Narkotika & sexköp

Foto: Scanpix

Abel Backlund om Narkotika & sexköp

Avskaffa målet om det narkotikafria samhället

Publicerad: 2009-03-23 12:03, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Jag ställer mig kritisk till att folkhälsominister Maria Larsson påstår att vi har all anledning att hålla fast vid målet ett narkotikafritt samhälle. Det existensberättigande som åberopats denna målsättning är långt ifrån så självklart som hon föreställer sig. I denna artikel presenteras därför ett antal skäl till varför denna målsättning bör avskaffas och ett nytt begrepp tillföras i drogdebatten.

161 millningar
16 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Låt oss säga att jag har ingående erfarenhet. Oavsett hur många "högnivåmöten" Maria Larsson befunnit sig på kan läsaren vara trygg i att jag befunnit mig på avsevärt högre nivåer än så.

Folkhälsominister Maria Larsson har på Newsmill hävdat det uteslutet att harm-reduction skulle införas i Sverige, då hon bedömer en sådan ordning som oförenlig med målet för svensk narkotikapolitik. Detta mål är inget mindre än ett narkotikafritt samhälle. Hennes påstående kan i sig betraktas som skäl nog att avskaffa detta mål, men hennes argument mot harm-reduction är i grunden så tunna att de inte ens är värda att bemötas. Det är däremot hennes påstående om att ett narkotikafritt samhälle ”är ett mål vi har all anledning att hålla fast vid”.

Målsättningen är problematisk i flera avseenden, varav det mest uppenbara är dess utopiska karaktär. En politik som eftersträvar detta mål kan aldrig uppnå något annat än ett konsekvent och systematiskt misslyckande. Inte minst kan detta faktum ställas i relation till de löften som utställdes av de politiskt ansvariga att skapa en drogfri värld till år 2008. Vi vet att resultatet varken har lett till framgång eller eftertanke hos ansvariga politiker. Enligt tradition har de istället verkat för misslyckandets fortlevnad, med hårdare tag och fortsatt kamp i vad som förklarats vara ett krig mot knarket. I praktiken innebär det ett kontinuerligt upprepande av en våldscykel riktad mot den enskilda droganvändaren, där mänskliga rättigheter åsidosatts i en utsträckning sällan skådad i vårat land.

Den politiska målsättningen i ett narkotikafritt samhälle reflekterar ett absolut krav på avhållsamhet mot drogbruk. Det är en hållning som i grunden enbart efterlevs av en liten skara renlärda extremister i vårt samhälle, sk ”straight edge”. Faktum är att de flesta människor använder droger, samt att ett bruk av droger är ett i högsta grad normalt beteende. Avvikelser som kan ställas gentemot denna norm kan inte reduceras till molekylära strukturer, däremot kan de betecknas i såväl missbruk som i det absoluta kravet på avhållsamhet. Sett till den mängd av befolkningen som väljer att använda droger, lagliga som olagliga, framstår det som ett otvivelaktigt faktum att de flesta svenskar tar avstånd ifrån sådan absolutism och erkänner individens rätt att använda droger.

Begreppet ett narkotikafritt samhälle är ett politiskt uttryck för en diskriminerande applikation av det absoluta kravet på avhållsamhet. Målet diskriminerar vissa droganvändare utifrån deras personliga preferens i valet av rusmedel. Moraliskt vilar de lagar som inskränker människors rättighet att använda vissa droger på en minst sagt tvivelaktig grund, inte minst gäller det den verklighetsfrånvända princip som säger att normalt bruk av vissa droger i själva verket är detsamma som ett abnormt missbruk. En målsättning som kräver sådan omskrivning av verkligheten i diskriminerande syften har ingen plats i en öppen demokrati, där mänskliga rättigheter är överställt landets drogpolitik. Så är inte fallet när det gäller svensk drogpolitik, som från början till slut utgör ett krav på absolutism i förhållande till vissa droganvändare.

I detta avseende är det extremt svårt, för att inte säga omöjligt att på saklig grund rationalisera ett förbud mot användandet av exempelvis cannabis och ecstasy, då de moraliska principer som står till grund för individens rättighet till bruk av kaffe och alkohol inte kan särskiljas från det förbjudna. Resultatet är en allmän begreppsförvirring som speglas i språkliga formuleringar som separerar ”alkohol och droger”, men också en långt mer allvarlig avhumanisering av vissa droganvändare som skildras i det stereotypa attributet ”knarkare”. Det är ytterst tveksamt, för att inte säga uteslutet, att staten besitter moralisk legitimitet att godtyckligt inskränka mänskliga rättigheter eller egenmäktigt definiera vad som är en rättighet och vad som inte är det. Målet ett narkotikafritt samhälle är oförenligt med principen om lika rättigheter och är per definition diskriminerande.

