Finans och valutasystemets bonuseffekt.

Varför nu denna grasserande sjuka med överdrivna bonusersättningar kommit att drabba en fackföreningsrörelse som LO, detta torde för det första ha sin otvivelaktiga grund i att LO ledningen består av individer som i alltför stor utsträckning söker sin egen bekräftelse i form av ersättningar, framför den uppgift som det mandat för med sig som dessa LO-chefer egentligen skall representera.

Detta i sin tur har vidare sin grund i att de reala värden som normalt borde skapas genom produktivt arbete, numera istället kommit att ersättas av fiktivt skapade värden utan grund i arbete eller andra reala värdebetingelser. Detta har skett genom bankernas kreditexpansion och sedan spritt sig vidare ut, och genomsyrar nu i princip hela samhället. I organisationer som i princip enbart bedriver handel med fiktiva värden så bli givetvis även synen på det produktiva arbetets värdeskapande, mycket starkt lidande.

Till sitt försvar så anför nu LO-ledningen sin ovetskap om de rådande sakförhållandena.

Viljan till att skapa lika förståelse för alla individer, verkar i detta kontraproduktivt och i motsatt riktning mot utvecklingen för problemets lösande. Att få alla att förstå allting kommer istället att utöka tiden till förståelse för alla till oändligheten, samtidigt som ingenting progressivt kommer att kunna åstadkommas.

Så antingen skälet är underlåtenhet eller oförmåga, så utgör detta ingen som helst ursäkt.

Förståelsen för problemet i stort hos ledande är så begränsad, eller i alla händelser så utrycks denna som så begränsad, att det inte med någon rimlighet kan antas att någon ljusnande framtid kommer till mötes.

I det största raset sedan andra världskriget så prognosticeras världshandeln att minska med 9 procent i år 2009, spår WTO. Som exempel på denna dramatik så noterar Världshandelsorganisationen, att med nuvarande minskningstakt skulle Kinas export helt komma att upphöra inom ett år. Denna nyhet som egentligen borde skapa en Tsunami av aktivitet som motverkar detta, får långt mindre utrymme i media än datumet för kronprinsessans bröllop.

Vidare i det globala perspektivet så kan det ju dock konstateras att Nobelpristagaren Joseph Stieglitz, nu uppvisar ett behövligt kurage i det att han anför verkligheten som nu gällande ordning, och inte bara hänger sig åt olika fantasifoster för att stimulera den av makten önskade opinionsbildningen.

Med avseende på de nu lämnade förslagen ifrån Vita Huset så är det för övrigt alldeles uppenbart, att den nya eftersökta kreditgivningen inte alls är beroende av den tidigare, i annat än så motto att dåligt givna tidigare krediter som övertas av det allmänna, möjligtvis ger utrymme för nya dåliga och ännu sämre krediter, som ändå kommer att läggas det allmänna till last, och detta ända tills man väljer att låta ansvaret på detta valutaskapande ligga kvar hos nyttotagarna, alltså bankerna. Bankerna kan knappast förväntas att öka sin bildning av dåliga krediter bara för att de undslipper ansvaret för sina tidigare dåligt givna krediter.

Om samhället skall ta ansvaret för kostnaderna för bankernas valutaskapande, så borde vem som helst kunna begripa vem som även borde ha nyttan av detta valutaskapande!

Och detta är själva fundamentet till varför detta system med bonus har kunnat uppstå.

Utan möjligheten att skapa fiktiv valuta så skulle värdet av det produktiva arbetet aldrig ha kunnat urholkas, och bonusersättningar hade därvid aldrig kunnat anses som något rimligt.

Ingen normalt logiskt människa kan rimligen tycka att det med rätta åligger bankerna att dels ta betalt av det allmänna, fritt sko sig själva och sedan ha rätten att undslippa ansvar.

Att det ur en värld där man skapar pengar med papper och penna, växer fram kulturer som inte värderar det realvärdeskapande arbetet, det är ju egentligen ingenting som kan ses som konstigt.

Carl Norberg (95 artiklar)

Anmäl