Fritt forum

Foto: scanpix

Juan Darién om Fritt forum

Om månens bakgård eller astronomernas gömda tippningsplats I

Publicerad: 2009-03-22 17:03, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Månens rotation är fortfarande ett mysterium. Förklaringen i bruk lämnar dörren öppen för motsägelser och ytterligare frågor. Tiden är inne för ett riktigt svar, ett svar som sätter stopp för vidare spekulationer.

0 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Att kalla månens sannolika rotation för "bunden rotation" är inget svar i sig och att man myntat det hela med en "vetenskaplig" benämning ändrar inte på den saken. Faktumet kvarstår, hur månen än roterar så visar den alltid samma sida, och det är just detta som är det avgörande. Än så länge vinner astronomerna och deras oändliga populärvetenskapliga kortege. Månen roterar ett varv kring sin egen axel i samma tid den fullbordar ett varv kring jorden, så råder den heliga sanningen och punkt slut, är det sagt. Javisst, svarar jag i Galileo Galileis fotspår, men ändå visar hon alltid samma sida...

Sorgligt nog är det likadant med alla heliga sanningar i alla olika sammanhang, religiösa, vetenskapliga, konstnärliga, såsom politiska och filosofiska, nya idéer, eller rent av kritik, förblir alltid "politiskt suspekt" och är helt enkelt inte välkommet. Lösenordet där är "ar blivith mhälle, vår komsuntion er och intressernstnärliga, politiska osv.amen". Alla dessa heliga sanningar som faller från väl pansrade bubblor ska föras vidare från generation till generation utan någon som helst eftertanke. Så är det i alla fall tänkt.

Men det här är ingen nyhet, tvärtom har det alltid varit ett normalt beteende i vår art. Och ännu mer idag i vårt marknadsstyrda konsumtionssamhälle. Sanningar är också varor, och precis som alla varor, har de sitt pris. Varje sanning har också sin marknad och varje marknad i sin tur, har sina heliga intressen, på liv och död. Så det är ingen slump att den gällande förklaringen redan sitter lika fastgjuten och "sann" som jordsystemet för fem hundra år tillbaka. Det är trots allt många intressen som hänger på den. Av just den anledningen är det så viktigt att dessa "sanningar" bevaras bakom lås och bom, på så sätt försäkrar man levebrödet som tjänas i och med de nya heliga böckerna. Situationen försvåras ytterligare av att vi människor är sådana lättlurade varelser, vi lurar oss själva på samma sätt som vi även låter oss luras av andra. Om vi inte vet så tror vi, och ännu mer godtrogna är vi när då vi inte har någon motivation i det som händer runt om oss. Egentligen spelar det väl ingen roll om månen roterar eller inte, eller om solen rör sig och jorden står stilla och kan liknas vid en kinesisk tallrik. Väckarklockan kommer ju att ringa ändå.

Ett roterande föremål, (arbetsstycket på svarven, hjulen på cykeln, däcken på bilar, propellern på båten, jorden, planeterna, torktumlarna, osv.) kan ju iakttas från alla håll. Det är själva vitsen med rotationsrörelsen, och tack vare den satte mänskligheten av på sin långa resa. Ett hjul med en och samma punkt mot marken står stilla. Om jorden roterar så måste rotationen kunna observeras, till och med från det mest avlägsna svarta hål. Men samma sak gäller tydligen inte månen, månen är undantaget. När vi säger att månen roterar menar vi i relation till solen och andra planeter, ur dessas synvinkel, men alltså inte ur jordens. Vart ligger problemet och vart skapas det? Är det ett problem eller har vi helt enkelt fastnat i den heliga gravitationsteorin? En svarvare skulle inte dra någon nytta av en sådan rotation, då skulle han tvingas springa runt om arbetstycket! Vart man än tittar är vi omringade av rotationsrörelser, som ett fundament av vår civilisation, och ändå kan vi inte åstadkomma en vettig förklaring. Det är ju förskräckligt, det finns alltså en inkonsekvens!

