Ateistens dilemma svårare än PC Jersild inser

Här står två dåliga alternativ mot varandra: ateismen och den traditionella religionens avgudadyrkan. Noteras på ömse håll självprövningens totala frånvaro. Deprimerande.
.
En anmärkning. "Alla människors lika värde", vad är det för fjäskigt trams? Såntdär "mysterium", eller kanske bara en gängse politikerfloskel utan innehåll!? Verligheten är med självklar enkelhet en annan: det finns ju bra och dåliga människor, inte sant!

Tillägg, självprövning, ja, klädsamt sa apologeterna ju nåt om ödmjukhet, men det var så allmänt hålet att det betydde ingenting.

Det är ett faktum att jag skulle kunna ägna resten av mitt liv åt att hitta på figurer som har gudlika förmågor. Ingen av de hittills har någon som helst grund för sin existens. Eftersom författarna anger definitionen att "det inte finns någon gud" så bygger dom upp argumentationen kring tanken att ingen kan veta, om det finns en "skapare" som fixat allt och sedan lämnat det. DEN definitionen av gud.
-
Men sedan fokuserar de resten av argumentationen kring att alla religioner är kompisar och kan acceptera andra trosinriktningar minsann, men inte med de infantila ateisterna som säger att det förnuftigaste är att det inte finns någon gud.
-
Det känns som att de vill få acceptans för att om någon tror något, skall det tolereras som en möjlig sanning.
-
Om deras kompis tror att han är kirurg men allt ni sett hittills är att han kör grävskopa om dagarna, tror jag inte att de skulle låta honom skära i dem. Man skulle inte höra dem säga:
-
- "Åh, Nicklas fru har berättat så mycket om hur duktig han är på att operera. Jag skall minsann passa på och försöka få honom att ordna min lårbenshals". (Nicklas fru har faktiskt skrivit en hel bok om hur duktig han är på operationer. Alla sorter som finns, tydligen)
-
Om det räcker med att tro något för att andra skall acceptera det som möjligt, finns det som sagt många olika saker. Astrologi? Å, vad spännande. Spöken? Oj, bäst jag går hem innan det blir mörkt. Tomten? Skynda er, barn! (Åh, var är nu karln min någonstans, nu igen? Han missar ju alltid tomten).
-
Det vore ju så enkelt att övertyga alla ateister i världen - visa upp några amputerade som fått sina lemmar tillbaka t.ex.? Kanske ordna så att denne person de refererar till, Jens eller Jesus tror jag han hette, kan komma flygande?
-
Moral. De menar att om man accepterar att det inte finns en förutbestämd moral, så kan man inte ha en uppfattning om vad som är godhet. Självklart har alla människor en uppfattning om vad som är lämpligt att göra, vad som är "snällt" och "elakt". Oftast har vi också likartade normer så länge vi har grund i en likartad kultur.
-
Känns konstigt att läsa deras påstående om att PC Jersild uttalar sig infantilt om något, som är förnuftigt ...

Slutet på artikeln är helt oförståeligt, varför skulle livet vara en meningslös resa från ingenting till ingenting bara för att vi inte har en gud som styr våra liv och djupa relationer kan man väl ha oavsett om man är vidskeplig eller inte. Evolutionen är en oerhört vacker teori (som det finns bevis för och som kan testas) som ständigt för oss framåt och våra liv är inte meningslösa bara för att vi inte tror på någon påhittad högre kraft. Sedan undrar jag vad det är för objektiva moraliska värden som religion eller i det här fallet kristendom sitter inne med, läser man de stora religiösa skrifterna är det knappast några klara besked man får. Tro bör man göra på saker det finns bevis för och saker som åtminstone kan testas och man bör definitivt inte tro på något så skadlig och vetenskapsfientligt som kristendom som har orsakat så mycket lidande genom åren. Till exempel häxprocesser, korståg, de olika inkvisitionerna, striderna på Nordirland, seriösa vetenskapsmän som fängslats och abortfallet i Brasilien nu nyligen, osv. osv.