Att missbruk är en allvarlig störning som avviker från normen är välkänt. Däremot omnämns sällan att dess politiserade motsvarighet i det absoluta kravet på avhållsamhet närmast kan betraktas på liknande sätt. Det jag här väljer att kalla knarkofobi betecknar en ångestladdad störning som underligger denna absolutism. Knarkofobi karaktäriseras utav bestående irrationell rädsla gentemot föreställningar om droger och drogbruk. Störningen föranleder tvångsmässigt begär att undvika detta till varje pris, trots försäkran om att den påstådda faran är överdriven eller helt enkelt inte existerar. Panikångest kan förekomma och är som regel återkommande, vilket inte minst speglas i medias rapportering om narkotika. Anfall manifesteras ofta i våldsamma former där malign agression externaliseras i utövat våld, övergrepp och grymma handlingar mot droganvändare och deras närstående.

Till det undvikande beteendet kan därför tilläggas att beståndsdelar i det egna psyket projiceras på externa företeelser. Projektion utgör ett omedvetet försvar mot ångest och skuld, där diverse attribut tilldelas andra personer i egenskap av goda fiender. Politiseringen av denna fobi i ett absolut krav på avhållsamhet och mål i ett narkotikafritt samhälle kan således inte sluta i annat än katastrof vid vägs ände, då sjukdomstillståndet som sådant föranleder krav på eliminering av den externaliserade fiendebilden. I detta avseende skildras även ett starkt element av dödsångest i apokalyptiska föreställningar om samhällets undergång utifall kampen skulle överges. Den knarkofoba kampen mot knarket representerar således en psykologisk kamp för överlevnad, som oftast saknar motsvarighet till faktiska externa förhållanden.

Som begrepp att beskriva tillståndet för svensk drogpolitik är termen knarkofobi i högsta grad passande, inte minst då begreppet kan förklara den irrationella rädsla Maria Larsson uttrycker när hon varnar oss för att knarkliberalismen kryper allt närmre Sveriges gränser. Vi vet av erfarenhet att knarkofobi samt dess politiska uttryck i irrationell fundamentalism och extremism systematiskt förmedlar tvång, övergrepp och diskriminering. Detta är i högsta grad sant för vår svenska narkotikapolitik, då den de facto uppfyller definitionen av ett folkmord i kravet på ett narkotikafritt samhälle. Ett folkmord är per definition ett planerat och systematiskt försök att utrota en minoritetsgrupp och dess kultur från samhället. Ingen kan på rimlig grund hävda att konstruktionen av ett narkotikafritt samhälle skulle innebära något annat än en systematisk utrotning av en minoritet droganvändare från samhället. Detta är det främsta skälet och förklaringen till politikens uteslutande och marginaliserande inverkan på vissa droganvändare. Och politikerna är inte bättre än att de uttrycker sin del i denna process på de mest abrupta sätt.

Ett exempel är när Margot Wallström fick frågan i SvT's program Sephyr ifall hon kunde tänka sig legalförskrivning av heroin i Sverige, om det visade sig kunna rädda liv. Vår dåvarande socialminister gav en minst sagt tydlig signal när hon svarade; "nej, jag skulle hellre avgå". Före detta statsborgarrådet i Stockholm, Kristina Axén-Olin nekade intravenösa missbrukare tillgång till rena sprutor under förevändningen att ”gratis fotvård” skulle ge dem ett bättre skydd mot HIV. Effekten står skriven i ökad spridning av blodburen smitta, med fler sjuka och döda människor som resultat.

Ett än mer skrämmande exempel återfinns i den sk ”informationskampanj” som lanserades av myndigheten ”Mobilisering mot narkotika”. Kampanjen ”knark är bajs” visades bland annat på bästa sändningstid i MTV, på biografer och marknadsfördes i samband med musikevenemang runt om i landet. Den likställde vanliga droganvändare med koprofager, dvs allvarligt störda personer som finner sexuell njutning i att äta avföring. Det sistnämnda exemplifierar hatpropaganda som saknar motstycke i vårt lands historia och närmast kan liknas vid den propaganda som riktades mot judar i nazityskland. I så gott som alla sammanhang är hatpropaganda kriminaliserat i hets mot folkgrupp. Dessvärre finns ett uppenbart undantag, då den politiska målsättningen legitimerar andra spelregler gällande den minoritet droganvändare som förklarats vara knarkare.

Liksom i ovanstående fall framgår av Maria Larssons artikel att den politiska målsättning som utgör ett absolut krav på avhållsamhet konsekvent resulterar i samvetslös underlåtenhet, för att inte säga ren och skär vanvård av droganvändares rättigheter. Men svensk drogpolitik står inte skriven i sten gällande införlivandet av en verklighetsfrämmande utopi, under förevändning att en kamp eller krig förs mot narkotikan. Detta koncept både kan och bör överges, till det har jag presenterat starka skäl. Av dessa framgår att vi har all anledning att ifrågasätta Maria Larsson, UNODC's chef Antonio Maria Costa och andra individer som likt dem beskriver droganvändare och politiska reformförespråkare i termer av icke-människor och samhällets fiender. I den mån en hotbild existerar bör den ställas i relation till den maktbas dessa individer försvarar, samt det faktiska hot fundamentalismens krav på absolut avhållsamhet utgör mot det öppna samhällets principer. I det avseende en ”kidnappning” så skett, står den snarast att finna i hur det öppna samhällets institutioner kommit att användas för totalitära syften och ändamål. I det avseendet finns ingen framtid värd namnet i det narkotikafria samhället. Vår framtid står snarare i insikten att folkvalda politiker är tillsatta att garantera snarare än kränka våra rättigheter, samt att det primära syftet med FN's institutioner är att stå som fredsbevarande garant för dessa. I det har vi all rätt att utkräva ansvar såväl som ett tydligt politiskt avståndstagande från politisk absolutism.

När Maria Larsson hävdar att ”vi har all anledning att hålla fast vid” målet ett narkotikafritt samhälle kan jag enbart konstatera att vi som utgör det civila samhället har all anledning att ifrågasätta den auktoritet hon åberopar i egenskap av folkhälsominister. Den politiker som motarbetar mänskliga rättigheter förlorar sin legitimitet och kan inte hävdas företräda ett öppet demokratiska samhälle. Detta sänder en tydlig signal till alla folkvalda representanter, då sådant beteende i förlängningen leder till totalitarianism och urholkar legitimiteten i hela det parlamentariska systemet. Därför har vi all anledning att avskaffa målet ett narkotikafritt samhälle.

Abel Backlund (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/5233

16 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag anser inte det vara något negativt att sträva mot en utopi. Tycker inte det är ett skäl till att förkasta en idé. var ju någon som sa sikta mot stjärnorna så kommer du till månen. Dessutom är det ju så att oavsett vilket system man väljer så har det brister. Det kan alltid göras bättre men aldrig bli perfekt. Håller med om att om man använder droger betyder det inte att man är kriminell. Så långt är vi överens. Men bara för det så ska det inte vara tillåtet med droger. Dels för att det faktiskt ökar missbruket och dels för att de skulle innebära ökade kostnader för staten i form av övervakning att allt går rätt till och i form av sjukvårdskostnader. Är samma sak med rökning. Visst man hade förlorat en hel del på att förbjuda tobak helt i form av förlorade skatteintäkter men man hade vunnit så mycket mer i form av mindre sjukvårdskostnader och mindre lidande för folk. Även inbitna rökare ångrar sig när de ligger där på sjukhusen, utslagna på grund av dåliga lungor. Det är inget liv. Det är inte så någon vill dö. Och vi måste hjälpas åt så att folk slipper det också:)

Permalänk | Anmäl #1 Johan Grönlund, 2009-03-23, 13:07

Tack för en utmärkt artikel Abel.
Och till dig Grönlund:
-Vet du vad bekämpningen kostar samhället och inte minst vad de kriminella följderna kostar - och orsakar?

Permalänk | Anmäl #2 Aloace, 2009-03-23, 14:09

En mycket bra och välgenomtänkt artikel. Det är tragiskt med alla dessa lidanden tron på strävan mot ett drogfritt samhälle skapar. Miljontals fängslade, grov brottslighet, social utslagning, ekonomiska förluster osv i all oändlighet. Resten utav Europa är dock inte så dogmatiskt.
Det är naturligtvis helt galet att ha en person utan respekt för människoliv (åtminstone inte viss gruppers) som Maria Larsson till folkhälsominister. Hon vet att folk skadas och dör av statens agerande, men hejar på. Fruktansvärt.