Diskussionen om månens rotation är gammal. Redan 1866 uppstod en het diskussion i Scientific Americans insändarsida. En läsare frågade "hur många varv runt sin egen axel skulle slutföra ett hjul efter att ha rullat ett varv utan att glida eller skrida på ett liknande hjul"? "Ett varv", svarade redaktörerna. Konsekvensen blev en flodvåg av oeniga insändare. I nästan tolv kilo brev hävdades den dubbla rotationen (= två varv). Trots att läsarna skickade ritningar av alla möjliga invecklade mekanismer för att för en gångs skull klarlägga problemet definitivt så blev inte det så. Diskussionen i Scientific Americans gav ingen vinnare. Men "det rätta" svaret som så småningom etablerades definitivt var den rådande "tvåvarvsteorin". Så det är inte kapris om jag 144 år senare tar upp samma diskussion igen. Fördelen idag är att man når fler läsare än förr och det också automatiskt blir fler som kan uttala sig om problemet. I en brevväxling med en astronom skriver hon att frågan kommer upp mycket ofta. Och lika ofta samma replik, själv klart, lägger jag till.

Men det mest intressanta i denna historia är att självaste Johannes Kepler redan på 1600 talet var tveksam om månens rotation. Han föredrog att tro på att månen inte hade någon rotationsrörelse alls. "Solen cirkulerar - argumenterade Kepler - för att tilldela sina planeter förflyttnings rörelse, och jorden snurrar kring sin axel för att inducera fart till sin måne. Men eftersom månen inte har några mindre månar då har hon inget behov av att rotera". Kepler jämförde månens rotation med en boll knuten till en livrem snurrande ovanför huvudet som en kulslunga. Och det är precis så som månens "bundna rotation" ser ut.

Frågan har alltså en lång historia och till och med de klokaste har sysslat med att försöka lösa den. Nu för tiden betraktas den som trivial och tillhörande kaffetjafset, vilket blir ännu en inkonsekvens. Sättet att behandla båda frågan och därmed människorna som ställer den kvalificerar de höga sfärerna som misstänksamma. Vi förväntar oss riktiga förklaringar till våra frågor och även en viss respekt. Istället för att förklara fenomenet på ett bra sätt så att det sedan aldrig mer väcker tvivel betraktas frågan som alldeles välförklarad och frågeställaren som en tönt, dömd att fortsätta gräva ner sig i sina egna tankar. Själva bemötandet, den arroganta stilen, det är ytterligare en inkonsekvens, inga frågor är för dumma för att ställas heter det väl? Och då har vi redan två, inkonsekvenser alltså. Ändå ska man vara tacksam för dessa, de fungerar faktiskt som ledtrådar, och ledtrådarna hänvisar oss till flera frågor och nya mål.

Det är därför högt motiverat att betrakta dagens vetenskapsvärld som lika sluten som kyrkan på 1500 talet. Människan kan inte längre ha förtroende för en vetenskap som har dumpat sina sociala plikter. Engagerad i endast sig själv ser vetenskapen till att enbart föröka sig som sådan och behålla sina privilegier på bekostnad av skattebetalarna som finansierar den. Månens rotation är ett bra exempel på det. Nästan sex miljarder skattebetalare, varenda en med blicken uppåt, upprepande samma gamla visa om månen utan att själva kunna bevisa den utan bara dömda att repetera som papegojor och föra vidare till historien... Och detta trots att vi så fort vi pressar varandra för att få en förklaring inte kan säga något annat än att "vetenskapsmännen säger det". Det är väl trist! Något icke vetenskapligt händer i vetenskapsvärlden. Har vetenskapen helt enkelt av misstag tippats som farligt avfall?

Om man tänker på hastigheten som jorden måste ha för att klara den nästan en miljard km långa banan på 365 dagar... så kan man bara beundra den stackars månen som, trots att jorden suger upp nästan all hennes krafter, gör sitt bästa och vasall följer efter! Som en haj och dess unge. Hur gör hon det? Kanske en peripatetisk vetenskap med fokus på människan, sida vid sida, papperslös och miljövänlig är på väg att träda fram.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Om månens bakgård eller astronomernas gömda tippningsplats I

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar