Om författaren
Ann Helena Rudberg är bloggare, journalist och författare och har bland annat jobbat 18 år på DN. Sivart förlag gav år 2006 ut hennes böcker "Ett Sekel av Tystnad" och "Marilyn Monroe, Min Berättelse".
Både Jan Helin och Amelia Adamo ser det som självklart att de befinner sig högst upp i två tidningspyramider. De vet bäst. De är experter. De kommer alltid att sitta i orubbat bo och dra in miljoninkomster. De kommer att förbli makthavare. Och att använda Twitter eller andra nya tekniker och låta även folket komma in kan stilla pöbelns vrede över gammelmedierna.
Den interna lilla maktkamp, som pågår mellan några journalister visar hur hårt ansatt denna värld är. Det pågår en revolution genom alla de medier, som internet har gett till folket.
Det är så självklart att det slags "gatekeeping", som jag fick lära mig på journalisthögskolan inte längre finns i samma grad. Då på 70-talet sågs det som självklart att nyheterna måste passera genom ett filter i form av journalister, som visste bättre än andra. Som helt enkelt var experter på nyheter. Och så kan det vara när journalister har sin granskande roll. Den som tredje statsmakt. När denna kår ska se igenom vad regeringen och myndigheterna och domstolarna gör.
Men både Amelia Adamo och Jan Helin lever i en värld där sagor, skrönor, olyckor och snyfthistorier härskar. Där myterna om oss själva ständigt körs i nya upplagor. En värld där ingen verklig människa skulle kunna överleva. Om en rymdvarelse tog del av vad som händer på jorden genom kvälls- och veckotidningar skulle den inte kunna förstå hur mänskligheten överhuvudtaget kan leva vidare.
I kvälls- och veckotidningsvärlden ändrar man verkligheten om den inte passar in. Journalisten skriver en likadan artikel, som tidigare har skrivits i ämnet om man inte vet alla fakta. Självcensuren gör att journalisten faller in i ett etablerat mönster för att inte stöta sig med sina kompisar.
Lill-Babs satt häromveckan i TV och klagade över att hon och hennes barn bara är intressanta ur sex- och karlperspektiv. Vad hon än pratar om så vinklas det hårt på nya karlar. Hon befinner sig helt enkelt inne i den rollen, som mansslukerska i pressen fast hon är över 70 år. Ränderna går aldrig ur i den världen.
Och om det handlar om små, okända, utsatta människor blir det ännu värre. Då går det bra att klampa in i deras liv och skriva något enligt formulär 1 A om de inte vill berätta för kvällstidningsjournalisten. Jag har själv råkat ut för detta när min son blev skadad av en nyårsraket. Då ville jag inte prata om det, men journalisten skrev ändå. Hittade på en historia helt enkelt. Hon visste inte att jag själv var journalist och jobbade på tidningen bredvid. Hon utgick från att jag var en sörjande mamma och ingenting annat. Det var den rollen jag skulle ha.
Liza Marklund tillhör de som är uppfostrade i denna tradition och hon utvidgade detta slags förljugna kvällstidningsskrivande till ett par böcker. Hon gick från att skarva i tidningen till att tycka att det gick bra att kalla något för sanningen i bokform, för det handlade ju om ett politiskt projekt. Då ska ändamålet helga medlen tyckte hon.
Det gick bra att skaffa sig makt i vårt land på så vis. Bara för ett decennium sedan. Numera är hon och Aftonbladets krönikör Jan Guillou delägare i Sveriges tredje största förlag och massor med människor har läst deras böcker. Liza Marklund gjorde sig en förmögenhet på att kalla detta slags utvidgade kvällstidningsskrivande för sanningen. Och Jan Guillou tackade och tog emot. Och Liza Marklund sitter fortfarande kvar på Expressen och skriver krönikor.
Den sortens "journalistik" har sett sina bästa dagar och kommer inte att kunna fortleva därför att vanliga människor vet hur det ligger till. Och dessa människor kan berätta inte bara för sina vänner, utan för hela världen mer eller mindre genom bloggar. Och där det förr i tiden gick att exploatera sörjande och utsatta människor, eller människor som försökte bygga upp samhället, men anklagades för motsatsen, där kommer vreden att vända sig emot de som gör detta i ännu högre grad än nu.
Den nya tekniken bryr sig inte om vem som använder den. Det är inte som det var förr i världen att det behövs tillstånd för att nå ut med text till andra. Eller att det behövs mycket pengar. Det som har någon betydelse i längden är tankarna och orden, som uttrycks genom tekniken. Flams och trams som kvällstidningar och veckotidningar tror att folket vill ha kommer att försvinna av sig självt.
Människor som inte längre ingår i samhället, utan som är utanförställda och knappt ens längre har råd med mat och att betala hyran tänker andra tankar än Jan Helin och Amelia Adamo, som tillhör en ekonomisk överklass och aldrig kommer att begripa dessa människors villkor. Och ännu mindre hur de tänker.
