Fritt forum

Peter Skaldeman om Fritt forum

Krig eller diplomati som politisk strategi för att skapa en fungerande koalitionsregering i Israel?

Publicerad: 2009-03-20 17:03, Uppdaterad: 2009-03-20 20:03

255 millningar
0 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

En fundersam och beskymrad medborgare som undrar över konsekvenser och följder av det Israeliska valet för omvärlden.

Kommer fortsatta hotbilder och krigsförberedelser få ökat inslag i den Israeliska politiken i och med valet av Netanyahu och Lieberman? Hur kan en mer diplomatisk linje få ett utrymme i den framtida politiska processen?

Det är svårigheter att bilda en fungerande koalitionsregering i Israel. Flera ministerposter är tillsatta, samtidigt som det ännu ej är fastställt, vilka personer som skall tillsättas på de kvarvarande ministerposterna. Men, med Benjamin Netanyahu som premiärminister och Avigdor Lieberman som blivande försvarsminister har konfrontations och konfliktlinjen fått fortsatt politisk förstärkning. Samtidigt kan frågan ställas, om vidmakthållet krig, nationella kriser och hotande konflikter är en rimlig politisk strategi för att sammansvetsa fragmenterade politiska falanger?

Vilka konsekvenser krigslinjen kan få för civilbefolkningen i närliggande regioner har det senaste kriget i Gaza visat. Men, Benjamin Netanyahu och Avigdor Lieberman förespråkar en politisk agenda där fortsatta hotbilder och militära konflikter står i fokus för politiken. Krig är i deras politiska vision en lösning, inte ett problem. Konfliktlinjen fyller på så sätt flera syften. Den skrämmer omvärlden till lydnad och visar upp Israels militära styrka i avskräckande syfte. Men hotbilder och krigsplanering, kan också ses som ett sätt, att inom landets gränser, samla det egna folket under en flagga. Konfliktlinjen är på därmed ett led i att sammansvetsa och samla en ny koalitionsregering kring en gemensam politisk agenda. Desto större hotbild, desto större argument för fortsatt krig och fortsatt militär upprustning. Desto fler anledningar att legitimera attacker på fienden, och fler skäl att försvara konsekvenserna av kriget. Krigspropagandan och den krigiska retoriken, blir därför en nödvändig mediastrategi för att samla folkets vilja i stöd för regeringens allt hårdare politik. Med valet av Netanyahu som premiärminister och Lieberman som försvarsminister, hårdnar politiken ytterligare.

I Depka rapporten, ett nyhetsmedia för Israelisk politik, rapporteras det att Benjamin Netanyahu ser kommande militära konflikter med Hamaz, Hizbolla eller Iran inom en snar framtid. Detta sammanfaller också med budskapet i Israels försvarsstrategiplan för 2009, som har levererats till nuvarande försvarsminister Ehud Barak, och till chefen för de Israeliska försvaret Gabi Ashkenazi. I dokumentet beskrivs en möjlig militär konflikt med antingen Hamaz, Hizbolla eller Iran inom de kommande månaderna. Det finns dock ett speciellt fokus riktat mot Iran. Israelisk dagspress hävdar att Iran har möjlighet att utveckla kärnvapen under 2009 eller 2010 och att det är dags att agera. Detta skulle i sin tur motivera förebyggande attacker från Israels sida i syfte att slå ut infrastrukturen för Irans möjliga kärnvapensproduktion. USA och Israel anklagar Iran, för att i det dolda, ha militära syften med sin kärnkraftsteknologi. Iran förnekar samtidigt att de utvecklar kärnvapen och hävdar att de endast utvecklar kärnkraftsteknik för civilt bruk.

Något som komplicerar situationen från ett Israeliskt perspektiv, men möjliggör det från ett Iransk perspektiv, är att Ryssland har en pågående affär där missilsystemet S-300, skall säljas till Iran. Kontrakten har tidigare signerats men inga leveranser har gjorts, men enligt ryska försvarskällor, närmar sig en affärsuppgörelse för att slutföra leveranserna. S-300 är ett defensivt missilsystem inriktat mot att slå ut motpartens robotar avfyrade från flyg och markstationer. Den Pentagonbaserade försvarsanalytikern Dan Goure, menar att Iran skulle bli mycket svårattackerat med S-300 på plats, och att strategierna för hur Iran skall bemötas i en eventuell militär konflikt, i så fall måste omformuleras. Av denna anledning, utsätts Ryssland för politiska påtryckningar från olika håll, att inte sälja vapensystemet till Iran. Samtidigt finns det starka politiska krafter i Israel som vill att man skall slå till mot Iran nu, innan de har hunnit installera sitt defensiva missilsystem, vilket, om systemet fanns på plats, skulle försvåra attacken.

Israel har under flera års tid hotat med möjliga flygattacker riktat mot Irans kärnkraftsanläggningar. Men, Israel besitter också enligt Reuters, så kallade Jericho III missiler som är långdistans precisionsrobottar för att slå ut faciliteter ovan och under jord. Dessa kan avfyras från markburna enheter inom Israels gränser. Båda dessa attackmöjligheter skulle försvåras eller omintetgöras om Iran får missilsystemet S-300 levererat i tid. Amiralen Mike Mullen, från USA:s militära ledning, är också bekymrad av möjliga följder och konsekvenser om Iran attackeras. Utöver de önskade effekterna som kan uppnås genom att slå ut Irans kärnkraftsproduktion, så oroas han över oönskade effekter av en eventuell attack. Det finns, menar han, en risk för en eskalerade militär konfrontation mellan Israel och Iran som kan gå överstyr och starta krig i regionen.

Israel attackerade Iran 1981 med flygattacker och slog ut en kärnvapenanläggning. De nuvarande kärnkraftsanläggningarna är beläggna i huvudsak på tre platser i Natanz, Esfahan samt Arak och skulle på så sätt kräva attacker på tre olika platser samtidigt. Som en motstrategi, strävar de mer liberala krafterna inom Israelisk politik att förorda ekonomiska sanktioner som ett sätt att straffa Iran. Men IDF chefen Gabi Ashkenazi säger att, även om sanktioner mot Iran är att föredra, så är militära responser på intet sätt uteslutet. Dock, menar Ashkenazi, ligger det slutgiltiga beslutet kring hur Israel kommer att handskas med Iranfrågan på regeringsnivå och inte hos honom själv. Hans uppgift har däremot varit att ta fram handlingsplaner för ett krigsscenario om det skulle visa sig att regeringen fattar beslut om det alternativet.

Mot denna bakgrund framträder två linjer tydligt. En mer diplomatisk linje mot Iran som bygger på sanktioner och en annan hårdare miltär linje som bygger på krig. Här är det bekymmersamt att premiärminister och Likudledaren Benjamin Netanyahu säger att Irans kärnvapenprogram utgör ett "existentiellt hot" mot Tel Aviv. Netanyahu förespråkar också en militär linje där han säger sig vara beredd att göra "allt" för att stoppa Irans kärnvapenproduktion. Samtidigt hävdar Irans president Mahmoud Ahmadinejad att all kärnkraftproduktion är civil. Men, Ahmadinejad intar en liknande oförsonlig linje som Netanyahu, och säger att vi i Iran kommer att ta till alla nödvändiga medel för att försvara våra nationella intressen, om vi utsätts för militära attacker från Israel. Flera militära bedömare från USA och Europa ser ett möjligt krig mellan Iran och Israel som en faktor som kan skapa instabilitet i hela mellanöstern. Med, Netanyahu och Ahmadinejad vid makten på var sin sida i konflikten, så ökar chanserna för att dessa bedömare kommer att få sina prediktioner förverkligade.

Israels oförsonliga kriglinje, som kommer att förstärkas under Netanyahus och Liebermans ledning, är oroande för Gazas och Libanons civila befolkning. Professor Rickard Falk, som är FN:s rapportör för mänskliga rättigheter i Palestina, är starkt kritisk till de senaste krigsattackerna i Gaza i december 2008 och januari 2009, under operation "Gjutet bly". Själva tillvägagångssättet att använda moderna militära vapen och militär krigsstrategi i ett civilt, tättbefolkat område, bryter mot internationell lagstiftning, menar Falk. När en civilbefolkning stängs in i krigszon och utsätt för pansarbeskjutning och flygbombanfall kommer krigsbrott att begås. Utöver tusentals skadade och döda så traumatiseras hela befolkningen i området. Speciellt barnen. Att bedriva krig mot en befolkning, menar Falk, är själva essensen av ett krigsbrott. Vidare påpekar Falk, att användadet av illegala vapen som fosforammunition, klustervapen och DIME vapen, är i sig en brott mot gällande lagstiftning. Falk visar också, att det nu är dokumenterat att omfattande avsiktlig förstörelse av infrastruktur längs Gazagränsen och inne i Gaza, förekommit under kriget. Utöver flygbombningar och pansarbeskjutning, har soldaterna med hjälp av sprängningar, bulldozers och grävmaskiner destruerat hus, skolor, affärer och bebyggelse. En mycket stor mängd civila hus och bostäder har på detta vis förstörts och gjort stora delar av befolkningen hemlös. Sammanfattat, menar Falk, är alla dessa handlingar ett odiskutabelt krigsbrott som bryter mot en rad lagar i internationell lagstiftning.

Samtidigt som fortsatta krigsförbereders sker inom IDF och man planerar nya militära konfrontationer, kommer också kritik inifrån de egna leden. Den israeliska dagstidningen Haaretz rapporterar att soldater som deltagit i operation "gjutet bly", under en konferens vid Oranim Academic Collage, öppet berättar om övergrepp mot civila. Som ögonvittnen till händelserna redogör soldaterna, i skarp kontrast till IDF:s officiella uttalanden, för hur de egna trupperna på olika sätt överskridit sina befogenheter och begått övergrepp mot befolkningen. Man kan konstatera, att det uppstår sprickor i krigsretoriken, när kritiken inifrån de egna leden, sammanfaller med omvärldens fördömanden av kriget.

Vad händer under den närmsta framtiden i den Israeliska politiken? Utöver att utse Avigdor Lieberman till försvarsminister, och att ett flertal politiker från Yisrael Beiteinu tillsätts på olika ministerposter, så har Netanyahu fortfarande en pågående diskussion med Ehud Barak. Förhoppningen står till att regeringsbildningen kommer att inkludera några fler ministrar från Kadima eller Arbetarpartiet för att tona ned den renodlade krigsstrategin från Likud, Yisrael Beiteinu och de små ytterlighetspartierna på högerkanten. Det skulle också öppna upp för ökat inslag av diplomati och samtal i den politiska processen. Det är trots allt bättre med sanktioner, än med krigshandlingar för motståndarsidans civila befolkning, som utsätts för och drabbas av, konskvenserna av de politiska besluten.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Krig eller diplomati som politisk strategi för att skapa en fungerande koalitionsregering i Israel?

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar