Kritiken mot bonussystemen missar den verkliga orsaken till finanskrisen

http://www.spectator.co.uk/the-magazine/features/2189196/clinton-democra...

Rekas varmt.

MVH // TC

Det är lite konstigt att det som du skriver skall behöva upprepas gång på gång, på gång utan att det väcker någon debatt och så småningom en kvalitetssäkrad övertygelse om att staten åtminstone för all framtid helt bör avstå från att försöka manipulera marknaden. Istället tror jag att varje lagom stor region bör försöka att skapa alternativa och "medlemsbaserade" penningsystem, som parallellt konkurrerar med de nationella och federala valutorna.

Varför inte en sund fördelningspolitik så minskar kanske behovet att tvinga en del banker att låna pengar till personer som egentligen inte var kreditvärdiga?
Kanske också bygga billiga och bra hyresrätter som även låginkomsttagare har råd att bo i ?
Sedan kanske de "fåtaliga direktörerna" och deras styrelser kunde tänka sig slutade upp med att hota lämna landet om dom inte får väl tilltagna bonusar?
Ekonomin skulle kanske må lika bra om vi gav dom reslystna direktörerna en gratis enkelbiljett till valfritt land.

Helt korrekt, Hedi Bel Abib. Det är politikerna som ligger bakom finanskrisen och den enorma förmögenhetsöverföringen till finansbranschen.
|
Myndigheterna har bara tittat på när hundratals miljarder av löntagarnas sparpengar har förskingrats av inkompetenta förvaltare med sexsiffriga månadslöner.
|
I Sverige är annars facket en tung faktor. Man använde sin makt för att pressa ner lönerna under de goda åren. Det ledde till låg inflation som ledde till låga räntor som ledde till spekulation i fastigheter och belånad överkonsumtion.
|
Att ledande personer i den sk Arbetarrörelsen skriver på miljonlöner, miljonpensioner och miljonbonusar till släkt och vänner i finanssektorn samtidigt som man organiserade massinvandring av fattiga massbarnsfamiljer gör att allt tal om ökade klyftor är rent hyckleri.
|
Arbetarrörelsen är löntagarnas värsta fiende och parasiternas bästa vän.

Politiker utan ekonomisk examen göre sig icke besvär tala om ekonomi.
Precis som ovanstående kommentator skriver "arbetarrörelsen är löntagarnas värsta fiende"okunniga människor skall inte sitta på politiska uppdrag utan kunskaper i ekonomi.
ALLT baserar sig på ekonomi i samhället.
Dessa urusla politiker som vi har haft under åren som gått har hunnit ställa "till"det .
En finansminister med C i matematik är nog svenskt rekord i dumhet.

Hedi Bel Abib skriver om orsaken till finanskrisen. Till viss del tror jag att han har rätt. Men det är nog inte fullt så enkelt och ensidigt som han beskriver.
Visst har USAs bostadslåneinstitut tvingats låna ut pengar till människor som egentligen inte har råd att låna.
Hedi tycks tro att det var emot dessa bolags egen vilja. Om man tror det så har man underskattat kapitalismens grunder. Det kan hända att dessa protesterade mot de lagar som utfärdades av presidentadministrationerna, men det var säkert lama protester. De visste allihop att sådana lån gav dem underlag för att låna ut ännu mer då de kunde placera och belåna dessa lån. Bland annat så garanterdes en del av dessa lån av svenska banker. Vilket förändrade ulåningspotentialen ytterligare i USAs bolåneinstitut. Detta ökade institutens omsättning och "fiktiva" värde och vinster och höjde alltså "bonusen" i företagen. Varför skulle en VD i ett sådant företag vilja skapa en så bräcklig ekonomisk balansräkbning om han inte tjänade på det? Tror du inte att dessa giganter har nog med lobbyister för att undvika ett sådant presidentbeslut om man inte ville ha det?
Om USA inte hade så många fattiga, och om USA inte hade så få hyresbostäder, så hade dessa presidentdekret aldrig behövt utfärdas!
Du säger sedan att detta visar att den Amerikanska kapital- och bankmarknaden behöver mindre statlig inblandning. Jovisst, i detta avseende är det ju lätt att visa att det är så. Men det visar också att bristen på vettiga statliga regler orsakar situationer där staten helt enkelt måste gå in. Även i USA måste staten rädda kapitalismen där den misslyckas. Till och med de största amerikanska företagen, Ford, GM osv behöver nu statens pengar. Och mig veterligen är inte den fria företagsamheten tvingad av några presidentdekret eller andra lagar att bedriva lönsam verksamhet.
Girighet och dåliga bonussystem har nog en väldigt stor del i skulden till den situation som nu råder.
Jag tror att man skjuter sig själv i foten när man förenklar orsakerna till den ekonomiska krisen på det sätt som du gör.

