Skulle du veta om ditt barn var utsatt? Ser du ditt barn?

Vi hinner inte se hur barnen egentligen mår. En del mår mycket dåligt och det går oss förbi. Efter skolan skall de iväg till ridning, dans, fotboll och annat, och vi skall tvätta, städa och laga mat. Vill det sig riktig illa, så har vi tagit med oss arbete hem. Barnen skall hämtas, matas, tvättas och läggas... Kanske en 5-minuters sagostund, men det är allt.

Vi hann inte se barnet, verkligen se det.

I denna stressiga miljö finns de, barn med hemligheter. Dessa barn som inte får tid nog för att fånga vår uppmärksamhet och visa oss att de mår dåligt. Mamma och pappa arbetar och kommer hem slitna och trötta. De kanske ser att allt inte står rätt till, men de blundar... De klarar inte ta till sig barnets tydliga, ibland inte så tydliga, signaler.

Några barn har råkat ut för något som vi helst inte vill veta något om. De har utsatts för sexuella övergrepp. Barnet vill berätta, men vet inte hur. Det vet inte hur mamma och/eller pappa kommer att reagera då de ofta har fått höra att de kommer att tycka illa om barnet, eller ännu värre; de kommer inte att vilja ha barnet kvar. Förgriparen har kanske till och med hotat att döda mamma eller pappa. Barn reagerar oftast mer på hot mot föräldrarna än mot sig själva. Så viktiga är dessa föräldrar som inte hinner se sina barn.

Hur skall ett barn då våga berätta, om de ser att vi blundar? För tro mig; barnet ser. Det upplever att ingen bryr sig, ingen kan hjälpa. Barnet är i vissa fall fast hos den som förgriper sig på det, och förövaren får fritt spelrum. Barnet får bara gå där och vänta på att bli våldtagen... Igen... Och igen... och igen... och igen. Hur länge får detta fortgå? Hur länge till skall detta barn behöva utsättas för något som sliter sönder det både fysiskt och psykiskt?

Finns det något enda skäl som gör detta acceptabelt? Mitt svar är nej, ett klart och tydligt; NEJ!
Är det också ditt svar?

I så fall... Gör något åt det då. Bli en jobbig förälder som lägger sig i och vill veta allt. Bli en förälder som tar sig tid till att se barnet, tid till att finnas där för det. Bli en förälder som barnet kan känna ett sådant förtroende för att det vågar berätta. Så att barnet inte tvivlar på om älskat.

Se till att bygga upp en så stark relation med ditt barn att pedofilen inte vågar välja ditt barn. En relation som ger barnet en barndom utan hemligheter.

Om du inte gör det så får du räkna med att ditt barn en dag kan komma att ställa dig till svars.

Marina Iren Engan (10 artiklar)
http://marinaengan.wordpress.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/5072

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det behövs fler vuxna som engagerar sig i barnens liv. Då menar jag vuxna som inte ingår i släkten utan "främlingar" som kan erbjuda mentorrelationer med barnen.

Nyckeln tror jag ligger i att bli mer accepterade av att olika generationer kan umgås med varandra, idag är samhället alldeles för uppdelat beroende på ålder, istället borde människor umgås med andra beroende på deras behov.

Permalänk | Anmäl #1 John Lake, 2009-03-19, 16:29

Bra inlägg. Det handlar om att se alla barn. Barn vars föräldrar inte orkar, hinner eller bryr sig måste också bli sedda. Av skola, fritidsverksamheter, andra vuxna och anhöriga. Det är verkligen inte ett ansvar som bara kan lastas över "på alla andra".
Vi har alla ett ansvar, börja med oss själva, se våra egna barn och dem vi har omkring oss. En god början och en hjälp för de barn som få eller ingen "ser".

Permalänk | Anmäl #2 Sanna Ax, 2009-03-20, 11:21

John Lake:

Jag vet inte riktigt hur du tänker när du vill lägga över något så viktigt på främlingar. Det allra viktigaste är att bygga upp fungerande relationer i barnets hemmiljö, skola, dagis och fritids.
Om du menar skolpersonal så kan jag hålla med dig, men ansvaret ligger hos den närmaste familjen.
Den familjekonstellation man hade förr i tiden när flera generationer levde nära varandra är tyvärr förbi, och vi måste anpassa oss efter hur verkligheten ser ut. Världen har blivit mycket mindre och det betyder att man inte alltid bor nära släkten. Det ställer större krav på föräldrarna och det är där fokus måste ligga.
Det är i alla fall min åsikt.

Permalänk | Anmäl #3 Marina Iren Engan, 2009-03-20, 22:32

Sanna Ax:

Tack!
Du förtydligade min åsikt på ett mycket bra sätt. Alla måste ta sitt ansvar och de som har problem med det måste få den hjälp de behöver.
Barnen måste bli synliga.

Permalänk | Anmäl #4 Marina Iren Engan, 2009-03-20, 22:34

Det krävs motiverande faktorer för att folk skall orka bry sig. Läraren som har 3+ klasser med 25 elever i varje kan inte se alla barnen. Barnen behöver vuxna som kan ge dem mycket mer, och dessa vuxna behöver ha starka skäl till att engagera sig.
Det är därför jag tror att lösningen ligger i att använda den grupp i samhället som verkligen tycker om barn men som är demoniserade idag. Istället för att frysa ut dem är det bättre att låta dem komma till nytta istället.

Permalänk | Anmäl #5 John Lake, 2009-03-24, 21:46

John Lake:

Bara så att det inte blir några missförstånd... Är det pedofilerna du pratar om?

Permalänk | Anmäl #6 Marina Iren Engan, 2009-03-25, 10:01