Tidningspyramiderna kommer att rasa och Amelia Adamos försök att ständigt hitta på nya begrepp för att hålla läsarna fångna i hennes sagovärld är dömt att misslyckas. Jan Helin försöker stryka läsarna medhårs genom att erkänna att hans "buspojke" har gjort bort sig. Och han försöker desperat hålla kvar läsarna genom att låtsas att det är kommunikation det handlar om. Det betyder ungefär att folket ska bidra med sina kunskaper, så att de som sitter på Amelia och Aftonbladet kan fortsätta att leva i sina små inskränkta och okunniga världar och belönas av sina vänner med höga löner.
Nä, det kommer inte att ske. Tidningarna kommer att försvinna som produkter, som någon vill köpa eller annonsera i, ifall inte tidningarna tar sig själva och läsarna på allvar. Journalister som hoppar på varandra dödar den sista tilltron till att kåren som helhet håller på med något intressant. Trams och flams går inte hem annat än hos 13-åringar och de har aldrig och kommer aldrig att köpa tidningar. Eller annonsera.
Jan Helin passar på att ge bloggvärlden en liten känga, men inte så stor den här gången, som hans krönikör Jan Guillou gjorde. Denna invektivfyllda krönika, som han skrev utan att känna till vad han skrev om, var ännu en förljugen uppvisning i hur hotad han känner sig. En auktoritär människas sista försök att genom en maktuppvisning trycka till folket.
Och varken Jan Helin eller Jan Guillou låtsas om att en människa inte bara har en roll i samhället. Bloggare har hur många roller som helst. Det finns inget sätt att skilja ut dem från andra. De kan vara experter, journalister, författare, utrikesministrar, makthavare, sjuka, utslagna, arbetslösa eller sjukpensionärer. Och de kan ha flera av dessa roller samtidigt. De är helt enkelt ett snitt av befolkningen, som har något att säga.
Att kunna använda ord är något som minsta barn lär sig i skolan. Det som sedan behövs i ett demokratiskt samhälle är att ställa sig upp och tala. Eller sätta sig framför sin dator och skriva. Människor känner igen sannningen när de hör eller ser den. Och den har ingenting med sagor, skrönor eller andra påhittade historier om oss själva att göra.
Vi andra behöver inte ens riva tidningspyramiderna. Det räcker med att se på när de river sig själva. Sten för sten.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/5134
Bra, Ann Helena!
Jag har själv svårt att sätta ord på mina känslor och åsikter. Men, du sammanfattar och verbaliserar vad jag själv tycker och tänker i den här frågan. Vill tacka dig för det.
Hälsningar,
Fredrik
Permalänk | Anmäl
Fredrik Arvidsson, 2009-03-20, 10:07
Mycket bra skrivet. Jag är själv utbildad, och före detta verksam journalist, även om jag numera jobbar för "den andra sidan". Redan under min utbildning kände jag ett stort ifrågasättande inför journalistikens falskhet, en känsla som bara har fördjupats med tiden. Om folk bara visste hur mycket journalister ljuger, skarvar, överdriver, hittar på och hårdvinklar för att skapa nyheter så skulle de häpna. Men också, som du skriver, hur man återuppfinner samma gamla saker om och om igen. Samma nyheter valsas i pressen år ut och år in. Det mals, tjatas och återupprepas i absurdum.
I mina ögon är därför den vanliga medborgarens möjligheter att göra sig hörd genom exempelvis bloggar en av vårttids allra viktigaste händelser ur ett demokratiperspektiv. Nu kan vi hoppa förbi det förljugna och agendasättande journalistiska filtret och få fakta, riktiga nyheter och verkliga berättelser serverade utan journalistkårens påverkan. Något som enbart kan anses som positivt.
Och när det gäller kvällspressen så har de grävt sin egen grav i årtionden genom att totalt urholka allmänhetens respekt för journalistiken. I dag baseras kvällspressen för det mesta på hårdvinklade och starkt överdrivna kvasihändelser. Om någon halvkänd fjant släppt en fis på Stureplan blir det krigsrubriker på löpet. Kvällspressen har förlorat precis all trovärdighet. En annan detalj är också hur man ger sken av en öppen debatt genom möjligheten att kommentera artiklar. Men alla som har försökt skriva i exempelvis Aftonbladets forum vet att man ständigt får sina inlägg raderade om man framför kritik eller synpunkter artiklarnas innehåll. Och det är inget annat än ren och skär censur. Allt för att hålla skenet uppe.
Permalänk | Anmäl
Joakim, 2009-03-20, 10:43
Det är klart att det är ett bistert uppvaknande när man varit i stort maktfulkommlig i decenier.
Permalänk | Anmäl
Jakobsson, 2009-03-20, 11:27
Så rätt Joakim.
Jag tycker inte man ska skriva i Aftonbladets forum av pricip just för att det är tillför att skapa legitimitet åt tidningen. Eftersom tidningarna använder sig av censur och styr upp vilka åsikter som skall vinklas fram i bloggar och forum så tycker jag att man konsekvent skall avstå från att medverka.
Permalänk | Anmäl
Jakobsson, 2009-03-20, 11:37
En mycket bra text som ackompanjeras av vettiga kommentarer. Jag blir alldeles varm i kroppen och återfår min tro på den tänkande människan. Det är annars en tro som har torterats av kvällstidningar och några närkontakter med de falskspelare som kallar sig journalister. I dag får man visst en dansbandsskiva om man köper Expressen...
Permalänk | Anmäl
Povels hund, 2009-03-20, 13:51
Man får väl nästan anta att folk skriver på nätet det de vill läsa om.
Och då läser folk det där och så är det bra så.
Vad skulle den typ av journalister som finns i dag tillföra? Väldigt lite.
Hoppas på en ny sorts journalism som skulle erbjuda mig näringsrik läsning för själ och hjärnan och inte sockervadd.
Var tog folkbildningsideérna vägen?
Permalänk | Anmäl
Clara Hertz, 2009-03-20, 14:16
Jag önskar att du kunde se mitt breda leende. Men de som är glada över att inte se leendet är naturligvtis de berörda personerna i artikeln.
Den nyligen gjorda undersökningen som visar att personer under 40 år knappt köper tidningar utan "bara" sveper blicken över nätet, kommer att öka.
De enda tidningar som kommer att öka sin upplaga under krisen är gratistidningarna. De kommer att få in mer kosing till reklam.
Alla rikstäckande tidningar kommer att rasa under dessa år fram tills att ekonomin hämtar upp sig igen. Men för Expressen, Afonbladet, DN och SvD är det bye bye baby, eftersom under de år som det tar att få balansen tillbaka kommer vara förlorade år som inte går att reparera.
Permalänk | Anmäl
Ramona Fransson, 2009-03-20, 15:01
Jättebra skrivet, Ann Helena!
Det blir närmast komiskt ibland när man från kvällstidningsjournalisters- och redaktörers håll framhåller att de sysslar med kvalitetsjournalistik och faktakontroll... (Med en del lysande undantag, som alltid. Åsa Linderborg t ex, som jag personligen har stort förtroende för).
Det är anmärkningsvärt att man inte är intresserad av att ta reda på fakta i Gömdaaffären, som ju utan tvekan har utvecklat sig till en stor publicistisk skandal i Sverige - men samtidigt anser att det är väldigt viktigt att fokusera på Laila Bagges rumpa. Till exempel. Det är skrattretande men också skrämmande.
Jag läser själv numera bara dagstidningarna i papper, men;
Idag skriver Hanne Kjöller på DN's ledare (bl a om meddelarfriheten) att:
"Det handlar om offentlighet och reportrars möjlighet att fullgöra sitt uppdrag gentemot medborgarna".
Tänkvärda ord. Jag funderar över hur Hanne Kjöller själv har "fullgjort sitt uppdrag gentemot medborgarna" i samband med Gömdaskandalen? (annat än att mestadels ha bidragit med den opålästa åsikten att affären handlar om hemska män som kryper upp bakom stenar och tycker illa om Liza Marklund...?)
Bra och seriös journalistik kommer alltid att överleva, vilken kanal den än hittar.
Permalänk | Anmäl
KimZa, 2009-03-20, 16:09
Suveränt skrivet Ann Helena!!! Behöver egentligen inte säga mer än så, för du har sagt allt så bra redan!! Dessa kolosser på lerfötter kan försöka blunda för verkligheten hur hårt som helst, men det kommer inte att hjälpa i slutändan!!!
Permalänk | Anmäl
Bitten, 2009-03-20, 16:25
Fy f-n va härligt det känns och läsa såna här glädjande budskap, mitt inre sjuder av lycka och hopp, hoppas dom konkar och blir värdelösa, dom är inte värda annat.
Tack, Ann Helena!!!!
Permalänk | Anmäl
Lars, 2009-03-20, 16:37
Tänk om Aftonbladet och Expressen kunde försvinna för gott! Dessa journalistiska slaskhinkar håller ju på att gräva sin egen grav!
Permalänk | Anmäl
Birger Johansson, 2009-03-20, 17:23
Jo, nog är det så. Jag har svårt att tänka mig att den generation som växer upp idag kommer att köpa några kvällstidningar.
Och jag frågar mig om dagstidningar är ett bra format. Tidningen måste ju matas med nyheter, en ny upplaga måste ut varje dag. Varför tror du journalisten gick vidare och hittade på en historia om dig och raketolyckan trots att du inte ville? Jo, det var helt enkelt inte acceptabelt för journalisten att komma hem utan en nyhet att skriva om. Nyhetsmaskineriet måste matas varje dag, oavsett om det finns något viktigt att skriva om eller inte. Då blir det slarvigt uppföljt och fullt med kändisskvaller. Sport är också bra, det finns alltid någonting pågång i sportvärlden att fylla tidningssidor med. Kanske vore det rimligare att ge ut en tidning en gång i veckan, rent kvalitetsmässigt?
Jag tycker också det är något vackert med stora synliga och icke alltför hårt modererade kommentarer (aftonbladets online-variant är riktigt dålig då bara de tre sista syns och dessutom är censuren hård där). En lögn eller osanning kommer obönhörligen att pekas ut av de kommenterande horderna här på t.ex. newsmill. En lögn i aftonbladet? I bästa fall kommer det en liten halvhjärtad dementi imorgon.
Permalänk | Anmäl
Johannes Ek, 2009-03-21, 05:17
Herregud inte en negativ kommentar... är nog första gången i mitt liv... måste ha stött på en guldåder... eller en underjordisk ström av vrede, som inte tidigare har fått sitt uttryck. Bäva månde makthavarna...
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2009-03-21, 11:29
Pyramiderna kommer att rasa som allting annat som har allt lösare sand under sig. En del av "gammelmedia" är baserad på samma realia som finansbubblorna. Förtroendet undergrävs av dem som driver hela sin verksamhet på ett illusoriskt förtroende.
Men professionell, kvalitetsbaserad, demokratisk - välj själv vilka honnörsord som passar - journalistik behövs alltid. Hade vi haft mer av detta de senaste åren hade det inte blivit de bubblor som nu spruckit och vi alla ska betala priset för det. En del får snuva och andra får lunginflammation.
Kvalificerade journalister och ekonomer granskade och varnade, men skränflockarna hade starkare röster. De senare skrev vad alla ville höra. Vem vill höra att det går åt h-e när allt ser så bra ut?
Konformiteten i svensk mediavärld förstärks av det kommersiella trycket. Varför ägna tid och resurser åt att granska och skaffa sig kunskap när det bara tar en halvtimme att skriva vad agenten för en dokussåpastjärna ringer och berättar? Det senare säljer ändå betydligt bättre än det förra.
Själv håller jag mig i stort sett till TTs underdåniga referat (fakta, men inga perspektiv) och 10-15 svenska journalister (reportrar och krönikörer) som ger kompetenta perspektiv. Därutöver dansk kvalitetspress.
Det är inte dött inom "gammelmedia" (gm) , men blir det om den saknar förmåga till förnyelse. Även om det finns kompetens inom nätmedia - vilket bland annat skrämt upp "etablissemanget" - är det ändå långt ifrån samma nivå som det bästa inom gm.
Att Liza Marklund säljer bra, innebär inte att vi inte behöver författare på nobelprisnivå. För att nu göra en något bisarr jämförelse.
Det är alltså inte den tekniska skillnaden som är avgörande utan innehållet.
(I morse blev jag extra bekymrad - en kaka som fringe benefit för min prenumeration på Sydsvenskan -"Idag kommer SDS med goda nyheter". Kakan var god, men jag betalar inte för choklad utan för publicistiska nyheter).
Permalänk | Anmäl
Greger Morin, 2009-03-21, 13:14
Bara ett litet tillägg:
Jag har också SvD. Ingen kaka med den, men flera utmärkta och belysande artiklar.
Permalänk | Anmäl
Greger Morin, 2009-03-21, 13:30
Kvällstidningsjournalistik går ut på att sitta på redaktion och klippa och klistra från andra tidningar; gärna brittiska, istället för att vara ute på fältet och göra grovjobbet. Det är ett konstant idisslande av "nyheter"
Permalänk | Anmäl
Mattias S., 2009-03-21, 21:47
Det är underbart att det nu finns möjlighet för självständiga, fritt tänkande och initierade kunniga erfarna människor att göra sin röst hörd och utrycka sig och få respons.
Det lättar på det trycket av :
"så här är det , så här ska det tyckas i Svergie -journalistiken" även om det kanske inte alls är på det viset. Vi har levt med det så länge och det har varit så frusterande,Det leder till myter om verkligheten, som kan leda till felaktiga beslut. De som säjer ifrån har har setts som udda, rättshaveristika som kommer dragandes med helt andra fakta och åsikter och förstör stämmningen. Frustrationen kommer fram i kommentarena till Amelia Adamo här på Newwsmill där man nu passar på at tala om vad man tyckter om den till veckotidningsdrottning upphöjdas alster.
Den positiva förvåning man känner när man läser ditt inlägg Ann Helena och kommentarena beror på att man känt sig ensam tidigare, med sina tankar och reflektioner. Men man behöver inte känna så längre.
Permalänk | Anmäl
Disa, 2009-03-22, 09:05
Så rätt så rätt. Den tredje statsmakten kommer att följas av en fjärde skulle man kunna säga. Och detta har den tredje, journalisterna, insett. Dessvärre blir de desperata när de inser att de inte kan påverka denna utveckling. Det enda vapen de har kvar är då skvaller, förtal, knivar i ryggen och ett löjeväckande sandlåde-beteende. Aftonbladet är ju en slaskhink som snart är i klass med The Sun eller News of The World.
Permalänk | Anmäl
Kalle Craig, 2009-03-22, 17:17
Till strängen som sådan, utan specifikt riktad kommentar:
Varför måste Aftonbladet och Expressen sälja böcker och videor för att sälja tidningar?
Är det självförtroendet som sviker? Den som nu skenbart upprätthålls med arrogans? (Läs Helin).
Tror de inte längre på sina egna produkter? Bekräftas därmed kritiken? Upplagorna faller ändå!
Ändå vidhåller jag - i flera inlägg som artiklar och kommentarer, inte bara på Newsmill- att den professionella journalistiken överlever. Men då, just det, den professionella!
Det är möjligen DEN som blir segraren i denna strid mellan "gammelmedia" (hatar begreppet!) och "nymedia".
"Gammelmedia" har chans att klara det. Men den vägrar ta till sig förslag om hur. Den har fått dem serverade på fat av - tror jag- hundratals skribenter på bl.a Newsmill.
Gratis!
Men det är bara dyrbara konsulter som betyder något. Som finansmarknadens konsulter!
Det är det som är det sjuka!
Det är som varvsindustrin som vägrade ta till sig marknadens behov och kostade medborgarna 100 miljarder! Konsulterna också där, de säger vad de har betalt för att säga...
Hade varven förstått förändringen av efterfrågan hade vi fortfarande varit en av världens största skeppsbyggare med våra råvarutillgångar. Vi var nr 2 1972.
För många år sedan satt jag på Malmö Stadion och följde en match mellan Malmö FF och ett grekiskt lag (UEFA, tror jag). De grekiska journalisterna rapporterade on-line till Aten. De svenska ringde in löpande texter till en telegrammottagare på sin redaktion som skrev ut dem.
Svenskarna är en av de mest tekniköppna folken i världen. Men våra organisationer, bland dem medierna, är det inte.
Är det där skon klämmer? Tekniken är ju inte mediet, men den bär budskapet. Därför hänger de samman.
Är det mellan medborgare och etablerade organisationer striden egentligen står? Inte bara när det gäller medier som sådana, men de är en del av problemet. Just nu ämnet för just denne debatt.
Permalänk | Anmäl
Greger Morin, 2009-03-22, 19:19
Hmm jag fick en kommentar på min blogg om att det är tur att skolade journalister har rätt att skriva om det som berör (tack Leroy)... men det är inte så att jag har rätt att göra det utan jag har tagit mig den rätten. I en demokrati kan man göra det, men journalister i gammelmedia ser inte att de har den rätten. Det brukar kallas självcensur och den handlar om att man ingår i en liten grupp (precis som vi alla gör) och att den gruppen betyder mer än det man vet är rätt. Det är den gruppen man får mest feedback ifrån och den man är beroende av... ett stort problem i dessa tider när världen har krympt och allt är så genomskinligt på en viss nivå... jag tror att vi måste gå vidare som människor och bli något mer och annat, växa ifrån detta beroende av gruppen och kunna stå på egna ben. Bli individer helt enkelt och inte längre ingå i den lilla flocken och vara lojal i första hand mot den.
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2009-03-24, 06:41
Mycket bra artikel.
Dock kanske jag skulle vilja tillägga att DN och SVD är i en helt annan nivå än Aftonbladet eller Expressen. De senare ser jag mer som glorifierade skvallertidningar.
Dessutom finns det ett flertal bra tidskrifter (inom utvalda områden) och nyhetsmagasin. Och den som är tillräckligt bra på engelska kan dessutom köpa brittiska eller amerikanska tidningar.
Men helt rätt som helhet. Sensationsjournalistik kommer att fallera när fler och fler inser dess sanna värde -- eller uteblivna värde snarare.
Permalänk | Anmäl
lp, 2009-03-24, 12:45
Om man laser the economist blir man snabbt lite besviken pa aven dn, svenskan och sr-radio, eftersom de glatt upprepar hela artiklar utan att tillfora nagat nytt. Blir ganska trott nar jag ser svenska tidningar (framst kvallstidningarna) som anvander brittiska 'tabliods' som kallor. For att citera den eminente the guardiankronikoren Charlie Brooker, the daily mail och 'the red tops' ar inte tidningar, de ar "bite sized guides to idiocy"
Permalänk | Anmäl
londonsvensk, 2009-03-26, 17:33
Bra och kaxig artikel Ann Helena Rudberg!
Janne Carlsson på SAS tyckte också att pyramiderna skulle rivas! Jag håller med dig angående en del tidningar. Aftonbladet och expressen är ju mest sagor för vuxna!
Ha en fortsatt kaxig dag!
Permalänk | Anmäl
TÅGMICKE, 2009-04-02, 08:41
23 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Bra, Ann Helena!
Jag har själv svårt att sätta ord på mina känslor och åsikter. Men, du sammanfattar och verbaliserar vad jag själv tycker och tänker i den här frågan. Vill tacka dig för det.
Hälsningar,
Fredrik
Mycket bra skrivet. Jag är själv utbildad, och före detta verksam journalist, även om jag numera jobbar för "den andra sidan". Redan under min utbildning kände jag ett stort ifrågasättande inför journalistikens falskhet, en känsla som bara har fördjupats med tiden. Om folk bara visste hur mycket journalister ljuger, skarvar, överdriver, hittar på och hårdvinklar för att skapa nyheter så skulle de häpna. Men också, som du skriver, hur man återuppfinner samma gamla saker om och om igen. Samma nyheter valsas i pressen år ut och år in. Det mals, tjatas och återupprepas i absurdum.
I mina ögon är därför den vanliga medborgarens möjligheter att göra sig hörd genom exempelvis bloggar en av vårttids allra viktigaste händelser ur ett demokratiperspektiv. Nu kan vi hoppa förbi det förljugna och agendasättande journalistiska filtret och få fakta, riktiga nyheter och verkliga berättelser serverade utan journalistkårens påverkan. Något som enbart kan anses som positivt.
Och när det gäller kvällspressen så har de grävt sin egen grav i årtionden genom att totalt urholka allmänhetens respekt för journalistiken. I dag baseras kvällspressen för det mesta på hårdvinklade och starkt överdrivna kvasihändelser. Om någon halvkänd fjant släppt en fis på Stureplan blir det krigsrubriker på löpet. Kvällspressen har förlorat precis all trovärdighet. En annan detalj är också hur man ger sken av en öppen debatt genom möjligheten att kommentera artiklar. Men alla som har försökt skriva i exempelvis Aftonbladets forum vet att man ständigt får sina inlägg raderade om man framför kritik eller synpunkter artiklarnas innehåll. Och det är inget annat än ren och skär censur. Allt för att hålla skenet uppe.
Det är klart att det är ett bistert uppvaknande när man varit i stort maktfulkommlig i decenier.
Så rätt Joakim.
Jag tycker inte man ska skriva i Aftonbladets forum av pricip just för att det är tillför att skapa legitimitet åt tidningen. Eftersom tidningarna använder sig av censur och styr upp vilka åsikter som skall vinklas fram i bloggar och forum så tycker jag att man konsekvent skall avstå från att medverka.
En mycket bra text som ackompanjeras av vettiga kommentarer. Jag blir alldeles varm i kroppen och återfår min tro på den tänkande människan. Det är annars en tro som har torterats av kvällstidningar och några närkontakter med de falskspelare som kallar sig journalister. I dag får man visst en dansbandsskiva om man köper Expressen...
Man får väl nästan anta att folk skriver på nätet det de vill läsa om.
Och då läser folk det där och så är det bra så.
Vad skulle den typ av journalister som finns i dag tillföra? Väldigt lite.
Hoppas på en ny sorts journalism som skulle erbjuda mig näringsrik läsning för själ och hjärnan och inte sockervadd.
Var tog folkbildningsideérna vägen?
Jag önskar att du kunde se mitt breda leende. Men de som är glada över att inte se leendet är naturligvtis de berörda personerna i artikeln.
Den nyligen gjorda undersökningen som visar att personer under 40 år knappt köper tidningar utan "bara" sveper blicken över nätet, kommer att öka.
De enda tidningar som kommer att öka sin upplaga under krisen är gratistidningarna. De kommer att få in mer kosing till reklam.
Alla rikstäckande tidningar kommer att rasa under dessa år fram tills att ekonomin hämtar upp sig igen. Men för Expressen, Afonbladet, DN och SvD är det bye bye baby, eftersom under de år som det tar att få balansen tillbaka kommer vara förlorade år som inte går att reparera.
Jättebra skrivet, Ann Helena!
Det blir närmast komiskt ibland när man från kvällstidningsjournalisters- och redaktörers håll framhåller att de sysslar med kvalitetsjournalistik och faktakontroll... (Med en del lysande undantag, som alltid. Åsa Linderborg t ex, som jag personligen har stort förtroende för).
Det är anmärkningsvärt att man inte är intresserad av att ta reda på fakta i Gömdaaffären, som ju utan tvekan har utvecklat sig till en stor publicistisk skandal i Sverige - men samtidigt anser att det är väldigt viktigt att fokusera på Laila Bagges rumpa. Till exempel. Det är skrattretande men också skrämmande.
Jag läser själv numera bara dagstidningarna i papper, men;
Idag skriver Hanne Kjöller på DN's ledare (bl a om meddelarfriheten) att:
"Det handlar om offentlighet och reportrars möjlighet att fullgöra sitt uppdrag gentemot medborgarna".
Tänkvärda ord. Jag funderar över hur Hanne Kjöller själv har "fullgjort sitt uppdrag gentemot medborgarna" i samband med Gömdaskandalen? (annat än att mestadels ha bidragit med den opålästa åsikten att affären handlar om hemska män som kryper upp bakom stenar och tycker illa om Liza Marklund...?)
Bra och seriös journalistik kommer alltid att överleva, vilken kanal den än hittar.
Suveränt skrivet Ann Helena!!! Behöver egentligen inte säga mer än så, för du har sagt allt så bra redan!! Dessa kolosser på lerfötter kan försöka blunda för verkligheten hur hårt som helst, men det kommer inte att hjälpa i slutändan!!!
Fy f-n va härligt det känns och läsa såna här glädjande budskap, mitt inre sjuder av lycka och hopp, hoppas dom konkar och blir värdelösa, dom är inte värda annat.
Tack, Ann Helena!!!!
Tänk om Aftonbladet och Expressen kunde försvinna för gott! Dessa journalistiska slaskhinkar håller ju på att gräva sin egen grav!
Jo, nog är det så. Jag har svårt att tänka mig att den generation som växer upp idag kommer att köpa några kvällstidningar.
Och jag frågar mig om dagstidningar är ett bra format. Tidningen måste ju matas med nyheter, en ny upplaga måste ut varje dag. Varför tror du journalisten gick vidare och hittade på en historia om dig och raketolyckan trots att du inte ville? Jo, det var helt enkelt inte acceptabelt för journalisten att komma hem utan en nyhet att skriva om. Nyhetsmaskineriet måste matas varje dag, oavsett om det finns något viktigt att skriva om eller inte. Då blir det slarvigt uppföljt och fullt med kändisskvaller. Sport är också bra, det finns alltid någonting pågång i sportvärlden att fylla tidningssidor med. Kanske vore det rimligare att ge ut en tidning en gång i veckan, rent kvalitetsmässigt?
Jag tycker också det är något vackert med stora synliga och icke alltför hårt modererade kommentarer (aftonbladets online-variant är riktigt dålig då bara de tre sista syns och dessutom är censuren hård där). En lögn eller osanning kommer obönhörligen att pekas ut av de kommenterande horderna här på t.ex. newsmill. En lögn i aftonbladet? I bästa fall kommer det en liten halvhjärtad dementi imorgon.
Herregud inte en negativ kommentar... är nog första gången i mitt liv... måste ha stött på en guldåder... eller en underjordisk ström av vrede, som inte tidigare har fått sitt uttryck. Bäva månde makthavarna...
Pyramiderna kommer att rasa som allting annat som har allt lösare sand under sig. En del av "gammelmedia" är baserad på samma realia som finansbubblorna. Förtroendet undergrävs av dem som driver hela sin verksamhet på ett illusoriskt förtroende.
Men professionell, kvalitetsbaserad, demokratisk - välj själv vilka honnörsord som passar - journalistik behövs alltid. Hade vi haft mer av detta de senaste åren hade det inte blivit de bubblor som nu spruckit och vi alla ska betala priset för det. En del får snuva och andra får lunginflammation.
Kvalificerade journalister och ekonomer granskade och varnade, men skränflockarna hade starkare röster. De senare skrev vad alla ville höra. Vem vill höra att det går åt h-e när allt ser så bra ut?
Konformiteten i svensk mediavärld förstärks av det kommersiella trycket. Varför ägna tid och resurser åt att granska och skaffa sig kunskap när det bara tar en halvtimme att skriva vad agenten för en dokussåpastjärna ringer och berättar? Det senare säljer ändå betydligt bättre än det förra.
Själv håller jag mig i stort sett till TTs underdåniga referat (fakta, men inga perspektiv) och 10-15 svenska journalister (reportrar och krönikörer) som ger kompetenta perspektiv. Därutöver dansk kvalitetspress.
Det är inte dött inom "gammelmedia" (gm) , men blir det om den saknar förmåga till förnyelse. Även om det finns kompetens inom nätmedia - vilket bland annat skrämt upp "etablissemanget" - är det ändå långt ifrån samma nivå som det bästa inom gm.
Att Liza Marklund säljer bra, innebär inte att vi inte behöver författare på nobelprisnivå. För att nu göra en något bisarr jämförelse.
Det är alltså inte den tekniska skillnaden som är avgörande utan innehållet.
(I morse blev jag extra bekymrad - en kaka som fringe benefit för min prenumeration på Sydsvenskan -"Idag kommer SDS med goda nyheter". Kakan var god, men jag betalar inte för choklad utan för publicistiska nyheter).
Bara ett litet tillägg:
Jag har också SvD. Ingen kaka med den, men flera utmärkta och belysande artiklar.
Kvällstidningsjournalistik går ut på att sitta på redaktion och klippa och klistra från andra tidningar; gärna brittiska, istället för att vara ute på fältet och göra grovjobbet. Det är ett konstant idisslande av "nyheter"
Det är underbart att det nu finns möjlighet för självständiga, fritt tänkande och initierade kunniga erfarna människor att göra sin röst hörd och utrycka sig och få respons.
Det lättar på det trycket av :
"så här är det , så här ska det tyckas i Svergie -journalistiken" även om det kanske inte alls är på det viset. Vi har levt med det så länge och det har varit så frusterande,Det leder till myter om verkligheten, som kan leda till felaktiga beslut. De som säjer ifrån har har setts som udda, rättshaveristika som kommer dragandes med helt andra fakta och åsikter och förstör stämmningen. Frustrationen kommer fram i kommentarena till Amelia Adamo här på Newwsmill där man nu passar på at tala om vad man tyckter om den till veckotidningsdrottning upphöjdas alster.
Den positiva förvåning man känner när man läser ditt inlägg Ann Helena och kommentarena beror på att man känt sig ensam tidigare, med sina tankar och reflektioner. Men man behöver inte känna så längre.
Så rätt så rätt. Den tredje statsmakten kommer att följas av en fjärde skulle man kunna säga. Och detta har den tredje, journalisterna, insett. Dessvärre blir de desperata när de inser att de inte kan påverka denna utveckling. Det enda vapen de har kvar är då skvaller, förtal, knivar i ryggen och ett löjeväckande sandlåde-beteende. Aftonbladet är ju en slaskhink som snart är i klass med The Sun eller News of The World.
Till strängen som sådan, utan specifikt riktad kommentar:
Varför måste Aftonbladet och Expressen sälja böcker och videor för att sälja tidningar?
Är det självförtroendet som sviker? Den som nu skenbart upprätthålls med arrogans? (Läs Helin).
Tror de inte längre på sina egna produkter? Bekräftas därmed kritiken? Upplagorna faller ändå!
Ändå vidhåller jag - i flera inlägg som artiklar och kommentarer, inte bara på Newsmill- att den professionella journalistiken överlever. Men då, just det, den professionella!
Det är möjligen DEN som blir segraren i denna strid mellan "gammelmedia" (hatar begreppet!) och "nymedia".
"Gammelmedia" har chans att klara det. Men den vägrar ta till sig förslag om hur. Den har fått dem serverade på fat av - tror jag- hundratals skribenter på bl.a Newsmill.
Gratis!
Men det är bara dyrbara konsulter som betyder något. Som finansmarknadens konsulter!
Det är det som är det sjuka!
Det är som varvsindustrin som vägrade ta till sig marknadens behov och kostade medborgarna 100 miljarder! Konsulterna också där, de säger vad de har betalt för att säga...
Hade varven förstått förändringen av efterfrågan hade vi fortfarande varit en av världens största skeppsbyggare med våra råvarutillgångar. Vi var nr 2 1972.
För många år sedan satt jag på Malmö Stadion och följde en match mellan Malmö FF och ett grekiskt lag (UEFA, tror jag). De grekiska journalisterna rapporterade on-line till Aten. De svenska ringde in löpande texter till en telegrammottagare på sin redaktion som skrev ut dem.
Svenskarna är en av de mest tekniköppna folken i världen. Men våra organisationer, bland dem medierna, är det inte.
Är det där skon klämmer? Tekniken är ju inte mediet, men den bär budskapet. Därför hänger de samman.
Är det mellan medborgare och etablerade organisationer striden egentligen står? Inte bara när det gäller medier som sådana, men de är en del av problemet. Just nu ämnet för just denne debatt.
Hmm jag fick en kommentar på min blogg om att det är tur att skolade journalister har rätt att skriva om det som berör (tack Leroy)... men det är inte så att jag har rätt att göra det utan jag har tagit mig den rätten. I en demokrati kan man göra det, men journalister i gammelmedia ser inte att de har den rätten. Det brukar kallas självcensur och den handlar om att man ingår i en liten grupp (precis som vi alla gör) och att den gruppen betyder mer än det man vet är rätt. Det är den gruppen man får mest feedback ifrån och den man är beroende av... ett stort problem i dessa tider när världen har krympt och allt är så genomskinligt på en viss nivå... jag tror att vi måste gå vidare som människor och bli något mer och annat, växa ifrån detta beroende av gruppen och kunna stå på egna ben. Bli individer helt enkelt och inte längre ingå i den lilla flocken och vara lojal i första hand mot den.
Mycket bra artikel.
Dock kanske jag skulle vilja tillägga att DN och SVD är i en helt annan nivå än Aftonbladet eller Expressen. De senare ser jag mer som glorifierade skvallertidningar.
Dessutom finns det ett flertal bra tidskrifter (inom utvalda områden) och nyhetsmagasin. Och den som är tillräckligt bra på engelska kan dessutom köpa brittiska eller amerikanska tidningar.
Men helt rätt som helhet. Sensationsjournalistik kommer att fallera när fler och fler inser dess sanna värde -- eller uteblivna värde snarare.
Om man laser the economist blir man snabbt lite besviken pa aven dn, svenskan och sr-radio, eftersom de glatt upprepar hela artiklar utan att tillfora nagat nytt. Blir ganska trott nar jag ser svenska tidningar (framst kvallstidningarna) som anvander brittiska 'tabliods' som kallor. For att citera den eminente the guardiankronikoren Charlie Brooker, the daily mail och 'the red tops' ar inte tidningar, de ar "bite sized guides to idiocy"
Bra och kaxig artikel Ann Helena Rudberg!
Janne Carlsson på SAS tyckte också att pyramiderna skulle rivas! Jag håller med dig angående en del tidningar. Aftonbladet och expressen är ju mest sagor för vuxna!
Ha en fortsatt kaxig dag!