Hedi Bel Abib skriver om orsaken till finanskrisen. Till viss del tror jag att han har rätt. Men det är nog inte fullt så enkelt och ensidigt som han beskriver.
Visst har USAs bostadslåneinstitut tvingats låna ut pengar till människor som egentligen inte har råd att låna.
Hedi tycks tro att det var emot dessa bolags egen vilja. Om man tror det så har man underskattat kapitalismens grunder. Det kan hända att dessa protesterade mot de lagar som utfärdades av presidentadministrationerna, men det var säkert lama protester. De visste allihop att sådana lån gav dem underlag för att låna ut ännu mer då de kunde placera och belåna dessa lån. Bland annat så garanterdes en del av dessa lån av svenska banker. Vilket förändrade ulåningspotentialen ytterligare i USAs bolåneinstitut. Detta ökade institutens omsättning och "fiktiva" värde och vinster och höjde alltså "bonusen" i företagen. Varför skulle en VD i ett sådant företag vilja skapa en så bräcklig ekonomisk balansräkbning om han inte tjänade på det? Tror du inte att dessa giganter har nog med lobbyister för att undvika ett sådant presidentbeslut om man inte ville ha det?
Om USA inte hade så många fattiga, och om USA inte hade så få hyresbostäder, så hade dessa presidentdekret aldrig behövt utfärdas!
Du säger sedan att detta visar att den Amerikanska kapital- och bankmarknaden behöver mindre statlig inblandning. Jovisst, i detta avseende är det ju lätt att visa att det är så. Men det visar också att bristen på vettiga statliga regler orsakar situationer där staten helt enkelt måste gå in. Även i USA måste staten rädda kapitalismen där den misslyckas. Till och med de största amerikanska företagen, Ford, GM osv behöver nu statens pengar. Och mig veterligen är inte den fria företagsamheten tvingad av några presidentdekret eller andra lagar att bedriva lönsam verksamhet.
Girighet och dåliga bonussystem har nog en väldigt stor del i skulden till den situation som nu råder.
Jag tror att man skjuter sig själv i foten när man förenklar orsakerna till den ekonomiska krisen på det sätt som du gör.

Re:Ola Bandola
(retorisk fråga)Kan du förklara fördelningspolitik för mig? Jag fattar inte det konseptet? Vad är det vi skall låta individer göra eller ha makt att göra?

Är inte fördelningspolitik det att persson A tycker sig ha förlite pengar och vänder sig till persson B varvid persson går till persson C och drar upp en revolver och rånar persson C. Sedan får persson A 50% av det som B rånade av C ty B har ju omkostnader som skulle täckas.

Finanskrisen beror självklart inte på "girighet", men den beror heller inte på "osunda ingrepp i finansmarknadens funktionssätt".

Det Hedi Bel Habib presenterar är den nyliberala standardförklaringen på alla (och då menar jag alla) politiska och ekonomiska problem: För mycket statliga ingripanden. Det är fullt logiskt när man a priori, utan bevis förutsätter att "marknaden i sig" (som aldrig existerat) fungerar felfritt. Problemen måste således härstamma "utifrån" (Läs: Det vi till vardags kallar för verkligheten).
Det är pseudovetenskapligt nonsens.

Finanskrisen är mycket större än bolånekrisen (det var bara där som bubblan sprack) och vad gäller CRA så har lagen existerat i årtionden och den kräver faktiskt inte att de lånebolag och banker som omfattas ska ge ut nonprime-lån, allra minst dåliga nonprime-lån.

Bush-regeringen var tämligen fientligt inställd till CRA och stödde de federala myndigheternas försök att minska CRA:s tillämpning under den period när bubblan fylldes som kraftigast.

Och faktum är att den stora massan av de värsta nonprime-lånen gavs av sådana aktörer (lånebolag och banker) som inte lyder under CRA; de utlånare som omfattades av CRA:s krav var alltså betydligt mindre benägna att ge felaktiga nonprime-lån än de långivare som inte omfattades av CRA.

Det hela handlade snarare om en övertro på den självreglerande fria marknaden och själva lånekarusellen har varit igång sedan länge (sedan 70-talet så har det fiktiva kapitalet i världen ökat i tre gånger så snabb takt som det reella), den har framkommit som ett sätt för kapitalisterna att göra större och större vinster. Istället för att höja reallönerna så har man istället låtit löntagarna låna de extra pengar som behövs för att upprätthålla sin konsumtion.

Men det man måste komma ihåg är att finanskrisen bara är en uttrycksform för kapitalismens kris, det är ju inte problem på finansmarknaden som är grundorsaken till krisen. Säg att vi istället skulle ha guldmyntfot och en icke-spekulationsekonomi så skull krisen bara ta sig andra uttrycksformer och vi skulle precis som förr få ständigt återkommande depressioner, deflation och/eller massarbetslöshet istället för spekulationsbubblor och finanskriser.

Under den ursprungliga guldmyntfoten så utvecklades ju var och varannan recession till depression, Bretton Woods var ju mer framgångsrikt mycket p.g.a. Keynes men skulle systemet varit kvar så skulle vi likt förbannat haft kris, om inte annat p.g.a. att priset på guld faktiskt ökat med 500% procent sedan 1971 medan konsumentpriserna endast ökat med 250%, alltså deflation (alt. massarbetslöshet och depression, vilket brukar föredras).

Den här krisen handlar om att kapitalismen som vanligt inte fungerar "som den ska", hjulen snurrar inte "som de ska" så man bygger medvetet upp bubblor eftersom man kan göra det, om man inte skulle kunna göra det så skulle vi fått kris i.a.f. fast den skulle ta sig ett lite annorlunda uttryck. Men folk tycks inte klara av att tänka så långt. Vissa kan bara tänka till "bonusar" och andra till "CRA"...

Mr.Sanning: Fördelningspolitik handlar om att man (valfritt subjekt) anser att "marknaden" (en beslöjande eufemism för "några stora, mäktiga kapitalister") fördelar resurserna fel (omoraliskt / dåligt / ineffektivt / etc) och ser till att göra det på ett annat sätt. T.ex. beskatta de rikaste för att bygga förskolor, men det kan även handla om att beskatta de fattigaste för att rusta upp armén eller vad som helst.

Man kan moralisera över olika former av fördelningspolitik, men att moralisera över företeelsen i sig tycker jag bara är att acceptera de rikaste och mäktigastes rätt att fördela rikedomarna bäst de behagar, för det är faktiskt precis så som "marknaden" fungerar. Den är inte rätt, sann och objektiv.

Bra skriven och intressant artikel, herr Hedi Bel Habib!

Finanskrisens orsak och botemedel är en enormt viktig fråga! Först måste man likt en doktor ta reda på orsaken för att sedan göra de rätta åtgärderna. Tyvärr gör ofta politiker INTE de rätta besluten!
Oraken till finanskrisen som jag ser det är en överkonsumtion. Vi lever som i programmet "Lyxfällan" på Tv3. Dvs över våra tillgångar. Då kan inte lösningen vara att konsumera mera av saker vi inte har råd med. ("Obamalösning")
Jag tror att orsaken till överkonsumtionen beror på att folk blir bestraffade om de spar pengar och belönade med skatteavdrag då de har skulder. Så är det ju här i Sverige åtminstone! Om alla människor i ett land slutar spara och slösar istället får man ett skuldsatt land.
Min lösning: sluta bestraffa folk som spar och sluta belöna folk som lever på lån, dvs andras pengar!
Men vågar politiker göra de rätta besluten??? Troligen inte.
Tack newsmill för alla intressanta debatter!

Bel Abib har ju till stor del rätt. Men att skylla allt på politiken är en alltför enkel förklaring. USA har ju som land uppträtt som en deltagare i Lyxfällan - inte genom att SMS låna - men genom att låna av Kina för att konsumera kinesiska produkter, vilket möjliggjort överskottet i Kinas bytesbalans.

Det var ju faktiskt inte särskilt svårt att se att detta inte kunde hålla i sig. Hälsningar från en som suttit likvid sedan länge.

Tänk om sådant här kunde publiceras i vanlig media. Då kanske vi skulle få lite ordning på det s.k. "samhället". Mitt enda tillägg är att jag skulle inte skuldbelägga Kina alltför mycket för att de köpt amerikansk stadsskuld - den var ju trots allt till salu. USA kunde mycket väl ha låtit bli att trycka så mycket statsobligationer för att finansiera sitt slösande. Så, USA kommer få ta konsekvenserna av ett skuldberg av episka proportioner, och Kina kommer få ta konsekvenserna av att deras amerikanska statspapper inom en snar framtid i bästa fall kan återvinnas som pappersmassa.

Herr Abib.
Din analys är lika trovärdig som ett fyllesnack i bastun. Du vill påskina att banker, om dom inte tvingas av staten, bara lånar ut pengar till kreditvärdiga låntagare.
Tjena.
Alla finanskriser hittills har haft bakgrunden i att bankerna lånat ut pengar med luftvärden som säkerhet. Frivilligt. Har du glömt det eller passar det inte i din nyliberala teori? Var inte ledsen för det. Det är nästan inget annat som stämmer i den teorin och du är inte ensam om att missa att kejsaren är naken.
Om du skulle ha rätt i att fattiga amerikanska husköpare vält omkull världsekonomin måste följande stämma:
Lånebeloppen måste vara lika stora som de pengar man nu pumpar in i bankerna. Annars vore det ju billigare att bara betala lånen åt allihop. Samtliga husköpare måste dessutom ha slutat betala tillbaka sina lån. Inget av det där stämmer. Någonting har fått skulderna att mångdubblas. Eller rättare sagt skuldernas värde att mångdubblas. En hisnande tanke för vanligt folk som tror att skulden är samma belopp någon lånat.
Vem har spekulerat i skuldernas värde, käre Abib? Staten eller finansmäklarna?

Du har så rätt! Det är vad vi brukar kalla för ett systemfel, som alla blundar för eller har svårt att se då förloppet sker över en lång tidsrymd. I systemet har det skapats onda cirklar av normförskjutna stater, klippare, stekare, LO-ekonomer som handlar precis som alla andra ekonomer - egoistikst. Egoism är en av de bästa drivkrafter, men kombinerat med ekonomiska styrmedel som bonusar blir det totalt dårhus. Tyvärr är det inte över än. Det krävs att ekonomerna gemensamt hittar de hävstångseffekter som behövs för att vända cirkeln, vilket jag inte tror att de är kapabla till.

En statlig irrationalitet utan gränser

Tack för alla kommentarer. Jag skulle bara vilja påpeka att den nuvarande krisen inte går att jämföra med 30-talets kris. De privata skulderna i USA motsvarar nu tre gånger BNP. Före depressionen 1929 var de motsvarande skulderna hälften så stora, en och en halv gånger BNP. Flera samverkande faktorer ligger bakom krisen. Men den grundläggande orsaken är ett irrationellt beteende utan gränser hos den amerikanska staten. En irrationell kombination av valutapolitik och finanspolitik som ingen kan förklara oavsett vilken teori som används: Centralbankens penningspolitik höll styrräntan på en låg nivå samtidigt som staten med finanspolitiken som verktyg och genom lagar piskade banker och Finansinstitut till subventionerade lån till icke-kreditvärdiga kunder. Staten har således i praktiken tagit bort från kreditsystemet alla marknadsmässiga incitament till rationellt beslutstagande.

När federala myndigheter tog över de två stora låneinstituten i september 2008 hade dessa stått bakom 70 procent av bolånen i USA. Detta indikerar den avgörande roll som de innehade i den marknad där krisen startade. Detta är en statlig irrationalism utan gränser. Lägger man detta till den enorma statskulden och det gigantiska budgetunderskottet så finns inte längre någon möjlighet att förstå den amerikanska statens irrationella beteende inom ramen för det normala.

Du har missat en sak en sak. The Community Reinvestment Act gällde inte investmentbanker, som t.ex. Bear Stern och Lehmann Brothers.

Mattias S: Jag tror du missat hur lånemarknaden fungerar. Investmentbankerna har ju köpt lån skapade av "The Community Reinvestment Act" med underdrivna riskbedömningar pga. politisk manipulering av riskbedömningen.

Annars är det en bra sammanfattning om finanskrisens bakomliggande orsaker Habib skrivit. Alltid intressant att läsa hans inlägg.

Skulle önska att röster som hans, fick komma till tals i våra stora dagstidningar också...

Äntligen en röst av förnuft i den pagaende häxjakten pa direktörer! Folket som helhelt gillar enkla förklaringar, exempelvis religion eller i detta fall att individer är giriga och elaka. Problemet, som Hedi säger, är att det distraherar fran att lösa det verkliga problemet (folk lär sig inte odla grödor om de tror att gud far havren att växa).

Dock kan jag tycka att Hedis förklaring är lite för enkel at andra hallet. Visserligen skulle riskhanteringen fungerat bättre utan att staten tvingat bankerna att ge krediter till ej kreditvärdiga individer. Men en viktig aspekt är att betalningsförmagan pga innovationer i finansiella instrument ( paketering av bostadslan till räntepapper ) inte var bankernas problem längre. Dvs den som godkände lanet (banken) var inte den som i slutändan tog risken (ägaren till räntepappret). I princip varje innovation i världen har lett till en bubbla (tulpaner, jänrvägar, IT etc) eftersom man inte riktigt förstar sig pa de möjligheter och risker som uppkommer med innovationen. I det här fallet visste köparna av räntepapprena inte hur de skulle värderas (vilket iofs ocksa manipulerades av staten)

Saledes vill ja pasta att krisen hade uppkommit även utan statens inblandning.

Den nyliberala tokhögern skyller alltid på någon annan... Vanliga människor som blir av med jobbet ska ha låg ersättning, helst ingen alls...

Odugliga misslyckade direktörer som får sparken skall ha hundratals miljoner... Dessutom fifflar många av dessa giriga skitstövlar och utnyttjar skatteparadis för att fuska ännu mer...
Exempel på dessa direktörer finns det hur många som helst...

Pharmacia Upjohns första vd, hela Skandias ledning... Banker som går med mångmiljardförlust men där man garanterat bonusar till chefer...

Kläm åt skatteparadisen hårt, erbjud Schweiz att lämna ut all information annars konfiskerar vi all Schweizisk egendom i EU...

Nästa steg blir att säga upp EES avtalet, stoppa all flygtrafik till Schweiz mm... Den nyliberala tokhögern tar aldrig något eget ansvar, det är alltid någon annans fel...

Jag har inget emot bonus om det finns skäl för den...

Den ska dock endast betalas ut till 1/3 av alla företag (dom som går bäst)... Dvs avkastning på eget kapital... Bonus betalas ut 10 år efter årets slut under förutsättning att företaget utvecklats åt rätt håll och besluten som togs år 1 visade sig vara riktiga....

Gör du en Jorma Ollila så ska du ha betalt... Det är bara det att mindre än 1 toppchef på 1000 gör en hundradel av det han gjorde....

Nyliberalerna får det tufft... Er girighet stinker...

När man läser ovanstående artikel undrar man hur det är ställt....

Om man lånar ut pengar till personer som saknar arbete och endast klarar att betala en mycket låg ränta med ett lån där räntan stiger kraftigt efter 2 år.... Hur tänker man då?

Om fastighetspriserna aldrig sjunker så kanske banken klarar sig... Man kan även kritisera inkompetenta svenska banker som lånat ut massor av pengar i Baltikum fast i utländsk valuta (Euro och Schweizerfranc)... Hur kan man göra det? En fast växelkurs är inte garanterad av gud... Sverige och Storbrittanien kunde inte försvara den 1991-92... Tror någon bankir att Lettland har bättre odds idag?

Fast det är naturligtvis inte bankernas fel att dom lånar ut pengar till personer som inte kan betala tillbaka... Det är statens fel...

Halleluja! Amen...

USA har haft en vansinnig lagstiftning för huslån... Mina kommentarer handlar om Europa samt bonussystemet som sådant....

Finanskrisen beror också på att risker har premierats... Går det bra får jag bonus, går det åt helvete så får aktieägarna ta smällen och jag har inget ansvar... De Schweiziska bankerna är utmärkta exempel på det i synnerhet UBS.... Ett annat bra exempel är RBS som nu ägs av brittiska staten efter köpet av ABN AMRO 2007...

Man måste också ha koll på hur stora motpartsriskerna är för att förhindra alltför stora sådana i banksystemet... Därför behövs en större genomlyssning samt ett förbud mot skatteparadis...

SKITPRAT!
.
Samma nyliberala lögn serveras om och om igen och om igen som en urspårad gammal vinylskiva. Sanningen är att det riktade stödet som fick form av subrimemarknaden kom redan på 70-talet. Sanningen är att finan'skrisen orsakades av den oreglerade skuggbankssektorns profithungriga spekulation i AAA-rateade luftpapper. Sanningen är att det amerikanska underskottet visavi Kina orsakats av den storfinans som fick medelklassen med sig, och då i superb skattekverulans förbannade staten med Reagan & nu ropar på Mamma när den inte klarar sig på egen hand: fram med Obama, miljardärenas handgångne!
.
http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/21/ekonomins-elande
.
Asså denna svenskprofessorlighet som tror den är Bäst och bara pratar i nattmössan om allt mellan himmel och jord i all sin inbilskat OKUNNIGA bekvämlighet. Jag tror jag smäller av; det blir bara för mycket.. - Nå Habib vill nog sänka sin egen skatt, skulle jag tro! DÄR har vi motivet.

Stater ska kunna kontrolleras på samma sätt som finansmarknadens aktörer
Att kontrollera och reglera bonussystemen räcker inte för att lösa finanskrisen. Stater är också skyldiga att främja ett rationellt kreditbeteende hos banker och finansinstitut. Lånemarknaden fungerar idag som ett gigantiskt datornätverk. Därför har riskfyllda krediter påtvingade av politiska beslut spridit sig i det internationella kreditsystemet på samma sätt som ett datavirus. ”Subprime” – lån i USA har givits utan lika höga krav på säkerhet som bankerna vanligtvis kräver. Många har därefter drabbats av stora betalningssvårigheter och helt enkelt inte kunnat betala tillbaka sina lån. Att de bolag som gett dessa lån har drabbats av stora kreditförluster och finansiella problem det kan alla förstå. Det kan tyckas att förlusterna bör ha stannat vid utlåningsföretagen och inte påverkat det finansiella systemet i en så extrem omfattning.
Subprimelånen fanns dock inte endast hos de institutioner som beviljat krediterna i första hand. De riskfyllda subprimelånen paketerades istället om tillsammans med andra mer säkra lån, ofta i något man callar CDO:s, en förkortning av ”Collateralized Debt Obligation”. Dessa paket har sedan sålts vidare till andra banker och investerare. På så sätt har de ursprungliga lånen spridits vidare i form av nya produkter till en stor mängd aktörer i det finansiella systemet världen över. När många amerikanska låntagares möjligheter att betala räntor och amorteringar på sina lån påverkades därför inte bara de ursprungliga långivarna. Flera länder fick göra stora avskrivningar av sina tillgångar. Subprimelånen har på så sätt spridit sig som ett ”kreditvirus” i det internationella finansiella systemet.

Att krisen har börjat i amerikanska investmentbanken Bear Stearns betyder inte att det är den privata finansmarknaden som har orsakat krisen. Det är ingen slump att finanskrisen började just hos Bear Stearns som i likhet med investmentbanken Lehman Brothers,har haft en stor exponering mot CDOs och subprimekrediter. Krisen spred sig sedan till de internationella marknaderna och finansinstitut i Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Australien med flera. I samma ögonblick som suprimelånen paketerade till CODs började falla kunde bankerna och andra finansinstitut inte längre använda dessa CDO som kapitalreserv eller säkerhet för fortsatt utlåning. Med stora nedskrivningar för förlorade subprimelån uppstår ett stort likviditetsproblem på den globala finansiella marknaden.

USA kan anses ha byggt in ett slags ”kreditvirus” i det globala finansiella systemet. Vad USA har gjort sig skyldigt till visar att stater måste kontrolleras på samma villkor som finansmarknadsaktörer. I framtiden behöver därför världsekonomin och det globala finansiella systemet skyddas mot osund politisk styrning av riskbedömning vid kreditbeteende och krav ska kunna ställas på stater att inte föra någon ansvarslös pennings - och finanspolitik som kan äventyra det globala kreditsystemet.

Hedi Bel Habib. Jag ska inte påstå att du har fel, i sak stämmer det men som några andra kommentarer här gjort gällande så befinner sig det här "kreditviruset" i ett större sammanhang som du inte verkar räkna in. Dels så har du en politisk verklighet med ett folks ambition om en förväntad levnadsstandard. De finansiella systemen bestämmer egentligen lika lite som en regering i ett demokratiskt system om det inte uppfyller de förväntningar medborgarna har.

En annan faktor är att de finansiella institutioner som här skapat eller fått problem har gjort enorma vinster på just den här typen av affärer. Vi svämmas över av institutioner som inget hellre vill än att låna ut pengar. Det du egentligen förespråkar är att man bara ska hålla sig till russinen i kakan. Problemet är egentligen att då får man i sig för lite för att växa sig stor i en tid när ekonomin har dynamik.

Utan att politisera och ta varken någon fjantig höger eller vänster ståndpunkt så tror jag inte en sekund på att avreglera eller släppa lös de finansiella institutionerna med ännu lösare tyglar.

Jag tror att man måste hitta acceptabla nivåer för var gränsdragningar för kreditgivning bör ligga över gränserna. Detta måste vara ett politiskt beslut och innehålla ett tydligt inslag av högriskkrediter. Dessa krediter är nödvändiga både för att unga människor och att unga företag ska kunna etablera sig överhuvudtaget. Det är liksom ett krav vi medborgare kommer att ställa på regeringar och banker. Annars får dom slå igen.

Bonuskarusellen däremot är en svår men lättbotad sjukdom som i mycket liten grad tillför något bra. Den är tragisk på något sätt eftersom den avslöjar åldern på personerna bakom idén och tydliggör hur utanför nutiden dom egentligen befinner sig. Många av dessa personer är uppväxta i ett auktoritärt samhälle och uppvisar en tragikomisk uppriktig förvåning över att bli så kritiserade.

I Kyrkans Tidning för vecka 12 finns en essä av Ola Sigurdsson över boken Theology of Money. Den är skriven av den engelske teologen Philip Goodchild.

Jag har i Fritt Forum skrivit en kort presentation av essän under rubriken Pengarnas Teologi, där jag jämför Goodchilds tankar med Kahnemans. Denne psykolog(!) fick år 2002 nobelpriset i ekonomi.

Jag vill varna för en förenkling: CDO's och subprime är inte utbytbara begrepp.
Subprime tex i form av junk bonds är en fungerande marknad som funnits ända sen början av 80-talet. Ett subprimepapper eller junk bond är ett räntepapper (lan) som tex givits ut av ett företag som inte är klassat som "investment grade" av ratingagenturerna. Det betyder dock inte att företaget nödvändigtvis är pa väg att ga i konkurs och därför kan junk bonds vara intressanta pga en högre ränta för den som gör sig mödan att kolla upp företaget som lanar pengarna.
CDO's handlar om att man paketerar ett stort antal (tex) bostadslan (behöver inte vara subprime) till räntepapper. Genom att strukturera vem som när far bostadsköparens räntebetalningar och amorteringar kan man fa till penningströmmar som liknar en vanlig stor obligation. Den som köpte en CDO gjorde sig dock sällan mödan att aka runt till Nebraska, Omaha, Alaska etc för att kolla alla husägare han precis lanade ut pengar till. (De som gjorde sig besväret tjänade stora pengar pa kraschen). Banken kollade det inte heller för de skulle ända sälja risken vidare.

Man kan dra Habibs orsaksresonemang ett steg längre. Om USA inte haft så usla sociala skyddsnät och en så stor andel av befolkningen arbetande för en stötande låg minimilön, då hade inga presidentadministrationer behövt reglera lånemarknaden på det sätt som har skett på socialpolitiskaa grunder och som sedan bidragit till finanskrisen. Med en vettigare fördelningspolitik hade fler kunnat både få och betala sina huslån utan politiska regleringar av lånemarknaden.
-
Sedan förenklar förstås Habib frågan genom att inte gå vidare in på hur spekulation och kortsiktiga ekonomiska incitament inom den finansiella sektorn förfuskade de politiska ambitionerna och förvandlade subprime-lånemarknaden till rena vidla västerna för de mest förslagna ekonomiska trollkarlarna. Här har uppfinningsrikedomen inte vetat några gränser för hur man kan dela upp, gömma, blanda samman och sälja vidare risker i märkliga finansiella instrument för att dölja de verkliga riskerna.
-
Naturligtvis ska finansmarknaden verka under ett politiskt regleverk med den övergripande samhällsnyttan som ledstjärna, i varje fall är det självklart för den som bekänner sig till ett demokratiskt styresskick. Exakt hur detta regelverk ska se ut kan man förstås diskutera.