Wanja förstod förmodligen ingenting

Den senaste debatten om Christer Elmehagens extrema pension och andra förmåner har satt LO-ordföranden Wanja Lunby-Wedins omdöme i medias sökljus. Visste hon verkligen om vad styrelsen beslutade om? Hade hon läst årsrapporten? Blev hon lurad av styrelsen, som hon själv påstår, i ett försök att skylla ifrån sig?

Min teori är att hon helt enkel inte förstod vad som sades och vad som stod skrivet. Då är det lätt att sitta och tänka på annat och tro att någon annan i styrelsen tänker. Frågan är också hur mycket övriga i styrelsen förstod?

Ofta är det så i styrelser att någon munvig person sköter snacket och pratar på i oändlighet med en mängd ord och vändningar. Man fattar ingenting. Ungefär som i skolan, så kanske Wanja inte vågade fråga vad det var frågan om, i rädsla att visa sin okunnighet eller brist på uppmärksamhet. Än mindre vågar hon erkänna det i media. Så enkelt kan det faktiskt vara. Det är faktiskt pinsamt (vilket det egentligen inte är) att erkänna att man inte förstår, särskilt om man är en kvinna i minoritet i styrelsen.

Till saken hör att yrkespolitiker ofta inte har en utbildning som matchar deras uppgifter. Wanjas enda utbildning är undersköterska, vilket inte är att förakta och hon har säkert också blivit internutbildad inom facket, men räcker det till? Hade hon varit civilekonom med erfarenhet från näringslivet hade hon kanske genast (med lite uppmärksamhet) upptäckt den girige Elmehagens manövrar.

En politiker skall egentligen inte behöva ha någon utbildning. Därför finns alltid sakkunniga tjänstemän som skall föredraga ämnet för den okunnige politikern, som därefter kan ta beslut enligt sin politiska erfarenhet. Men det verkade som Wanja inte hade en slav som viskade i hennes öra.

Under många år i reklambranschen, som copywriter, förvånades jag ofta över företagsledningars okunnighet. Min uppgift var att gå igenom ett företags produktprogram och de tekniska beskrivningarna, som alltid var väldigt komplicerade och skrivna på tekniskt fikonspråk. Sedan skulle jag beskriva härligheten på vanlig prosa och dessutom göra det säljande. Det var ett väldigt arbete som krävde fantasi och noggrannhet, men inte omöjligt.

Hur många gånger förstod inte, när jobbet väl var klart, att det var första gången dessa företagsledare egentligen fattade vad de sysslade med och vad de skulle marknadsföra. Vidare kunde jag, som utomstående, inte låta bli att chockeras över klantiga marknadsföringsåtgärder och konstiga styrelsebeslut. Det värsta var väl Ericsson VD:n Björn Svedbergs motstånd, när dotterbolaget SRA ville utveckla den s.k. biltelefonen till en bärbar mobil i början av 80-talet. Fler exempel finns säker hur mycket som helst.

Kära Wanja, vi förstår dig. Vi har alla suttit i klassen och inte fattat ett dugg. Vi har heller inte vågat fråga. Problemet är bara att du inte har mod att berätta det. Kanske det skulle hjälpa alla LO-medlemmar som sitter i styrelser utan att förstå vad det är frågan om. Mitt budskap är : Våga fråga! Då får du mer respekt, även om du sitter i blåställ.

Erik Edelstam (4 artiklar)
http://www.wordsandart.com

Anmäl