Permalänk | Anmäl #3 Mikael Forsberg, 2009-03-23, 17:01

En mycket bra artikel som säger mycket självklarheter kan man tycka. Ändå är det omöjligt att komma fram till de flesta ens med fakta.

Jag skadar INGEN inte ens mig själv.
Men valet att ge mina pengar till en legal säljare som inte hellre vill sälja amfetamin till mig än cannabis finns inte trots att jag brukar en drog som dödar färre än kaffe om året.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/03/03/dodsforbudet-mot-dodsknarket

Det är svårt att ens hitta någon att skylla på längre då hela samhället är så indoktrinerat med direkta felaktigheter men även med att frågan ej ens ska diskuteras att döda människor helt enkelt känns naturligare att se än att göra något för att hjälpa dem.

Droger måste separeras efter hur farliga de är, det finns inget annat sätt. Om något som är förbjudet har en mindre samlad-"farlighet" för individen, hans omgivning samt samhället i stort så uppstår genast ett allvarligt problem.

En brukare som lär sig detta efter mycket studerande kommer i en situation där det enda lagliga valet är ett han VET är farligare än det han vill nyttja.
Att samhället är drogfritt (alkohol inkluderat) det kan vi komma överens om vore ett fruktansvärt scenario där individens frihet skulle vara så begränsad att tom alkohol blir förbjudet.
Så en människa, som jag tex, kommer alltså i en situation där 3 val kan väljas.
1. Använd inga berusningsmedel. (lycka till Sverige)
2. Håll dig till lagen och bruka alkohol (fysiskt beroende, rus som är hysteriskt och inte för mig, dödar massor av människor och orsakar tragedier i form av våldtäkter otrohet, slagsmål, misshandel)
3. Välj ett olagligt alternativ som ofta är ännu farligare men i flera fall betydligt bättre för individen, hans omgivning och samhället. Vad gäller flera substanser existerar dessutom inga fysiska beroenden så det enda beroendet till drogen som kan uppnås är av samma slag som det som en del ungdomar kan få för ett dataspel eller var och varannan tjej till choklad eller shopping. Dvs ALLT som ger oss en positiv upplevelse.

Hur väljer man?
Moraliskt?
Juridiskt?
Anarkistiskt?
Medicinskt?
Upplevelsemässigt?

I mitt fall så ger jag vilken dag som helst i veckan hellre en joint till mitt myndiga barn än en grogg för om vi skalar bort de juridiska aspekterna så är det på alla plan ett säkrare val för mitt barn, detta KAN inte bestridas och ändå är cannabis sammanbakat med heroin och precis lika klassat och bestraffat.

Den största faran med narkotika är att åka dit, där börjar problemen med utstötning, accelererande missbruk, utanförskap och en känsla av inget värde alls vilket leder till extremt destruktiva miljöer och ofta självmordstankar.
Noteras bör dock att denna spiral startar nästan för alla missbrukare av narkotika med en sak.
Polisen tar dem för något och deras liv rasar samman.

Många droger är extremt farliga och de ska bekämpas med kraft. En drog som aldrig dödat någon någonsin kan man bara inte bestraffa en människa för att använda istället för den lagliga massdödaren.

Börje Fransson

Permalänk | Anmäl #4 Börje Fransson, 2009-03-23, 19:34

Hej allihop!
Tack Newsmill som publicerade artikeln, och ett särskilt tack vill jag ge till PM Nilsson vars artiklar om svensk narkotikapolitik varit en källa för både kritiskt tänkande och inspiration.

Johan Grönlund, jag tror minsann det var trädtopparna och inte månen där! Det vi kallar mål eller utopi är inget annat än ett absolut krav på avhållsamhet. Absolutism är en politisk filosofi som hävdar statens maktfullkomlighet och dominans genom hot och våld. Det, min vän, är inte förenligt med vare sig demokrati eller mänskliga rättigheter. Jag kanske var otydlig ifall detta inte framgick, eller kanske var det bara mycket att ta in. I vilket fall tycker jag du ska läsa igenom artikeln igen, mvh.

PS. Jag har aldrig påstått att en person som använder olagliga droger inte är kriminell, det vore ganska dumt att påstå något sådant eftersom det är förbjudet att använda sådana droger i Sverige.

Dennis Rydgren, ibland kan den enklaste av kommentarer vara den som betyder mest. Tack ska du ha, det glädjer mig att du uppskattar artikeln.

Mikael Forsberg, jag kan inte annat än instämma. Det är fruktansvärt, men kanske tänds då ett litet ljus i mörkret med beskedet att Köpenhamn beslutat snabbutreda legalisering av cannabis efter att folket helt enkelt fått nog av förbudets konsekvenser.

Tjena Börje, jag läste din artikel tidigare. Farlighet är ett relativt begrepp som i grunden måste ställas i relation till hur drogen i fråga används. Visst skall det tas i beaktande i den mening att lagstiftning bör utformas till ändamålet att minimera risk och skada på individ och samhälle. Fortsatt kamp och krafttag är termer som bevisligen inte föranlett detta, so why bother?

Däremot kan det vara värt att hålla i åtanke att lagstiftningen inte reglerar eller förbjuder droger i sig. Lagstiftningen reglerar och förbjuder mänskligt beteende som relaterar till droger; dvs bruk, innehav, handel etc. Tycker du ska kika på den här sidan:

http://www.drugdiscrimination.org/

Permalänk | Anmäl #5 Abel Backlund, 2009-03-23, 23:18

En intressant tanke: Tänk om åsikter som dessa fick komma in i de politiska "finrummen", ex. pk-pressens debattsidor? Oj, oj, oj vad det skulle röra om i etablissemanget! Den politiska eliten skulle sätta kaffet i halsen!

The Economist publicerade nyligen en intressant ledare om legaliseringen av droger. Vill man läsa mindre av svensk verklighetsfrånvänd statskontrollerad pk-media är det mycket intressant läsning: http://www.economist.com/displayStory.cfm?story_id=13237193&source=most_...

Permalänk | Anmäl #6 Den Teknokratiske Patrioten, 2009-03-24, 09:23

Hej Teknokraten,
Du förstår jag har alltid sett Newsmill som pk-pressens debattsida nr1! I det avseendet betraktar jag åsikterna härmed formellt introducerade i det politiska finrummet. Ja, åtminstone i lobbyn om inte annat. När de väl inträder salongen återstår bara för det narkotikafria samhället att förpassas till toaletten och spolas.

Permalänk | Anmäl #7 Abel Backlund, 2009-03-24, 11:34

Om svenska politeker kunde läsa på och hålla sig till fakta någon gång,Ett narkotika fritt samhälle,lika troligt som att alkohol skulle förbjudas.

Permalänk | Anmäl #8 ralf, 2009-03-24, 20:11

Blir glad när jag läser articklen!
Vi måste verkligen ta den här debatten i Sverige. Noll-toleransen är ett misslyckande som jag befarar snart kommer ställa till det mer än vi kan ana i syd-Sverige. Danskarna jobbar som du skrev i kommentaren på en snabb-legalisering av cannabis. När det kommer till samhällsinsatser så är danskarna extremt snabba, inom loppet av några månader (eller i all fall i år) så kan det vara lagligt i Danmark och alla där verkar vara rörande överens om att det måste ske, och snabbt! Vad betyder detta för oss då? Jo att hela kundkretsen för de danska cannabis försäljarna försvinner, det är en ganska rimlig gissning att de då kommer att ta sej över bron där de tack vare vår politik har en stabil kundkrets. Dessa killarna är knappast några christiania hippies, det är maffia ligor med automatvapen som dödar varandra på och de som råkar komma i vägen på öppen gata. Det är våldet som dessa ligor sysslar med som ligger bakom danskens snabb-legalisering.
Vi kan ligga steget före i Sverige om vi tar debatten om cannabisen ska framställas och säljas av vita legala och licensierade företag. Eller om vi vill att maffian och deras metoder ska fortsätta kontrollera den marknaden. Vilken väg vi än väljer så kommer cannabisen och allt annat "knark" att fortsätta finnas i landet. För mej är valet enkelt, "coffie-shops" och majja på bolaget! Legalisera, informera, kontrollera!

Permalänk | Anmäl #9 Kim, 2009-03-25, 11:45

Hej Kim,
Viktig iaktagelse av vikten att ligga steget före! Jag tror polisen redan har pekat på sådana tendenser, men du har ger den klaraste beskrivning jag sett hittills. Det är bra mycket längre än vad jag tänkt i det avseendet. Har egentligen ingen bild av vad det är som sker i Danmark, men i Mexico däremot står det väldigt illa till med tusentals döda och torterade, för att inte nämna alla kidnappningar. Finns många filmer på youtube om detta;

http://www.youtube.com/watch?v=H71pvfqUGwQ
http://www.youtube.com/watch?v=A5ju1bUO6Q8
http://www.youtube.com/watch?v=FMdRfJTQvAk

Personligen ser jag ingen anledning till varför cannabis skulle säljas på bolaget om det finns coffeeshops, vi behöver inte fler statliga monopol. Det är, som du säger, tillräckligt om staten ger licens till coffeeshops och utför regelbundna kvalitetskontroller. Vi har redan sådana system på andra områden inom livsmedelsbranchen så det är egentligen inget märkvärdigt.

Permalänk | Anmäl #10 Abel Backlund, 2009-03-25, 21:56

Narkotikafritt? Hyckleri i kubik! Nya socialtjänstlagar tillater dopaminlobbotomy även på babysar. Nu blir invandrarbarnen ännu större lobbotomyförsökskaniner. 100 000 offer för Avdelning 67 årligen. Slog larm Dagens Medicin. Vad svamlar Ni om? Ni borde skämmas!

Permalänk | Anmäl #11 dr, 2009-04-30, 18:54

Grönlund, jag tycker vi ska sätta diskussionen om vad som är ett liv och inte åt sidan. Den idén spelade ganska stor roll när den här idiotiska utopin uppstod.

Sluta legitimera auktoritet.

Permalänk | Anmäl #12 Olof, 2009-05-03, 03:51

Även om jag tycker att Backlund förlorar lite på att börja jämföra antidrogkampanjerna med nazi-tyskland så har hon rätt i mycket. Att göra skillnad mellan alkohol och knark på det sätt som man gör i samhället idag är hyckleri.

Det faktum att all forskning tyder på att cannabis och ecstatsy är mindre skadligt än alkohol försummas av att politikerna kallar dessa droger en "inkörsport till tyngre droger". Att det i en högre utsträckning är en inkörsport till andra drogor hävdar jag beror på just att det är olagligt att använda. Vid den tidpunkt då människor läser på om drogerna, provar och inser att det är mindre farligt än alkoholen, så har de passerat gränsen till det olagliga och då är det inte konstigt om folk tänker "Jaha, detta var illigalt men ofarligt, då gäller säkert det samma med andra (tyngre) droger" och sen rullar det på i en ond cirkel

Permalänk | Anmäl #13 Jonas, 2009-05-09, 08:29

Tack för detta! Om denna för mig efterlängtade debatt får sin förtjänta plats i media kommer Maria Larsson att få det hett om öronen. Vad är det för folkhälsominister som fokuserar mera på det svenska moralkorståget än på svenskarnas hälsa? Men kommentarerna på hennes artikel speglar ett påläst sverige och det gläder mig. Bort med målet om ett narkotikafritt samhälle och fram med Harm Reduction NU!

Permalänk | Anmäl #14 Skivling, 2009-07-10, 11:30

Oavsett vad man tycker om drogers vara eller icke vara så efterlyser jag en nyanserad debatt. Vi bör komma ihåg att ett helt drogfritt samhälle är omöjligt då det finns växter i vår natur som ger rus effekter och då kroppen själv producerar substanser som har liknande effekt.
Vi har dessutom en lång tradition av bruk av alkohol och vi bör även hålla i minnet att det i USA fanns en "förbudstid" och vad den medförde.
Vad gäller sprutbytes-program så är det något att verkligen satsa på då en infektion med hepatit eller HIV kan innebära att missbrukaren inte känner att det finns en naledning att sluta....jag ska ju ändå dö.

Permalänk | Anmäl #15 Monica Björkman, 2009-09-01, 18:07

Den stora användningen utav narkotiska ämnen är alkohol och dessutom har politikerna lyckats vrida till verkligheten genom att kalla centralstimulerande ämnen för narkotiska, vilket de absolut inte är, men det är en lagstiftad lögn.

Merparten av alla narkotiska (sövande,dämpande) ämnen säljs av myndigheterna här i väst såsom alkohol och en uppsjö mediciner.

Det är bara en korkad religion att tro på något som ett narkotikafritt samhälle, men liksom andra religiösa förblindelser så gör det stor skada med dårar som försöker upprätthålla tron.

Drogkrigarna gör ingen nytta utan enbart skada.

Permalänk | Anmäl #16 Mikael Forsberg, 2010-07-16, 11:22