Klimatet och vetenskapen

Foto: Scanpix

Göran Ahlgren om Klimatet och vetenskapen

Nya rön pekar på osäkerheten i klimatmodellerna

Publicerad: 2009-03-18 18:03, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Professorerna Rodhe och Gustavsson i DN Debatt 02-27 pekar ut svart sot och vitt svavel som viktiga klimatfaktorer vid sidan av koldioxidutsläppen. Hur stor inverkan dessa faktorer har på klimatet är okänt, och visar tydligt hur osäkra klimatmodellerna är.

95 millningar
17 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Stockholmsinitiativet är ett politiskt och ekonomiskt oberoende nätverk vars ambition är att kritiskt granska klimatfrågan och belysa dess politiska och ekonomiska konsekvenser.

Att basera drastiska åtgärder som kommer att orsaka förödande och oförutsedda konsekvenser för miljön och samhällsekonomin på en sådan osäker eller obefintlig grund kan inte försvaras. Satsa på verkliga problem som havens utfiskning, regnskogarna, rent vatten, läkarvård och utbildning till de fattiga i världen. Grunda klimat-, energi-, och miljöpolitiken på förnuft och sund vetenskap snarare än på rädsla, desinformation och sensationalism

Dagens klimatforskning är inte i stånd att leverera ett svar på vad som utvecklats till vår tids viktigaste fråga: Riskerar mänskliga koldioxidutsläpp att orsaka en farlig uppvärmning? Det visar tydligt inlägget från professorerna Rodhe och Gustavsson vid Bert Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet (DN 02-27). Förutom koldioxidens påstådda roll som dominerande klimatdrivare pekar Rodhe och Gustavsson ut svart sot och vitt svavel som betydelsefulla i sammanhanget. Svart sot i huvudsak från småskalig eldning av biomassa och till en mindre del från kolkraftverk absorberar solstrålning och tros verka uppvärmande. Vita svavelpartiklar från kolkraft skymmer solen och tros verka avkylande. Hur stor vikt endera av dessa klimatfaktorer kan ha på klimatet är okänt och omöjligt att ens gissa med tillräcklig precision.

Inverkan av partiklar och aerosoler ingår ändå i alla klimatmodeller. Det är dessa modeller som alla larmrapporter bygger på, och som ligger till grund för pågående och planerad klimatpolitik. Det hävdas ofta att datamodellering av klimatet bygger på grundvetenskap som fysik och termodynamik. Motsvarande är sant för simulering av väder över korttidsperspektiv, men gravt vilseledande för överväganden om klimatpåverkan.

I själva verket är klimatmodellerna helt beroende av subjektiv klassificering och parametrisering (insättning i beräkningarna av antagna värden uppskattade av modelleraren) av de klimatfaktorer som uppfattas som viktiga. Där ingår moln, avdunstning och nederbörd och flera andra faktorer. Parametrarna justeras för att få modellernas temperaturkurvor att överensstämma med historiska data. Eftersom ovan nämnda partikel- och aerosolfaktorer är högst osäkra både till storlek och till inverkan blir de i praktiken avgörande redskap i modellerarens händer för att få kartan att passa med verkligheten.

När sedan verkligheten avviker från kartan (t. ex. de senaste tio årens temperaturstagnation) kan man lätt i efterhand korrigera balansen mellan partikel- och aerosolfaktorerna och på så sätt hävda att man hade rätt - fastän det blev fel. För att förklara att uppvärmningen avstannat slänger man in lagom mycket bidrag från svavelaerosoler i resonemanget. Giltigheten av detta antagande går inte att pröva på ett oberoende sätt. I vetenskapen brukar denna typ av logik benämnas ad hoc hypotes, något man tar till för att rädda huvudhypotesen (som i detta fall är det obekräftade påståendet att människans koldioxidutsläpp är en dominerande klimatdrivare).

Prof. Richard Lindzen, (MIT, USA), ett av de allra tyngsta namnen inom klimatforskningen, har nyligen pekat på hur denna nästan genompolitiserade klimatvetenskap gått ifrån det traditionella naturvetenskapliga samspelet mellan observation och teori till förmån för simuleringar och dataprogrammering. I grunden nås ingen ny kunskap med denna strategi.

Den del av klimatvetenskapen som fått störst genomslag i media och bland beslutsfattare, har fokus på studier av modeller snarare än verkligheten. Det gäller också IPCC:s rapportsammanfattning, som i praktiken har till syfte att leverera larmrapporter som väcker politikernas uppmärksamhet.

Rodhe och Gustavsson pekar på att sotutsläppen allvarligt underskattas av IPCC. I själva verket är detta ett av många exempel där IPCC i rapportsammanfattningen överförenklar sammanhang och omständigheter som kan finnas redovisade i delrapporterna. Avsikten bottnar i att vilja lyfta fram det som är IPCC:s mål och direktiv: Att visa på mänskliga växthusgasutsläpps klimatpåverkan, inte att förutsättningslöst utreda tänkbara orsaker till global temperaturvariation. Man vill ge sken av att kunskapen är säker!

I själva verket är denna del av klimatvetenskapen ett lappverk av ad hoc hypoteser. När ett sådant lappverk blir för omfattande bör man som vetenskapsman dra öronen åt sig. Kanske huvudhypotesen om koldioxidens styrande roll för "global uppvärmning" inte stämmer? Är det dags för ett paradigmskifte? Allt fler klimatforskare blir ödmjukare och börjar inse och öppet erkänna att klimatsystemet är långt mer komplicerat än man velat tro.

Bland dem som ifrågasätter betydelsen av de mänskliga koldioxidutsläppens klimatpåverkan finner man många som är verksamma med att studera verkligheten via exempelvis satellitmätningar (Richard Lindzen, MIT, och John Christy, David Douglas och Roy Spencer, UAH), och geologer som studerar klimatvariationer både i historisk och i förhistorisk tid. Det visar sig att nutida temperaturvariationer och klimatförändringar inte på minsta sätt är unika eller alarmerande! Det finns goda argument för att mänskligheten i historisk tid lidit under köldperioder (ex lilla istiden ca 1350-1700, som avlöste en flera hundra år lång värmeperiod). Den uppvärmning på 0,7 grader vi har upplevt under 1900-talet är i så fall en efterlängtad temperaturåterhämtning.

Alla påståenden om samstämmighet, konsensus, i klimatfrågan framstår som rent nonsens så snart man utvidgar kretsen tillfrågade vetenskapsmän från de drygt 30 (alltså inte 3000) politiskt tillsatta som bidrar till IPCC:s rapportsammandrag i detta sammanhang. Om de mänskliga koldioxidutsläppens klimatpåverkan är marginell eller inte är fortfarande en öppen fråga, även om allt fler observationer nu motsäger den uppfattning som ligger bakom klimatpolitiken.

Men ska vi då inte ta det säkra före det osäkra och stå fast vid våra beslut och mål för utsläppsbegränsningar? Robert Nilsson har nyligen i DN Debatt (Stoppa den svenska miljöextremismen, 02‑22), pekat på katastrofala konsekvenser av beslut enligt den s.k. försiktighetsprincipen. När försäkringspremien för en påhittad risk är jämförbar eller större än själva den tänkbara skadan bör man ta sig en funderare.

Ett exempel med anknytning till missriktade klimatpolitiska insatser är etanoldrivmedel för bilar som snabbt har konstaterats leda till skogsskövling, svält och fattigdom. I själva verket blir de första offren för den meningslösa pågående och planerade klimatpolitiken vår miljö och världens fattigaste.

Det moderna projektet, vår hälsa, vårt välstånd och vår förmåga att förvalta vår planet är helt och hållet avhängigt tillgången till billig energi. 80 % av dagens globala energiförbrukning kommer från fossila bränslen. Kärnkraften är den idag enda energitekniken som på sikt kan tänkas få en jämförbar betydelse. De drastiska och ogenomtänkta åtgärder som nu pågår och planeras för att begränsa och eliminera koldioxidutsläpp från fossilbränslen kommer med största säkerhet att få förödande och oförutsedda samhällsekonomiska konsekvenser.

Sverige har en viktig roll vid klimatmötet i Köpenhamn senare i år. Vi bör peka på klimatmodellernas otillförlitlighet. Världens politiker, som har låst sig i en vetenskapligt förlegad och passerad position i klimatfrågan, måste få en chans att tänka om. Satsa på verkliga problem som havens utfiskning, regnskogarna, rent vatten, läkarvård och utbildning till de fattiga i världen. Grunda klimat-, energi-, och miljöpolitiken på förnuft och sund vetenskap snarare än på rädsla, desinformation och sensationalism.

Göran Ahlgren, docent organisk kemi, Sten Kaijser, prof. em. matematik, Uppsala universitet, Wibjörn Karlén, prof. em. naturgeografi, Stockholms universitet, ledamot Kungl. Vetenskapsakademin, Ingemar Nordin, prof. vetenskapsteori, Linköpings universitet, C-G Ribbing, prof. fasta tillståndets fysik, Uppsala universitet, Peter Stilbs, prof. fysikalisk kemi, KTH, Gösta Walin, prof. em. oceanografi, Göteborgs universitet.

Alla medverkar i STOCKHOLMSINITIATIVET. Stockholmsinitiativet är ett politiskt och ekonomiskt oberoende nätverk vars ambition är att kritiskt granska klimatfrågan och belysa dess politiska och ekonomiska konsekvenser.

Göran Ahlgren (8 artiklar)
http://www.theclimatescam.org

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/5063

17 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

JETTE-BRA...!!!
en mer nyanserad sida..!!! en viktig faktor som glomts ar massornas flykt till staderna o illegal immigration..!! som lek-man tycker jag oxa att vi bor satta oss i ratt samman-hang, att vi lever pa en planet som ¨vinglar¨runt den liv-givande SOLen...laste nan´stans att temperaturen stigit pa nan grann-planet, och det val anda inte vara vart fel....eller... goods speed!!

Permalänk | Anmäl #1 ron-y-cola, 2009-03-20, 11:48

Tack för att det fortfarande finns folk med sunt förnuft!!!!
Andas ut alla människor och fånga dagen!

Permalänk | Anmäl #2 TÅGMICKE, 2009-03-20, 19:06

En bra och informativ artikel. Varför tar inte DN in detta? Är de helt i klorna på klimatmaffian och politikerna och vågar inte sticka upp? Det finns allt mindre skäl att läsa/lyssna/se på gammelmedia.

Permalänk | Anmäl #3 skeptiker, 2009-03-20, 23:01

Bravo! Nu har kampen om demokratin börja tpå allvar. Vår tids klimatizm är motsvarigheten tii nazimen och kommunismen. Allt går ut på en sak: MAKT UTAN KUNNA IFRÅGASÄTTA!

Permalänk | Anmäl #4 Adolf Goreing, 2009-03-20, 23:17

Bra artikel.

På något vis säger det sig själv - hur kan datamodeller användas som underlag för beslut. Matematiska beräkning, på en mängd uppgifter. Ja men om du inte känner till alla uppgifter? Eller hur många uppgifter ska matas in? Eller vilka faktorer som påverkar klimatet? 10 , 1000 eller 1 000 000? eller hur de förhåller exakt sig till varandra?

Exemplet med stoffmolnen visar väl hur fel man hamnar i dessa datamodeller/ dataspel är kanske en bättre beteckning?

Stoffmolnens påverkan gör ju att hela vår diskussion om att sänka CO2 halten blir meningslös. Om vi i stället hjälper dessa människor med uppvärmning på ett bra sätt minskar stoffmolnen och klimathotet upphör, till en lägre kostnad och vi rädda också liv. Många dör av sot och rök.

WWF borde samla in pengar till klimatrena värmeanläggningar så att de inte behöver elda med pinnar och bajs, istället för till isbjörnarna.

Permalänk | Anmäl #5 demokrat, 2009-03-21, 09:27

Citerar:
“Robert Nilsson har nyligen i DN Debatt (Stoppa den svenska miljöextremismen, 02‑22), pekat på katastrofala konsekvenser av beslut enligt den s.k. försiktighetsprincipen.”
"försäkringspremien för en påhittad risk är jämförbar eller större än själva den tänkbara skadan"

Ursäkta mig, jag är säkert helt dum i huvudet, men jag kan INTE läsa mig till vad är det för “katastrofala konsekvenser” dom pratar om.
Snälla hjälp mig!

Permalänk | Anmäl #6 Ingemar B, 2009-03-21, 10:16

Under endast 20 av de 68 år jag varit med har det förekommit en "global uppvärmning" - 1979 -1998. Resten av tiden har det blivit svalare, eller så har det varit jämn temperatur. Enbart det räcker för att få mig att tvivla på IPCC och Al Gore.

När man på ett seriöst sätt försöker beräkna effekten av solens höga aktivitet under den tid som temperaturerna verkligen stigit blir det inte heller mycket över åt en CO2-effekt. Och det finns starka tvivel på att växthuseffekten fungerar som IPCC påstår.

“For example, a hypothetical CO2 doubling will increase the optical depth (of the global average profile) by 0.0241, and the related increase in the surface temperature will be 0.24 K. The related change in the OLR corresponds to -0.3 K cooling. This may be compared to the 0.3 K and -1.2 K observed temperature changes of the surface and lower stratosphere between 1979 and 2004 in Karl et al., (2006).
From the extrapolation of the ‘Keeling Curve’ the estimated increase in the average CO2 concentration during this time period is about 22%, (National Research Council of the National Academies, 2004). Comparing the magnitude of the expected change in the surface temperature we conclude, that the observed increase in the CO2 concentration must not be the primary reason of the global warming.”.

Länk: http://met.hu/idojaras/IDOJARAS_vol111_No1_01.pdf

Inte att undra på att antalet "skeptiker" ökar hela tiden.

Permalänk | Anmäl #7 Svempa, 2009-03-21, 13:06

Osäkerhet i modellerna???

Just det! Det kan mycket väl vara betydligt värre än vad modellerna visar! Modellerna har ju inte klarat av att visa den snabba avsmältningen i Arktis... De tar inte hänsyn till metanpys från exv Sibirien.

Men det så klart, det är ju lättare och mer bekvämt att blunda...

Permalänk | Anmäl #8 Klimatdoktorn, 2009-03-21, 21:14

AGW hypotesen synes närmar sig sitt alterego,
därefter kommer den att falla som övermogen frukt, en skörd som ingen vill ha. Att satsa resurser på reella problem är politikers skyldighet, inte att jaga spöken. Att använda rädslan som redskap för att
förändra världen är inte en modell som hör 2000-
talet till, även prominent media kommer att nyktra
till då ofägad vetenskap återtar sin roll, fri från
religiopolitära ambitioner.

Permalänk | Anmäl #9 Nisse, 2009-03-21, 23:51

RUBRIK: Människoförorsakad versus ”naturlig” temperaturförändring under de senaste 60 åren

I följande lilla kalkyl visar jag att teserna om koldioxiden som klimatdrivare kräver att jordens ”naturliga” temperatur bör ha sjunkit under de senaste 60 åren. Och det ganska så radikalt.

”Main stream” beräkningar av koldioxidens klimateffekter säger att ökningar av CO2-halten, av den storleksordning som vi har haft och för närvarande har, kan ge en ökning med ca 0,2 grader per tioårsperiod. Under innevarande sekel så skulle temperaturen därmed öka med 2 grader (enligt IPCCs lägsta alternativ).

Den människoproducerade koldioxiden börjad öka rejält under efterkrigstiden. Säg att 1950 kan ses som ett startår för denna snabb tillväxt. Om vi antar att CO2s klimatdrivande effekter har existerat under hela perioden 1950 – 2009 så borde alltså temperaturen ha ökat med 6 x 0.2 grader = 1,2 grader. Detta är onekligen mer än de 0,4 grader som är den vanligaste bedömningen av den faktiska förändringen. Den registrerade temperaturökningen ligger alltså på 1/3-del av den antagna. För att detta skall gå ihop så bör den ”bakomliggande” eller ”naturliga” temperaturen alltså ha sjunkit med 0,8 grader. Denna minskning skulle alltså ha ”maskerats” av koldioxiden.

Om man delar upp de 60 åren i tre delperioder efter de faktiska temperaturförändringarna så får vi följande resultat (något avrundade tal):

Faktisk förändring Teoretisk, antropogen Naturlig förändring
förändring

1950 – 80 0 grader + 0,6 grader - 0,6 grader

1980 - 00 + 0,4 grader + 0,4 grader 0 grader

2000 – 09 0 grader + 0,2 grader - 0,2 grader

Summa + 0,4 grader + 1.2 grader - 0,8 grader

Om detta stämmer så skulle alltså globens temperatur ha sjunkit med 0,8 grader under de senaste 60 åren om vi inte hade haft de stora koldioxidutsläppen. Vi skulle därmed ha varit tillbaka i den lilla istidens temperaturförhållanden.

Till detta två kommentarer:

- Den första, något legère, är att det var allt en ryslig tur att vi började elda fossila bränslen på allvar runt 1950.

- Den andra pekar mot det som verkar brista mest av allt i de klimatmodeller som finns, nämligen: hur förklarar man där de naturliga förändringar som gör att de teoretiska CO2-effekterna inte fullt ut slår igenom?

Permalänk | Anmäl #10 Gösta Oscarsson, 2009-03-22, 10:02

Väldigt läsvärd artikel. Skrämmande hur några dussin vetenskapsmän och ett par tusen byråkrater som arbetar för IPCC kunnat dupera världens politiker och massmedia. Fast, många personer inom massmedia och politiker är med på hela agendan. Läs mer på http://www.vaken.se

Permalänk | Anmäl #11 Marcus Borg, 2009-03-25, 10:33

Permalänk | Anmäl #12 Marcus Borg, 2009-03-25, 10:33

Permalänk | Anmäl #13 Marcus Borg, 2009-03-25, 10:33

Permalänk | Anmäl #14 Marcus Borg, 2009-03-25, 10:33

Permalänk | Anmäl #15 Marcus Borg, 2009-03-25, 10:33

Det är ganska trisst att se hur folk som inte ens är forskare i ämnet vågar analysera klimatproblematiken och slänga in den ena populistiska artikeln efter den andra. Man leker med folks trovärdighet för vetenskapsmän när man skriver under som professor under ett dylikt inlägg, även om man är professor i nånting som inte är relevant för frågan.

Nåväl, klimatet är extremt komplicerat. Det finns massor med feeback loopar både framåt och bakåt och att modellera detta förlopp är extremt komplicerat. Det kräver inte bara korrekta modeller utan även precisa data. DVS att tro att man kan förutsäga klimatet för en längre period i framtiden är som att lita på en väderprognos från SMHI för några veckor fram i tiden. Däremot kan man använda dessa modeller för att studera trenderna. Hur tror vi saker kommer att utvecklas?

Vi vet att människan är ansvarig för höjdningen av koldioxidkoncentrationen i atmosfären från 280ppm, innan industriella revolutionen, till nuvarande 385ppm. Vi vet också att koldioxid fungerar som en växthusgas som kommer att öka temperaturen på Jorden. Det vi inte vet är med exakt hur mycket eller på vilket sätt detta kommer påverka olika områden. DVS den enda rimliga hypotesen i sammanhanget att människans påverkan redan sker och kommer att ske ännu mer i framtiden. Personligen har jag svårt att se hur det kan undgå någon med lite grundläggande naturvetenskaplig utbildning....

Permalänk | Anmäl #16 Sulan, 2009-09-02, 17:11

För att simulerade klimatmodeller skall vara trovärdiga så måste de:
1. bygga på förståelse för klimatets mekanismer.
2. matcha historiska klimatvariationer.

Det duger inte att ta med alla klimatvariationer i modellen och fiffla med parametrar tills det fungerar. Simuleringen måste korrekt kunna förutsäga någonting som inte är dess indata.

Permalänk | Anmäl #17 Arthur, 2009-09-11, 20:18

Klimatet och vetenskapen

32 artiklar 45 bloggar

Skriv i ämnet! Länka till blogg

Växthuseffekten används idag som ett politiskt faktum i nästan alla länder. Samtidigt har forskare med en avvikande mening svårt att verka i den allmänna debatten. Har vi skaffat oss en ny trosbekännelse som inte tål debatt?