Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Fritt forum

Foto: scanpix
Juan Darién om Fritt forum

Om månens bakgård eller astronomernas gömda tippningsplats II

Att månen roterar ett varv kring sin egen axel på samma tid den fullbordar ett varv kring jorden är lika löjligt och ologiskt idag som påståendet om att jorden stod stilla och dessutom var universums centrum, för fem hundra år tillbaka.


Idag måste vi, mot våra sinnen, utan vidare godta att månen roterar, trots att vi med blotta ögat ser att den alltid visar samma sida för jorden. Detta strider mot rotationens definition och ändå godtar vi det som en sanning. Som fogliga får accepterar vi alla de sanningar som vi in programmeras med varje dag av de kloka, subventionerade vetenskapsmännen.

Men är inte påvarnas och kyrkans ovilja att acceptera något som gick emot deras logik, nämligen Galileos lära, mer beundransvärt än vår passivitet och determination att ständigt buga, säga amen och tacka ja med mössan i handen till allt sådant som dagligen matas vi in på alla "marknader" och djupt inne i oss strider mot våra känslor och viljor och vår tro?

Hade kyrkan och påven varit mer insatta i människans inre behov, hade de varit mer nyfikna och fantasifulla, eller hade de helt enkelt haft någonting att tjäna på det så kanske de hade lyssnat på honom. Precis som Spaniens drottning Isabel den katolska och Christoforo Columbus: hans lära gick också i raka motsatsen till tusentals beprövade erfarenheter! Problemet med månen är att ingen tjänar på att finna en bättre förklaring. För några år sedan bad påven om ursäkt till Galileo Galilei. För vad, undrar jag idag? För att jorden ändå rörde sig och allt besväret han utsattes för, vilket i så fall är helt berättigat, eller för månens konstiga rotation och Kopernikus solsystem? 

Inkonsekvenserna är alldeles för många för att vi passivt ska fortsätta att vänta på bättre tider. Ledtrådarna leder oss ännu längre fram. Är Kopernikus solsystem sannare än Ptolemaios jordsystem? Egentligen inte, det handlar inte om sant eller falskt utan om olika synvinklar, system, beskrivningar eller konventioner och behov. Trots det så fortsätter samhället att fostra och undervisa generation efter generation från grundskolan och vidare uppåt på alla nivåer i dessa exemplariska och overkliga motsättningar. Det vore inget galet påstående att det i slutändan skulle kunna vara orsaken till att samhället producerar sanningar, kyrkor, akademier, partier, ideologier, filosofier en efter den andra på löpande band, istället för fria, öppna, glada, motiverade och nyfikna människor. Vi dresseras redan från födseln att tänka i motsättningar. Att skapa "fiender" har blivit samhällets motto. Man skulle kanske inte tro det, men sanningen är faktiskt att inklusive de vetenskapliga institutionerna på en del universitet trampar på varandra i jakten på studenter! Samtidigt omvandlas dagligen tusentals kilo papper till fulla block, kladdade och fläckade kopior, hela skogar för att domesticera generationer efter generation av unga människor i amens anda, ungdomar som endast söker sig dit för att skaffa sig ett yrke att leva av.

Man kan inte påstå att samhället har stagnerat, men kan man åtminstone slå vad om att samhället försvårar sin utveckling på alla möjliga sätt. Indikationer för detta finns överallt, och det räcker med att nämna dagens skandal om AMF s pengar som i bonus och löner till de välutbildades fickor sätter folkets tålamod på prov i varenda köksbord i landet. Det visar klart och tydligt att det som ansågs vara "revolutionerande" för fem hundra år sedan och fortfarande hyllas har förvandlats till orörliga dammiga mumier, med vetorätt, dessutom. Är det bara en felaktig intuition eller kan det vara så att de eniga universella redovisningarna om vetenskapens nådda mål och framtidsplaner inte längre gäller... är det bara en känsla att all grå materia och alla vetenskapliga lågenergilampor har blivit absorberade och släckta av alla dessa svarta hål som vetenskapen maniskt håller kikarna på eller är det en verklighet?

I boken Relativitetsteorins världsbild skriver Harald K. Schjelderup redan år 1924 följande:

"Kopernikus har därför egentligen icke visat att Ptolemaeus hade orätt. Det finns överhuvudtaget icke något medel, med vars hjälp det är möjligt att avgöra, om det är jorden som rör sig och fixstjärnehimlen som är i vila, eller omvänt". Han skriver också: "Därför få vi icke förväxla våra sinnens bild av världen med denna själv": >Tänk dig jorden borta, så går solen icke upp och ej heller ned, och det finns varken horisont eller meridian, varken dag eller natt!< (Galilei).

