gjorde därför fel som visade målet tillbaka till kriminalvården utan att ha "prövat frågan om förutsättningar för att medge ansökan om verkställighet av dom på fängelse genom intensivövervakning med elektronisk kontroll förelåg." Kammarräten upphäver därför Länsrättens beslut och skickar tillbaks målet till länsrätten och förnyad prövning.

millningar
0 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Låt oss nu bena ut om Kriminalvården har fog för sitt ställningstagande att vägra klubbmedlemmen fotboja eller om beslutet grundar sig på fördomar och förutfattade meningar?
Vi tittar på det aktuella i ärendet gällande lagparagraferna: Lag (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll: 1 § Denna lag är tillämplig vid verkställighet av dom på fängelse, dock inte fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, om den dömde skall avtjäna fängelse i högst sex månader. Lag (2005:42). 2 § I fall som avses i 1 § får, på ansökan av den dömde, beslutas att fängelsestraffet skall verkställas utanför anstalt. En ansökan får inte bifallas, om den dömde är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det straff som ansökan avser eller om särskilda skäl annars talar mot verkställighet utanför anstalt... För verkställigheten utanför anstalt skall gälla vad som föreskrivs i denna lag.

Vidare måste vi beakta förarbetena till lagen (prop 1993/94:184). "Huvudregeln är att den som uppfyller förutsättningarna i 1:a paragrafen ska medges verkställighet utanför anstalt om han ansöker om detta...Det kan givetvis förekomma fall där det är på grund av brottets karaktär eller gärningsmannens person skulle te sig direkt oförsvarligt eller stötande att bifalla ansökan. Det kan t.ex. röra sig om en dom avseende brottslighet som till sin karaktär är sådan att den typiskt sett är ägnad att fortsättas i eller från bostaden."

Detta är således den lagtext vi har att förhålla oss till i det vidare resonemanget. Därutöver finns Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2008:6). "..om en bedömning av om den dömde kommer att följa uppställda föreskrifter gör att det är uppenbart orealistiskt att tänka sig att den dömde kan hantera verkställigheten. Detta kan bland annat gälla personer som är inne i ett avancerat missbruk eller uppträder påverkade och/eller hotfull. Om det på grund av det aktuella brottet eller annat är oförsvarligt eller stötande att bifalla en ansökan om intensivövervakning ska den avslås. Det kan röra sig om brottslighet som till sin karaktär är sådan att den typiskt sett är ägnad att fortsättas i eller från bostaden till exempel olovlig sprittillverkning."

Frågan som härvid ställs på sin spets är om uteslutande ett medlemskap i en mc-klubb skall kunna diskvalificera individer från att avtjäna sitt straff utanför fängelsemurarna medelst fotboja? Förutom de rent rättsliga och mellanmänskliga aspekterna som bl.a. kommer till uttryck i grundlagen i det den hävdar att varje medborgare skall behandlas lika så har vi i Sverige en grundlagsskyddad föreningsfrihet. I motsats till en del andra länder saknar Sverige även lagstiftning som möjliggör att förbjuda olika föreningar att verka. Kriminalvården hävdar att den risk för fortsatt brottslighet som medlemskapet innebär anses utgöra sådana särskilda skäl som talar emot verkställighet utanför anstalt. Mot detta talar personen i frågas brottsregister där de brott han gjort sig skyldig till inte på något sätt varit kopplad till medlemskapet. Eftersom personen i många år tillhört en och samma klubb och inget samband mellan hans brottslighet och medlemskapet kan konstateras faller sålunda detta skäl!

Återstår gör då att granska hur ansökan förhåller sig till lagparagraferna ifråga. Förarbetena, i detta fallet proposition 1993/94:184 uttalar hur lagtexten skall uttydas. Huvudregeln är då att " den som uppfyller förutsättningarna i 1:a paragrafen ska medges verkställighet utanför anstalt om han ansöker om detta." Undantaget är "om en dom avseende brottslighet som till sin karaktär är sådan att den typiskt sett är ägnad att fortsättas i eller från bostaden." Då Kriminalvården i sitt avslag yrkar på att mannen skall avtjäna sitt straff i fängelse enbart utefter sitt medlemskap och den risk detta medlemskap innebär för fortsatt brottslighet är detta inte aktuellt i fallet. Detta då huvudregel och undantag inte omfattar dylika skäl. Därmed faller rent logiskt det bakomliggande förarbetets föranstaltningar rörande domsskäl vilket i förlängningen även medför att själva lagtextens paragrafer 1 och 2 inte är giltiga i detta fallet då de avser helt annan form av brottslighet än paragraferna i sig ger uttryck för!

Vi går vidare och granskar kriminalvårdens uppställda kriterier: "det är uppenbart orealistiskt att tänka sig att den dömde kan hantera verkställigheten. Detta kan bland annat gälla personer som är inne i ett avancerat missbruk eller uppträder påverkade och/eller hotfull." Mera: Om det på grund av det aktuella brottet eller annat är oförsvarligt eller stötande att bifalla en ansökan om intensivövervakning ska den avslås. Det kan röra sig om brottslighet som till sin karaktär är sådan att den typiskt sett är ägnad att fortsättas i eller från bostaden till exempel olovlig spritttilverkning."
Enligt Kriminalvårdens egna skrivningar skall personen å det första vara inne i ett avancerat missbruk. Att så skulle vara fallet har vare sig Kriminalvården hävdat och inte heller har detta någon annanstans framkommit varför det direkt faller såsom varande ett skäl som talar för fängelsestraff snarare än fotboja. För det andra exemplifieras brottslighet som är sådan att den typiskt sett är ägnad att fortsätta i eller från bostaden, såsom sprittillverkning. Då vare sig nuvarande eller tidigare dom avser sådan brottslighet finns heller inga skäl att här hävda att detta skulle utgöra en riskfaktor.

Återstår gör då Kriminalvårdens skrivning: "Om det på grund av det aktuella brottet eller annat är oförsvarligt eller stötande att bifalla en ansökan om intensivövervakning ska den avslås." Det centrala här är: "Oförsvarligt eller stötande att bifalla en ansökan om intensivövervakning." Låt oss då gå till Regeringsformen: 1:2 "Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet." Regeringsformen 1:9: "Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet. Lag (1976:871)" Slutligen Europakonventionens artikel 6.1 "Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag."

Nu har vi skalat bort allt utanpåverk och kvar står essensen i Kriminalvårdens avslag: Att personen ifråga är medlem i en, för Kriminalvården, misshaglig klubb.
I Sverige har vi, som tidigare refererats, inte någon lagstiftning som specifikt förbjuder medlemskap i någon förening, vare sig den av statsmakten är klassad som en kriminell organisation eller inte. På vilka grunder kan då Kriminalvården vägra att bifalla personens ansökan? Kriminalvårdens egna riktlinjer uttalar: "Om det på grund av det aktuella brottet eller annat är oförsvarligt eller stötande att bifalla en ansökan om intensivövervakning ska den avslås." Det enda Kriminalvården således kan hänga upp hela sitt avslag på är de ospecificerade begreppen oförsvarligt eller stötande. Då Kriminalvården så hårt driver frågan förstår vi att medlemskapet är det enda skälet för avslaget. I lagen eller dess förarbete finns inget stöd för att ett medlemskap kan vara ett skäl för avslag. Tvärtom, och då är att märka att lag och lagens förarbete övertrumfar olika myndigheters internförfattade riktlinjer. Dock, inte heller i Kriminalvårdens egna riktlinjer går det att utläsa ett sådant stöd. Det är således en fråga om att tolka och tyda in betydelser som inte avsågs när skrivelsen upprättades då den i så fall också tydligt hade specificerat desamma. Och detta gör alltså kriminalvården!

Vad innebär då detta? Då inget stöd finns i lagen; ej heller lagens förarbete; och inte ens i myndighetens interna riktlinjer är detta ett solklart fall av subkulturell diskriminering. Är detta då lagligt? Ja, tyvärr är det så, då diskrimineringslagen endast omfattar diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Är detta ett korrekt moraliskt förfarande? Nej, absolut inte. I ett samhälle som strävar efter utjämning och jämlikhet mellan olika samhällsklasser och kön är det i högsta grad ovärdigt att både tillåta och tillämpa dylika handlingssätt. För oavsett om det enligt lagen är diskriminering, vet både du och jag som läser detta att det är diskriminering! Det är att behandla människor olika och att därvid åsidosätta det demokratiska samhällets grundprincip om människors lika värde; samt att bortse från alla människors rätt till likhet inför lagen. Det är därför ett svårt övertramp mot demokratin såväl som rättsstaten, att förfölja människor endast utefter deras tillhörighet till en viss förening eller subkultur och detta kan inte längre accepteras. Många människor därute ogillar starkt bikerkulturen efter alla skriverier i media och alla politikers och polisers uttalanden. (Jag skall inte här bemöta riktigheten i dessa. Det har jag gjort i andra artiklar och kommer även i framtiden att göra. Detta är varken rätt forum eller har utrymme för sådan kritik) Jag vädjar dock till er att skilja på objektet och sakförhållandet. Vad ni bör fråga er själva är: Anser ni verkligen att det är korrekt att förfölja människor uteslutande för deras grundlagsskyddade tillhörighet till en förening eller subkultur? Bör vi inte stå upp emot varje form av diskriminering oavsett vem eller vilka det drabbar? Är inte allt detta ett nödvändigt medel i att värna den demokratiska staten, rättstaten, och de mänskliga rättigheterna? Tänk efter och hjälp oss sedan värna, försvara och återerövra det Sverige vi en gång kände!

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Att demaskera diskriminering!

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar