Jag tog psa-test av en slump och upptäckte cancern

Angående det där med "grannen rolf" viktiga del i att artikelförfattaren gjorde ett PSA-test.

JAg har varit med om en liknande situation. Jag var mycket dålig och kunde inte förstå varför. Men så råkade jag träffa en man som skulle ta blodprover samtidigt som mig på en vårdcentral. Han börja snacka och sa att han gått dålig, men inte förstått varför. Sen testade han sig för borrelia och så visade det sig att det var det han hade. Och han fick behandling och blev bättre. Han sa till mig att jag också absolut skulle testa mig. Och inte bara be om ELISA-testet utan western Blot.

Ja tänkte, nej men borrelia kan jag ju inte ha. Nej, då ska man ju ha fått en stor röd ring. Visst har jag fått ett 30-tal fästingar på landet, men kunde det verklingen vara borrelia. Men så tänkte jag efter lite- och ringde efter stöd hos släktingar inför att be läkaren att ta testet på mig. Jag skulle ju skämmas om testet inte visade något. Men så visade det sig att det var borrelia. Tänk. Och då fick jag också reda på av min faster, att min farmor varit mycket sjuk i borrelia tre gånger, från infekterade fästingar på våran sommarstugetomt. Där jag också fått alla mina fästingar. Tänk vad glad jag är åt "grannen Rolf".

Jag hade aldrig få se mina barn flytta hemifrån eller ta studenten om inte min prostatacancer hade upptäckts i tid vid en rutinkontroll.

Numera är jag som grannen Rolf och ber alla jag känner att kolla sig med jämna mellanrum.

Jag hade precis fyllt 40 år när jag fick beskedet och jag hade garanterat inte blivit äldre än 55-60 om inte tumören upptäckts.

Om bara en person om året kan räddas till följd av PSA-testerna för alla män över 40-45 år så tycker jag att det är värt det.

Visst kommer tankar alltid till en när man lyssnar på nyheterna om detta ämne, "kommer detta gälla mig, bör jag göra något än ?".

Det känns ju som just PSA är en sådan där onödig sjukdom, ändå drabbar den många. Och visst vill man tillhöra den positiva statistiken. Men tanken finns likväl i bakhuvudet ibland.

Det jag känner jag behöver veta är ju NÄR jag skall börja engagera mig personligen i mitt eget liv, nu är jag 44. Detta kanske är en nöt för socialstyrelsen att knäcka att se när vi behöver ta tag i testerna.
Och sista ordet är ju knappast sagt i denna fråga.

Det man ju känner idag trots allt är mer optimism jämfört med tidigare.

Det finns en annan sida. Nämligen min. Besvär med att kissa och PSA kontrolleras. Förhöjt och ytterligare utredning påvisar en tämligen godartad cancer UTAN spridning. Operation för att bli botad. Tyvärr blir en liten cancerest kvar som sprids i kroppen. Alltså har min ganska snälla icke spridda cancer som jag kunde levt med i många år nu spritt sig och mitt liv kommer förkortas med många år. Tänk på detta innan ni propagerar alltför härt för allmänna tester.

När jag är på väg ut från hälsoundersökning februari 2006 kommer jag på att min far åtskilliga gånger sagt att jag bör ta ett PSA prov, jag ber om det och genomför provet. Är då 56 år har inga symtom. Några veckor senare är det full fart på kontrollerna, jag har en aggressiv prostata cancer. I september opereras jag. Nu är fri, PSA=0 och väldigt tacksam. Förstår inte debatten och tveksamheten.

Läs oturligs kommentar ovan.
För det första är PSA ett otroligt dåligt test för prostatacancer. Högt PSA betyder inte att man har cancer utan PSA kan stiga av många skäl. Högt PSA betyder *inte* att du har cancer, bara att det är något mer sannolikt än annars.

Grejen med just prostatacancer är dels att så gott som alla äldre män kommer att få prostatacancer och för det mesta leder den inte till några problem. De flesta prostatacancrar växer mycket långsamt och beskedligt. De flesta hinner dö av andra orsaker innan cancern blir ett problem.

Men. Har man tagit ett PSA-prov som visar sig vara förhöjt så måste det utredas. I första hand gör man det med biopsi-tagning, det vill säga att man sticker en grov nål genom tarmslemhinnan och in i prostata, med den infektionsrisk det innebär. Normalt tar man 6 prover i hopp om att träffa någon eventuell cancer, som alltså inte finns i hela prostata. Och även då kan man missa, säker kan man inte vara förrän man operererat bort prostatan, skivat den och analyserat den under mikroskåp. Visar det sig att cancern har spridit sig kan man heller inte bota den, utan bara fördröja processen.

Operationen har en ganska stor risk för komplikationer, vanligast då att patienten får impotens, som kan låta banalt men är otroligt jobbigt för den som drabbas.
Och som sagt, bara efter operationen kan man vara helt säker på att det inte finns någon cancer i prostatan.
Mardrömsscenariot är att patienten drabbas av en infektion efter biopsin, blir impotent efter operation och det visar sig ändå att prostata var cancerfri.

Vad ska jag säga? Ta provet om ni vill, men ha ingen övertro till hur bra det är. Är läkaren som ni ber att ta provet någorlunda kompetent så får ni information om vad ett positivt prov kan innebära och hur utredningen i så fall ser ut.

Jo, just det. Jag glömde att säga att ett *negativt* PSA prov nästan säkert utesluter cancer. Så att ett lågt/obefintligt PSA är definitivt mycket lugnande.

Om operationen radikal prostatektomi: "Behövs den kommer den för sent. Kommer den i tid behövs den inte".

Tyvärr, PSA-testet kommer inte att minska det antal män som dör av prostatacancer.