Jag tror det är farligt att dra en gräns för toleransen vid "sådant som strider mot principen om alla människors lika värde". Anledningen är att denna fras har missbrukats och felaktigt påklistrats en mängs olika grupper, bland annat kristna för att man anser äktenskapet vara ämnat för man och kvinna, eller personer som vill se den kulturella mångfalden i världen bevarad och därmed motsätter sig globalisering och massinvandring. Även bibeltroende kristna, invandringskritiker och andra som får en felaktig människosyn tillskriven bör bemötas med tolerans, framför allt då tron på Bibeln eller nationalstaten inte alls behöver betyda att man värderar människor olika. Toleransen bör vara gränslös

Varför argumenterar artikelförfattarna enbart mot ateismen i förhållande till kristendomen? Vad beror det på att kristna debattörer är så upprörda av ateister? Jag har aldrig sett någon argumentation mot t ex buddhister eller hinduer. De måste ju ha minst lika fel som ateisterna.
Är det så att man anser att det krävs en tro på något övernaturligt, en mening med livet, för att kunna ha en moral?
.
Jag förstår inte påståendet:
"Ska ateisten följa en nihilistisk livssyn där inga objektiva moraliska värden finns"
Det är väl objektiva värden som ateisten eftersträvar, menar författarna att religionerna står för objektiva värden? I religionerna finns både "bra" och "dåliga" värderingar men genom att bekänna sig till en religionen så får man de "dåliga" subjektiva värderingarna på köpet och friskriver sig från att tänka själv.

En väldigt rörig artikel det här, som egentligen inte är värd någon kommentar. Men jag skulle vilja uppmana artikelförfattarna att slå upp "stark" respektive "svag" ateism till nästa gång så att de inte blir avfärdade på grund av okunnighet om sina meningsmotståndare.

Rättvisan är större än gud, för om gud skapade rättvisan kunde gud ha gjort fel till rätt och rätt till fel, och då vore rättvisan, som den är, en tillfällighet, en guds nyck. Det skulle kunna finnas andra rättvisor, om gud hade velat. Resultatet är nihilism.
Ungefär så här, eller ganska exakt så här, resonerade Sokrates.
-
Det vill säga: Ateisten behöver inte gud för att skilja rätt från fel, fel från rätt. Något dilemma finns inte för ateisten.
-
Nu som alltid, ligger beviskravet för guds existens hos de troende, och hitintills har de aldrig lyckats.
Ateisten tillskriver inte icke-existens till entiteten i fråga. Han eller hon litar till sina sinnen, sina förnuftsförmågor och sin intelligens, och lämnar funderingarna kring den inbillade entiteten åt inbillarna själva.

Ateism omfattar inte bara de som aktivt tror på att gud inte existerar. Den innefattar även de som inte tror på något alls. Jag är en av de senare. Det finns inga rationella grunder att tro på den kristne guden, lika lite som det finns grund för att tro på enhörningar.

Argumentet att även kristna är ateister för andra gudar än sin egen är inte raljerande. Det är främst att sätt att få troende att förstå hur riktiga ateister resonerar.

"Trons grund är ett möte med Jesus och en önskan att lära känna honom". Vad fint. Kom hem med honom till mig så att jag kan ta kort. Nej, det går ju inte, för ni talar inte sanning. Ni har inte mött honom. Det mesta tyder på att han inte ens är en historisk person, utan ett fullständigt hittepå.

Hej Per Ewert m fl!
Vi ateister satsar på verkligheten och vetenskapen till skillnad ifrån de religiösa som tror olika saker! Hellre lever jag i verkligheten än de religiösas fantasivärld! Religioner har dessutom en obehaglig egenskap att allt tvinga folk att göra olika underliga saker, typ bära slöja, rabbla religiösa verser, könsstympning etc.

Författarna skrev:
"Ska ateisten följa en nihilistisk livssyn där inga objektiva moraliska värden finns, och människan bara är en samling atomer ute på en meningslös resa från ingenting till ingenting? Eller ska ateisten leva sitt liv som en verklig människa i den verkliga världen och sträva efter godhet, mening, och verkliga, djupa relationer? " Vadå? Vilken fråga! Klart att ateisten skall sträva efter godhet, mening och djupa relationer. Det största problemet för gudstroende ar sannolikt att det funkar utan gud (i olika skepnader) Som Humanist tror jag på människans egen förmåga att klara att skapa en mening med livet. Jag har förstått att företrädare för Claphaminstitutet vill ha "kyrkan mitt i byn" som jag tolkar det att den kristna tron skall genomsyra samhället. Man refrererar på sin hemsida en vetenskaplig rapport som säger att religiösa är lyckligare och att sambandet mellan ett gott liv och tro är fastslaget. Ordet religion har sitt ursprung ur latinets religio = gudsfruktan. Måste man alltså för att få ett gott liv frukta ( vara rädd för) vad Gud hittar på om man inte tror.??Jag tror för ett gott liv skall man ha respekt för att man kommit till olika ståndpunkter kring tro o inte tro på en högra makt , men problemet är att troende gär "prackar på" andra sin tro = dem enda vägen till ett gott liv. Alla kan väl ställa upp på ,förnuft, omtanke, ansvar eller hur?

Hej alla religiösa!
Religion är bara ett enkelt sätt att lura lättlurade människor så att de blir ledda som en flock får. Religion är makt. Se bara på den muslimska världen!

”Alla religioner - och för den delen också flertalet politiska ideologier - är fundamentalistiska i den mening att det finns "fundament", axiom, dogmer som utgör grunden, inget man själv hittat på eller uppfinner utan något man tagit emot och förvaltar.”
 
Nog är det en viss skillnad på eviga ”fundament” som dikterats av övernaturliga gudomliga väsen, vem kan uppdatera dessa om inte just övernaturliga gudomliga väsen. Politiska ideologier är skapade av människor och kan uppdateras, förändras eller förkastas av människor. För många innebär detta en väsentlig skillnad.
 
 
”Ska ateisten följa en nihilistisk livssyn där inga objektiva moraliska värden finns, och människan bara är en samling atomer ute på en meningslös resa från ingenting till ingenting? Eller ska ateisten leva sitt liv som en verklig människa i den verkliga världen och sträva efter godhet, mening, och verkliga, djupa relationer? …”
 
Nu är det väl ändå så, om man skall vara ett uns hederlig, att det inte finns några dogmer eller mallar för det något oklara begreppet ateism, de flesta ateister verkar i alla fall anse att ateism inte är någon ideologi som på minsta sätt dikterar hur folk som inte tror på inbillade övernaturliga väsen skall leva.
 
Förmodligen lever de flesta som inte tror på övernaturliga väsen i den verkliga världen som verklig människa och försöker bete sig hyggligt mot sina medmänniskor och ha goda relationer till dem. Så gör de flesta människor här i världen med eller utan någon speciell tro på övernaturliga väsen.
 
Man undrar om det går att finna ”objektiva moraliska värden” i religioner där värden sägs komma från ännu inte påvisbara övernaturliga väsen uttolkade av självutnämnda religionsexperter.
 
Det är alltid lika obehagligt när de religiösa apologeterna försöker monopolisera människans strävan efter ”godhet, mening, och verkliga, djupa relationer”. Apologeterna har också en tendens att formulera sina sk ”stora frågor” efter det svaret de har.
 
En sak verkar de olika gudarnas anhängare ha gemensamt, sin rädsla för de som inte tror på övernaturliga väsen. När Saudiarabien kallar till konferens för kamp mot den ondskefulla framväxande sekulariseringen strömmar potentaterna till från de stora monoteistiska religionerna. När Rushdie döms till döden för hädelse är t.ex. de kristna och judiska potentaterna snabba med att lägga skulden på Rushdie och mumlar i skäggen något om att våls kanske inte är den bästa läsningen. Finns det något som kan få religionerna till tillfälligt inbördes vapenstillestånd i kampen om själarna är det de sekulära ateisterna som hotar deras auktoritära fundament.

Varför skulle livet bli mer meningsfullt om det fanns en gud? Vad är då meningen med Gud? "Mening" är ett relativt begrepp som ligger i betraktarens ögon. Livet är fullt av mening i relation till något annat, men ytterst finns naturligtvis ingen "mening", vare sig med eller utan Gud. Det är inget "dilemma" - vilket religiöst trams! Livet ger mening i överflöd i relation till alla dess fantastiska komponenter.

Om objektiva moraliska värden är detsamma som kristna värden så betackar jag mig för dem. Jag "lever mitt liv som en verklig människa i den verkliga världen och strävar efter godhet, mening, och verkliga, djupa relationer". Varför tror religiösa att man måste tro på övernaturliga väsen för att göra det? I själva verket är det naturligtvis tvärtom. Bara den som ser världen som den är, utan att vara hög på religiösa dogmer och föreställningar, kan vara fri att tänka självständigt och finna verklig trygghet i kosmos, utan rädsla för "straff" för "synd" från en ur fantasin kommen "Gud".

"Ska ateisten följa en nihilistisk livssyn där inga objektiva moraliska värden finns, och människan bara är en samling atomer ute på en meningslös resa från ingenting till ingenting? Eller ska ateisten leva sitt liv som en verklig människa i den verkliga världen och sträva efter godhet, mening, och verkliga, djupa relationer?"

Det där var nog bland det mest förolämpande jag sett. Men det är också ganska typiskt för en religiös människas syn på ateister. Det hela handlar om var vi hittar vår moral och vår mening. En religiös människa hittar dessa i en bok som någon knåpat ihop, gärna för flera tusen år sedan. En ateist kan inte använda dessa böcker för det ändamålet av naturliga skäl, och är därför hänvisad till att bygga upp en egen moral och en egen mening.

Detta tycker religiösa människor är urläskigt. Människor som skaffar sig sin EGEN moral!!! Vafalls!!!

I själva verket kan alla göra detta. Alla utom ett mycket defekt litet fåtal har tillräcklig empatiförmåga för att göra det med bra resultat. Ända från späd ålder gör varje människa en moralisk resa, där man ser hur andra fungerar, hur man själv fungerar, vad som sårar människor, osv. Vi har alla ett mycket starkt behov av att känna oss "goda" eller åtminstone att vi handlar på ett korrekt sätt. Resultatet av vissa människors moraliska resa är det som tecknades ned i de där uråldriga böckerna. Samma sak är det med mening. I en värld där "Gud" bestämmer allt är mening att göra vad Gud vill. Utan Gud måste man tänka själv, hitta en egen mening, och även leva så att man får ett bra liv även utan en evig salighet efter döden.

I detta ligger också de religiösa människornas hat mot ateisterna: Andra religiösa människor kan man i allmänhet lita på, men en ateist kan ju ha vilken moral som helst!!!

Vi tänker inte försvinna. Vi tänker inte hålla med er om att en religiös tro är enda vägen till att "leva sitt liv som en verklig människa i den verkliga världen och sträva efter godhet, mening, och verkliga, djupa relationer". Tvärtom är ateister med nödvändighet mer genomtänkta vad gäller moral och mening än religiösa människor. Dessutom följer vi våra moralregler utan att någon hotar oss med evig plåga i helvetet, något som tydligen är nödvändigt för att en religiös människa skall se någon poäng i att bete sig vettigt mot andra människor.

Ha det så bra, och välkomna till ateismen när era självvalda lögner inte tröstar er längre.

Så här enkelt är det. Allt är slut när du dör,så ha så kul du bara kan medans du lever.

"Någonstans här blottas ateismens verkliga dilemma. Ska ateisten följa en nihilistisk livssyn där inga objektiva moraliska värden finns, och människan bara är en samling atomer ute på en meningslös resa från ingenting till ingenting?"

Haha!! Bra försök att få ateismen att se meningslös och dyster ut. :D Och du ska prata om "infantil" diskussion. :D Vi ger vårat liv den mening vi vill att det ska ha. Om något ät meningslöst så är det att sitta och be till gud och raljera om jesus.

"Eller ska ateisten leva sitt liv som en verklig människa i den verkliga världen och sträva efter godhet, mening, och verkliga, djupa relationer?"

Ateismen är långt mer livsbejakande än religion någonsin kan hoppas vara. Vi klänger oss inte fast vid sagofigurer i hopp att de ska ge vårat liv en högre, helig mening. Vi lever i verkligheten, inte i den religiösa illusionens drogdimmor. Vi inser att det här är det enda livet vi får, så vi gör det bästa av vår existens nu, istället för att gå och hoppas på att vi får ett liv till.

Och konstigt nog så leder religion till splittring, våldsamheter, ointelligens (i många fall) och allmän sinnesförvirring, vilket inte ateismen gör.

Man läste den där artikeln och suckar en aning för sig själv. Att vara ateist betyder ju ingenting annat än att man inte tror att någon gud finns eller - starkare - att man är övertygad om att det inte finns någon gud ....

Ateism i sig är ingen grund för etiska och moraliska ställningstaganden ... den innebär bara att man för sådana får lov att söka sig någon annanstans än bland förment gudliga påbud ...

Inte gud som grund för moralen alltså.

Något annat.

Och där finns massor av varianter att välja mellan.

I debatten om ateismen det enda jag frågar mig är med vilkeb rätt Sturmark och hans vänner sätter likhetstecken mellan Humanism och Ateism. Blir varje troende diskvalificerad att betrakta sig som humanist? För mig är ateismen lika dogmatisk som gudstron och att vara agnostiker passar mycket bättre i en neutral linje, som är grunden för en sumd humanism. Humanisterna borde byta namn och kalla sig Ateisterna. De fuskar med namnet.

I debatten om ateismen det enda jag frågar mig är med vilkeb rätt Sturmark och hans vänner sätter likhetstecken mellan Humanism och Ateism. Blir varje troende diskvalificerad att betrakta sig som humanist? För mig är ateismen lika dogmatisk som gudstron och att vara agnostiker passar mycket bättre i en neutral linje, som är grunden för en sumd humanism. Humanisterna borde byta namn och kalla sig Ateisterna. De fuskar med namnet.

I debatten om ateismen det enda jag frågar mig är med vilkeb rätt Sturmark och hans vänner sätter likhetstecken mellan Humanism och Ateism. Blir varje troende diskvalificerad att betrakta sig som humanist? För mig är ateismen lika dogmatisk som gudstron och att vara agnostiker passar mycket bättre i en neutral linje, som är grunden för en sumd humanism. Humanisterna borde byta namn och kalla sig Ateisterna. De fuskar med namnet.

I debatten om ateismen det enda jag frågar mig är med vilkeb rätt Sturmark och hans vänner sätter likhetstecken mellan Humanism och Ateism. Blir varje troende diskvalificerad att betrakta sig som humanist? För mig är ateismen lika dogmatisk som gudstron och att vara agnostiker passar mycket bättre i en neutral linje, som är grunden för en sumd humanism. Humanisterna borde byta namn och kalla sig Ateisterna. De fuskar med namnet.

I debatten om ateismen det enda jag frågar mig är med vilkeb rätt Sturmark och hans vänner sätter likhetstecken mellan Humanism och Ateism. Blir varje troende diskvalificerad att betrakta sig som humanist? För mig är ateismen lika dogmatisk som gudstron och att vara agnostiker passar mycket bättre i en neutral linje, som är grunden för en sumd humanism. Humanisterna borde byta namn och kalla sig Ateisterna. De fuskar med namnet.

"PC Jersild för ner diskussionen till en infantil nivå" och i artikeln hänvisas till att han inte borde det där att han är så kunnig.
Men inom området religion och förståelse av andliga värden så är han helt enkelt både okunnig och infantil.