Den tredje inkonsekvensen finns i följande grafiska förevisning av månens rotation: "Om man ser till att rulla en femkrona på en annan femkronas omkrets, kant i kant och väldigt tätt så att den rullande femkronan inte skrider, så visar det sig att den rullande femkronan har gått, efter att ha kompletterat sitt varv runt den andra, två varv kring sin egen axel. Tydligen handlar hela diskussionen om hur man definierar uttrycket "att rulla kring sin egen axel". För en iakttagare placerad i det fasta myntet rullar det andra bara ett varv. Men för en extern iakttagare, som tittar på mynten uppifrån, det rullande myntet rullar två varv". Samma triviala fråga som väckte dispyten i relation med månens rotation - fortsätter förklaringsförfattare - kunde ha ställts mellan 1890 och 1965 med planeten Merkurius"... Men det är en annan historia.

Det första som sticker ut ur detta "vetenskapliga" försvar av månens rotation är nyckelordet skrida, nämligen att den rullande femkronan absolut inte ska skrida utan rulla jämnt och fint. Men när vi lyfter blicken från mynten och kastar den på månen så ser vi att det ju är exakt det som månen gör, månen skrider... Månen tar aldrig ett ordentligt grepp om sin bana, och rullar därför inte. Hon bara glider och skrider på sin bana, flyttar och vrider sig samtidigt, i en ständig omorientering mot jorden.

Och där ligger mysteriet, hur klarar hon det? Månen flyttar sig ett steg framåt, vrider sig och går ett steg åt sida... Hur skulle man kunna illustrera denna konstiga manöver med två femkronor? Skulle man kunna flytta en femkrona på köksbordet eller kanske bättre, på köksbordets omkrets/kanten (om det finns ett runt bord till hands) utan att rulla eller skrida den? Den enda illustration jag kan komma för att förklara månens rotation enligt astronomerna är ett barndomsminne. En nyinköpt enorm strandboll som så fort den gick till sjöss drogs ut i havet. Rakt och still, i samma position som den ursprungligen hade då den hamnade i vattnet, driven av brisen försvann hon...

Men om nu strandbollen hade fortsatt sin väg ut på havet och gått ett varv runt jorden och till sist hamnat på samma plats igen, fast från andra hållet som hon försvann, hade hon då roterat ett varv? Ja, som en del av jorden, och inget märkligt finns i det, men nej som ett eget objekt, oberoende av alla andra, och alla de olika iakttagarna.  Så hela diskussionen handlar tydligen inte om hur man definierar uttrycket "att rulla kring sin egen axel". "Att rulla kring sin egen axel" betyder just det "att rulla kring sin egen axel", exakt det som jorden gör fast vi inte märker det, och månen inte gör vilket vi dessutom absolut märker. Det som månen gör är i bästa fall att förflytta sig i en cirkelformad bana. Scientific Americans redaktörer hade rätt, ett varv var det korrekta svaret. Rotation betyder "att rulla kring sin egen axel" och inget annat. Om definitionerna berodde på iakttagarna vore det miljövänligare att varken definiera eller samla definitioner!

Ett roterande objekt visar förr eller senare alla sina sidor för sin omgivning. Det är absolut och ska gälla för alla roterande föremål.  Så om det inte är fallet så ska man i första hand vända sig till iakttagarna. Undantaget bekräftar regeln, och av någon anledning uppstår det. Nuvarande förklaring, baserad på gravitationsteorin, har visat sig vara absurd och likaså "uttryckets definition". Allt detta är helt enkelt ett försök att anpassa teorin till fakta. Men nu får det vara nog, nu är det tydligen dags att förkasta eller granska gravitationsteorin istället för att jämnt förhasta sig till den och förvrida och kväva verkligheten, våra sinnen och iakttagelser för teorins skull.  

Dock måste mysteriet klaras upp och sista vittnet att granska spektaklet är jorden. Om vi antar att månen roterar, det vill säga, att hon rullar kring sin egen axel, som säkert alla himlakroppar gör, fast att vi inte alltid får bekräfta det med direkta observationer, då blir det jorden som kretsar runt månen och inte tvärtom och det enda logiska svaret. Varför inte?

Denna förklarings fördel är bl a att vi undgår att hamna i dubbla paradoxer: själva paradoxen och den paradoxala behov av att förklara och lösa det och dessutom fel. Jorden roterar, vilket både solen och månen vet och vi, tack vare dem, samtidigt som hon förflyttar sig kring månen med en omloppshastighet som motsvarar månens rotationshastighet kring sin egen axel och sin omloppshastighet i sin egen självständiga magra bana. Enklare kan det inte vara! Men förhasta er inte, titta, tänk och se om jag har rätt...

 Äpplena får falla på jorden och på månen så mycket våra kära äpplen vill, men att utifrån detta dra slutsatsen av att massan bestämmer himlakropparnas status och plats i systemet, planet, satellit, komet, stjärna, är än så länge överdrivet. Tvärtom borde man säga, att eftersom himlakropparna har massa och rör sig kan de bestämma själva, röra sig fritt och cirkulera igenom det rum de reciprokt ger varandra. Där har vi Halleys komet att fundera på! För att illustrera det hela skulle jag vilja säga, himlakropparna fungerar och rör sig exakt som vi människor fungerar och rör oss i en fullpackad tunnelbana! Men det säger jag inte...   

I stället och avslutningsvis är det bättre upprepa att myntens demonstration i hög grad är svår att acceptera. Tittar vi nu på den igen så upptäcker vi något nästan mirakulöst: att ett blir två, och noll blir ett. Alltså att den rullande femkronan går två varv efter att ha kompletterat sitt (ett) varv runt den andra, och att månen går ett varv efter att inte ens ha påbörjat ett enda och därtill enligt en observatör som inte finns. Jag är här på jorden och ser alltid samma sida. Absurt, helt enkelt!

Men tyst nu, den bleka månen är på väg in!  

Quot erat demostrandum.

Tack!





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/5213

12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vad har du fått för roliga piller?

Permalänk | Anmäl #1 Mats Forssblad, 2009-03-23, 00:59

Trevligt och tänkvärt skrivet.

Tack

Permalänk | Anmäl #2 Carl Norberg, 2009-03-23, 08:25

Jag tycker den här artikeln var väldigt intressant, humoristisk och väldigt pricksäker. Du sätter huvudet på spiken! Synd att vissa inte kan förstå detta utan hellre fortsätter som "fogliga får" Tack så mycket!

Permalänk | Anmäl #3 Francisca Cavani, 2009-03-23, 20:13

Tycker du inte själv att du krånglar till ganska enkla saker som logiskt sett inte alls är mystiska eller paradoxala? Det inte verkar vilja acceptera att orsaken till man helt enkelt får olika resultat beror just på hur man definierar uttrycket "att rulla kring sin egen axel". I det ena fallet skulle jag vilja kalla det för "att rulla längs en cirkelperiferi kring sin egen mittpunkt" och i det andra fallet "att snurra kring sin egen axel" samtidigt med rullning längs en cirkelperiferi. Definitionerna bör kanske dock göras mer precisa, för att definitionerna inte skall kunna missförstås. Det bästa sättet att pröva vad som faktiskt - och utan tvekan är rätt - är att utforma en komplett algoritm i form av ett datasimuleringsprogram som klar, tydligt och visuellt visar de tänkta förloppen. Jag är ganska så säker på att för att få resultatet "ett varv" så blir några av de olika algoritmstegen helt olika de steg som ger resultatet "två varv". Det blir alltså två olika definitioner av ´att "rulla" kring sin egen "axel"´. Vad jag förstår - utan kvalitetssäkrad visuell analys - så är det begreppet "axel vs rumsbegreppet" som måste definieras olika.

Permalänk | Anmäl #4 Uno Hansson, 2009-03-23, 23:17

Tycker du inte själv att du krånglar till ganska enkla saker som logiskt sett inte alls är mystiska eller paradoxala? Det inte verkar vilja acceptera att orsaken till man helt enkelt får olika resultat beror just på hur man definierar uttrycket "att rulla kring sin egen axel". I det ena fallet skulle jag vilja kalla det för "att rulla längs en cirkelperiferi kring sin egen mittpunkt" och i det andra fallet "att snurra kring sin egen axel" samtidigt med rullning längs en cirkelperiferi. Definitionerna bör kanske dock göras mer precisa, för att definitionerna inte skall kunna missförstås. Det bästa sättet att pröva vad som faktiskt - och utan tvekan är rätt - är att utforma en komplett algoritm i form av ett datasimuleringsprogram som klar, tydligt och visuellt visar de tänkta förloppen. Jag är ganska så säker på att för att få resultatet "ett varv" så blir några av de olika algoritmstegen helt olika de steg som ger resultatet "två varv". Det blir alltså två olika definitioner av ´att "rulla" kring sin egen "axel"´. Vad jag förstår - utan kvalitetssäkrad visuell analys - så är det begreppet "axel vs rumsbegreppet" som måste definieras olika.

Permalänk | Anmäl #5 Uno Hansson, 2009-03-23, 23:17

Efter att ha spekulerat ytterligare några minuter, så är nog resultatet - liksom när det gäller relativitetsteorin - beroende på vilket koordinatsystem som används. eller...?

Permalänk | Anmäl #6 Uno Hansson, 2009-03-23, 23:21

Betänk att hela naturvetenskapen helt simpelt och ungefärligen bara handlar om hur "stenar" som utsätts riktade kraftimpulser rör sig i gravitationsfält och egentligen ingenting annat. Något annat är helt ointressant, och ingenting som naturvetenskapen har någon som helst uppfattning om - eller någon som helst förmåga att beskriva.

Permalänk | Anmäl #7 Uno Hansson, 2009-03-23, 23:28

Artikelns 'kritik' av tesen om månens rotation tolkar jag som ett skämt. Syftet är att satirisera om vår övertro på vetenskapen, särskilt när ni godtar dess teser utan att ha begripit den. Det är en fin poäng. Men att driva den med sådant här nonsens förtar ju hela poängen! Jag tror att Juan skrattar åt alla som försöker få något vettigt ur hans artiklar.

Månen har bunden rotation, vilket är ett väl känt fenomen. Se t ex http://sv.wikipedia.org/wiki/Bunden_rotation

Permalänk | Anmäl #8 Mats Forssblad, 2009-03-24, 01:28

Uno Hansson: ”I det ena fallet skulle jag vilja kalla det för "att rulla längs en cirkelperiferi kring sin egen mittpunkt" och i det andra fallet "att snurra kring sin egen axel" samtidigt med rullning längs en cirkelperiferi.”

Intressanta definitioner, men antar att en person har gått vilse och går faktiskt i cirklar som man brukar säga, eller hästen, jockeyn och travkärran i Solvalla, vilka av alla dessa rullar, snurrar eller roterar och vilka bara förflyttar sig?
Om jockeyn skulle få betalt i varv då skulle han få dubbelt betalt för varje varv, eller hur?

Permalänk | Anmäl #9 Juan Darién, 2009-03-24, 09:38

Mats, tja skall det vara verklig satir så bör det allt väl ändå vara lite roligare formulerat, annars vet man ju inte vad man skall tro om den som skriver.

Permalänk | Anmäl #10 Uno Hansson, 2009-03-24, 18:03

Mats Forssblad: - ”Månen har bunden rotation, vilket är ett väl känt fenomen. Se t ex…”

Kan du tänka dig själv ståendes på månens synliga sida diskuterandes med kyrkorådet under parasollen om jorden är stillastående? Då skulle du kunna signalera mot jorden någonstans ovanför månens horisont och säga: Mina ärade kardinalerna, ”Eppur Si Muove”, eller hur? Och du skulle t.o.m. om du hade en ordentlig Omega Ultraplus kikare GG Turbo, visa Vatikanen, Sankt Petrus, för dem, och ännu mer, du skulle kunna se till att påven riktigt högt uppifrån denna gång, om Vatikanen om Vatikanen kostade på en jätte högtalareanläggning, håller söndagens högmässa och vinkar till massorna därifrån. Det skulle bli den första halv ekumeniska/globaliserade riktig hög mässan i den eviga ”midnattsjorden”!

Visste du att det också sker en midnattssolliknade fenomen som jag kallar ”midnattmånen” vid polerna? Fantastisk, tom pingvinerna, eskimåerna, isbjörnarna skulle ha sina heliga sanningar direkt från påven!

Men vad skulle du säga till kardinalerna om månen då, hur skulle du för påven förklara månens ”Wikipediska” bundna rotation, när påven hänvisade dig till Bibeln?

Permalänk | Anmäl #11 Juan Darién, 2009-03-25, 12:08

Fantastiskt, top knotch och helt enkelt beundransvärt.
Oavsett om din fråga är allvarligt menad i sak eller om det är en artikelserie menad att mana till omtanke innan man sväljer accepterade "fakta" så är det här mycket läsvärt.
I det första fallet kan det möjligen bli lite besvärande för dig som person men icke desto mindre läsvärt.

Du skulle skriva en fantastisk uppföljare till Liftarens Guide Till Galaxen Juan. Ta accepterade fakta, slå en knop på dem och skicka ut någon på äventyr i röran. Så skapades en av världens bästa böcker och jag ser det inte som omöjligt att du har en uppföljare inom dig.

Permalänk | Anmäl #12 Börje Fransson, 2009-03-31, 01:47


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.